Ingen har svarat rätt på vad det stjärnögda djuret är för något, och det är inte så konstigt - det var ju inte en lätt fråga. Per spekulerade över hoppspindlar men trodde inte att de kunde ha stjärnor i ögonen. Och det hade han rätt i (eller, det kan de kanske, men den här gången var det i alla fall ingen hoppspindel). Per ändrade sig sedan till först en fisk och sedan till en liten fjäril typ smygare (varför just en smygare, Per?). Fisk var ju ganska långt ifrån sanningen, smygaren smög sig lite närmare eftersom det åtminstone var en insekt, men nådde inte riktigt ända fram.

Ett annat förslag från en anonym kommentator (Elin?) var kackerlacka. Det var inte heller särskilt rätt, men båda ni som kommenterat kom i alla fall fram till att djuret ifråga är en insekt.
 
Men ingen kom nära nog för att en enda liten guldstjärna ska kunna delas ut, förutom de som kan avnjutas i ögonen på krypet ifråga - som är en guldögonslända. Namnet guldögonslända kommer förstås just av de stora metallskimrande ögonen.

En guldögonsländor är oftast ljusgrön eller blekt gulgrön, ca 1 cm lång, och utmärkande för den är inte bara de vackra ögonen utan även de vackra vingarna. Guldögonsländorna tillhör ordningen nätvingar, som känns igen på vingarnas fina nätådring. Andra sländor i ordningen är bl.a. myrlejonsländor, där det (vilket är ovanligt bland insekter) snarare är larven (myrlejonet) än den vuxna insekten folk känner igen och lägger märke till. Även guldögonsländornas larver (och även de vuxna av en del arter) är rovdjur, och larverna kallas även bladluslejon. Som namnet antyder är de goda skadedjursbekämpare - det här är en insekt man ska vara rädd i trädgården alltså! De vuxna guldögonsländorna övervintrar i skyddade utrymmen, gärna runt våra bostäder, i uthus, mellan fönster och liknande. Själv har jag massor av dem i vädringsfönstren.

Pappa kallade när jag var liten alla guldögonsländor för "Evinrude" efter trollsländan i "Bernard och Bianca", en figur vars uppgift i filmen bestod i att agera "utombordsmotor" för en båt bestående av ett löv, och som i enlighet med den tidens Disneyfilmers humor naturligtvis var döpt till Evinrude efter båtmotormärket med samma namn (i dag hade det väl kallats produktplacering?).





Evinrude var visserligen ingen guldögonslända utan en trollslända, men min far visste ändå inte hur rätt han hade när han drog paralleller mellan trollsländan Evinrude och guldögonsländorna. De senare har nämligen ett uppvaktningsbeteende där hannen nu på våren "spelar" för honorna, och de låter då inte alls olikt just en båtmotor! Eller flera olika varianter av båtmotorer rätare sagt (inklusive fiskebåtars dunkande läte) eftersom varje art förstås har sin egen "sång". 

Här kan man lyssna på några guldögonsländors läten (Men höj volymen ordentligt för det är jättejättesvagt): 

http://www.pbs.org/wgbh/evolution/library/05/2/swf_pop/l_052_01.html

Jag har länge klagat på att vi i Solna Brass är dåliga på att synas och höras på internet - det såg inte helt bra ut att det man fick upp när man sökt bandet på Youtube var ett spår från en gammal LP-skiva som lagts upp av ett museum, och där klippet har titeln  "forgotten brass"...även om tanken uppenbarligen är god, nämligen att sprida bra brassinspelningar som såhär i de digitala mediernas tidevarv lätt glöms bort (men måste man kalla dem "forgotten brass?). Men man kan ju lätt förledas att tro att det inte bara är denna inspelning utan hela Solna brass som tillhör det förgångna, så det kändes viktigt att visa att det inte är så.

Vår förra konsert filmades, och vår ordförande har nu varit flitig och lagt upp hela konserten, varenda stycke inklusive extranumret, på Youtube! Så nu kan man avnjuta alltihop även om man inte var i Stockholm då det begav sig. Jag gitter inte lägga upp alla filmerna här, så ni får nöja er med ett, resten finns som sagt på youtube. Sök på Solna Brass, alla filmer som ser ut som den här nedan med en tegelvägg i bakgrunden är från konserten "Från mörker till ljus".


