Jag har ju flera gånger tidigare konstaterat att så fort jag tror att jag vet var jag har Kerstin gör hon något som överraskar mig. I dag hittade jag henne hängande upp och ner i terrarietaket, Kerstin som bara i sällsynta fall klättrar upp på väggarna när det är för blött på bottnen i terrariet (vilket det inte är nu). Jag har ingen aning om varför. Men det är vanligt att spindlar av arten Grammostola rosea beter sig lite märkligt ibland så det är bara att konstatera att allt är normalt...

Petra är för tillfället i Stockholm och spelar på högvaktsceremonin på slottet (och på en del andra ställen också) med Malmö Brandkårs musikkår. det börjar bli tradition att gå och lyssna, så i dag var jag där. Och de spelade så fint så fint! Men på den här bilden är frågan om jag ska titta på Petra eller på den snygga trumpeten med kopparklocka som skymtar bakom henne?



Petra (och Andreas) spelade förstås också sitt numera traditionella piccolasolostycke Highland cathedral, vackert som alltid.

Vi övernattade på växtekologens forskningssattion Tullbotorp, och hade den helt för oss själva (troligen för att det var natten mellan söndag och måndag).

Stationen hade städats ordentligt sen jag var där sist vilket gjorde det mycket trevligare att bo där. Någon hade till och med försökt skrubba bort det synliga möglet i badrummet, men tyvärr sitter det problemet djupare än så. Synd på ett annars så fint gammalt hus.

Föreläsningssalen är fantastiskt trevlig med massa gamla skåp som innehåller en salig blandning av föremål, allt från gamla saker som kunde passat på ett museum till modernare bra-att-ha-saker. Jag hade inte haft något emot att undervisa på en kurs här. ..men tyvärr går inga kurser där man har någon nytta av mina zoekologiska snarare än växtekologiska kunskaper här.




Och överallt är det en märklig blandning av gammalt och nytt, det känns som om allt det gamla från när huset byggdes finns kvar, oftast i funktionellt skick, medan det nyare och modernare bara lagts till på ytan (vilket väl tyvärr är orsaken till möglet i badrummet). I föreläsningssalen finns det gamla uppvärmningssystemet för detta ganska stora hus kvar, i form av en liten kamin med stora grenade rörledningar. Att döma efter veden kan man fortfarande använda den för att få varmt i rummen på ovanvåningen om man skulle behöva.



I köket har den gamla spisenhällen kalkats föroch det finns en ny spis med glashäll, men samtidigt står även den gamla vedspisen kvar. Och notera knippet av ledningar i taket -inga ledningar har dragits inne i väggarna här inte.



Vi lagade dock ingen mat härinne -vi grillade ute i det fina vädret. Elin är väldigt påklädd på bilden, men det beror på myggen, inte temperaturen.



Jag ägnade mig också åt att utforska det stora hålet i den gamla asken utanför, jag gillar ju att stoppa huvudet i hål i träd. Här fanns fina tickor, skalrester från flera skalbaggar (kanske kom den marmorerade guldbaggen jag och Malin hittade inomhus sist vi var här härifrån?) och en liten noshornsbagge, som tyvärr kröp iväg innan jag hann få en bild på den.



På skylten finns en pedagogisk liten text om aktuell forskning på stationen. Jag har ingen aning om hur gammal den är men den kan säkert k-märkas snart. Aktuell är den i alla fall inte.

Fältjobbet bestod i att samla spindlar (förstås), fjädermygg, tång och växter på mina provtagningsstränder på Mörkö. Det var lite dåligt med djur, men en tröst är i  alla fall att det fina vädret innebär att det inte var ont om djur för att de inte var aktiva utan föratt det verkligen var ont om vissa djur på visa ställen (och ont om vissa på i stort sett alla ställen)...

Ett och annat dopp blev det förstås också. Däribland här, på vad som antagligen är den vackrast belägna av fältlokalerna här. Vi kunde dock notera viss algblomning, men den var inte i klass med vad man är van vid från Sövdesjön.



På den vackra fältlokalen fanns en vacker jordlöpare (Elaphrus cupreus). I artbeskrivningar av den här står det att täckvingarna ser ut som hamrad koppar, och det gör de.



Det var fler än vi som gillade att bada. På en av lokalerna såg vi jättemånga padd- och grodungar, och även en snok.



