I dag och i går har jag fältjobbat på Mörkö och provtagit på Himmerfjärdenstränder. Fantastiskt väder, fina omgivningar, vad mer kan man begära...
 
Mörkö: Så här Sverigeidylliska miljöer är det svårt att tro faktiskt existerar på riktigt (det syns inte, men åt baksidan har huset på bilden utsikt över Himmerfjärden, det gula som skymtar är fjolårsvass).

Fältlokal: En liten vik nånstans på Mörkö. Fältjobbet bestod i att samla in småkryp, främst spindlar, växt- och algprover från en rad små stränder vid himmerfjärdskusten för isotopanalys.




"Jobbspindeln" nr 1, en vargspindel i släktet Pardosa med äggkokong.




Malin samlar älggräs (som itne alls är ett gräs), men har vissa problem med att minnas namnet: "Jag ska samla björngräs. Nä, inte björn, vilket djur var det det hette nu igen...". Och ja, det är en strand. Vattnet finns därute i vassen nånstans. För övrigt motsvarar inte Malins klädsel temperaturen alls, själv hade jag shorts och sandaler.




Vi övernattade på Botans forskningsstation Tullbotorp nära Tullgarns slott. Ett helt underbart hus från 1870! På utsidan vill säga, på insidan lämnade stället en del att önska. Möglet frodades i badrummet och råttorna lite överallt (nä, vi såg inga, bara spåren av deras närvaro). Trist att inga pengar finns för att hålla sådant här i skick, tänk vilka avdelningsfester man kunde haft här! Trädgården såg för övrigt ut att vara en, även den ganska eftersatt, slåtteräng. 



När jag och Malin gick husesyn gjorde Malin ett fynd: en död guldbagge. Vid en närmare titt visade den sig vara ett ännu större fynd: en levande (om än nätt och jämnt) marmorerad guldbagge! En skvätt vatten på ett tefat fick baggen att piggna till avsevärt, och efter att ha tillbringat natten inomhus (eftersom väderrapporten hotade med nattfrost trots högsommarvärmen under dagen) provade den sig på en flygtur och fick sedan återinfångas i fönsterkarmen för förflyttning utomhus. Vi var glada över att vår livräddning lyckats, baggen är den största av våra svenska guldbaggar, tämligen sällsynt och lever i en miljö som i sig är hotad: ihåliga gammelekar.




Och så sist ett par snygga skinnbaggar. Jag vet att jag visat vilder på strimlöss förr, men jag kan inte låta bli att ta fler bilder av dem, de är så fina! Rödsvartrandiga på ovansidan och röda med svarta prickar på undersidan.



En annan vacker skinnbagge: riddarskinnbagge, som heter så för att någon tyckte den liknade en riddarsköld.



Här är ett helt gäng som krupit in i en maskrosboll. Ser ganska mysigt ut att sitta inuti en sån.

Naturligtvis måste jag avsluta med en spindelbild dock, en vargspindelgrabb av arten Alopecosa pulverulenta som snällt ställde upp som fotomodell. Han var verkligen snygg, och visste om det...

.