 



Vill man lyssna samma ordning som på konserten är programmet:

Ascendit in coeli
Ave verum corpus
In memoriam R. K.
Vivat Regina
Våren (the last spring)
Variations for Brass Band

och som extranummer Fugue ur the Severn suite

Det stycke som man hittar på youtube med rubriken "forgotten brass", Second Swedish Rhapsody, kommer för övrigt att spelas på bandets nästa konsert.

Medan ni väntar på avslöjandet av det rätta svaret på ögonfrågan får ni njuta av en bild på lockiga Doris (nej, hon är inte det rätta svaret på frågan).

¨

Snart är det dags att gå på spindeljakt i alla terrarierna för att fånga in spindlisarna för transport till Finland. En uppgift jag inte helt ser fram emot - det känns otrevligt att behöva jaga spindlarna i sin förmodat trygga hemmiljö. Vissa av dem tar det med ganska stort lugn, medan andra är mer lättstressade. I synnerhet Doris kommer jag troligen att få mer eller mindre gräva fram, och hon kommer garanterat att reagera genom att sparka nässelhår för sådan är Doris - med en hårlös fläck på den i nuläget helt pälsklädda rumpan som resultat. Men det är nödvändigt, för transporten blir för spindlarnas del väldigt mycket säkrare om de får resa i små burkar där varken de eller terrarieinredningen kan kastas omkring.

 

Det var tydligen väldigt svårt att gissa vem ögonen tillhörde, och det är fullt förståeligt. Här kommer en bild till där jag zoomat ut liiite - så nu får ni ett helt porträtt som ledtråd.

Och jag kan säga att det är ingen tillfällig tillfällighet att ögonen ser ut så här - det gör de på alla bilder jag har av det här djuret som är tillräckligt bra för att man ska kunna zooma in nära nog.

"Hitta duret" är ju en övning som dyker upp då och då här på bloggen, och en gång tidigare har ni också fått leka "gissa ögat". Men bara en gång, och jag tycker nog att det är dags igen. Så vem är det här med stjärnglans i blicken?

Samma djur, samma öga - att färgerna är olika beror bara på vinkel och ljus.

Själva ögat är alltså det runda svarta med en stjärna i. Ber om ursäkt för att skärpan inte är den bästa, det har sin förklaring men den får ni inte reda på nu.

Och på tal om intressanta ögon, har ni noterat ögonen på bilden av malen Hjördis för ett par inlägg sen? De ögonen har ett reflekterande skift för att malen ska kunna leta mat i dåligt ljus, precis som en katts ögon, och det är därför de lyser som vita strålkastare på bild - men egentligen är ögonen mörka.

Ännu ett tv-tips kommer här - svt visar en naturfilmsserie "Afrikas stora sprickdal" (finns på svt play), och avsnitt 2 handlar till stor del om Malawisjön. Där kan man få se både fina Malawiciklider (="terroristfiskar") och en snabb skymt av en mal som Hjördis (Synodontis spp., i filmen kallad fjädertömsmal). Bara en glimt dock, men att malar som Hjördis är skygga och svåra att få se vet jag ju...


                                  Terroristfiskarna

Hjördis




Ännu intressantare är avsnittet om de enorma fjädermyggssvärmarna som kläcks ur sjön, och spindlarna som jagar dem på stränderna. Inte varje dag man får se ämnet för sin doktorsavhandling med dess viktigaste studieorganismer i en naturfilm! Det är bara vargspindlarna som saknas. Men i synnerhet fjädermyggor är ju inte direkt vanligt förekommande på tv (tror aldrig jag någonsin läst om eller sett en bild på en vuxen fjädermygga annat än i artbestämningslitteratur och liknande), så det är roligt att få se dem så här. Synd bara att man itne fick fler fina närbilder på hannarna med sina vackra antenner (som gett dem namnet fjädermyggor). Och oj vad intressant det vore att studera akvatiska subsidier här...


En hjulnätspindel med nätet fullt av fjädermygg på en skärgårdsstrand - så långt ifrån och så annorlunda Malawisjön, men ändå så väldigt likt.  

Min blivande hyresvärd i Ekenäs skickade några bilder på lägenheten för att visa hur långt den pågående renoveringen hunnit. Tänkte dela med mig av dem här också.

Balkong. Balkongen är inglasad och ungefär lika stor som den jag har nu (som är stor, vilket ni som sett den vet!). Som ni ser är det fortfarande vinter även i Ekenäs.




Kokvrå




Rummet, med balkongen utanför.




Sovalkov. Den ser rysligt liten ut på bilden, men det går faktiskt in en säng där.




Badrum




Fint va?