De spindlar vi jagade var främst de här, vargspindlarna i släktet Pardosa.



Men amfibier och reptiler är ju också väldigt intressanta djur, så vi gjorde en herpetologisk utflykt på måndag morgon, till kalkbergets naturreservat som ligger på vägen till Bredviken (fältlokalen på första bilden i det här inlägget på Elin). Målet var att få se hasselsnok, men det fick vi inte. Troligen var vi för sent ute -med tanke på värmen är det möjligt att ormarna redan dragit sig tillbaka när vi kom dit eftersom vi varken fick se hasselsnok eller något annat. Men det var en väldigt trevlig liten morgontur ändå, och som sagt, det var på vägen. Kalkberget är en bergrygg som sticker upp från annars väldigt platta omgivningar, vilket innebar en helt fantastisk utsikt över hav och fina strandbeten. En del fjärilsskådande och håvande blev det också, både uppe på kalkberget och nedanför eftersom vägkanterna på väg till bredviken är en fantastiskt fin fjärilsmiljö.


Häruppe hittade vi en fin liten snabblöparspindel som vaktade sin äggkokong.



Och nu ska jag äntligen avsluta inlägget, med en säckspindel, Clubiona phragmites, som är vanlig på skärgårdsstränder med vass.

Nästa omgång provtagningar på Mörkö är gjorda, och denna gång hade jag Elin som fältassistent. Det gick hyfsat bra, det rådde viss brist på spindlar och i synnerhet mygg på Mörkö, men vi fick ihop en del i alla fall. Och vi hade ett helt fantastiskt väder med sol, över 30 grader i luften och 23 grader i vattnet.

Vi tog tillfället i akt att göra ett litet reportage om mode för den trendmedvetna ekologen. Byxor eller shorts i beige, militärgrönt och brunt med många fickor är alltid rätt, och så även denna sommar. Sommarens trend kombinerar annars den klassiska praktiska fältlooken med starka färger och chica accessoirer som till exempel stora solglasögon och rotvältor. Ryggsäcken ska vara svart i år, och gärna försedd med ordentligt avbärarbälte för att spara ryggen under klättringar på klippiga stränder med många prover i packningen. På fötterna har man lämpligen vattentåliga teva-sandaler.
 

En annan accessoir som är rätt för småkrypsekologen i fält är denna hopfällbara håv, här i pastelliga toner med mönster av eleganta glittriga stjärnor. Om det funnits en ekolog-Barbiedocka hade hon haft en sån här håv. Lite pinsam är den, ser inte helt professionell ut men den gör jobbet och valmöjligheterna på tyll med tillräckligt små maskor för att fånga fjädermygg är tyvärr inte det bästa i tygaffären i Tensta...

I uppfällt skick. Med ett enkelt handgrepp är håven fullt funktionell som både fjärilshåv och slaghåv, dessutom har den teleskopskaft för att nå extra långt ut i vassen  (bra så in i vassen!).




Den andra modellen är lite sämre på att modella, men poserar här i en för arachnologen i fält mycket typisk pose (varför ser nästan alla bilder på mig i fält ut så här?). Huvudbonad är förstås alltid rätt i fält, Elin har valt en klassisk solskärm medan Kajsa har en för arbete i skärgårdsmiljö praktisk solhatt som stannar på huvudet även när det blåser kuling.

I nästa inlägg kommer bilder från Mörkö. Men först ska jag berätta om skuggspindelinvasionen i mitt kök.

Förra gången jag var i Skåne tog jag med mig en skuggspindel, Nuctenea umbratica, tillbaka till jobbet. Det var en hona (se nedan), och hon mellanlandade i lägenheten någon dag innan jag tog med henne till jobbet. Under de dagarna hann hon  göra en äggkokong, som jag lämnade kvar i burken där hon bott. Min tanke var att låta kokongen kläckas och sedan släppa ut ungarna.



Sedan åkte jag ner till Skåne igen för att undervisa. Efter ett par dagar åkte jag hem igen, nu med Elin i släptåg. När vi kom hem hade kokongen kläckts och ungarna satt tätt tillsammans i en stor klunga som nykläckta spindlisar tenderar att göra. Morgonen efter skulle Elin och jag åka till Mörkö föratt fältjobba (se nästa inlägg) och min tanke var att släppa ut ungarna på morgonen innan vi åkte. Trodde jag.

