I dag har jag utkämpat ännu en dust med Daisi (se tidigare inlägg i ämnet). Förra gången hade jag Daisipaus och fick rida Pisang istället, men nu var det dags igen. Det kanske låter som om det vore negativt, men det är det inte - Daisi kan visserligen vara riktigt störig, men hon är också pigg och glad och snäll att ha att göra med. Och det går ju absolut inte att tycka illa om en över tjugo år gammal ridskolehäst som fortfarande tycker det är så roligt att gå lektion att hon ivrigt står och puffar på boxdörren och skrapar med framfoten medan man sadlar i väntan på att få sätta igång!

 

Och den här gången blev slutresultatet för lektionen definitivt en seger för mig och inte för Daisi. Vi hade en rejäl tvekamp en stund, och det är så otroligt uppenbart att hon gör det för att retas! Riktigt utstuderad, fullt medveten olydnad bara och enbart i syfte att retas, inte för att hon vill slippa jobba (tvärtom) - hon är bara störig! Men efter halva lektionen ungefär gav hon slutligen med sig och efter det har hon i stort sett skött sig, ibland försökte hon hitta på bus igen men nu var det mycket lättare att få henne att sluta. Det känns som en stor seger det här och jag hoppas att trenden har vänt. Och som sagt är det också väldigt nyttigt med en häst där man inte får något gratis, för man vet ju verkligen att när det blir rätt så är det verkligen för att jag gjort rätt och inte för att hästen vet själv hur det ska vara (det vet hon förstås, men hon väljer medvetet att göra precis tvärtom så fort hon får tillfälle).