En av publikfavoriterna nummer ett var det Parisiska brandförsvarets band Musique de la Brigade de Sapeurs-Pompiers de Paris som lagt in lite dans och flaggsaker i figget. De senare kunde jag dock inte uppskatta riktigt eftersom jag bara sett det hela från en av in/utsläppsdörrarna på arenagolvet och sånt här ska naturligtvis ses litegrann sådär från ovan. Men duktiga var de! Om än de enda som på grund av bristande engelskkunskaper hos dem och franskkunskaper hos mig faktiskt var svåra att kommunicera med.... 

 

 

En ännu större publikfavorit var dock det singaporianska bandet som framförde "Vem kan segla" i kör på nästan perfekt svenska och i ett vackert arr med en ibland liten asiatisk touch. Jag tror inte att någon nändes berätta för dem att Vem kan segla faktiskt inte är en svensk folkvisa utan en finsk (finlandssvensk)... 

 

 

Final med alla deltagande band och underhållningsgrupper på golvet.

 

 

 

Under finalen utmärkte sig Malmöflickorna och den estniska rullskridskotruppen som de enda vars medlemmar inte klarade av att stå utan att svimma genom finalen - en eller ett par tonårstjejer ramlade varje föreställning, och jag förstår inte riktigt varför deras ledare uppenbarligen bestämt att de ska stå i någon slags givakt med händerna på ryggen (den irländska danstruppen klarade dock av detta utan problem). Inte direkt en bekväm ställning att stå stilla länge i , och till skillnad från musikerna som åtminstone får spela under en stor del av tiden gjorde de ju verkligen ingenting alls under hela finalen mer än att stå stilla i en obekväm ställning... 

 

 

Under tattoot bodde jag hos Elin och Lars i Åkarp, alltid mycket trevligt! Och för en gångs skull behövde man inte känna att det skulle dröja jääättelänge innan man fick träffa dem igen när man åkte därifrån eftersom planen var att de skulle hälsa på mig i Finland redan helgen efter.

 

Nöjd katt.