Det var lättare tänkt än gjort visade det sig, för morgonen efter hade ungarna tröttnat på att sitta i en klunga. Eftersom burken inte hade lock utan var täckt med tyll och de är små nog att kunna krypa ut genom tyllet hade de börjat sprida sig till olika ställen i köket. Mest populär var en gullranka som står på en hylla ovanför burken (de svarta prickarna är spindlar).



Vi skulle ju iväg så ungarna fick stanna där de var så länge. När vi kom tillbaka hade ungarna spritt sig ännu mer, och nu sitter en eller ett par små små spindlar i vars ett litet litet hjulnät i i stort sett varje krukväxt i köket, samt på diverse andra ställen. Planen är fortfarande att samla ihop så många av dem som jag får tag i och släppa ut dem eftersom inomhus intre är ett helt lämpligt skuggspindelhabitat (de bor gärna på hus, men på utsidan). Men de är alls inga skadedjur och jag lär inte få några större problem med blomflugor den närmaste tiden.

Ja som sagt, min nätsladd brann ju upp. Det enda som skadades var själva kontakten, men att en så liten kontakt kan ställa till så mycket jobb...jag har ringt åtskilliga telefonsamtal i flera dagar, och inte bara jag. I dag har jag, telefonguidad av mamma som suttit framför datorn och kollat på eniro, knallat runt till fyra datorbutiker i Stockholms centrum innan jag äääntligen fick tag i en nätsladd. Så nu är datorn igång Snart kommer lite bilder från Mörkö i efterhand.

Nu var det ett tag sen sista blogginlägget och sen dess har det hunnit hända lite. Jag har varit i Lund för mitt årliga gästspel i form av en spindeltemadag på universitetets fördjupningskurs i faunistik, jag har varit på Gröna Lund för första gången sen jag var liten (och då har jag ju faktiskt bott i Stockholm i över tre år nu...), jag har fältjobbat på Mörkö med Elin som fältassistent, och när jag kom hem och laddade ner alla bilder från Mörkö på datorn brann nätsladden upp. Oj, vilka eldfängda bilder! Var det månne den på Elin glamouröst poserande på en klippa som föranledde detta? Eller den betydligt mindre glamourösa på mig med huvudet instoppat i ett gammalt träd? Brännbart material...

Incidenten med sladden innebär tyvärr att jag inte kan blogga några av dessa foton förrän jag fixat en ny nätsladd, eftersom alla bilderna ligger på den datorn och jag är för lat för att ladda ner dem på en annan dator också. Men dröjer det länge innan problemet löses så kommer jag nog att göra det. Tills dess får ni nöja er med text på bloggen och ha tålamod i vetskapen att det kommer massor av bilder från Mörkö inom en förhoppningsvis ganska snar framtid.

Dörrarna till Ethels terrarium passade inte jättebra i det dörrlösa terrariet på jobbet, men de passade tillräckligt bra för att kunna användas. Följaktligen har Marianne flyttat till Botan och så får jag fixa bättre dörrar vid tillfälle, för nu har jag ju ett dörrlöst terrarium hemma i stället...

Knappt har den ena sjuklingen gått bort förrän det är dags för nästa, jag kan snart öppna djursjukhus...men den här gången var det åtminstone inte ett av mina djur. 



I morse på väg till jobbet möttes jag av en måsunge mitt på cykelbanan som ansattes av skator och kajor och inte verkade vara i skick att undkomma. Man ska inte ta in djurungar utan synnerligen goda skäl, och att de är ensamma är i sig inte ett skäl (att föräldrarna inte syns till betyder inte alls att de är övergivna). Dessutom var ungen så stor att den kanske redan lämnat föräldrarna. Men det var uppenbart att kråkfåglarna skulle hacka ihjäl den om jag lämnade den där den var, och jag kunde inte riktigt göra det. Det hade till och med känts bättre om jag avlivat den, och ännu bättre om någon bättre lämpad gjort det. Så jag tog in den, gav den lite vatten och kollade igenom den. Förutom ett sår på ryggen där den blivit hackad verkade det enda felet vara att den inte stödde på ena benet, men det verkade inte vara brutet och hade ingen synlig skada. Förutom det verkade fågeln, som ganska säkert är en skrattmås, fullt frisk och inte särskilt medtagen heller.

