Vintern rasat ut...
Den fantastiska våren fortsätter, i dag är det visserligen lite mulet men värmen håller i sig (i morgon skulle det ju tyvärr bli regn däremot, suck). Min f.d. rumskamrat Sonja kom på besök från artdatabanken i Uppsala och berättade att hela stan där var vild och galen redan i går, vilket Didrik skyllde på statyn av Näcken utanför centralstationen (Uppsala nya tidnings aprilskämt i år var för övrigt att det skulle planteras slingerväxter runt nämnda staty för att den skulle väcka mindre anstöt). Detta kräver nästan en undersökning av om studenterna i Lund verkligen är lugnare och ordentligare än de i Uppsala?
Utanför Botan slår träd och buskar ut så snabbt att man inte alls hinner med, och nu skiftar till och med ekarna i grönt. När jag kom hem nyss kunde jag konstatera att häcken utanför huset som alldeles nyligen bara skimrade skiftade svagt i ljusgrönt redan antagit sin mörkare sommargröna färg, påskliljorna håller på att ersättas av pingstliljor i den stora narcissplanteringen utanför huset mittemot och gymnasieskolan intill höll en egen liten mösspåtagningsceremoni utomhus med allsång av både "Vintern rasar" ("Längtan till landet" heter den faktiskt!) och studentsången. Vårligt värre!
Ett annat vårtecken är att Sjövärnskårens musikkårs uniformsmössa byter färg, från marinblå till vit. Varje år diskuteras det om mössan ska byta färg den 30 april eller den 1 maj, något som visserligen bara är ett problem om man faktiskt har en spelning någon av dessa dagar vilket vi inte har i år (så ingen ser att jag inte kommer att, som Olov uppmanar nedan, bygga om min mössa i kväll). Men man kan ju alltid använda kungens födelsedag som minnesregel. Eller som Olov skrivit på vår hemsida: "Lefve Konungen! Våren är här på riktigt. Det firar vi med att bygga om våra mössor. Vitt kapell, go'vänner. Vitt kapell."
Vinteruniform:
Sommaruniform:
Välkommen Marianne!
Marianne är en Brachypelma vagans och liksom Kerstin och Ethel ganska lugn och snäll, fast med en lite större benägenhet än Grammostolaspindlar som Kerstin och Ethel att sparka nässelhår (notera de kala fläckarna på rumpan). Släktet Brachypelma har i övrigt mycket gemensamt med släktet Grammostola, de är även de amerikanska släkten som lever i torra områden och inte är särskilt benägna att bitas.
Marianne är lite större än Kerstin och Ethel och lite mer kompakt byggd. Hon har liksom Kerstin vissa tendenser att gräva ner sig, men kommer nog ändå att bli jobbspindel snarare än Ethel. Och vacker är hon, bilderna är ganska dåliga och gör henne inte alls rättvisa. Hon ser alldeles sammetssvart ut med skarpt rödorangea hår på baken!
Stökigt...
Nåja, så illa är det kanske inte, men städat blev det inte. Fast jag har deklarerat, anmält mig till spindelkonferensen i Bern (se tidigare inlägg), bokat flyg och boende till densamma samt slängt massa tidningar som jag samlat på hög under en längre tid nu. Så ganska duktig har jag varit även om golvet fortfarande behöver dammsugas. Kanske borde jag släppa Kerstin lös i lägenheten, så hade den nog varit åtskilligt prydligare, hon är ju den ordentliga här hemma.
Väsby ängar
Även denna helg har vädret varit fantastiskt, så igår blev det en ny utflykt på Järvafältet. Denna gång blev det en tur till Väsby ängar, en restaurerad våtmark på norra Järvafältet där fåglar och grodor stortrivs. Ängarna är en våt (mycket våt!) betesmark med Hansta naturreservats barrskog på två sidor och mer betesmark på två sidor.
Väster om våtmarken övergår hagen i ekhagmark med fina gammelekar. Stigen är upptrampad av områdets naturvårdare: Highland cattlekossor. För folk går det en vandringsled precis i kanten av våtmarken med fin utsikt. Det finns även en strategiskt placerad fågelutkiksplats eftersom det här är ett bra fågelskådarställe.
Naturvårdarna jobbar hårt...
Ur fågelskådarsynpunkt gav dock inte dagen så väldigt mycket, jag såg bara ett fåtal vanligare arter, men utflykten var ju trevlig i vilket fall. Här en kanadagås.
