Och vad gör Spindlisarna då?
Svaren är: Jo, det är bra med alla spindlarna, de trivs och har funnit sig väl tillrätta efter flytten. Kerstin, som länge varit framme hela tiden och aktiv, har nu i dagarna konstaterat att hösten har kommit och det är dags
att gå i ide. Dvs gräva sig ett hål och gå under jorden. Detta sysselsätter hon sig nu med nattetid, på dagtid syns hon inte till.
Kerstin
Intressant är att detta hände efter första frostnatten här för i år, och eftersom spindlarna bor inomhus förstår jag inte hur Kerstin kunde veta att nattemperaturen nu passerat den magiska fryspunkten. Jag tror inte det var någon skillnad på temperaturen inomhus denna natt och det flertal nätter det bara har varit någon enstaka plusgrad, dessutom har spindlarna sedan någon tid tillbaka värmen påslagen i terrarierna vilket de inte haft under sommaren (då är det varmt nog ändå). Men man ska aldrig underskatta sina spindlars "spidey senses"...
Morgonen efter första frostnatten var det fantastiskt fint väder med sol och tunna dimslöjor över höstliga skogar (nu någon vecka senare är skogen ännu färggrannare). För mig får det gärna vara frostnätter om morgnarna ser ut så här.
Marianne har också nu i dagarna börjat gräva igen, efter att ha varit ovan jord hela tiden sedan flytten. I hennes fall vet jag dock inte om det är förknippat med årstiden eftersom hon (liksom Doris) oftast brukar vara under jord dagtid i vilket fall, till skillnad från Kerstins art som är känd för att uppvisa stora variationer i beteende som tros vara förknippade med bland annat årstider. Tyvärr är det av någon anledning svårt att få bra och skarpa bilder på Marianne, vilket är synd eftersom hon är så otroligt vacker -den här bilden gör henne alls inte rättvisa.
Marianne
En fråga jag får ibland är: Har spindlar tänder?" Jag blir lite förvånad över frågan eftersom alla verkar veta att spindlar kan bitas, så varför undrar folk då om de har tänder?
Svaret är dock både ja och nej. Spindlar är ju spindlar, inte ryggradsdjur, och har därmed inte tänder i strikt fysiologisk mening, tänder är ju en konstruktion som är uppbyggd av bland annat benvävnad. Men spindlar har ett par mandibelklor (som jag tror den korrekta svenska termen är, även om de även kallas giftklor) som sitter på käkarna och fungerar som tänder. Ofta kallas de därför också tänder även om de egentligen inte är det. Deras främsta funktionen är, precis som tänderna hos t.ex. ormar (som faktiskt har tänder), att gripa tag i bytet och att injicera gift från giftkörtlarna som sitter inuti käkarna. Klorna/tänderna ligger normalt infällda under och längs med käkarna (se bild nedan) och fälls ut när de behövs, precis som ett par fällknivar.
Kerstins "tänder" (bilden är tagen på ett ömsskinn). Tänderna är i infällt läge under käkarna, de är ca 1 cm långa (något mer).
En annan fråga jag ofta får är om spindlarna är giftiga och om de är farliga. Svaret, vad gäller mina spindlar, är: Ja de är giftiga, men nej, de är inte direkt farliga även om det förstås gör ont om man blir biten. Vilket jag aldrig blivit, och det gör förvisso ont att bli biten av en nymfparakit också. Vilket är det djur av alla jag haft eller hållt på med som jag blivit biten av flest gånger.
Inte giftig, men kan bitas ändå och är mer benägen att göra det än många av mina spindlar.
Nästan alla spindlar är giftiga, men även en stor spindel som en fågelspindel är, jämfört med t.ex. ormar, väldigt liten och injicerar en ganska liten mängd gift. Giftet är dessutom, både i dos, typ och styrka, främst avsett att döda andra småkryp (de flesta spindlar äter främst insekter och möjligen andra spindlar), inte något ens en bråkdel så stort som en människa. Av de ca 41 000 spindelarter som finns i världen är det därför färre än 20 som faktiskt kan orsaka skada på en människa och ingen som egentligen är dödligt giftig om man inte är väldigt känslig, t.ex. har hjärtproblem redan innan man blir biten, är mycket ung eller mycket gammal. Till detta kommer att spindelgift inte är allergent på samma sätt som de gifter som produceras av getingar och bin (som av den anledningen är betydligt farligare än spindlar trots att giftet i sig oftast är svagare).
