...sa kantorn till kören under repet inför dagens tre adventsspelningar med kör och brassband i Oskarskyrkan.  Våra ögon i brassbandet sade han inget om, kanske tindrade de tillräckligt redan eller så var han för imponerad av vårt spel för att inte bry sig om det. Får man förresten säga "för bövelen" i kyrkan?  

Det blev en lång speldag, i synnerhet för oss fyra trombonister och trumpetare som förutom de två konserterna på eftermiddagen även medverkade under förmiddagens högmässa. Men eftersom jag spelat varje första advent (förutom förra året när jag var i Australien) sen...jag vet inte när faktiskt, så det hade känts konstigt att inte spela.

När jag så småningom kom hem hade Doris ömsat skinn och blivit otroligt fin! Och jag som tyckte att hon var så fin när jag köpte henne att jag trodde hon var tämligen nyömsad då...nu är hon fantastiskt vacker, kolsvart med ljusa, lockiga hår. Trevlig adventsöverraskning! Tyvärr har jag ingen bra bild eftersom Doris är så blyg. Hon är framme i terrariet jämt, men sticker och gömmer sig så fort hon känner sig det minsta störd, t.ex. om man öppnar locket på terrariet  för att fotografera.
 




Adventschecklista:

Första ljuset tänt: Japp!









Fikat glögg, lussekatter och pepparkakor: Japp (fast jag gillar ju inte glögg, men jag smakade lite i alla fall). Bildbevis på detta saknas dock eftersom bevisen är förstörda.

Så ok, nu är det advent. Tindra med ögonen för bövelen!

...är det inte riktigt än men väldigt snart. Själv ska jag som vanligt tillbringa första advent med att spela -Solna brass har prickat in 4 adventsspelningar samma dag varav jag ska spela på tre, och då både trumpet och althorn. Hur det nu ska gå att skifta snabbt och ofta mellan två såpass olika instrument under en och samma konsert...ska bli intressant att se.



Vidare kommer det från och med första december att finnas en digital adventskalender (=tävling på kryp- och spindeltema) här, så håll bloggen under noga uppsikt!

I morse när man kom in i Botanhuset möttes man av detta på blädderblocket i entréhallen.



Stackars studenter...hur ska de tolka detta? Är "dum dum dum dum" bara och enbart ett försök att tolka soundtracket till "Hajen" i ord eller är det en slags variant på freudiansk felskrivning från lärarens sida? Som om inte en tentamen i statistik är illa nog ändå...

Med så mycket snö som det är nu är småfåglarna ute glada att få mat. Följande mail fick jag från mamma:

"Jag ska minsann skaffa mycket större talgbollar än dina så det så för då blir mina pippisar ännu mer glada än dina

mamma"

Men kolla bara, tror ni verkligen att några pippisar kan vara gladare än mina?



Två talgbollar och tre påsar jordnötter har jag hängande utanför fönstret just nu, vilket är mycket poulärt bland talgoxarna, blåmesarna och nötväckorna och enstaka hackspettar och gråsparvar. Diversiteten på småfåglarna är inte så värst stor härinne i Tensta, men de som finns är absolut glada. Kolla nedan bara, ni ser väl hur nöjd han är?

Fru större hackspett hackar talgboll så att snön yr.

I går åkte jag till Nacka för att spela symfoniorkesterkonsert, smått irriterad på i synnerhet det långa repet  före konserten eftersom det var strålande vinterväder: sol, blå, himmel, och snö. Jag hade gärna varit ute i stället, men det var ju svårt att veta när man tackade ja till vicket att just denna dag skulle bli fin (när de flesta på sista tiden varit novembergrå). Men allteftersom dagen gick grånade det alltmer utanför Dieselverkstadens konsertsals fönster och när så småningom konserten var genomförd hade det fina vintervädret övergått i snöstorm! Jag åkte hem, glad att jag bor på blå tunnelbanelinjen eftersom den går helt under jord och därmed inte direkt påverkas av dåligt väder.

I dag blåser och snöar det fortfarande och alla rapporter på radion handlar bara om snökaos, bilköer på alla större vägar och svårframkomlighet på mindre, inställd eller kraftigt försenad kollektivtrafik, flyg, med mera. Så jag tog tunnelbanan (blå linjen är bra när det är väderproblem som sagt) i stället för bussen som jag brukar (långa köer hela vägen in till stan på E18...nej tack).

