Ok, sista blogginlägget för att komma ikapp, sen är vi framme i nutid.

 

Efter Elin och Lars besök åkte jag till Estland för jobbmöte på Muhu och seminarium i Kurresaare på Ösel.

 

Vi kom fram till Muhu sent på eftermiddagen där vi åt middag och hade möte med våra svenska och estniska kolleger. Muhu var fint som alltid, och man önskar att man haft tid att ge sig ut i någon hage så här i orkidéblomningstider, men det fanns det tyvärr inte tid till. Efter mötet fortsatte vi de sju milen till vårt hotell i Kuressaare på Ösel. Det var trist att behöva sitta i en bil en hel dag när vädret var så fint och naturen är så intressant, men det är i all fall ett vackert landskap att åka genom. Mycket fina hagmarker och även alvarmarker när man kommer ut på öarna, och storkar lite varstans. Fast jag blir alltid lite orolig för paret som har sitt bo i en stolpe vid motorvägen precis utanför Tallinn, man ser alltid en av dem gå och leta mat i mittremsan på motorvägen och det verkar ju lite farligt. Men uppenbarligen har de vett att se sig för, för jag har sett dem alla gånger jag åkt förbi...

 

I Kuressaare bodde vi på ett hotell nere i gästhamnen, helt ok och väldigt nära in till centrum. Hotellet är ett spahotell - Kuressaare var förr tydligen en viktig kurort. Marianne och jag hade rummen bredvid varandra och delade balkong, med utsikt över gästhamnen och strandpromenaden med den medeltida biskopsborgen i bakgrunden.

 

 

Nedanför hotellet finns denna staty av två glada fiskarjättar (jämför storleken med parkbänkarna framför). De har dessutom tappat fiskar efter sig lite här och där hela vägen ner i vattnet.

 

 

 

Vi fick besök av en nyfiken gråtrut på balkongen.

 

 

 

Måndagen ägnades åt seminarium på hotellet, vilket var intressant - en stor del av det ägnades åt det grundvattensprojekt som varit esternas huvudfokus inom Green Islands-projektet. De har kartlagt hur grundvattnet rör sig på Muhu, vilket inte är helt enkelt eftersom ön har en berggrund till stor del bestående av kalksten. Mycket imponerande!

 

Men Marianne och jag hann med en tur på stan också, och efter middagen en kvällspromenad längs ån i utkanten av staden.

 

Huvudgatan i Kuressaare. Stan är fantastiskt fin, även om en hel del fina gamla hus är väldigt fallfärdiga. Marianne och jag konstaterade att huspriserna är väldigt låga med finska/svenska mått mätt - inte hade man fått en villa i en skärgårdsstad för under en halv miljon svenska kronor i våra skärgårdar inte! Fast tyvärr är väl risken stor att villorna här ofta har ett ganska stort renoveringsbehov (men troligen är priserna för att renovera även de jämförelsevis låga)... men fint är det!