...till årets SM i brassband. 


                    Solna Brass vinner det första svenska brassbandsmästerskapet 1981.

Som alltid är bloggämnet så här års SM, så alla ni som har läst den här bloggen i ett års tid eller längre har förstås hört talas om detta evenemang förr. Samma visa varje år. Bokstavligen "visa" - för i år finns det stora inslag av folkvisa i elitklassens obligatoriska teststycke (kulning rentav - frågan är om man verkligen kan kula på ett flygelhorn?).

För Solna Brass är det normalt nu årets intensivaste period infaller - upptakten inför brassbands-SM andra helgen i november. Det är nu det ska repas var och varannan dag i veckan på stycken som är svårare än vad vi spelar annars, det är nu allt måste falla på plats och det är nu dirigenten börjar bli nervös för att inte lyckas toppa formen i rättan tid. Men med de två jubileumskonserterna vi hade i oktober har det varit rejält intensivt redan tidigt under hösten, även om siktet från och med första repet efter New Waves-konserten helt varit inställt på SM. Och från brassbands- och blåsmusikintresserat folk i bekantskapskretsen får man ständiga frågor om vad vi ska spela som fritt valt program.

På repen ägnar vi nu halva repetitionen åt det obligatoriska teststycket och andra halvan åt vårt fritt valda stycke. Det senare har vi repat på hyfsat länge, det obligatoriska började vi inte repa på förrän efter jubileumskonserterna vilket är väldigt sent för oss. Vi får väl se hur det går...elitklassen i årets SM har nu tagit ännu ett steg mot att verkligen bli en elitklass, i år deltar förutom Windcorp och Stockholms brassband ännu ett proffsprojektband, Öresund brass band. Och det är en lite märklig situation att tävla i samma klass med proffs- och amatörband. Vi har helt enkelt inte samma förutsättningar, hur drivna och duktiga många av våra medlemmar än är, och tävlingen på senare år har i princip sett ut så att topplaceringarna tas av proffsen, sen kommer amatörerna - frågan är liksom bara om det blir Windcorp eller Stockholm som tar hem guldet. Det är som två tävlingar i en, proffsen tävlar om guldet och amatörerna om bronset. Men nu är det tre proffsband så det kanske blir liiite mer spännande (ska bli intressant att höra vad Öresund kommer att bjuda på)? Om än kanske sämre för oss, för innebär detta att vi amatörer automatiskt halkar ner på som bäst en fjärdeplats? Solna Brass har ju de senare åren kommit trea efter proffsbanden, även om vi förra året faktiskt slog Stockholm i det fritt valda programmet - men tyvärr räckte inte poängen för det obligatoriska stycket för att vi skulle ta oss upp på en andraplacering totalt. Vi var ändå mycket stolta över vår insats (vi är trots allt ett rent amatörband med mycket små resurser) och vet att vi alldeles oavsett slutplaceringen gjorde ett väldigt väldigt bra framförande förra året, enligt många det bästa under SM. Frågan är om vi kan leva upp till det i år? Och om årets stycke, hur bra det än är och hur bra vi än spelar det, verkligen kan nå fram och skapa samma magiska stämning både i bandet och i publiken på samma sättt som Paganini variations förra året? 

Det ska i alla fall bli väldigt intressant att se hur arbetet inför jubileumskonserterna kommer att påverka SM-insatsen. Jubileumskonserterna gjorde som sagt att vi är senare ute än vanligt med repeterandet av det obligatoriska teststycket, men å andra sidan har vi tack vare konserterna också repat mer intensivt än vanligt under den tidiga delen av hösten, och även om vi inte spelade på teststyckena kan man ju hoppas att det myckna repandet i sig ger utdelning?

http://www.brassband.se/Webbplats/Festival.html