Det är också skillnad på när djur biter för att döda ett byte (då avsikten är att döda) och när djur biter i självförsvar (då avsikten är att skrämmas så att djuret kommer undan). Giftkörtlarna kontrolleras av muskler, och spindeln kan därmed bestämma exakt hur mycket eller lite gift den ska använda -det finns ingen fast "dos". Gift är dyrt att producera ur energisynpunkt, och det finns därmed ingen anledning att slösa för att skrämma bort ett hotande rovdjur när själva bettet i sig oftast är tillräckligt. Det är därför ganska vanligt att giftiga djur som biter i självförsvar "torrbiter", dvs inte injicerar något gift alls. Det är också anledningen till att det ofta är svårt att avgöra hur farligt ett giftigt djur faktiskt är - effekterna varierar väldigt mycket, till stor del beroende på stora variationer i hur mycket gift djuret injicerat. Olika arter reagerar också väldigt olika på spindelgifter, och spindlars gift är som sagt oftast inte alls avsett att användas på ryggradsdjur.
Fågelspindlar har i förhållande till sin storlek väldigt små giftkörtlar jämfört med många egentliga spindlar, och gifterna är i de flesta fall heller inte särskilt starka. Det finns inga dödligt giftiga fågelspindlar, även om det finns några arter som kan ge riktigt obehagliga bett. De arter jag har är generellt väldigt ofarliga, med gifter i ungefär samma klass som eller möjligen något lite värre än ett getingstick (och utan att vara lika allergena). Ett bett av Doris art (Brachypelma albopilosum) beskrivs som ett bistick.
Nu är det dock inte så stor risk att bli biten av Doris, eller de flesta av mina spindlar. En annan viktig faktor är nämligen aggressivitet, hur benägen arten är att bitas. Det finns aggressiva fågelspindelarter som kräver mycket försiktighet i hanteringen, sen finns det sådana som mina som är ganska lugna, i de flesta fall inte särskilt lättskrämda och som helst bara går undan om de känner sig hotade. Fågelspindlar från Nya världen (som alla mina är) har dessutom ett extra försvarssystem som till skillnad från giftet (som främst är avsett för jakt) är specifikt avsett för självförsvar - nässelhår. Nässelhåren är hullingförsedda hår (har inget med nässlor att göra egentligen) som sitter på bakkroppen och som spindeln kan sparka av med bakbenen mot en angripare. Håren kliar och gör ont (påminner lite om att bränna sig på en nässla, därav namnet) men är inte farliga. Detta är ett elegant och ganska perfekt försvar för ett marklevande djur vars främsta hot troligen kommer från mindre däggdjur som letar föda på marken - en bunt nässelhår i nosen sätter nog effektivt stopp för de flesta angripare tillräckligt länge för att spindeln ska kunna komma undan, utan att slösa med sitt gift. Fågelspindelarter från Nya värden är bland annat därför oftast mycket mindre benägna att bitas än arter från andra delar av världen, de slänger hellre nässelhår om de känner sig hotade. Det är också en av flera anledningar till att dessa spindlar är vanligast som husdjursspindlar. Av mina spindlar sparkar framför allt Brachypelmaspindlarna (främst Doris men även Marianne) gärna hår, medan Grammostolaspindlar som t.ex. Kerstin också kan sparka hår men är mycket mindre nervösa och som regel inte gör något alls. Varken bits eller sparkar hår.
Man ska dock aldrig glömma att spindlar, utan undantag, är rovdjur och mycket effektiva och framgångsrika sådana med mycket starka jaktinstinkter och i de flesta fall utan några som helst sociala beteenden. Man ska därmed aldrig tro att man kan bygga upp en vänskapsrelation med en spindel. Den kan förvisso vänja sig vid både att ha människor omkring sig och vid att bli hanterad, men en spindel är i nästan total avsaknad av såväl inlärningsförmåga som förmågan till sociala interaktioner och kan därmed kan aldrig bli tam på samma sätt som fåglar eller däggdjur. Det bästa man kan hoppas på är att inte bli betraktad som varken mat eller ett hot, och med viss vana är risken mindre att man utlöser jakt- eller försvarsinstinkterna, men helt säker kan man aldrig vara. Man ska också komma ihåg att sociala interaktioner med en människa aldrig ligger i spindelns intresse.
