Förra helgen ägnade jag i stot sett helt åt Solna Brass, så jag tänkte berätta hur en helg med Solna Brass kan vara och låta er hälsa på i våra replokaler. Ja, jag använder medvetet replokaler i plural -ni kommer att få se varför).

Ber förresten om ursäkt för att många av bilderna är urusla -de är tagna med mobilen allihop, och mobilen tar dåliga bilder i speciellt inomhusmiljöer.

Vi hade ju konsert i dag, på temat musik för orgel och brassband (var för sig, inte tillsammans förutom ett stycke). Arangörerna, Oscarskyrkan i Stockholm, hade gett konserten det smått märkliga namnet "Pomp and Pipes", och denna konsert bestod av två orgelstycken, fyra brassbandsstycken (varav ett i tre satser) och som slutnummer ett gemensamt stycke, finalen ur en orgelkonsert av Saent-Saens arrangerad för orgel och brassband. Vi ägnade därmed hela lördagen åt rep inför denna konsert, och söndag eftermiddag åt genrep och sedan konserten.

---

Jag tycker ju att det är roligt att spela, men vädret var helt fantastiskt fint i lördags och när jag väntade på tåget i Flemingsberg på morgonen såg jag inte alls fram emot en hel dags innesittande i en replokal. Som tur är fick jag i alla fall en liten promenad i solen eftersom det tar ungefär en kvart att gå från Solna station till vår replokal i industriområdet Hagalund. Vilket för övrigt är en ganska trevlig promenadväg, särskilt i soligt och fint väder.

Solna station.

En stor del av vägen (cykelväg) går mellan Solna kyrkogård och industriområdet (som är ett ganska gammalt sådant med fina röda tegelbyggnader, inga moderna betongbunkrar).  

Cykelvägen till Hagalund i höstsolen. Notera hur lågt solen står nu, klockan är sådär halv tio på förmiddagen.




Längs vägen växer massor av pepparrot (bladen med jämna kanter), dock är den inte lämplig att gräva efter här utan handskar eftersom den vaktas av elaka jättelokor (de flikiga bladen).

Här skymtar Solna kyrka (blomställningarna till vänster som är högre än mig är förresten jätteloka, förstås), där vi har spelningar på utomhusandakter i minneslunden ett par gånger om året. Praktiskt eftersom det är så nära replokalen. Dessa spelningar brukar dessutom alltid sammanfalla med rephelger...vi har t.ex. en spelning nu allhelgonahelgen, vilket är sista helgen före brassbands-SM och därför naturligtvis en rephelg.




Det här är "vårt" hus i Hagalund, en byggnad med gamla numera övergivna industrilokaler som tydligen inte räcker tilllängre för industriändamål. Ägarna hyr ut dem till diverse småföretag och föreningar. Många av lokalerna står dock fortfarande tomma och Solna Brass sponsrades av de förra ägarna, Elfa, med en hel våning. Elfa ägde hela det här kvarteret, men flyttade till Järfälla och har nu sålt sina lokaler. De nuvarande ägarna har varit snälla och låtit bandet stanna kvar, hoppas att de inte ändrar sig eftersom Solna är ett fattigt brassband som inte skulle haft råd att betala hyra för replokal.

Här bor vi! Industrivägen 22.




I källaren bredvid vår trappuppgång finns dansskolan Sulan, jag tycker att vi borde ordnat någon slags samarbete med dem. Lite längre bort i samma hus finns ett stort klättercentrum med en klättervägg på en innergård som vi har utsikt över från ett av våra fönster.

På första våningen i vår trappuppgång bor föreningen Hagalunds vänner.




På nästa våning vet jag inte vem som håller till, men de har i alla fall rejäla säkerhetssystem av flera typer.

Och sedan har vi kommit till Solna Brass. Lappen på dörren kom upp för några år sen när vi hade besök av en engelsk dirigent och ville underlätta för honom att hitta oss.




När man kommer in finns först ett stort rum som är ett receptionsrum, med en väldigt stor rejäl receptionsdisk i stil med en bardisk i trä som jag tyvärr inte har någon bild på. Inte alla amatörorkestrar som har en riktig reception i entrén minsann.