Så här ser det ut utanför Botan. Det är inte så mörkt ute som det ser ut på bilden, men det snöar ordentligt.



Och så här ser man ut efter den max fem minuter långa promenaden från tunnelbanan till Botan...

I väntan på nästa fältsäsong kan man roa sig med att förbättra sin sökbild med denna australiska spindellek:

Leta spindlar!

Jesus finns inte längre på mitt kontor. På söndag åker han tillbaka till Spanien, min rumskamrat Jèsus, och jag och Marianne blir ensamma igen.

Ingen Jesus här inte. Bara massa vetenskapliga papper, fältprotokoll och anteckningar om statistik...


I dag har jag umgåtts med mina antagonister Excel och R precis hela dan och är därför ganska slut i huvudet. Jag har ägnat mig åt att fixa med figurer i Excel samt ganska enkla statistiska tester i R, så enkla att ett mer användarvänligt men inte fullt så kompetent statistikprogram hade gjort det precis lika bra. Men jag har inget sånt program eftersom de är dyra och R, som är bättre eftersom det kan göra mycket mer saker, är gratis. jag vet inte hur lång tid jag ägnat bara åt att få R att läsa in mina excelfiler med data...Men nu är det gjort i alla fall.

För övrigt har det nu fallit mer snö, det är vitt ute och och åtskilliga minusgrader. Så kallt att jag kände mig tvungen att akutinköpa en blå mössa där jag jagade runt Stockholms centrum på fåfäng jakt efter en 30-årspresent (ger för säkerhets skull inte mer information här även om jag inte tror att jubilaren hittar hit) som borde varit enkel att införskaffa men visade sig vara slut i alla butiker som sålde varan i fråga samt hos tillverkaren...suck. Typiskt, när folk för en gångs skull önskar sig något och man vet precis vad man ska köpa, då går det inte att få tag i. Får hitta på nåt annat till i morgon då det är dags att gå på 30-årsfest.

I går snöade det, inte för att blev så värst mycket som stannade på marken men ändå. Det stod i tidningen att det skule bli fint höstväder i dag, men det blev snarare fint vinterväder: kallt men sol och klarblå himmel (även om det inte framgår helt tydligt på bilden).

Förra året vid den här tiden var det också strålande sol och klarblå himmel där jag var, men det var ju på Garden Island i Australien där jag gjorde fältjobb då...och något fältjobb hade minsann inte gått att göra här nu! I alla fall inte den typen av fältjobb som jag håller på med. Tyvärr, för jag hade gärna jobbat ute i dag, vädret har varit jättetrist och novembergrått länge nu så det är trevligt med lite sol även om temperaturen är sådär 30 grader lägre än november i Perth...

Kunde förresten konstatera att temperaturen i Perth är 19 grader just nu i skrivande stund. Det verkar kanske inte så mycket, men då får man tänka på att klockan är nio på kvällen där och solen har gått ner sedan länge.

Bara så ni vet: Det här är ett långt och tämligen meningslöst blogginlägg. Jag skriver det mest för att jag tycker att bilderna på Kerstin blev fina.

Spindlar är nog de mest praktiska husdjur man kan ha om man är lat vad gäller skötsel. Städningen består mest i att plocka ut eventuella matrester och mat som inte ätits upp diska ur vattenskålen. Det blir inte mycket matrester, och många spindlar är hjälpsamma och lägger självmant resterna i vattenskålen där de är lätta att upptäcka och ta bort. Men någon gång om året blir det storstädning med rengöring av all inredning och byte av jorden i terrariet. I dag var det Kerstins tur, det var en väldigt väl vald tidpunkt eftersom hon är inne i en av sina ovanjord-perioder och har helt övergett sina underjordiska hålor och tunnlar. Så då gördet ju inget att jag förstör dem när jag byter all jorden.

Det här ser ju ganska trist ut...även om Kerstin nog hellre behållt det som det är om hon fått välja. Spindlar gillar inte förändringar -allt ska vara som det alltid har varit!


Steg 1. Plocka ut Kerstin. Att fånga spindel är ganska enkelt, i synnerhet nu när Kerstin inte är intresserad av att springa ner under jord. Man kan man ta henne i handen, men det här är en snabbare och enklare metod:

Sätt en burk över spindeln.





Vänd burken, inte för snabbt, så att spindeln hinner följa med.





