Tillbaka i orkestervärlden
Nivån var inte att jämföra med mina Stockholmsorkestrar, vilket var att vänta i en liten by på finska landsbygden, men det var roligt att få spela i alla fall. Och eftersom orkesternivån är vad den är så hamnade jag på förstastämman vilket innebär att jag har tillräckligt att göra för att vara nöjd. Vi gick hårt ut (efter fyra månader utan orkester) med bl.a. Holsts svit i ess, som alltid är rolig att få spela, i synnerhet förstakornettstämman.
Men oj vad jag kommer att sakna de där stora brassbandsstyckena, som Paganini variations, Blitz och liknande, där man verkligen måste tänka på precis allt man gör! Det här stycket, Curnows "Trittico", ska förresten spelas som obligatoriskt teststycke i elitklassen på SM i år:
http://www.youtube.com/watch?v=kIuVJmeAPVY
Jag har ju bara spelat det en gång, nu när jag hälsade på, men mitt intryck var att det inte var så rysligt svårt som det kanske borde vara i elitklassen (eller var det bara för att jag spelade horn?) - men det har klagats en del i bandet tidigare år på att de obligatoriska teststyckena är lite för enkla. Det kanske är en tanke hos arrangörerna, att välja teststycken till elitklassen som egentligen ligger strax uder elitnivå så att alla banden i klassen har möjlighet att verkligen spela dem bra? Men risken är ju att det blir svårt att döma om alla så att säga klarar av att spela stycket felfritt och bra - det blir små marginaler som skiljer. Men Trittico är ett fint stycke i alla fall.
Inte riktigt i samma klass som till exempel Bourgeois "Blitz" vad gäller svårighetsgrad:
http://www.youtube.com/watch?v=BA6-sQyntlw&feature=related
Inspelningen ovan kommer förresten från de Belgiska nationella mästerskapen, vilket visar att tävlingsledningen där lägger ribban lite högre än vi gör i Sverige...och det är väl kanske därför det klagas på det här, att vi i Sverige faktiskt borde hålla samma svårighetsgrad i tävlingar på nationell nivå som man gör i övriga Europa.
Kommer att sakna HvMK Södertörns (f.d. Sjövärnskårens musikkårs) figgande och marschspelande också, och petigheten med marscherna och den gamla svenska sättningen (känns konstigt nu att spela i en orkester utan esskornett). På repet i går spelade vi inte en enda "marschmarsch" och det är nog ganska få gånger jag varit med om det på ett rep med en symfonisk blåsorkester! Troligen aldrig under tiden i Stockholm. Men Pojoorkestern måste väl spela marschmarscher kan man tycka även om de inte marscherar? Fast ärligt talat kan jag av andra interna anledningar tycka att det är skönt med en liten paus från just dem...
Låter spännande med allt musicerande!
I Lund stundar ju Kulturnatten (på lördag) - med bland annat mycket musik på programmet. Finns det något motsvarande i någon finsk stad?
Jag vet faktiskt inte! Inte i Ekenäs i alla fall, tror jag. Men Åbo är kulturhuvudstad i år så de borde ju ha en.
Däremot har man nyiigen firat "forneldars natt" som är ganska viktigt i skärgården här verkar det som. Man tänder brasor helt enkelt, sista lördagen i augusti längs hela Östersjökusten, men jag har itne hört talas om det förr så antagligen är det större i skärgården än i andra delar av Sverige, och kanske större i Finland än i Sverige. Anledningen verkar åsikterna gå isär om. Lite är det till minne av forna tiders vårdkasar och eldar som tändes för att vägleda fartyg (eller få dem att gå i kvav så att man kunde vrakplundra dem, men det anger vi förstås inte som orsak), enligt vissa är det till minne av de baltiska ländernas självständighet, och någon sa att det instiftades första gången för att fira Finlands 75-årsjubileum som stat. Men rent prak´tiskt blir det mest ett sätt att avsluta sommaren på ett högtidligt sätt, ungefär som ett valborgsmässobål fast tvärtom. Kan tänka mig att det på skärgårdsöarna är ett evenemang som håller kvar sommargästerna lite längre. Jag missade dock det hela eftersom jag var i Stockholm då...
Råkade nämna fel lördag; det är ju inte förrän lördag 17/9 som kulturnatten går av stapeln.
Traditioner av urgammalt slag tycker jag mycket om att vidmakthålla - när så är möjligt och motiverat; bakom "forneldars natt" kan man ju ana en massa mystik!
Ja! Fast just forneldars natt är en väldigt ny tradition. Visst tände man eldar förr, men då var det ju av praktiska skäl för att vägleda fartyg. Men det är ju trevligt med nya traditioner också. Och i Finland kan jag tänka mig att man uppskattar just den här traditionen väldigt mycket eftersom man inte har några Valborgsmässobål - i Sverige fyller vi kanske vårt behov av att tända stora brasor i mörkret då.