I samma rum som receptionsdisken finns en stor hiss av industriella mått, perfekt att frakta stora tunga instrument ner till bottenvåningen med -vi kan oftast ta allt vårt pick och pack i bara två omgångar. Och då har vi som regel med oss: Ett trumset, en stor bastrumma, fyra pukor, en gonggong, klockspel, eventuellt ännu ett par större skrymmande slagverksinstrument som t.ex. marimba eller konstiga instrument som skramlar och pinglar och som jag inte ens vet namnet på, en del små slagverksinstrument som bäckar och diverse rytminstrument, tre stora notställsväskor, kornettsektionens sordinlåda (se bild längre ner), en väska med standar (skynkena med bandets logga som man hänger på notställen), en väska med noter, och ibland en eller ett par tubor som tubaisterna inte kan eller vill frakta själv. Två turer med hissen.

Tyvärr stannar inte hissen vid ytterdörren, dels eftersom bottenplan är en halvtrappa upp från entrén och källaren en halvtrappa ner, dels eftersom hissen i dessa industrilokaler finns inne i lokalerna, inte ute i trappen. Vilket är praktiskt när man ska lasta grejer -hissen är alltså inte ute i korridoren utan inne i våra lokaler, med dörrar både till receptionen och till salen där vi repar, så det är jättelätt att bära in allt. Men väl nere måste man bära allt en halvtrappa upp (för vi måste åka ner i källaren eftersom hissen på bottenplan naturligtvis är inne i lokalerna som tillhör "Föreningen Hagalunds vänner"). men det är ändå väldigt smidigt. 

Hissdörrarna dominerar till stor del receptionsrummet eftersom någon konstnärlig person någon gång i tidernas begynnelse har målat hissdörrarna som en färgglad bokhylla. Den här bilden är väldigt suddig men ja, ni förstår idén. 

 


Lite detaljer. Fejkbokhyllan är full av diverse prylar (bland annat en trumpet och en gris) samt förstås böcker. Alla böckerna har titlar som är ordvitsar på kända litterära verk.

Den dekorerade hissen matchar inte på något vis stilen på resten av våningen som inredningsmässigt är väldigt...vit, ganska kal, typiskt svenskt ren med ljust trä osv. I rummet med receptionsdisken finns även en hylla med bandets tävlingspokaler från SM, EM och VM, samt gamla skivomslag från inspelade LP-skivor på den tiden det var sådana man spelade in.




Bredvid receptionen finns ett konferensrum med fönster både utåt och inåt receptionen, som bandet använder som en slags sällskapsrum med bord, stolar och högar av "British bandsman" (engelsk brassbandstidskrift) som Lasse prenumererar på och lämnar här när han själv läst dem. Vi har haft fest härinne också. Mamma och pappa, ni känner väl igen stolarna?

Konferensrummet. Ordförande Nils diskuterar (säkerligen) viktiga saker med kornettisterna Thomas och Tobbe.




Sedan har vi en väldigt lång korridor som viker av åt vänster för att så småningom efter ännu en vänstersväng mynna ut i replokalen (som man kommer till betydligt snabbare om man går till vänster om hissen i receptionsrummet).




Rummen på vänster sida av korridoren ovan används som förvaringsrum för instrument och alla andra saker som behöver förvaring, samt notarkiv. Rummen på höger sida används som övningsrum, utom det första som används som styrelserum samt det mittemot notarkivet som används för notsortering.

Styrelserummet




Varje sektion har ett eget av de övriga rummen tilldelat sig för sektionsrep, men man kan också lägga beslag på ett att värma upp i före ett rep. Dessa rum är tomma förutom några stolar och eventuellt några av de fällbara notställen som annars ligger i en väska i väntan på utomhusspelningar (t.ex. på Solna kyrkogård). Rummen på andra sidan korridoren, utan fönster, används som notarkiv/kopieringsrum, instrumentförråd, klädförråd, och materialförråd i största allmänhet.

Går man åt andra hållet från receptionen kommer man först in i ett större rum som är ett slags förrum till salen där vi repar, här finns de bakre odekorerade) dörrarna till hissen, en rad stolar där man kan lägga ifrån sig instrumentväskor och prylar, en stereo så att vi kan spela stycken vi ska spela och behöver höra, samt ett litet pentry för fikafixande. 

