I söndags spelade jag den sista Beethovenkonserten med S:t Eriks orkesterförening, men egentligen hade "har ni cykellås" passat bättre på repertoaren. Jag hade tänkt mig att cykla till tunnelbanan, men när jag kom ut hade hänglåset cykeln är låst med kärvat ihop alldeles. Över natten bara, det var inga problem dagen innan! Måste bero på det plötsliga väderomslaget från soligt och fint på lördagen (se förra inlägget) till grått, fuktigt och tråkigt på söndagen. Jag fick inte upp låset och fick skynda mig till tunnelbanan till fots (det är inte långt dit, men det går ju ändå dubbelt så fort med cykel). Eftersom jag dels lirkade en stund med låset, dels fick gå till tunnelbanan missade jag mitt tåg och kom för sent. Inte till konserten utan till stämrepet som jag och min trumpetarkollega hade tänkt ha precis före orkesterrepet, och lite efter tiden som var utsatt för orkesterrep av Beethovenstyckena också. det senare gjorde dock inget eftersom orkesterrepet av Cimarosaoperan, där trumpetarna inte är med, drog över tiden. Som tur var kom även den andra trumpetaren för sent, hans tåg var nästan en timme sent från Örebro, så jag behövde inte ha dåligt samvete alls.  

Denna gång spelade vi i stora konsertsalen på Dieselverkstaden (f.d. dieselverkstad, numera kulturhus) i Sickla, ett ställe jag spelat på några gånger förut och en trevlig lokal. Dess enda nackdel är att det är lite omständigt att ta sig dit. 

När jag kom hem på kvällen gjorde jag ett nytt försök att få upp hänglåset på cykeln eftersom det vore trevligt att kunna cykla till bussen (som jag åker till universitetet) på måndagsmorgonen (jag har dubbelt så långt till bussen som till tunnelbanan, så där tjänar man definitivt tid på att cykla). Efter en stunds lirkande lyckades jag bryta av nyckeln i låset! Som tur var lyckades jag få ut den avbrutna spetsen, annars hade det blivit till att skaffa mig en rejäl avbitartång och klippa av kedjan...jag gav därefter upp alla försök att forcera låset den kvällen.

På måndagsmorgonen gjorde jag ett nytt och väldigt försiktigt försök med extranyckeln, och då gick minsann låseländet upp så snabbt och enkelt att jag nästan blev tveksam till mitt beslut att omedelbart slänga det om jag lyckades få upp det! Men eftersom jag inte vill riskera att bryta min enda kvarvarande nyckel byttes det ändå ut mot ett nytt, ett som jag dessutom har tre nycklar till. Bara att hoppas att det går bättre nästa gång, jag är tillfrågad att vicka i orkesterns nästa konsertprojekt också när de ska spela Lätta kavalleriet.