Medan jag gör resten får Kerstins burk stå ovanpå akvariebelysningen på stora akvariet eftersom det är lite varmt där.



Steg 2. Inredningen städas ur för att tvättas. Lägg märke till den lilla träbiten som skymtar precis till vänster om växten och de gröna taggarna med nät över som sticker upp längst till vänster.


Träbiten är inte så liten, utan en tämligen stor träbit som Kerstin har grävt ner.



Och de gröna taggarna är en plastväxt som Kerstin också grävt ner (Det är därför jag har satt dit en plastväxt. Den tål att grävas ner).


Steg 3, städning. När inredningen är borta är det jordens tur. Anledningen till trädgårdshandskarna är att det är trist att få eventuella nässelhår som ligger kvar i jorden (t.ex. efter ett öms) på händerna -de kliar ordentligt, även om just Kerstins hår inte är så farliga.






Och dörrar måste ju terrariet ha. Som tur är så gick glaset mitt av och inte i tusen bitar, så i bästa Mellbrandstil gör jag en abbrovinsch med hjälp av eltejp. Inte är det vackert, men det fungerar. Och hellre en ful dörrabbrovinsch än att låta Kerstin bo i en provisorisk behållare tills jag hinner fixa ett nytt skjutglas.



Steg 4. När terrariet tvättats ur fylls det med ny jord, inredningsgrejerna tvättas och sätts tillbaka, och sen är allt är klart för inflyttning. Om ni undrar varför alla växterna står på högerkanten så är det för att lampan är på den sidan när terrariet står på sin plats i min bokhylla. Det innebär dels att växterna får mer ljus där, dels att de har större chans att få stå kvar eftersom Kerstin hellre gräver på vänsterkanten. Men det finns inga garantier med en Grammostola rosea, som ju är notoriskt ombytlig.

Så, då är allt klart, dags för Kerstin att flytta in!

Jag känner lite att storstädning hos Kerstin är lite som de här käcka inredningsprogrammen i tv, fast tvärtom. Ni vet, de där tv-programmen där käcka inredningsdesigners och hantverkare drar in hos en stackars familj som inte har tid/råd/lust/smak osv att själv göra sin bostad snygg och/eller trevlig, man skickar iväg dem några dar och låter dem sedan få komma hem till en helt förvandlad, toppmodern, trendig bostad som beskådas under glada rop och eventuellt även glädjetårar.

Så går det till på tv. Tänk er nu att familjen i stället invaderas av en i sammanhanget självutnämnd designer/hantverkare som helt mot deras vilja (och trots att de själva är nöjda med sin bostad) slänger ut dem, totalrenoverar allt och sedan tvingar dem att bo där oavsett vad de tycker om den nya inredningen. Ungefär så tror jag att Kerstin uppfattar storstädningar som den här (och då har jag sesutom haft sönder en av hennes dörrar). Kerstin har jobbat mycket med att få allt som hon vill ha det, grävt ner inredningsdetaljer jag satt dit som hon inte gillat osv, och vips åker hon ut, får sitta i en tråkig burk någon timme, sen kommer hon tillbaka och så är allt fel och hon får börja om från början igen. Stackare.

Det första som inte alls faller henne i smaken är den nya jorden. Den är ny, kall och lite fuktig, inte kruttorr och varm som hon vill ha den. Och en Grammostola rosea riskerar inte att bli blöt om fötterna (trots att den inte alls är så fuktig!), så Kerstin vägrar lämna burken. Och jag tycker det känns taskigt att bara vända upp och ner på den.


Min hand är dock ok att gå på, så i stället får hon gå över i handen.




Ok då...men det går sakta och försiktigt, ett steg i taget.




Och jorden kan hon som sagt inte kliva på alls, men hon kan däremot tänka sig att gå på växterna. Trots att hon egentligen inte gillar att ha växter i terrariet -de gör det ju bara det jobbigt att gräva! Om Kerstin hade fått bestämma hade allt sånt där pynt och krafs slängts ut, jag däremot tycker det är tråkigt med ett terrarium som ser ut som en nyplöjd åker. Så vi kompromissar lite, jag sätter dit ganska lite inredning och om Kerstin ändrar om låter jag henne hållas och försöker inte återställa det. Förutom att gräva upp vattenskålen, för där är vi verkligen inte överrens. Jag tycker att en vattenskål är en behållare för dricksvatten, Kerstin tycker att hon har större användning för en soptunna och använder den som det.