Själva replokalen är inte så mycket ett rum utan mer en sorts öppen plats. Förutom att det sitter ihop med "förrummet" via en stor öppning typ fyrkantigt valv utan dörrar finns här även en mynning som om man följer den så småningom tar en till korridoren på bilden ovan och receptionen samt dörröppningar till några andra mindre rum som används som slagverksförvaring, sordinförvaring (ja, vi har ett speciellt rum för sordiner!), och ett rum som man kan gå igenom för att komma till ett annat som är kornettsektionens övningsrum. 

Kass bild på vår replokal. Än så länge tomt (jag hann ta de här bilderna för att jag var väldigt tidig), men slagverkarna håller redan på att rigga med alla sina grejor.




Kornettsektionens övningsrum har alltså dubbla dörrar, den ena dessutom en branddörr, med ett tomt rum emellan som buffertzon. Dessutom har det yttre rummet varningsskyltar som lämnats kvar av vilken typ av industri som nu höll till här...hur ska man tolka detta? Den stora lådan med massa fack till vänster om dörren är kornettsektionens sordinlåda. Det är inte ovanligt att vi behöver tre stycken per person för en konsert, och vi är 9-10 stycken...många sordiner blir det. Sordinlådan står förstås vanligtvis i sordinrummet.




Det var Solna brass replokaler det. Vi har det väldigt lyxigt för att vara ett fattigt amatörband! Det enda mindre bra med lokalerna är att själva replokalen är lite liten, det blir lite trångt när alla är där och vi dessutom har slagverk med (vi har inga fasta slagverkare, utan lånar in inför konserterna).

Ja, här repade vi alltså större delen av lördagen, mest på det obligatoriska teststycket till SM som också skulle uppföras på konserten. Det gick bra, för alla utom solokornettsektionen som (tack vare andrasolokornettisterna) fick kvarsittning medan vi andra fick ta fikapaus. Så går det om man inte kan sina stämmor ordentligt. 
 

---

Söndag eftermiddag var vi i Oscarskyrkan (den här bilden är från advent förra året, när vi var här i söndags var det dels fortfarande ljust ute och dels har träden fortfarande bladen kvar -jämför sista bilden i det här inlägget tagen utanför kyrkan).

 

Vi repade tidigt på eftermiddagen, tog sedan paus och gick och fikade vid Karlaplan, för att sedan spela konsert klockan fyra. Jag försökte ta bilder i kyrkan, men det är så mörkt att mobilen misslyckades totalt med att åstadkomma något värt att se. Men ändå:

Oscarskyrkan är en ganska stor kyrka. Jag tror att mannen på den här bilden är Kurt-Roland men är inte säker (går ju inte att se). När vi spelar här sitter vi framme framför altaret dit Kurt-Roland (?) är på väg.




Det här var ju en konsert för orgel och brassband, och Oscarskyrkan har en stor pampig kyrkorgel och duktiga organister. Det här är orgelläktaren, traditionsenligt placerad i rakt motsatt ände av kyrkan från altaret vilket är problematiskt när man ska spela ihop med den -det blir stor fördröjning mellan orgeln och bandet eftersom avståndet är så stort.

 

Solohornisten Kennet värmer upp.




Det här kunde ha varit en fin bild på ett fint gammalt althorn (Lasses) om inte mobilen tagit så dåliga bilder och om inte en ful plastig Solna brass-notmapp legat bredvid.

Till skillnad från det gamla hornet passar trumsetet inte riktigt lika bra in estetiskt där framme vid altaret kanske...




Söndagsvädret var inte alls i klass med lördagsvädret, grått och trist och efter konserten när vi packade ihop hade det börjat ösregna. Här har notmarsken och flygelhornisten Madde lagt beslag på en cymbal som regnskydd, som hon alls inte vill lämna ifrån sig för lastning. 

 Efter att en tubaist berövat Madde hennes mässingsparaply gav hon mig skjuts till centralen så att jag slapp vänta på bussen i ösregnet.  Jag fick däremot gå hem från tåget i det och blev då tämligen blöt. Denna helg gick alltså verkligen från den ena till den andra ytterligheten i höstväder.