Sådana var det för övrigt gott om. Grågäss fanns också på plats, och det är inte ofta man ser dem sitta på en pinne tycker jag. Eller en stock.
En favvofågel som det var gott om men svårt att ta bra bilder på var tofsvipa. Fågeln på den undre bilden är inte ljusare, det bara ser ut så på bilden. Tofsvipor är fina men bilder gör dem sällan rättvisa (även om man lyckas ta skarpa sådana) eftersom de mörka partierna i rätt ljus är svarta med metallskimmer i grönt, lila med mera.
I skogen knackade hackspettarna och det rasslade överallt i löven av kryp som också gillade solen och värmen. Här en jordlöpare.
En bra dag, på min ära!
Ja dagen är ju inte över än, men hittills har den varit strålande. För det första är vädret strålande. För det andra har jag lunchat med Marina i dag, vilket gav mig möjligheten att promenera till zootis (zoologiska institutionen) i det strålande vädret och äta lunch utomhus på zootis balkong i det strålande vädret, för att sedan promenera tillbaka till Botan i det fortfarande strålande vädret. Efter eftermiddagens seminarium (som inte var fullt så kul, för att sitta i en mörk föreläsningssal är ju inte vad man helst vill när vädret är som nu hur intressant föredraget än är) fick jag helt oväntat en labassistent två dagar nästa vecka och det behövde jag verkligen. Och som pricken över i gav min handledare mig lov att åka på spindelkonferens i Bern i augusti! Det ska bli jätteroligt och väldigt intressant.
Och om ni inte förstår vad loggan ovan föreställer så är det naturligtvis ögonen på en hoppspindel, en otroligt charmig spindelfamilj med stora mörka ögon som är alla spindelintresserades favoriter...
Villhavillha...
Föräldrarnas planerade New York-resa öppnade en dörr det är farligt att glänta på: Den det finns en jättefin trumpet bakom.
Trumpeter (och andra instrument) är nämligen väldigt mycket billigare i USA än här, halva eller nästan halva priset. Min senaste trumpet blev ju något av en kompromiss mellan pris och kvalitet och tid (jag behövde en ny snabbt eftersom min gamla var i ett bedrövligt, i stort sett ospelbart skick). Det blev en bra trumpet, men inte fantastisk. Och då är frågan om man nu ska ta chansen att skaffa sig den där fantastiska trumpeten utan att behöva betala mer än jag gjorde för min nuvarande trotjänare?
Trumpeten på bilden ovan kan tas som exempel, prislappen för den ligger strax under vad min nuvarande trumpet kostade. Min nuvarande är en billigare kopia av ett av de största, mest kända fabrikstillverkade märkena medan den ovan är inte alls fabrikstillverkad utan handbyggd (= stooor kvalitetsskillnad).
Problemet är hur jag ska skramla ihop pengar, för hur mycket billigare trumpeterna än är i USA så är det ju inte lönt att skaffa en ny trumpet om den inte är bättre än min nuvarande, i vilket fall det ändå rör sig om en summa som är väl stor för en ensamstående doktorand. Men en löneförhöjning är på ingång och lite skatteåterbäring lär det också bli i sommar så kanske kanske...drömma kan man ju roa sig med ett tag i alla fall.
Fint väder!
Ända sen förra helgen har vädret varit fantastiskt fint: Strålande sol, klarblå himmel och varmt hela dagarna varje dag! Blommor, buskar och träd slår ut i stort sett medan man tittar på dem och rabatterna på gården prunkar av blommande vitsippor, violer, ginst, pärlhyacinter, tulpaner och påskliljor. Hoppas hoppas att vädret håller i sig över helgen, i så fall blir det nog en utflykt till Säbysjön eller Väsby ängar (i Hansta naturreservat) i helgen för lite fågelskådning.
Vår!
I Hansta finns fina lundar med gammelekar och hasslar.
Och marken var täckt av vitsippor, blåsippor och vårlök i massor massor.
Förutom blommor finns det massor av lövförna från ekarna på marken, vilket är populärt bland vargspindlarna av arten Hygrolycosa rubrofasciata där hannarna spelar genom att trumma på vissna löv. Honorna känns igen på de prickiga benen.
I löven trivs även snokarna, som också gillar vårsolen.
Jobbspindel..?
