Upp-och-nervända världen i terroristakvariet?




Tro det eller ej, men den gamle Pseudotropheus saulosi-hannen Zarqawi (pappa till alla de övriga saulosicikliderna) har nu fått överlämna titeln som akvariets terroristledare till den största Melanochromis chipokae-hannen, som gått om saulosisarna i storlek. Han har inget terroristnamn, men borde kanske få ett?




Samtidigt i kitchakvariet...är fotografering svårt pga det hårda vattnet som lämnar så mycket kalkavlagringar på rutorna, och den vita mollyhannen som det inte går att få skarpa bilder på (det är som att fotografera en snabbt simmande reflex).
 

Doris har precis avslutat ett projekt som gått ut på att utvidga hennes befintliga håla och göra en ny ingång. Resultatet blev utmärkt ur både hennes och min synpunkt -det nya hålet vetter mot rummet så att man kan se henne när hon sitter i ingången, vilket man inte kunde innan. Förhoppningsvis innebär detta att den ganska blyga och nervösa Doris nu börjar känna sig hemmastadd och trygg.



Naturligtvis resulterar ett grävprojekt i stora mängder utgrävd jord, och naturligtvis dumpas schaktmassorna i vattenskålen (den röda kanten som skymtar i främre högra kanten). Det här är verkar vara ett standardbeteende hos fågelspindlar -vattenskålen används framför allt som soptunna och allt man vill bli av med dumpas där, såväl schaktmassor som matrester. Undrar varför?

Det är inte bara fiskarna som har destruktiva tendenser härhemma, så här sköter Doris sina krukväxter:



Det här var en alldeles nyplanterad, skuggtålig liten växt som vill ha hög luftfuktighet och därför (åtminstone så länge den var liten) skulle passa jättebra i Doris terrarium (som är fuktigare än de andras eftersom Doris är en regnskogsspindel). Den klarade sig i tre dagar, när jag kom hem idag såg det ut så här.

Jag kan förstå om den hade råkat bli begravd när Doris är igång med att gräva, men den är i flera delar som ligger utspridda -det här har hon gjort med vilje! Hon är en regnskogsspindel, man skulle kunna tro att hon trivdes med lite grönt i terrariet...inte lätt att inreda terrarier fint här inte. Men hon har en växt till och den står kvar än så länge i alla fall.

När man precis fått huvudet över ytan i statistikträsket (se förra inlägget) finner man att allt plaskandet däri ändå inte utmynnade i något vettigt.

Som jag hoppades (se förra inlägget) hade Peter i dag löst statistikproblemen och förmått R (statistikprogrammet) att analysera våra data på ett korrekt sätt. Vi var väldigt nöjda tills vi upptäckte att det som ramlade ut ur R inte var ett dugg bättre än vad vi fått förut (med en annan analys) och minst lika svårtolkat. Så vi måste inse att vårt storskaliga försök som sträckt sig över fyra år blev tämligen misslyckat och inte ledde till mycket alls i resultatväg -och även om det i sig kan vara intressant kommer ingen vetenskaplig tidskrift att vilja publicera det...suck. Nåja, så går det ibland när man jobbar med naturliga system och det kommer åtminstone att gå att ha med det manusform i avhandlingen i alla fall, även om det kanske inte kommer längre än så.

Att det ska vara så svårt att statistiskt hantera spindlar som plockats bort från öar, vilket kan påverka mängderna av andra kryp på öarna, och där effekten på dessa andra kryp även kan påverkas av vilket år det är eller vilken ö det är eller hur stor ön är, eller av en kombination av alltihop eller några av faktorerna...eller ok, det är kanske förståeligt att det är svårt. Men med tanke på att den här typen av försöksdesign är ganska vanlig i ekologi är det väl ändå märkligt att det ska vara så svårt att analysera de där interaktionseffekterna på ett sätt som fungerar...



Jag och min handledare Peter är alltså just nu mitt uppe i en kris relaterad till hur man ska åstadkomma en bra analys av data från ett visst mycket storskaligt fältexperiment i statistikprogrammet R. Efter flera försök där vi får felmeddelanden ingen av oss förstår (inte konstigt vad gäller mig, men Peter är betydligt mer hemma både i R och ämnet statistiska analyser) insåg vi att vi inte reder ut det här själva. Det värsta är att R i vissa fall gör analysen helt utan felmeddelanden men i andra fall inte alls kan göra den utan bara lämnar ifrån sig obegripliga felmeddelanden, så vi vet ju inte om vi kan lita på den ens när den gör analysen och det kommer ut värden för om modellen är fel blir ju värdena som kommer ut också fel.

Till sist tog Peter till  "ring en vän" och ringde en statistikkunnig kollega i Uppsala vilket inte ledde någnstans, han var lika oförstående han. Sedan försökte jag maila universitetets statistiska rådgivningstjänst (jo, det finns en sån) men jag har fortfarande inte fått svar. Eftersom vi inte har tålamod att vänta mailade jag min både statistikkunnige och R-kunnige f.d. doktorandkollega Didrik, som svarade med urförliga instruktioner och utläggningar om vad som kunde gått fel, varför, och hur vi kanske eventuellt skulle kunna rätta till det. Mailet slutade dock med den inte alltför hoppfulla kommentaren:

"Ni närmar er gränsen för statistisk teori och implementering. Välkomna till träsket!"