Så jag gjorde som man ska göra med upphittade skadade vilda djur och ringde viltjouren i Stockholm. De instruerade mig att lämna måsen på en djurklinik i centrum där viltjouren ska hämta den i eftermiddag, förutsatt att inte veterinären bedömer att den är för svårt skadad för att bli frisk nog att släppas fri igen. Men jag har svårt att tänka mig att den inte skulle kunna bli frisk med lite hjälp (och jag är väl ändå inte helt ute och reser som biolog och mångårig fågelägare). Skrattmås är ju också en av de många fågelarter i Sverige som minskat kraftigt under senare tid, vilket gör att det känns lite viktigt att rädda livet på just en sådan.

Som väntat klarade sig inte Ethel. Det är svårt att göra något åt sjuka spindlar, och när det som i det här fallet inte ens går att upptäcka något som är fel kan man knappt göra något alls. Kerstin och Marianne mår i alla fall förträffligt och inget ont som inte har något gott med sig -kanske passar Ethels terrariedörrar Mariannes dörrlösa terrarium så att hon äntligen kan flytta in i sitt terrarium (och annars kan hon ju ta över Ethels)?

Stackars lilla Ethel mår inte bra!

När jag kom hem i förrgår var allt som vanligt, men i går tyckte jag hon var lite slöare än hon brukar vara och idag sitter hon mest hopkrupen på ett sätt som inte är riktigt friskt för en spindel. Det syns inget fel alls på henne, har kollat noga och även undersidan (bakkroppen är känslig, ett sår där så förblöder spindeln lätt, men inget syns så har hon en skada har den slutat blöda). Det är inte lätt att behandla sjuka spindlar, ett sår som blöder kan man försöka laga och yttre parasiter (ovanligt) kan man plocka bort. Men på Ethel ser allt normalt ut förutom att hon är trött och slö. Och hon är inte gammal nog att dö av ålderdom heller. Jag har ingen aning om vad som kan vara fel det enda jag kan göra är att ge lite extra fukt och värme. Håll tummarna!

Ethel mår inte bra! Och jag vet inte vad som är fel eller vad jag ska göra åt det. Hon verkade må bra i förrgår när jag kom hem, i går tyckte jag hon var lite ovanligt slö och i dag ligger hon hopkrupen på ett sätt ingen frisk spindel gör och rör sig bara motvilligt om man petar på henne. Det syns inga skador eller annat misstänkt någonstans och jag har kollat noga, även undersidan av bakkroppen (bakkroppen är ömtålig -ett sår där så blöder spindeln lätt hjäl, men allt ser helt ut). Hon har fått extra fukt och värme i terrariet, mer kan jag inte göra...

Ja, här kommer äntligen ett inlägg om min nya Bb-trumpet, en Stage I Vintage. Den är ännu så ny att det är svårt att ge ett absolut omdöme om den än, men hittills känns det som om det är en fantastiskt trevlig trumpet. Att spela på påminner den lite om min gamla King Silver flair som jag tyckte mycket om men som till slut gav upp efter lång och trogen tjänst. Tonen däremot påminner mer om en toppmodellerna av t.ex. Vincent Bach eller B&S, fast med lite mer djup i klangen vilket jag gillar skarpt. Känns som en bra kombination att ha den här med sin djupare, fylligare ton som konserttrumpet och behålla den B&S challenger II jag spelat på de senaste åren med sin lättare, ljusare ton som marschtrumpet.

Här kommer svaren på de där frågorna i förförra inlägget:

-Fiskarna levde, med undantag för ett par platys som försvunnit spårlöst. Det verkar som om mitt lilla akvarium inte fungerar att ha just platys i, de andra fiskarna trivs men platysarna blir inte gamla. Måste överväga någon annan art, men jag vet ju inte exakt varför just platysarna inte klarar sig...

Spindlarna levde, i högönsklig välmåga som alltid. Något annat var inte att vänta och deras antal har nu dessutom utökats med ett par skånska vargspindlisar som jag vill veta vad det är för art, så de får bo här tills de blir så stora att man kan se det.

Blommorna lever faktiskt, allihop. Även den jobbiga plantan som jag ständigt överväger att låta dö eftersom den behöver vatten mycket oftare än alla andra och inte alls tål att inte få det.

