Är ju så underbara, även om de inte är lika ljusa härnere som på Gräsö där jag brukar befinna mig vid midsommartid. Minns den fantastiska natten förra året då Anna och jag var ute vid elvatiden och ett mycket märkligt rödorange ljus gjorde att allting glödde som om det var självlysande! Har aldrig sett något liknande varken där eller någon annanstans, trots många kvällspromenader till hamnen i Norrboda i solnedgång. Då hade man velat vara en konstnär och gå ut med ett staffli, eller vara en mycket bättre fotograf än man är för om man målat det ljuset hade ingen hade trott att det verkligen såg ut så på riktigt utan trott att man bara tog sig konstnärliga friheter. 

Hade i alla fall en trevlig krypexkursion runt huset i Blentarp i går vid tio-halvelvatiden då det var mörkt nog för att de lite mer nattaktiva spindlarna skulle titta fram men  ljust nog att kunna se dem ordentligt. Kameran tyckte tyvärr ändå att det var väl mörkt för att fotografera småkryp så det blev inte så bra bilder. Gick och tittade på bålgetingarna som svärmade i stort antal runt stora granen på grannens tomt när de kom hem till sitt bo, och massa skuggspindlar (Nuctenea umbratica) lite varstans på huset. 

Och så är det gladorna, som man ser så ofta här och som är en fågel jag saknar i Stockholmstrakten. Men man behöver inte vara i Skåne länge för att få se dem, redan i bilen på väg till Blentarp såg jag flera stycken och här ute flyger ett par runt ovanför trädgården varje dag under högljudda skrik vilket inte är särskilt populärt bland råkorna som bor i skogen nedanför.