extreme home makover

har vissa av krypen fått idag. 

Gunilla har ju fått bo lite temporärt i en egentligen för liten burk sedan hon flyttade in, i väntan på att jag ska lyckas fixa fram bottensubstrat för att inreda en lite större. Och nu är det fixat. Gunilla har fått lite mer plats att röra sig på, men annars har hon helt enkelt fått med sig den gamla inredningen (vattenskål och en blomkruka som gömställe, som hon verkar trivas bra med) från den gamla bostaden till den nya, och så har hon fått lite fler växter. Sen återstår att se om hon uppvisar samma destruktiva tendenser som alla andra djur härhemma vad gäller just växter. 

Gunilla, nyinflyttad, vänder ryggen till och försvinner grumsande in i sin kruka ("vad skulle det här vara bra för? Jag hade det minsann bra som det var!").





Jag tycker ju, ekolog som jag är, att djuren borde må bra av att ha mycket struktur i sin omgivning med god tillgång på gömställen osv. Teoretiskt ska det få dem att känna sig lugnare och tryggare på alla vis. Tyvärr verkar inte mina djur ha läst samma böcker som jag - de är förvisso trygga och lugna, men de verkar inte alls uppskatta "struktur" i habitatet - lämnar man inredningen till spindlarna ser terrariet ganska snart ut som en helt kal nyplöjd åker. Därför är inte mina terrarier lika fina och dekorativa som t.ex. de på Skansen - det skulle helt enkelt vara alltför jobbigt att upprätthålla den fasaden medan man ständigt blev motarbetad av terrariernas invånare (som jag dessutom förvisso tycker ska ha viss bestämmanderätt i sammanhanget - det är trots allt de som ska bo där). De flesta av mina spindlar förstör växter, oftast genom att begrava dem när de gräver, ibland genom att spinna spindelväv över dem så att de kvävs, men ibland mer aktivt och i uppenbart syfte att bli av med dem. Här nedanför presenteras bildbevis på Lisbeth när hon biter av en växtstjälk som hon tydligen hade något emot.


Lisbeth visar gullrankan vad som händer om den försöker sticka upp ("Man kan ju snubbla! Bort med den!").




Marianne är en spindel som gräver väldigt mycket och det är därför lönlöst att försöka plantera växter inne hos henne trots att arten verkligen borde ha lite struktur i sin omgivning - de lever ofta i buskiga och skogiga områden i naturen. Nu har jag försökt göra en kompromiss - Marianne hade tidigare en barkbit i terrariet som hon ganska gärna gömde sig under och använde som utgångspunkt för sina utgrävningar. Nu har hon istället för barkbiten (som Lisbeth i stället fått ärva) fått en väldigt stor träbit i terrariet, den fyller samma funktion som gömställe men är så stor att den inte kan begravas helt hur mycket hon än gräver. På träbiten har jag planterat en orkidé i tanke att en epifytisk växt ska ha bättre chanser än en växt som planteras i jorden. Det ska bli spännande att se om den får vara ifred och om den klarar sig - terrarierna är inte alltid goda växtplatser även av andra skäl, t.ex. är det ofta lite för mörkt (därför har Doris inga växter hos sig, dessutom gräver hon mycket) och i vissa terrarier även för torrt (därför har ökenspindeln Kerstin, som också gärna förstör eller gräver ner växter, bara en plastväxt). 

                     Marianne skymtar nere till höger halvt bakom träbiten.


 
Birgitta och Lisbeth har fått påfyllning med lite mer jord i sina terrarier, det var lite snålt innan. Lisbeth, som nästan aldrig använde sitt gamla gömställe i form av en blomkruka, har dessutom fått ärva Mariannes barkbit i stället för blomkrukan. Hon har dock inte visat något intresse för att gömma sig under den heller än, utan klättrade genast upp på den i stället. Hon har även fått en växt, men med tanke på hennes tidigare beteende har jag inga större förhoppningar om att den ska få stå i fred. I Birgittas terrarium har det inte skett några förändringar förutom att hon fått ett tjockare lager jord och ett par små växter (som jag inte förväntar mig kommer att överleva).

Lisbeth har hittat en trevlig sittplats.


Kommentarer
Postat av: Per

Du demonstrerar verkligen ett gediget och kunnigt intresse i skötseln och omsorgen om dina husdjur - Kajsa. Det är ingen tvekan om, att det ligger äkta glädje bakom.

Du har ju också fina namn på alla dina djur; så jag undrar lite över hur du gjort dina namnval? I vårt fall så är ju Knut (tigrerad katt) uppkallad efter en gammal alltid cykelburen lantbrevbärare verksam i min hemby - och Isak (dvärjvädur med lejonman)uppkallad efter Isac Newton (tyngdlagsgubben), eftersom han har tydliga yttre professors- och vetenskapsmannadrag.

2010-03-02 @ 19:59:41
Postat av: Kajsa

Ja era djur har ju verkligen lämpliga namn! Mina namnval är inte alls så genomtänkta och har egentligen ingen bakomliggande betydelse alls. Jag har bara tyckt att de passat djuren, och jag har alltid haft "riktiga", mänskliga namn på alla husdjur jag nånsin haft. Det är något av en familjetradition som hängt med alltsedan föräldrarnas första nymfparakit Yngve, och den upprätthålls av både mig och systrarna. Sen har jag medvetet valt kvinnonamn som i de flesta fall är ganska vanliga svenska namn, men ändå ovanliga i just min bekantskapskrets (helt enkelt för att folk kanske inte uppskattar att vara namne med en fågelspindel)...

2010-03-02 @ 23:06:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0