Kerstin är husets säkraste spindel att umgås med, men bör ändå aldrig tas för given.
Som vanligt - en mycket informativ och intresseväckande läsning.
Är det inte det gradvis ändrade förhållandet mellan dagsljustid och nattligt mörker som delvis styr Kerstins beteende?
ojoj, Per, du har en viss föråga att ställa frågor som tarvar en hel uppsats som svar. Vilket jag absolut inte har något emot.
Ljuset kan kanske påverka, men om det gör det är det säkerligen inte den enda faktorn och troligen inte den viktigaste. Dels eftersom ljus som trigger troligen inte fungerar så bra i min lägenhet, dels för att ljusförhållandena inte ändras på långa vägar lika mycket mellan årstiderna i de områden där den här arten lever naturligt som de gör här uppe i norr. man får ju hålla i minnet att fågelspindlar inte alls lever på så här nordliga (eller motsvarande sydliga) breddgrader naturligt utan i tropiska och subtropiska områden. Vad gäller Kerstins art Grammostola rosea lever den naturligt i utkanterna av Atacamaöknen i Chile, där skillnaden mellan årstiderna snarare består i skillnader i fuktighetsförhållanden och till viss del temperatur än ljusmängd och dygnslängd.
Detta i kombination med det faktum att Kerstin bor inomhus borde förvirra eventuella ljusutlösta beteenden rejält. Kvällarna är ju förvisso mörkare utomhus nu, och det blir därmed ljust inne senare om mornarna, men däremot tänder jag också lamporna inomhus både på morgonen och tidigare på dagen/kvällen. Så inomhus blir dygnslängden visserligen något kortare än på sommaren, men å andra sidan blir ljusmängden under den perioden större snarare än mindre tack vare tända lampor...och för djur som styrs av ljus är det som regel en kombination av ljusmängd och dygnslängd som utlöser responserna, inte enbart det ena eller det andra. Och ofta är det kombinerat med flera andra faktorer också som t.ex. temperatur och födotillgång.
Det är ingen som vet exakt vad som utlöser de beteendeförändringar som är så typiska för just den här arten, om det är en eller flera (troligen flera) faktorer och i så fall i vilken kombination. I naturen tros arten också flytta mellan olika områden mellan årstiderna (som i den här delen av världen är två snarare än fyra, torrperiod och...mindre torr period), vilket säkerligen är klokt om man lever i Atacamaöknen som är en av jordens mest ogästvänliga miljöer (väldigt väldigt torrt, höga temperaturer dagtid och ner till minusgrader nattid).
Det hade varit väldigt intressant att få arbeta med den här artens ekologi, det här med beteenden som varierar över tid är något ganska unikt bland fågelspindlar och ingen vet egentligen exakt varför. Grammostola rosea har gjort många som skaffat arten som sin första fågelspindel totalförvirrade genom att periodvis ändra beteende totalt. T.ex. kan de plötsligt börja matvägra utan synbar anledning för att sedan kanske mer än ett halvår senare lika plötsligt börja äta igen, friska och glada och utan att ens ha magrat av något...och detta är troligen på ett eller annat vis kopplat till att de evolverat för att överleva långa perioder med extrema förhållanden.
Måste till detta tillägga en kommentar om problematiken med just detta med årstidsutlösta beteenden när jag jobbade i Lund, och en del av mitt jobb var att få svenska fiskar (elritsa) att leka inomhus i akvarier. Det var inte lätt! Det krävdes väldigt tydliga skilllnader mellan årstiderna för att få igång lekbeteenden på "försommaren", vi behövde i stort sett exakt imitera utomhusförhållandena vad gällde både temperatur, ljusmängd, dygnslängd och födotillgång. Vi trappade uppoch ner dessa faktorer över en längre tidsperiod för att fejka vår och höst. Vi gav fiskarna en vinter som var något kortare än den naturliga, med fyra grader i vattnet (det var kallt att jobba i de akvarierna...), tillräckligt med mat för att fiskarna skulle må bra men inget överskott, de flesta av lamporna i rummet släckta även dagtid och de som var tända igång 6 timmar/dag. Sedan gick vi långsamt tillbaka till en "sommar" med normal rumstemperatur, alla lamporna i rummet tända 16 timmar/dygn (vi fick sååå mycket alger i akvarierna!) och övermatade fiskarna kraftigt. Vi klarade att trigga lekbeteenden, men lyckades ändå inte i alla akvarierna. Framför allt hade vi behövt lägga upp strategin lite olika för fiskar från Skåne och fiskar från Jämtland vilket inte var riktigt möjligt eftersom de bodde i samma rum och vi manipulerade förhållandena i hela rummet...
