Who´s who in the navy blue?

I går gjorde vi sista tattooföreställningen, den gick bättre än den första (i alla fall för min del), och det är ju bra när saker och ting går bättre och bättre snarare än tvärtom.
 
Intressant att notera på detta helsvenska tattoo var uniformsmodet. Uppenbarligen är det blått som gäller för svenska orkestrar på denna nivå, och inget annat. Ber om ursäkt för dåliga bilder, de är tagna med mobilen.

Vi i Sjövärnskårens musikkår har självklart marinblått, vi är ju en marin kår. Enda alternativet hade varit helvitt, men det har ju marinens musikkår så det får inte vi också ha. Vi stack dock ut genom att vara de enda med damasker och de enda utan plymer eller tofsar på huvudet. Enkelt och stilrent. 




Fredrik ville dock gärna piffa upp uniformen med en rutig hatt. Detta förslag gick inte igenom.



Fler varianter på marinblått sågs i Svea Livgardes fältpiparkår och Svea Livgardes musketerarkår (bilden). 




Och i Arméns musikpluton, vars fig uppvisade en förbluffande brist på marscher.




Medan dragontrumpetarkåren och dragonernas drilltropp (musikkåren i ridstövlar, drilltroppen i lågskor) stack ut något med sin ljusare blå nyans på uniformerna. Hästarna hade de dock lämnat hemma, så man kan undra vad poängen var med att ha ridstövlar ändå? Det är bara att inse, påsiga ridbyxor i äldre stil med höga ridstövlar gör sig mycket bättre till häst än till fots.





Faktum är att till och med säckpipebandet följde det blå temat med kiltar i grönblårutigt. Säckpipebandet deltog dock bara i finalen och därmed såg jag dem aldrig i full uniform utom när vi alla var inne på arenan, och då kunde jag förstås inte ta bilder. Finalen i sig var ganska ambitiös, med ett gemensamt fig/program bestående av Semper Fidelis, Pirates of the Caribbean, Luftwaffe march/Aces High (ur filmen Battle of Britain), ett par säckpipestycken, Highland cathedral, Arméns stora tapto, Segnale Solenne och Gardeskamrater. Jag tycker dock, med tanke på alla blå uniformer, att inmarschen Semper fidelis kanske borde bytts ut mot Who´s who in the navy blue?

Alla flashiga uniformer åsido får tattoot som helhet nog betraktas som en succé, föreställningen i lördags var slutsåld och det var inte många platser tomma på läktarna i går heller. Till detta kommer det ganska stora antal människor som hängde utanför grindarna och sedan vällde in efter säckpipebandet när de gjorde entré under finalen -vi hade definitivt kunnat sälja fler biljetter än vi hade platser på läktarna. Även vädret hade vi tur med -det kom ett par regnstänk i går men det var inte många droppar, och det var varmt i alla fall. Förutsatt att det finns folk som kan och vill arrangera det hela har Stockholm military Tattoo nog förutsättningar att inte bara upprepas fler gånger utan dessutom bli större och utökas med några utländska deltagare också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0