I Stockholm var det fortfarande vinter när jag åkte därifrån häromdan, även om nämnda vinter börjar ge med sig så smått. Att ge sig ut i markerna och leta småkryp är det dock lite för tidigt för ännu i Stockholm. Men i Skåne är det ju däremot vår, och så fort solen tittar fram gör småkrypen det också. Däribland årets första vargspindlar, som naturligtvis är Pardosa amentata.  

Det motiverar förstås årets första utomhusdjurbildsgåta! Fast denna gång varierar vi oss lite, ni ska inte hitta djuret (jo, det måste ni göra först, men det är inte så svårt) utan istället gräva djupt i faunistikkunskaperna och tala om vilket djur det är som skymtar på bilden nedan.

Men än är det tveksamt om det är vinter eller vår här. Ena dan sol och vår, nästa snö, och jag har aldrig sett så mycket snö ligga kvar så här sent på året förut. Den försvinner ändå ganska fort nu, men det är fortfarande ganska vitt ute. Den stora skillnaden de senaste dagarna har varit att smältvattnet äntligen börjat kunnat rinna undan - för bara några dagar sen låg allt kvar ovan mark, hade det fortsatt så lite till hade man nästan behövt vadarstövlar för att ta sig över gården här. Men i påsk ska jag ner till Skåne, dit våren tydligen har anlänt på riktigt - ska bli trevligt, och så kan man ju hoppas att det är vår på riktigt här också när jag kommer tillbaka.

En som ändå har noterat att det är dags för vår nu är Kerstin, som efter att mer eller mindre ha gått i ide under vintern nu håller sig framme mest hela tiden. Förhoppnignsvis syns det ute snart också, men jag har inga vårliga bilder från det här året än så ni får hålla till godo med ett par gamla vårbilder från Väsby ängar.

För övrigt kanske det är värt att notera att detta är ett svammelblogginlägg utan egentligt vettigt innehåll alls, men eftersom det ju inte hänt så mycket här på sistone tyckte jag det var bättre med ett sånt här tämligen innehållslöst inlägg än fortsatt stiltje.

Ni kan ju få en uppdatering om de tekniska mankemangen också. Sockeln som satt kvar i taklampan efter att glödlampan exploderade efter strömavbrottet har jag plockat bort, men inte kunnat sätta i en ny eftersom jag inte hade några extralampor med liten sockel och glömmer köpa hela tiden. Men eftersom det ska vara tre lampor i taklampan gör det inte så mycket att en saknas - den lyser bra nog ändå. Vattenläget är oförändrat sen sista inlägget - jag har inte fått tag på vaktmästaren än så nu lär det få dröja tills efter påsk. Men det är inget stort problem, jag har trots allt vatten i kranen. Bloggen sköter sig utmärkt nu efter tidigare strul. Det senaste på tekniskt mankemang-fronten är annars att tvättstugan här håller på att renoveras och tills det är klart får man gå och tvätta i tvättstugan i en annan port. Vilket är lite omständigare, men det blir ju å andra sidan desto trevligare med en nyrenoverad tvättstuga sen. 

Det tekniska mankemanget fortsätter. Efter vaktmästarens besök har jag nu varmvatten även i badrummet, och detta i sådana mängder att det dåliga trycket i duschen är ett minne blott. Dock har jag istället knappt vatten i kökskranen! Jag har både varm- och kallvatten, men ganska lite av det....suck...har försökt ringa vaktmästaren igen men inte fått tag i honom.

Och inte nog med det. Bloggen strular! Katastrof! När jag går in på min blogg, oavsett om jag är inloggad eller bara besöker den som vem som helst, så går det en liten stund och sen kraschar datorn totalt (stänger av sig)! Om man inte stannar länge på sidan hinner inget hända, men man hinner t.ex. inte skriva ett lite längre blogginlägg. Har någon av er som läser den haft liknande problem med min blogg så tala gärna om det!

Nu har jag testat att ta bort alla inlägg från de senaste veckorna för att se om det är något med dem som ställt till det, ifall någon undrar varför saker försvunnit.

...för ryggradsdjuren verkar ha tagits sisådär 20 miljoner år tidigare än man tidigare trott, vilket visas av fossila fotspår funna i Polen. DN skrev om det här idag och det visades även ett reportage i vetenskapens värld för den som är intresserad (ligger på internet). Den svenske forskaren som publicerat det, en världsledande expert på tidiga fyrfotadjur, har därmed i en artikel i den mycket högt rankade vetenskapliga tidskriften Nature tvingats kullkasta (och plocka upp bitarna och skaka om dem) inte bara alla andras utan även sin egen tidigare forskning på området (en artikel på nätet har rubriken "lobbying a greande into the tetrapod evolution picture"). Samma person publicerade upptäckten (i Nature) av det hittills mest primitiva fyrfotadjur som upptäckts så sent som 2008, och då sattes tidsangivelsen för klivet upp på land till för ca 360 miljoner år sen...det måste väl ändå vara höjden av tidsoptimism att vara ute 20 miljoner år för sent? Han var dock inte alls ledsen över detta, fyndet var ju otroligt sensationellt. Och jag, som var ett smått dinosauriefreak som liten (jaja, jag var ju rätt såld på altl vad djur hette) tycker absolut att denna nyhet är värd att blogga om. Även om djuret faktiskt inte är en dinousaurie, de kom sådär 130 miljoner år senare....åh, dessa enorma tidsperspektiv!

