Fasan knackar på
I mitt hus vaknar man sedan några veckor tillbaka med tuppen. Närmare bestämt fasantuppen. En sådan har nämligen flyttat in och håller revir i skogsbacken ovanför huset och på gården runt huset. Han patrullerar området noga och hörs ofta ropa ut sitt revir, från gryning till skymning .Och gryningen infaller ganska tidigt och skymningen ganska sent här nu - solen går inte ner förrän vid elva och när den går upp vet jag inte för då är jag inte uppstigen. Vaken är jag däremot, tack vare husets tupp... Ofta när man kommer ut på gården ser man honom sitta i en solbelyst fläck och pråla (och låta!)precis bakom rabatten där trädgårdstomtarna finns (jag tror att de är i maskopi). Han är sällan svår att lokalisera utan både syns och hörs mycket och håller inte tyst bara för att det finns folk i närheten - inte direkt skygg av sig.
Och om någon undrar hur en "spelande" fasantupp låter så finns en inspelning av lätet här:
http://wildlifegarden.se/fagelsidor/fasan.html
I dag såg jag fasantuppen precis under min balkong, strosande bort under rönnen i riktning mot skogsbacken där man oftast ser honom. Så jag tänkte att jag skulle gå ut och ta en bild av honom, för lätet till trots är han ju en stilig fågel (och han vet om det...). Jag tog kameran och gick ut, med tanken att om fasanen är på baksidan av huset på väg mot skogen från rönnen, och jag går ut på framsidan så kan jag genskjuta honom i skydd av huset utan att han ser mig och få fritt fält med kameran när han går över gräsmattan på husets gavel upp mot skogsbacken.
Men när jag kommer ner för trappan hör jag någon knacka ljudligt på ytterdörren. "Är det någon som vill in?" tänker jag och skyndar mig fram för att öppna dörren. Men när jag kommer fram ser jag ingen utanför. Förrän plötsligt ett rött och grönt huvud sticker upp över den nedre kanten på glaset i dörren, och sedan knackar det igen. Och igen. Tuppen har inte alls gått upp mot skogen, utan istället gått runt gaveln på huset till framsidan för att knacka på dörren! Vilket uppenbarligen roar honom eftersom han fortsätter tills han får syn på mig, då blänger han lite surt och drar sig tillbaka ett par steg.
Fasan knackar på.
Och han lämnar inte trappen utanför dörren förrän jag öppnar dörren och går ut (notera att han har horn. Jag lämnar tolkningen fri).
Och inte ens då blir han direkt skrämd, utan drar sig bara i sakta mak bort mot sina vänner tomtarna. Eller undersåtar kanske, för han verkar helt övertygad om att han står lite över de flesta (eller mycket)...
Men han är en praktfull pippi, det kan ju inte förnekas. Om han bara kunnat hålla näbben stängd (särskilt klockan halv fem på mornarna) hade han varit en trevlig granne att ha! Och trots oväsendet är han ju åtminstone betydligt trevligare att titta på än trädgårdstomtarna.
Fin fasan. De två förra vintrarna hade vi en trägen fasangäst vid fågelmatbordet. På grund av hans beteende döpte jag honom till Ranelid, han kanckade inte på dörrarna, men han skrämde undan alla de mindre fågelvännerna när han skred fram.
Haha, ja det var ju ett bra namn! Jag tänker mest på den här som Fasan, med betoningen på första stavelsen. Det är inte ont om fasaner här i krokarna, men den här är den första som kommit på idén att hävda det här huset med omgivning som sitt revir. Har inte sett några hönor, men de kanske trycker någonstans med ägg, vem vet? En anledning till han (med eventuell familj) slagit sig ner här nu kan vara att man tidigare i vår/vinter gallrade i skogen som finns här inne i Ekenäs, så nu finns det betydligt mer liggande ris på marken än innan - bra för häckande fasaner.
Men kanske skulle han ha ett bättre namn än Fasan? Vad tycker ni? Ranelid duger ju inte eftersom de tär upptaget, annars är de ju absolut av samma skrot och korn vad gäller både beteende och sångförmåga, och den egna tilltron till sångförmågan (utseendemässigt ligger nog Ranelid i lä där dock. Originalranelid alltså.).
Åh vilka fantastiska bilder!
Fasanen tillhör definitivt mina favoritfåglar; t o m lätet tycker jag om. Ranelid-kopplingen gör jag snarast med tanke på "färgprakten", blicken och strävan att vara lite udda.
Vad sägs om herrrregud! Skämt åsido så kom jag att tänka på när vår katt Knut Olsson precis kommit till oss och jag trodde han blivit bortskrämd av nyårsraketerna så jag rusade runt i nejden och ropade på KNUT OLSSON. Folk tittade lite undrande på mig.
Min moster hade också en katt som hette ett vanligt efternamn (tror att det var Olsson?), lite opraktiskt kan det vara.
Mina spindlar har alla ganska normala förnamn vilket också kan bli underligt ibland (t.ex. när man har en röd och svart fågelspindel vid namn Marianne, och en kollega med håret färgat i samma färger som också heter Marianne - "neeejdå, hon hette så lååångt innan jag lärde känna dig!"(jo faktiskt!)). Men jag behöver åtmninstone inte gå ut och ropa på spindlarna.
Mitt förslag till namn på din Ekenäsfasan är: Sinus - och logiken är följande. Välj så många bokstäver som möjligt ur fasanens latinska artbenämning: Phasianus colchicus.
Hälsa Sinus ifrån mig.
Ok, vi har nu två förslag: Sinus från Per och Torsten från mamma! Men Sinus var ju ganska gulligt - Torsten Sinus kanske?
En förkortning av Sinus Torsten kan bli Sune.