DN har snällt låtit bli att levererat tidningen de flesta dagar, men ett söndagsnummer slank in trots avbeställningen. Nåja, så länge inte hela hallen är full av tidningar så.

Rolig post: Jajamänn! Vykort från New York från föräldrarna (fast ett vykort med mer negativt innehåll har jag aldrig fått faktiskt). Tackkort med många fina bilder från Emelie som fyllt 20 år, och ja Emelie, om du läser detta: självklart är du välkommen att hälsa på i Stockholm! Senaste volymen av Nationalnyckeln hade, som jag ju gissade, också anlänt. Jag har hämtat ut den och den rekommenderas varmt! För 260 kr får man ett ordentligt tjockt praktverk om alla nordiska säckspinnare och käkmalar på över 600 sidor, innehållande bestämningsnycklar, artinformation och fina bilder. Klart prisvärt!



Tråkig post: Nja, ganska mycket intetsägande post som reklam, kontoutdrag och liknande.

Dirigenten för S:t Eriks har såvitt jag vet inte ringt. Bra.

Fiolens stämning vet jag ännu inget om eftersom jag är för upptagen med att utforska egenskaperna hos min nya trumpet för att ha tid med fiolen, och nej, jag kan inte låta bli trumpeten trots sår i munnen. Men jag är ju också ivrig att utforska de nya fiolnoterna från Petra så snart åker nog fiolen fram den med.

Resväskan anlände i ett stycke till lägenheten, det var tungt att få upp den för alla trapporna men upp kom den.

Trots en del ordentligt mörka moln slapp jag på hemvägen ångra att jag lämnat regnjackan i Blentarp, och vädret klarnade framåt kvällen så Anna och jag kunde grilla på gården. Sej med nypotatis och grönsaker blev det, och gott var det med lätt somrig grillmat efter all stabbig tysk mat jag ätit på sistone.

Efter en femdagars Tysklandsturne med romele musikkår är det dags att börja tänka på sjövärnskårens musikkårs planerade resa till danska Hilleröd i höst. Flera har undrat när detta äger rum, och när blir den 10-12 oktober. Planeringen är än så länge preliminär och inga tider finns för enskilda spelningar, men det kommer ganska säkert att bli en marschspelning i Hilleröd på dagtid lördagen den 11:e och en inomhuskonsert samma kväll.

För övrigt finns all information jag har om både SjvkMk och Solna Brass spelningar i spelprogrammen på min hemsida under rubriken orkestrar (länk till höger), och de programmen uppdateras så fort jag vet mer. Man kan även läsa på musikkårens hemsida, även om den informationen ofta kommer lite senare och är lite knapphändigare.

Nu är jag på hemväg, efter nästan en vecka i Tyskland och totalt två veckor i Skåne. Och eftersom jag denna resa hade turen att hitta en förstaklasstågbiljett för 150 kr (!!) kommer jag dessutom ut på nätet ombord, därav detta blogginlägg.

Frågorna är de vanliga när man är på väg hem efter att ha varit borta ett tag något jag börjar bli väldigt van vid...lever alla fiskarna (troligen, möjl;igtvis med undantag för någon platy)? Lever alla spindlarna (säkerligen)? Lever alla blommorna (troligen inte)? Kom DN ihåg att jag avbeställde tidningen eller har jag ett berg av sådana innanför dörren (hoppas jag inte att jag har)? Har jag fått rolig post medan jag varit borta (nästa nationalnyckel ska väl komma snart?)? Har jag fått tråkig post, t.ex. räkningar som skulle betalats i slutet av juni eller liknande (hoppas inte)? Har dirigenten för S:t Eriks orkesterförening ringt för att han vill ha vikarie och pratat in på telefonsvararen hemma (som jag sällan kollar) eftersom han aldrig lärt sig att det är bättre att ringa på mobilen om jag inte svarar hemma trots att jag sagt det varje gång han ringt (hoppas inte)? Kommer fiolens stämskruvar att ha ploppat ut så jag får stämma om alltihop innan jag kan testa de fina fiolböckerna med tillhörande cd:ar jag fick av Petra (ja säkert!)? Kommer jag  på vägen hem att bittert ångra att jag lämnade regnjackan i Blentarp tills jag ska ner och ha spindelexkursion om en och en halv vecka (troligen, men jag hoppas ändå)? Kommer jag att få upp resväskan för alla tre trapporna hemma utan att bottnen går ur (tuuungt!)? Kommer vädret att tillåta Anna och mig att grilla i kväll (kanske, men troligen inte)? Hur mycket kommer jag att orka spela på min nya trumpet (som är så fin så fin, det kommer ett inlägg om underverket sen) efter de hårda marschspelningarna i Tyskland (mycket, trots munnen full av sår efter Tyskland!)?