Det låter väldigt realistiskt och övertygande - allt Du säger om detta.
Jag kommer att tänka på biologiska varelsers inbyggda realtidsklocka; kan den förklara något i sammanhanget? Dygnsrytmen må väl vara universell över hela jordklotet, däremot kan det ju finnas en överordnad längre tidscykel som är präglad av var arten har sitt ursprung och har haft sin huvudsakliga evolution?
Det låter väldigt realistiskt och övertygande - allt Du säger om detta.
Jag kommer att tänka på biologiska varelsers inbyggda realtidsklocka; kan den förklara något i sammanhanget? Dygnsrytmen må väl vara universell över hela jordklotet, däremot kan det ju finnas en överordnad längre tidscykel som är präglad av var arten har sitt ursprung och har haft sin huvudsakliga evolution?
Det finns absolut längre tidscykler än dygnsrytm hos väldigt många arter, som är kopplade till årstider, regntider och liknande.
De mest klassiska beteendena som är kopplade till sådant här är sånt som migrationsbeteenden (flyttfåglar t.ex.), parningsbeteenden, och olika typer av beteenden där organismen "stänger ner" för att överleva extrema förhållanden (som ofta är förknippade med en viss del av året men inte alltid). På våra breddgrader har vi ju t.ex. många arter som är i dvala under vintern, och björnar som går i ide. I varma torra klimat finns liknande beteenden som syftar till att överleva extrema torrperioder.
Vad gäller "klockan" för det här är den typiskt triggad av omvärldsfaktorer - dvs beteendena sätts igång av faktorer som t.ex. de vi manipulerade för att simulera årstider på lab för att få svenska fiskar att leka inomhus. Vi vet dock fortfarande inte exakt vilka faktorer av de fyra vi använde som är mest eller minst viktiga, eller ens om alla fyra verkligen behövdes. Eller om det rentav finns ännu fler.
Fortsatt intressant läsning!
Vad tror Du om mitt fortsatta studieval förresten? Australienresan gör ju, att jag kommer ur fas med kognitionsvetenskapsschemat - och stoppar därmed för den här gången med en avslutad introduktionskurs.
Därför har jag anmält mitt intresse för en ny kurs till våren; 15 hp i Humanekologi vid Geocentrum på Sölvegatan. Kursen heter: "Etnobiologi - djuren, växterna och vi". Jag tror att mina nyförvärvade kunskaper i kognitionsvetenskap kan vara mig till hjälp där.
Låter som en mycket intressant kurs. Och geocentrum var ett trevligt ställe att plugga på när jag för en del år sen gick där (har lite geovetenskap i biologutbildningen).
Så här i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte lade in mer geovetenskap i min biologutbildning - dels är det intressant, dels hade jag haft mer nytta av det än vissa andra kurser jag läst. Med det antal högskolepoäng jag har hade jag dessutom om jag planerat mina studier mer taktiskt (läst mer av ett enskilt ämne som inte var biologi) kunnat ta ut en dubbelexamen i stället för bara en enkel magisterexamen, och en dubbelexamen i biologi och geovetenskap hade inte varit dumt alls. Jag hade i så fall satsat på paleoekologi och kvartärgeologi med inriktning faunahistoria, och så lite GIS av praktiska skäl.
Linnea ser ack så oskuldsfull ut på den där bilden. Själv blev jag biten av en av Annas råttor igår. Men bara litegrann tack och lov.
Linnea är lite rädd för fotoblixten, det är dörför tofsen står upp. Råttbiten, stackars dig. Det är värst vad familjen Melbrand blir biten, grisbett och råttbett och allt möjligt.
