...är faktiskt sällan en fråga. Eller åtminstone en där svaret oftast är ett självklart "spela!".

Men innan orkesterrepet förrförra söndan, för två veckor sen, hade jag genom alltför flitigt övande (jo, det man kan tydligen göra det. Uppenbarligen) hemma spelat sönder insidan på läppen, vilket förstås ledde till ett afteangrepp.

För er som inte vet vad afte är så är det en autoimmun sjukdom där immunförsvaret på ett högst illojalt och okamratligt sätt attackerar slemhinnorna i munnen, med otäcka och väldigt smärtsamma sår som följd vilka tar lång tid att läka. En mekanisk skada i munnen, om man t.ex. biter sig, bränner sig, eller spelar sönder slemhinnorna,aktiverar ofta immunförsvaret och utlöser därigenom en afteattack. Dvs istället för att läka skadan ger sig immunförsvaret på frisk vävnad och förstör den.

Det här är fruktansvärt opraktiskt när man spelar trumpet, eftersom det inte krävs att man överanstränger sig så väldigt mycket för att det här ska hända. Och det hände alltså veckan före repet för två veckor sen. Veckan efter var det hela som allra värst, och jag övervägde verkligen att inte åka till repet. Men eftersom det var sportlovsuppehåll veckan efter (den här söndagen) och det dvore väldigt trist att inte repa på så länge så åkte jag dit med ambitionen att ta det väldigt lugnt, hoppa över alla höga toner eller lägga ner dem en oktav och på intet sätt anstränga mig mer än absolut nödvändigt. Vi har också bara två stycken vi har repat på sista tiden som egentligen är ansträngande att spela - Holsts svit i ess och ett arrangemang på Les Miserables-musik. Det skulle jag väl klara? Men tyvärr visade det sig att förstatrumpetaren var borta vilket innebar att jag ändå fick anstränga mig betydligt mer än jag hade önskat, och dessutom hade dirigenten plötlsigt lagt till ännu ett jobbigt stycke på repertoaren - Valdres marsch. Dessa tre stycken, som vanligtvis är det som är roligast att spela, blev nu ren tortyr. 

Så det var ju skönt att jag det var sportlovsuppehåll sen och därmed hela två veckor till nästa rep. På den tiden ska det ju hinna läka kan man tycka.