I dag gick en naturfilm om valar på svt (titta gärna på den! Valpatrullen, finns på svt play!). Den handlade om en räddningspatrull i västra Australien som ryckte ut för att rädda valar som fastnat i fisknät, hummertinor och liknande eller hamnat på stränderna, och det är en delvis sorglig film eftersom det inte alltid slutade lyckligt för valarna. Men den var samtidigt sååå nostalgisk att se eftersom det hela utspelade sig längs kusten i Perth-trakten (där jag var och jobbade på stränderna för några år sen)!

Om jag inte har fel för mig så var utgångspunkten för valpatrullen fiskeriverket norr om Perth, som ligger precis granne med en av mina fältlokaler. Rottnest island har jag också varit på, den lilla hummerfiskestaden Geraldton som omnämns har jag varit i, och storstaden det pratas om vid ett tillfälle är förstås Perth (för det är den enda storstaden i sydvästra Australien). Längs sträckan från Perth upp ungefär halvvägs till Geraldton har jag nog varit på precis varenda sandstrand! Vissa av dem ganska många gånger.

Tyvärr fick jag inte se några valar alls när jag var där. Och jag hoppades verkligen på det och tittade efter dem, jag visste att de migrerar förbi nära nog för att kunna ses från kusten. Men jag hade ingen tur alls med det. Nu fick jag ju se så mycket annat roligt i djurväg där så jag är nöjd ändå, men...en enda liten knölval hade väl inte varit för mycket begärt?


Man ser långt långt från de höga sanddynerna bredvid fiskeriverket, men nä, inga valar därute...




Men jag måste rätta mig själv. Några valar fick jag ändå se, för delfiner är ju faktiskt valar de också om än små sådana. I synnerhet den här som är av en mindre underart till flasknosdelfin, och som förutom på storleken skiljs från den vanliga på att den har prickig mage. Söt.

På sista tiden har det ju varit mycket Finland här på bloggen, och av förekommen anledning kommer det troligtvis att bli mycket Finland även ett bra tag framöver. Inte nog med att det är det som för mig är viktigast och det som jag lägger mest tid på just nu och därmed det som ger mest stoff till bloggen, det innebär ju också att jag helt enkelt inte har så värst mycket annat att skriva om. Alla delar av mitt liv präglas liksom av den förestående Finlandsflytten. Jag har sagt upp mig från mitt lärarjobb, jag håller på att "avveckla" mig i orkestrarna - jag kommer att vara med på Solna Brass nästa konsert nu i mars och Sjövärnskårens högvaktsspelningar 2-3 april, och jag har en del uppgifter jag kommer att slutföra i Solna Brass styrelse som t.ex. att göra en ny hemsida åt bandet - men annars är det bara Finlandsrelaterade uppgifter som gäller. Och djur och natur blir det inte mycket av än på ett tag, inte förrän snön försvunnit och småkrypen börjat komma fram. Vad gäller djuren här hemma så gör ju inte fågelspindlar så mycket att det blir mer om dem än något enstaka inlägg då och då, och akvariet håller på att avvecklas (jag har en Malawiciklid och en mycket vacker mal kvar som söker nya hem, om någon i Stockholmstrakten är intresserad?).

Så jag känner ett visst behov av att variera utbudet på bloggen så att allt inte bara och enbart handlar om Finland och jobbet där. Det blir mycket nog om det ändå, både nu och framöver. Men med vad? När Finland genomsyrar hela tillvaron? Ska jag börja blogga om nyheter, politik och världshändelser? Det finns mycket mycket mycket sådant nu som är intressant och spännande och läskigt och kan bloggas om - revolutioner, tsunamis, kärnkraftskatastrofer, politiska ledare både i Sverige och utomlands, melodifestivalens bedrövlighet med mera med mera. Men nej, jag har inte för avsikt att blogga om sådant, det är inte syftet med den här bloggen alls. Om den nu kan sägas ha ett syfte. Men den är åtminstone tänkt att vara ganska lättsam och absolut inte en missnöjesblogg och därför tänker jag undvika den typen av ämnen. Vilket inte betyder att jag privat undviker sådana frågor - men de hör inte riktigt hemma i just den här bloggen.

Så vad varva Finland med då? Jo jag har en ganska fånig (men totalt Finlandsfri) idé som jag tänker lansera på bloggen i brist på bättre. Vet inte om det är någon vidare idé egentligen, men den kommer att roa mig själv åtminstone och för mig är det faktiskt ganska tillräckligt...kommer snart på en blogg nära dig. 

