Jadåvaredagsdå. Det skulle ju inte bli någon bloggjulkalender i år, men jag utlovade ju ändå några små tröstinslag från julkalendern-som-skulle-ha-varit-om-inte-min-dator-gått-i-strejk.

Så här är det. Årets tema skulle vara "hur gör djur" och avsnitten bestå av små enkla beteendeekologiska försök med djuren härhemma. Kanske inte så många försök som ett per dag, men ett antal i alla fall. Nu blev det inte så, mycket för att datorn lade av och jag blev omotiverad - för det här är ett julkalenderämne som av uppenbara skäl kräver en viss arbetsinsats även utöver själva bloggandet.  Men ni ska få ett par avsnitt  alla fall, och temat kommer kanske att fortsätta på bloggen även efter jul.

Nu tror man förstås lätt att detta tema skulle komma att involvera mycket fågelspindlar. Men det finns faktiskt djur som är enklare att göra beteendeförsök med härhemma än spindlarna, nämligen deras mat. Jag har ju förutom spindlarna även kackerlackor härhemma, vars främsta syfte är att utgöra bytesdjur för spindlarna men det betyder ju inte att kackerlackorna i sig inte är intressanta och roliga djur de också. Det är de! Och därför hade jag tänkt att de skulle få bli huvudpersoner i julkalendern, därav namnet "julkacklendern" - för spindlar är det ju mycket av här på bloggen ändå, så de kan gott få dela med sig lite av utrymmet på bloggen. För även om de inte syns här så ofta så är kackerlackorna absolut närvarande djur i hushållet härhemma, som kräver skötsel och omsorg och som har många intressanta beteenden att studera. Vilket ni förhoppningsvis kommer att märka. Ni läsare är för övrigt förstås välkomna att ta aktiv del i jukacklendern, t.ex. komma med förslag på försök och frågor som rör kackerlackors beteende (eller kackerlackor överhuvudtaget) som ni skulle vilja att bloggen tog upp. 

Så här i första avsnittet hade jag bara tänkt presentera huvudpersonerna i julkalendern-som-inte-blev-av, nämligen kackerlackor av arten Blaptica dubia. Sen i morgon ska vi göra nåt kul med dem.

Här har vi dem. De på bilden nedan är honor av arten argentinsk kackerlacka, Blaptica dubia, som lever naturligt i Syd- och Centralamerika. Man ser att de är honor för att de har bara har små vinganlag, inte fullt utvecklade vingar. Det betyder inte att de inte är fullvuxna, honorna av den här arten har inga vingar. En adult hona är ca 4,5 cm lång sådär.





Hannarna har däremot fullt utvecklade vingar, och de kan flyga även om de sällan gör det. Det krävs också högre temperaturer än normal rumstemperatur för att de faktiskt ska kunna göra det, och det där med flygförmågan hos hannarna är något vi kanske återkommer till i julkacklendern. Men eftersom de sällan flyger är det här med att honorn saknar vingar men inte hannarna framför allt något som gör det väldigt enkelt att se skillnad på könen, vilket är praktiskt både till vardags och om man vill göra beteendestudier med dem. Hananrna är något mindre än honorna, men är framför allt mer långsträckta, ett intryck som förstärks av de långa vingarna.




B. dubia lever naturligt i syd- och centralamerika. De föder levande ungar - honorna lägger sina
ägg i en äggsäck som sedan plockas tillbaka in i kroppen igen och där utvecklas ungarna. Ungarna, eller nymferna, är ljusare än de vuxna, och naturligtvis mindre. Kackerlackor har en ofullständig förvandling, dvs de har inget puppstadium utan ungarna som kläcks ur äggen är redan ganska lika de vuxna och utvecklas genom flera nymfstadier där de stegvis blir mer och mer lika de vuxna kackerlackorna.




B. dubia är omnivorer som äter lite av varje, och de är förtjusta i sådant som är sött, som t.ex. söta frukter. De är nattaktiva och ganska ljusskygga (bokstavligen, dvs de undviker starkt ljus).  Mina kackerlackor härhemma lever på en ganska blandad diet av havregryn, torrfoder för katter, samt färska frukter och grönsaker. De får mycket morötter, dels av praktiska skäl (det är t.ex. lätt att få tag på ekologiska morötter året om, och de möglar inte så lätt i kackerlackornas uppvärmda bolåda som t.ex. frukter gör), dels för att morötter är lite söta och därmed populära hos kackerlackorna. De får också frukt ofta, framför allt äpplen och apelsiner, eftersom de lätt kan få c-vitaminbrist annars vilket minskar ungproduktionen och ungöverlevnaden (dessutom älskar de förstås söta apelsiner). Men de får även lite andra ekologiska rotsaker och frukter. Dock får de enbart ekologisk mat eftersom bekämpningsmedel som används i odling mot skadeinsekter naturligtvis fungerar på de här krypen också, och i förlängningen på spindlarna som i sin tur äter kackerlackorna.

Så, då har vi presenterat huvudpersonerna i julkacklendern. På tv är årets julkalendertema tjuvarnas jul, här på bloggen är det kackerlackornas jul - mycket ljusskygga varelser blir det. Dock är de inte julskygga, som tur är. 

(och så ska det bli intressant att se hur mycket kommentarer denna julkacklender får från okända människor på temat "usch och fy vad äckligt!!!!").