Nu står hon med alla fötterna i terrariet! Dock inte en enda på jorden.


Oops, halkade lite med näst främsta högerfoten..tur att man har sju fötter till, så man inte riskerar att beröra den där fuktiga äckliga jorden.

Inte ens att jag bär ut terrariet ur köket och placerar det på sin plats i bokhyllan rubbar henne.
































Så var det färdigt, Kerstin inflyttad och terrariet tillbaka på sin plats. Få se hur länge det dröjer innan vattenskålen är begravd under 1 dm schaktmassor...fast det måste nog torka upp lite innan hon får lust att gräva.

...blev Solna Brass i årets brassbands-SM i Värnamo. Tyvärr har jag inga bilder för jag tänkte aldrig så långt i något sammanhang där jag bort ta bilder.

Det var i alla fall en trevlig brassbandsfestival. Vi tävlade på fredag kväll och lördag eftermiddag, och missade tyvärr alla andra klasser som tävlade eftersom vi repade lördag förmiddag. Men jag hann lyssna på några av banden som spelade i samma klass som vi, däribland Windcorps och Stockholm brassbands fria program, och Stockholm och Malmö brassband när de spelade det obligatoriska stycket. Och så förstås öppningskonserten med LDK och kornettisten David King på fredagen, och avslutningskonserten (och prisutdelningen) med Black Dyke på lördagkvällen.

Vi slutade på en tredjeplats och med det är vi väldigt nöjda, vi kunde knappast förvänta oss att slå vinnaren Stockholms Brassband eller tvåan Windcorp (Det var för övrigt bara 1 poängs skillnad mellan dem!). Båda är band som består främst av yrkesmusiker (SBB med folk främst från radiosymfonikerna, Windcorp med folk främst från Göteborgsoperan). Men vi slog ju övriga amatörband, och omdömena från domarna var bra och kändes rättvisa. Och vi i hornsektionen fick beröm av alla domarna för våra sektionssolon med mera!    

Som sagt har jag inte tagit några trevliga bilder på spelande orkestrar eller människor alls men eftersom det enligt Annelie är omöjligt att blogga utan bilder, om man så ska behöva ta till sådana från i somras, kommer i alla fall en bild. Och den är åtminstone inte från i somras utan föreställer mitt hotellrum på Designhotellet (ja man kan väl förstå efter bilden varför det heter så) i Värnamo. Ojoj, så här lyxigt är jag inte van att bo när jag är på resande fot! Det blir mest forskningsstationer, vandrarhem, eller hotellrum av betydligt lägre standard.


 

I dag är det dags! Vi är på väg till Värnamo och brassbands-SM, där man förutom att spela själv kan roa sig med att lyssna på andra bra svenska band och så förstås engelska bandet Black Dyke, som är gästartister. Håll tummarna för Solna Brass, jag återkommer med uppdateringar om hur det gick på söndag.

Packapacka...nä, spindlarna fick faktisk inte följa med. Annars hade det kanske varit en bra taktik att skrämma de andra deltagarna?

Det repas mycket och ofta nu. Den här veckan håller vi till på radiohuset där repen delas av våra två dirigenter. Ingen av dem är särskilt lång (och det var en grov underdrift) och skämt har redan hörts av typen "vi har två små dirigenter i stället för en normalstor". Men vad gör det, de är duktiga och orkestern gör framsteg.



Dirigenterna repar teststyckena:

Ante (repar obligatoriska teststycket Swedish festival music, baserat på svensk folkmusik) (tänk er kraftig norsk brytning): -Det ska vara romantiskt! Det är folkmusik, tänk er Grieg, det är som Solveigs sang: Hon väntar hela livet på honom men han kommer aldrig! Spela så! Ni har väntat i 56 år och han kommer aldrig!
En i bandet viskar till grannen: -Det klarar du, du är ju van att spela dum!

Ante till pukspelaren: -Du måste artikulera mera!

Bram (repar Epic Symphony): -I don´t know what he meant by writing like this, but it cannot be helped, we still have to play it...

Bram säger något om någon insats i Epic Symphony till hornisten David och avbryter sig när han ser att David tuggar mycket:
 - ...you are chewing?
David: -yes...gum!
Bram (f.d. yrkestrumpetare), med ett inslag av brittisk indignation i rösten : -You can play while chewing?
David (plockar ut tuggummit och lägger det på notstället): Yes, and I have a snus too!