Men jag bloggar inte om det här bara för att  det är frågan om ett intressant djur, som gissningsvis liknade någon märklig ca tre meter lång blandning av fisk och krokodil med fasligt många tår. Fyndet var sensationellt på andra sätt också, främst för att det gjordes vid vad som för 397 miljoner år sen sådär var en havsstrand (men idag är ett stenbrott). Det första fyrfotadjuret som klev upp på land klev alltså upp från havet, ur saltvatten upp på land, något man tidigare inte trott (man har trott att de gick upp via träskmarker). Området där den levde var troligen en tidvattenszon, och den glade professorn gissar att den livnärt sig på djur som blivit kvar på land när tidvattnet dragit sig tilbaka eftersom utbudet av föda för ett så stort icke växtätande djur på landbacken var tämligen begränsat. Innan ryggradsdjuren gick upp fanns ju bara ryggradslösa djur varav de flesta småkryp (spindlar t.ex.) på land, som i de flesta fall nog var väl små och i en hel del fall för snabba för ett sådant här djur att jaga. Bättre då att utnyttja det som spolats iland från havet - ser ni varför jag tycker det är så häftigt nu? Det skulle i så fall vara frågan om ett väldigt stort delvis landlevande djur högt upp i födokedjan som utnyttjade marina subsidier...tänk att få göra några isotopanalyser i det systemet!

har vissa av krypen fått idag. 

Gunilla har ju fått bo lite temporärt i en egentligen för liten burk sedan hon flyttade in, i väntan på att jag ska lyckas fixa fram bottensubstrat för att inreda en lite större. Och nu är det fixat. Gunilla har fått lite mer plats att röra sig på, men annars har hon helt enkelt fått med sig den gamla inredningen (vattenskål och en blomkruka som gömställe, som hon verkar trivas bra med) från den gamla bostaden till den nya, och så har hon fått lite fler växter. Sen återstår att se om hon uppvisar samma destruktiva tendenser som alla andra djur härhemma vad gäller just växter. 

Gunilla, nyinflyttad, vänder ryggen till och försvinner grumsande in i sin kruka ("vad skulle det här vara bra för? Jag hade det minsann bra som det var!").





Jag tycker ju, ekolog som jag är, att djuren borde må bra av att ha mycket struktur i sin omgivning med god tillgång på gömställen osv. Teoretiskt ska det få dem att känna sig lugnare och tryggare på alla vis. Tyvärr verkar inte mina djur ha läst samma böcker som jag - de är förvisso trygga och lugna, men de verkar inte alls uppskatta "struktur" i habitatet - lämnar man inredningen till spindlarna ser terrariet ganska snart ut som en helt kal nyplöjd åker. Därför är inte mina terrarier lika fina och dekorativa som t.ex. de på Skansen - det skulle helt enkelt vara alltför jobbigt att upprätthålla den fasaden medan man ständigt blev motarbetad av terrariernas invånare (som jag dessutom förvisso tycker ska ha viss bestämmanderätt i sammanhanget - det är trots allt de som ska bo där). De flesta av mina spindlar förstör växter, oftast genom att begrava dem när de gräver, ibland genom att spinna spindelväv över dem så att de kvävs, men ibland mer aktivt och i uppenbart syfte att bli av med dem. Här nedanför presenteras bildbevis på Lisbeth när hon biter av en växtstjälk som hon tydligen hade något emot.


Lisbeth visar gullrankan vad som händer om den försöker sticka upp ("Man kan ju snubbla! Bort med den!").

Marianne är en spindel som gräver väldigt mycket och det är därför lönlöst att försöka plantera växter inne hos henne trots att arten verkligen borde ha lite struktur i sin omgivning - de lever ofta i buskiga och skogiga områden i naturen. Nu har jag försökt göra en kompromiss - Marianne hade tidigare en barkbit i terrariet som hon ganska gärna gömde sig under och använde som utgångspunkt för sina utgrävningar. Nu har hon istället för barkbiten (som Lisbeth i stället fått ärva) fått en väldigt stor träbit i terrariet, den fyller samma funktion som gömställe men är så stor att den inte kan begravas helt hur mycket hon än gräver. På träbiten har jag planterat en orkidé i tanke att en epifytisk växt ska ha bättre chanser än en växt som planteras i jorden. Det ska bli spännande att se om den får vara ifred och om den klarar sig - terrarierna är inte alltid goda växtplatser även av andra skäl, t.ex. är det ofta lite för mörkt (därför har Doris inga växter hos sig, dessutom gräver hon mycket) och i vissa terrarier även för torrt (därför har ökenspindeln Kerstin, som också gärna förstör eller gräver ner växter, bara en plastväxt). 

                     Marianne skymtar nere till höger halvt bakom träbiten.

 
Birgitta och Lisbeth har fått påfyllning med lite mer jord i sina terrarier, det var lite snålt innan. Lisbeth, som nästan aldrig använde sitt gamla gömställe i form av en blomkruka, har dessutom fått ärva Mariannes barkbit i stället för blomkrukan. Hon har dock inte visat något intresse för att gömma sig under den heller än, utan klättrade genast upp på den i stället. Hon har även fått en växt, men med tanke på hennes tidigare beteende har jag inga större förhoppningar om att den ska få stå i fred. I Birgittas terrarium har det inte skett några förändringar förutom att hon fått ett tjockare lager jord och ett par små växter (som jag inte förväntar mig kommer att överleva).

Lisbeth har hittat en trevlig sittplats.