Men så nyligen blev det mer plats i rummet där jag sitter (för mycket plats!) eftersom en av mina rumskompisar bytte rum, och tankarna på en jobbspindel fick ordentlig fart igen. Och nu har även min långvariga rumskompis Sonja ,som haft turen att få jobb på artdatabanken, försvunnit. så nu är det så tomt här att jag uppskattat lite sällskap, även om det bara är av en spindel. Därmed har jag mer eller mindre bestämt mig för att äntligen skaffa en jobbspindel, och har funderat lite över lämpliga arter och tittat runt en del på annonser (ingen djuraffärsspindel här inte, djuraffärerna häromkring missköter oftast sina djur samt tar hutlöst betalt).
Allra helst bör jobbspindeln förstås vara en art som fungerar bra som jobbspindel (se kriterierna ovan), men om det visar sig svårt att hitta en sådan finns även alternativet att låta Ethel flytta till Botan och låta den nya spindeln fylla hennes plats i bokhyllan hemma (men jag hade saknat Ethel hemma i så fall...). Vi får se vad det blir, men något blir det nog!
Kerstin heminreder
Förutom att jobba med detta har Kerstin även grävt ännu en ingång till sitt tunnelsystem, denna gång mycket dekorativt placerat i terrariets främre högra hörn under träroten. Detta hörn har hon tidigare aldrig varit intresserad av att uppehålla sig i alls, och därför är det just där jag planterat terrariets enda äkta växter. Undrar hur länge de ska få överleva nu?
Kusinkonsert!
Jag hade inte bestämt mig för om jag även skulle lyssna på AMKs konsert innan jag gick dit, men det visade sig att Eon sponsrade konserten, Richard från Romele var där (förstås), och Eon hade överblivna fribiljetter så jag fick en av dem och då måste man ju lyssna. Det kanske jag gjort ändå, jag var ju ändå där... Den konserten var också trevlig, bland annat spelades en fin trombon-trumpetconcertino och Liszts jättefina "Les preludes" (som var roligt att höra med symfonisk blåsorkester, jag har bara hört brassbandsversionen innan). Förutom Emme, Josse och Richard syntes också flera bekanta ansikten från Solna Brass och Sjövärnskåren bland publiken, vilket var att vänta...blåsmusikvärlden är ju ganska liten.
Sagan om ringen
Boken var Tolkiens "sagan om ringen", och stycket som skulle läsas beskrev hur Frodo och Sam gick ner i en gigantisk spindels håla. Detta skulle den intelligente deltagaren naturligtvis tolka som att han/hon borde söka vapnet i en av mina fågelspindelterrarier, och förslagsvis då hos Kerstin eftersom hon är den av spindlarna som gräver hålor. Vapnet i fråga var dock inte placerat i hålan (så taskig var jag inte). Vapnet var naturligtvis en ring, närmare bestämt en skämtring som man kan spruta vatten på folk med.
Det blev pappa som fick denna uppgift, men innan han ens hann utforska bokhyllan på jakt efter rätt bok blev han mördad av Petra, som därmed övertog uppgiften. Petra fann snabbt rättbok, rätt text och även föremålet, men hann inte lägga beslag på det eftersom hon inte var tillräckligt diskret utan pådrog sig Elins uppmärksamhet vilket effektivt hindrade både henne och Elin från att slutföra sina respektive uppdrag. Ringen blev därför kvar i terrariet.
Efter att tävlingen avslutats, utan ring, försökte jag och Petra få ut ringen förs kojs skull. Rättare sagt, jag försökte för skojs skulle få ut den med en pincett när jag kunde gjort det med handen, och petade därför ofrivilligt ner den i Kerstins hål i stället. Eftersom den inte utgjorde någon fara för Kerstin lät jag den ligga kvar för att krångla ut den efter påsken. Men veckan efter påsk var väldigt upptagen och jag glömde totalt bort ringen.
Börjar ni känna igen er? Om ni läst originalversionen av Sagan om ringen vill säga? Den ringen styrde till stor del sitt eget öde och märkliga sammanträffanden inträffade när det som bäst passade dess onda syften.
Just den här ringen blev liggande i Kerstins håla i ett par veckor, tills jag förra veckan en dag hittade den mitt i terrariet, inte långt från den plats där jag ursprungligen lagt den i påskas. Kerstin hade tröttnat på att ha dylikt skräp nere i sin håla och städat bort den. Vilket var imponerande, för med den vattenfyllda blåsan måste den varit både otymplig och tung att baxa ut ur hålan.
Men...är detta kanske "härskarringen", "One ring to bring them all, and in the darkness bind them"? Men enligt vissa efterforskningar var det faktiskt ingen av härskarringarna som hade en grön sten. Inte "the lord of the rings", och inte människornas, dvärgarnas eller alvernas ringar. Kanske fanns det en till, en hemlig, som var spindlarnas? Eller inte, för Kerstin ville uppenbarligen inte ha den.
Nä, jag tror mer på Kerstins arbetsamhet och städmani, egenskaper hon ofta visat sig vara i besittning av, oavsett närvaron av ringar från buttericks.
Tomt på rummet...
Mitt rum på jobbet har hela tiden delats av tre personer, något det egentligen inte är tillräckligt stort för. Men van som man är vid det blev det ändå ganska tomt när en av rumskompisarna flyttade ut för någon månad sedan då rumsfördelningen på avdelningen omorganiserades. Och nu har min andra rumskompis Sonja, som jag delat rum med i tre år nu, fått ett jobb på artdatabanken och börjar redan på tisdag! Snabba ryck, och jätteroligt för henne att hon fick det där jobbet. Men nu blir det allt väääldigt tomt i rummet. Tur att Didrik i rummet bredvid är ganska högljudd så att man inte känner sig alldeles isolerad...
En marschmusikkväll...
Tisdagkvällen handlade mycket om marschmusik. Sjövärnskårens musikkår hade marschkonsert i vår replokal Norrmalmskyrkan, en hel konsert med bara och enbart militärmarscher. Och för några dar sen fick jag också reda på att ordföranden för min "exmusikkår" i Skåne, Romele Musikkår, skulle upp till Stockholm nu, så jag föreslog att han skulle komma och lyssna.
Jag ska ner och vicka i Romele i sommar när kåren ska på Tysklandsturné, så jag och Richard åt middag före konserten och avhandlade viktiga ämnen som hur många trumpetare, tubaister och trombonister som behöver lånas in för att RMK ska klara den två timmar långa marschspelningen i Hannover.
Konserten gick bra, och åtminstone Richard var imponerad. Publiken var tyvärr inte särdeles stor, men det är väl inte så märkligt för en konsert med enbart marschmusik, en vanlig tisdagskväll i en kyrka och utan nämnvärd marknadsföring (vi har ju inte pengar till sånt, men Elin hade gjort fina affischer i alla fall). Och publik eller ej så köpte nog dirigenten lite reptid på konsertstyckena till trombonkonserten i mitten av maj genom att låta kåren spela lite marsch. Vi har inte gjort det så mycket på sistone nämligen och i Sjövärnskåren brukar det klagas högljutt om det går för mycket tid (och för mycket konsertrepertoar) mellan marscherna. Sen finns det ju dem bland oss som faktiskt tycker konsertrepertoar också är kul, åtminstone jag. Och fanfarerna i Södermans Jungfrun av Orleans, som vi ska spela på konserten i maj, är ju i klass med vilken militärmarsch som helst.
Kerstin går på frälsningsarmémöte
Det var min tanke i alla fall. Inte Kerstins, visade det sig. Kerstin gick utan problem upp i min hand, men någon annans? Icke! Hon visade inga som helst aggressiva eller nervösa tendenser, inga hotbeteenden, inget hårsparkande, bara en mycket bestämd vägran att gå till någon annans hand. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag kan absolut förstå att Kerstin kan märka skillnad på mig och andra personer, spindlar har väldigt bra luktsinne, men steget därifrån till att anse att det är mer ok att sitta på min hand än någon annans -det var oväntat. Kerstin är ju inte alls van att bli hanterad ens av mig, och att hon då skulle skilja mellan att sitta på mig och andra? Mycket märkligt. Jag är lite smickrad, men i sammanhanget var det lite opraktiskt...hon satte åtminstone två framfötter på den ena av sina nyvunna åttioåriga vänners arm, vilket räckte för att damen i fråga skulle bli lite sugen på att skaffa en spindel själv. Kanske tur att Kerstin inte promenerade över helt, jag hade kanske inte fått tillbaka henne? Tyvärr, och till min MYCKET stora förtret glömde jag inte bara kameran utan även mobiltelefonen. Tänk vilken underbar bild det hade blivit, två åttioåriga damer med en fågelspindel!
Vem kan motstå en sån här brunrosa luddig liten tuss? Undrar om Kerstin är den enda fågelspindel som varit på ett frälsningsarmésamkväm?