De senaste fem dagarna har jag varit på turné med romele Musikkår till Schutzenfest i Hannover i Tyskland. Förutom Hannover har vi spelat i Lutzen, Bergen och Soltau, totalt sex spelningar varav tre marschdito. Det blev en trevlig resa och det lät ovanligt bra om Romele musikkår!

Vädret var fint, lite mulet ibland men varmt. Vi gjorde en konsert nere i centrum på gågatorna som nog var RMKs bästa spelning någonsin. Bilden är från samlingen före konserten, titta på de fina ballongvälkomsttexten som caféet vi spelade utanför hade satt upp! Tyvärr har jag inga konsert- eller marschbilder för jag hade aldrig kameran (mobilen) med då. Men det finns andra som tagit så förhoppningsvis får jag tag i lite sådana bilder.

Morgonen då den stora paraden genom Hannover skulle äga rum vaknade man passande nog till blåsorkestermusik och denna utsikt från hotellfönstret! 

Alla skytteföreningar samlas på olika platser runt staden tillsammans med någon av de medverkande orkestrarna och marscherar därifrån till uppställningsplatsen där den stora paraden inleds. Och ett par skytteföreningar och orkestrar hade sin samlingsplats på torget utanför vårt hotell. Det hade ju varit praktiskt om vi samlats där, men vi fick i stället åka till en annan del av stan (det är vår buss som står till vänster i bilden ovan).

Stora paraden var, som alltid (det här var min tredje gång) lång och jobbig, speciellt för slagerkssektionen som bara bestod av två personer! Och eftersom vi var ont om trumpetare på marscherna har jag och den andra inlånade trumpetaren verkligen sitit! Vet inte när jag senast spelade så starkt så högt så länge. Janne som var stavförare gjorde också ett fantastiskt jobb, särskilt som han blev intervjuad i tv mitt under marschen. Att sen musikkåren har vissa problem med stavtecken (Vem ska spela när doppskon respektive kulan på staven pekar uppåt?) kan han inte klandras för, han har tappert försökt delge kåren den informationen. Och pipes-and-drums-kåren som gick bakom oss under marschspelningen i Bergen efter den stora marschspelningen i hannover (då var vi trötta, det var egentligen inte en god idé med en marschspelning till samma dag) måste tyckt det var väldigt märkligt att den svenska musikkåren bytte fot vid nästan varje mellanmarsch. Men de bytte snällt efter, och så även skytteföreningen som gick framför oss...som tur var var det inte mycket publik på den här spelningen. Varje gång man är med på Schutzenfest slås man av hur otroligt många skytteföreningar det finns i Tyskland, skytte måste vara ett stort nationalintresse och det formligen kryllar av folk i olika varianter på uniform och eklövsprydda hattar. Vi konstaterade i Bergen att det ringa publikantalet där troligen berodde på att större delen av den lilla ortens befolkning deltog i själva paraden.

Nu när jag fått in tillräckligt många fältlokaler och slutat fältjobba i Skåne är vädret äntligen bra att fältjobba i! Efter förra veckans gråmulet ostadiga väder är det äntligen precis så varmt och soligt som vargspindlarna vill ha det. Trevligt, men det kunde väl kommit bara liiite tidigare... 

Så dagens fina väder ägnades inte åt att fältjobba utan åt att tvätta och packa. Och fotografera orangea kryp, eftersom det flyger massor av nässelfjärilar på backen i det fina vädret (de ska ta igen all overksamhet förra veckan nu) och sitter en väldigt fin och fotovänlig korsspindel i en av föräldrarnas blomlådor. Men fint väder är ju alltid trevligt och ännu varmare ska det vara i Hannover som jag ger mig iväg till för att spela i morron. Även om två marschspelningar samma dag i 35 graders värme är något av en utmaning. I vilket fall kommer på grund av nämnda Hannoverresa inget att hända på bloggen de närmaste sex dagarna. Till dess får ni titta på mina orangea fjärilar och korsspindel.