Därefter jobbade Peter större delen av eftermiddagen med att försöka få Didriks förslag att fungera utan att lyckas. För egen del var jag inte till någon större hjälp eftersom statistiknivån (och framför allt R-nivån) nu går mig en bra bit över huvudet. Peter mailade Didrik igen och vi har nu fått några nya förslag, jag vet inte om Peter har provat dem än eller inte men man kan ju alltid hoppas att det fungerar och att han presenterar en genial lösning på måndag...

Elin har jobbat hårt de senaste dagarna med att fixa och frilägga spindelbilder åt mig. Tackar tackar!

Som tillägg till föregående inlägg om hur fältarbetets effektivitet påverkas av närvaron av aggressiva fiskmåsar kan jag fortsätta med att berätta att vi när vi analyserade datat senare fick plocka bort den ön ur analysen. Detta eftersom behandlingen (=förflyttning av spindlar som fångats i fällor från ön) inte fungerat. Att endast hälften av fällorna tömts under den tiden då måsarna har ungar är inte den enda anledningen, men det har nog bidragit...Synd i alla fall, för det innebär ju att assistenternas tappra arbete med att tömma fallfällor med skränande måsar störtdykande mot huvudet var helt förgäves.

Jag har ägnat en del tid på sistone åt att sammanställa data från förförra sommarens fältsäsong som jag behöver nu. Ibland dyker det upp anteckningar om annat än bara vad som fångats i fällorna, och i vissa fall är det ganska rolig läsning. Här är ett exempel där man kan följa ett helt litet drama som utspelar sig på en av fältlokalerna, ett litet skär utanför Gräsös nordkust som vi kallar "13T" (den är för liten för att ha ett riktigt namn på kartan, så vi har numrerat de många små skären  vi jobbar på). På 13T häckar ett fiskmåspar varje år.
 


I slutet av juni lämnade jag min fältassistent ensam med jobbet några dagar för att åka en vända till stockholm för att fixa lite av varje där. Här följer citat ur fältanteckningarna assistenten fört under den perioden:

Första dagen jag var borta stod det ovanför listan över vilka spindlar som fångats på 13T: "Endast 1/2 av fällorna tömda pga fiskmåsattack"

Dagen efter står det: "1/2 tömt pga måspar"

Nästa dag bara: "1/2 av fällorna tömda",
 
och dagen efter det har ingen anteckning alls förutom antalet insamlade spindlar. Men det betyder inte att assistenten tömt alla fällorna utan att det vid det laget blivit standard att bara tömma hälften av dem på den ön pga måsarna (den hälften som är längst bort från måsboet på öns västra sida)...

Sen kom jag tillbaka, och eftersom jag inte är rädd för måsar står det nästa dag en asterisk vid listan över vilka spindlar som fångats på ö 13T och längst ner på sidan med min handstil: 

" * Alla fällor tömda".

Det står inte i anteckningarna, men därefter plockade jag (som jag brukar) bort fällorna närmast måsboet för att inte störa dem så mycket, och tömde de övriga fällorna på den ön själv tills ungarna lämnade boet.

Det är inte så mycket aktivitet här på bloggen för tillfället, jag är dålig på att blogga och av kommentarerna att döma är folk dåliga på att besöka bloggen också. Vad det senare beror på vet jag inte (förutom att jag är dålig på att blogga och att jag när jag gör det ofta bloggar om spindlar), vad det förra beror på är att jag skriver så mycket på min artikel nu att jag itne kommer mig för att skriva här också. Men snart snart är pappret om hur spindlar påverkas av övergödning i Nortäljeviken klart. Hoppas jag.




Häromdan kom min biträdande handledare in i mitt rum där jag för tillfället sitter ensam och skriver, skriver, skriver, tittade på sin f.d. doktorand Sonjas tomma och städade skrivbord och sa "så tomt här ser ut!", sen tittade hon på papperstravarna på mitt skrivbord och sa "ja här ser man att det jobbas i alla fall". Ja, om mängden papper på skrivbordet är ett mått på effektivitet så bådar det gott för avhandlingen. Och vid det laget kommer jag nog att få utfärda lavinvarning för skrivbordet...

Dessutom måste jag uppbåda lite kreativitet och göra en poster om de övergödda spindlarna till en konferens... någon som har några idéer? Inte vad gäller innehåll, det har jag färdigt, men vad gäller utseendet?

Det verkar kanske märkligt att blogga det här, men det är så ytterst ovanligt att jag ser Kerstin dricka, ökenspindel som hon är. Men ibland så!

Nu finns de rätta svaren på alla julkalenderfrågorna i julkalendern!  Klicka dit och titta!

Julkalendern

...Kommer vilken dag som helst. ¨Håll utkik på julkalendersidan, den som väntar på nåt gott slipper vänta länge till.