Spindlar på frälsis???
Hemma bjöds de infångade spindlarna på mat, det måste ju vara jobbigt att springa omkring så som de gjorde i solen. Syrsorna var kanske i största laget för en Pardosa, men en Pardosa låter sig minsann inte hejdas i första taget. Peter och jag informerade i dag vår nye exjobbare (förhoppningsvis) om att Pardosa var aggressivare jägare i förhållande till sin storlek än andra, större vargspindlar, och det tvivlar väl ingen på?
Det är alltså spindeln till vänster, och syrsans huvud som sticker upp ovanför spindeln. Och denna brutala tjej ska jag alltså ta med mig till frälsningsarmén...
Räkor!
Påsken
Här kommer lite bilder från påsken, lite i efterhand eftersom jag inte blivit färdig till att ladda ner dem från kameran förrän nu...
Mellbrandska påskägg målas innan de kokas, inte efter. Det kräver vattenfast färg och ibland är den inte så vattenfast som man skulle vilja. Årets favorit, den rosa pennan, färgade även kokvattnet sora, men tpennan kommer nog att få behålla sin favoritstatus eftersom det mesta av färgen trots detta ändå satt kvar där den skulle. Äggen har alltså inte en rosa grundfärg, det ser bara ut så för att vattnet är rosa. Elin och jag gjorde även ett experiment med glitter (och en fjäder) på äggen, men det fungerade sämre. Det mesta hamnade i vattnet, som synes. Det blå ägget är ett fantastiskt high-tecägg som jag fick av Elin, man kokar det med äggen och så såelar det en melodi när de är färdiga. Eller nästan färdiga rättare sagt, äggpickningen i år blev en smått kladdig historia eftersom äggen fortfarande var rejält rinniga...
Petra spelar althorn. Eller försöker, rättare sagt. Men det ser ju bra ut!
Jag fick jättefina tulpaner av föräldrarna när jag fyllde år! Och fina presenter av både föräldrar och systrar. tack så mycket!
Vill man läsa mer om påsken 08 så finns en mer fullständig rapport på min hemsida.
Nytt inlägg-äntligen
Elin kommenterade när hon var här att jag inte skrivit nåt på bloggen på en vecka. Så därför gör jag det nu. Anledningen till att jag inte skrivit något är att jag hade så mycket att göra slutet av förra veckan med anledning av Solna Brass konsert. Vi repade alla kvällar (utom onsdagen då jag var och lyssnade efter, men inte på, ugglor, se förra inlägget) och hela lördagen, det var middag hos förstahornisten Lasse på lördagkvällen, och så hade vi genrep och konsert på söndagen. Konserten gick nog bra tror jag, och det var mer publik än vi hade väntat oss med tanke på att Solna brass inte har ett öre till marknadsföring. Trevligt!
I måndags tog jag hand om disk och allt annat jag inte hunnit med här hemma förra veckan pga repen, bland annat tog jag ner alla påskfjädrar Elin satt upp här och där i hela lägenheten. Det tog en stund att hitta alla...och resten av påskpyntet är fortfarande uppe. Men påsken är ju så kort så det känns trist att ta ner det direkt efter, fast till helgen är det nog dags.
Tisdagen var det rep med Sjövärnskåren, och så kom ju Elin och hälsade på igen. Hon sändes genast ut till Haninge för att hämta Sjövärnskåens affisch (som Elin gjort -jättefin blev den!) på tryckeriet där eftersom ingen i kåren kunde. Vi är väldigt tacksamma för det! Därefter åt vi indisk mat på stan varefter Elin åkte hem till mig och jag åkte till Sjövärnskårens rep. När jag kom hem hade Elin gjort en fantastiskt god fruktsallad med grädde, maränger och torkad frukt som tillbehör. Trevligt, man borde alltid ha Elin hemma när man kommer hem från sina rep halv elva på kvällen.
I går kväll kunde jag ha bloggat, men det gjorde jag inte. Men nu så! Jag skäms dock lite över att jag är så dålig på att förse mina bloggar med illustrationer, jag är helt enkelt för dålig på att ta bilder och för dålig på att föruts: "Det här kan jag blogga om, så jag borde nog ta en bild". Dessutom har jag inte kameran med och min mobiltelefon tar rätt dåliga bilder så det är inget kul att fotografera med den. Men det hade ju varit bättre än inget. Ska försöka åstadkomma ett inlägg med bild snart.