Nu är jag tillbaka efter en kort men intensiv resa i Österled. Här kommer en rapport.

För den som missat detta har jag alltså fått en postdoctjänst i Ekenäs, Finland. För den som inte vet vad en postdoc är, är det en temporär, tidsbestämd (ofta ett eller ett par års) forskartjänst som ofta innehas av forskare som nyligen disputerat (avlagt doktorsexamen). En postdoctjänst är ibland en "vanlig" anställning med lön (som i mitt fall), ibland ett stipendium. Min postdoctjänst är en del av projektet Green Islands, som i sin tur är ett EU-projekt. Projektet som helhet handlar om olika miljöfrågor i skärgårdsmiljö, och där jag kommer att jobba med ekosystemtjänster. Jag är anställd av den finska parten i projektet, forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia, baserat på yrkeshögskolan Novia i Ekenäs. I tisdags var det kick-off för projektet, i form av ett möte på Novia på tisdagen, middag på kvällen och sedan mer möte på onsdagen. Jag varvade också mötena med lägenhetsvisningar...

Om platsen: Ekenäs är en mysig och lagom pittoresk liten skärgårdsstad. Staden ligger på en udde med vatten på tre sidor. Centrum har typisk skärgårdsstadsbebyggelse bestående av massor av fina gamla trähus från 17- och 1800-talet och är k-märkt (eller vad nu den finska motsvarigheten är). Det finns en fin gammal kyrka och även en skampåle, och massa småbutiker. Att det är en mysig liten skärgårdsstad har förstås sina för- och nackdelar. En stor fördel som jag ser mycket fram emot är att slippa allt vad SL-kort, pendeltåg, tunnelbana och bussar heter och kunna gå eller cykla överallt (framför allt till jobbet). Men samtidigt som en pittoreks skärgårdsstad är en jättefin miljö att bo och jobba i, är samtidigt allt (från hyror till mat) ganska dyrt just på grund av stadens läge. Kan tänka mig att det även är nästan olidligt mycket turister nere i centrum om somrarna.

Jobbet då? Jo, rent fysiskt är jobbet på yrkeshägskolan Novias campus i Ekenäs. Novia utbildar yrkesgrupper som hortonomer, agrologer, skogsvetare, miljötekniker osv - lite åt SLU-hållet. Campus ligger nära centrum, är fint och till största delen ganska nybyggt. Huvudbyggnaden är ett nytt och modernt bygge, med en ganska strikt inredning med mycket grått och glas. Aronia i övrigt har sina kontor där, men jag och en av mina medarbetare kommer däremot att ha vårt gemensamma kontor i en annan byggnad på campus - ett gammalt lärarinneseminarium. Något vår chef lät lite urskuldande över, men Kaj och jag (japp, Kaj och Kajsa ska dela kontor, det bordse väl göra det enkelt att hålla reda på var vi finns) är väldigt nöjda med det och helt överrens om att hur snygg huvudbyggnaden än är så föredrar vi ändå charmiga träbyggnader från 1800-talet med träpaneler och stora kakelugnar överallt. Än så länge är det bara vi som har kontor i seminariet även om lektionssalarna används, men renovering pågår av huset och tanken är tydligen att hela Aronia ska flytta dit på sikt.

Och så har jag som sagt tittat på lägenheter. Flera stycken. Två av dem studentbostäder på campus (något av en nödlösning även om de var fina och campus i sig är fint och centralt beläget), och två små ettor i stan. Och i dag har jag tackat ja till den ena av dem, en liten liten etta lite i utkanten av stan, ungefär en km från Novia och en och en halv från centrum. Huset är jättefint, och lägenheten är nyrenoverad (faktum är att den i skrivande stund inte ens är färdigrenoverad) med en stor inglasad balkong. Enda nackdelen är att den är så liten (34 kvm) och har en öppen planlösning, vilket sammantaget gör den väldigt svårmöblerad.

Så de senaste dagarna har varit intensiva men effektiva. Allt är faktiskt ordnat i Ekenäs - jag har ett jobb, ett kontor, och någonstans att bo! Nu ska jag bara ordna allt här hemma också så jag kan flytta...

Nu är jag strax på väg till Finland för möte på nya jobbet imorron! Spännande...

= väl förberedd för flytt till Finland?

Kommentaren från väldigt många i musikåren när jag berättat att jag ska flytta till Finland är: "Jamen du kan ju en finsk marsch i alla fall!". Tydligen är det viktigaste om man ska flytta utomlands att man är förtrogen med landets marschrepertoar. