Jag känner att jag som bloggare har flera löften/påbörjade bloggprojekt som jag inte har infriat/färdigställt. Ett av dem är spindellitteraturrecensionerna som kommit av sig totalt (jag har helt enkelt glömt att fortsätta när fältsäsongen drog igång, men det finns lite mer spindellitteratur kvar i hyllan faktiskt) och den andra är kackerlacksexperimenten härhemma vilket är vad det ska handla om nu.

 

Den här gången handlar det inte om ett regelrätt experiment, men när man har tre arter kackerlackor hemma och oftast matar allihop med samma sak samtidigt blir ju varje matning ett preferensförsök. Oftast får de ganska mycket samma saker - sådant som jag vet att de gillar och mår bra av och som är lätt att få tag i i affären. Det senare syftar på att kackerlackorna bara får ekologisk mat och det innebär att man måste hålla sig till det utbud som finns av ekologiska frukter och grönsaker i Ekenäs matbutiker och att man hittar mat som inte kostar en förmögenhet i de fall man handlar specifikt för kackerlackorna. En annan viktig faktor är hållbarhet. Tropiska frukter t.ex. möglar och blir dåliga väldigt fort i kackerlackornas uppvärmda lådor, medan t.ex. många rotsaker kan ligga där länge och bara torkar ihop utan att mögla. Därför får de sådant som frukt vid enstaka tillfällen och lite i taget som byts ut ofta, medan de har ständig tillgång på rotsaker (oftast morötter). Speciellt när man reser bort är det förstås viktigt att de har tillgång till mat som inte blir dålig. Allihop får också torrfoder för katter som proteinkälla. Så här års erbjuder också skogen bra gratismat i form av svamp, som man verkligen tycker borde passa nedbrytare som kackerlackor, men faktum är att en art inte gillar det alls. För de andra två arterna är kantareller och trattkantareller mer populärt än t.ex. soppar.

 

Man kan konstatera att de olika arterna absolut har olika favoriter. Morötter är ofta stapelfödan här eftersom alla arterna äter det och de är lätta att få tag på ekologiska året om, sedan kompletteras detta med annat och då får de inte alltid samma sak eller lika mycket beroende på art. 

 

De små Blaptica dubia gillar söt och syrlig mat, så frukt är väldigt populärt och morötter gillar de mycket bättre än många andra rotsaker. C-vitaminrik frukt måste de få regelbundet för att må bra - framför allt märks det om de inte får tillräckligt på att de inte får några ungar då, så till dem köper jag ekologiska apelsiner med jämna mellanrum. Arterna nedan kan få lite de också (väsarna blir ibland helt utan eftersom de ofta inte uppskattar frukt), men det mesta av apelsinerna går till dubierna. Kattmat äts men är inte superpoppis. Svamp gillar de inte alls vilket jag kan tycka är lite märkligt för en nedbrytarorganism.

 

De falska dödskallekackerlackorna (som heter så för att de liknar en art som har en svart dödskalleliknande teckning på halsskölden, medan de här har en svart fläck som inte är särskilt dödskalleliknande) är matvrak som äter i princip allt och fort går det (de är den perfekta avfallskvarnen/levande komposten). De älskar kattmat och de älskar svamp. Morötter och frukt är väldigt gott, och det mesta i grönsaksväg går ner. De äter i princip allt de kan tugga på, även vissna löv och liknande (och toarullarna de har som gömställen om färskmaten tagit slut) även om färsk mat är populärare. Hos de här kackerlackorna blir mat aldrig gammal och möglig för den försvinner oftast på bara någon dag hur mycket man än ger dem. När jag ska resa bort halvt fyller jag lådan de bor i med sådan mat som tar dem lite längre tid att få i sig (hårda rotsaker och vissna växtdelar).

 

De väsande kackerlackorna skiljer sig från de övriga genom att föredra döda växtdelar som löv, gräs och örter framför färsk frukt och grönsaker, till den grad att de ofta hellre äter upp de tomma toarullar och äggkartonger jag stoppar in hos dem som inredning/gömställen än färskmaten! Man kan känna sig lite ouppskattad när man ger sina kryp fina ekologiska äpplen och de hellre gnager på en tom toarulle...Det innebär också ett problem eftersom de har ganska fuktigt i sin låda, så färskt foder som inte äts blir snabbt mögligt och äckligt. Därför får de mycket vissna blad från krukväxterna härhemma om vintern och örter och löv utifrån om sommaren och hösten (de får även morötter, men för dem är det kanske mest viktigt som vattenkälla om övrig mat är torra växtdelar). Den maten gillar de och den möglar inte (dessutom har de daggmask som "städpersonal" i sin låda just för att minska mögelrisken och maskarna gillar också vissna växtdelar). Väsarna gillar svamp också, och äter en del frukt och grönsaker även om det inte är lika poppis som torra löv (och kartong). Kattmaten äter de men den är inte jättepoppis, och den möglar fort så de får inte det så ofta, men de verkar må bra ändå. Eftersom de är så förtjusta i grovt svårnedbrytbart växtmaterial är de troligen bra på att utvinna det de behöver ur sådant utan att behöva superproteinrik mat som komplement.

 

 

Väsande kackerlacksmamma med (tyvärr väldigt suddiga) ungar.

 

 

 

För väsarna undrar jag för övrigt hur pass "tama" de blir? Inte tama i betydelsen tillgivna, men när jag först skaffade dem väste de mycket mer än de gör nu! Väsande kackerlackor heter så för att de väser. De använder det som varningsläte och även i kommunikation med varandra (hot?). När jag precis skaffat den växte de om man så mycket som petade på dem och ibland bara man öppnade lådan de bor i. Nu väser de ganska sällan även om man klappar ganska mycket på dem. Vilket är lite intressant, har de helt enkelt vant sig vid att jag finns där och klurat ut att jag är ofarlig och inte behöver väsas åt? De är ganska långlivade (blir ett år sådär har jag läst, men jag tror allt att flera av mina är äldre - jag har en som är lätt igenkännbar tack vare ett missbildat bakkroppssegment och den individen är absolut minst två år gammal) så de har absolut tid att hinna lära sig saker.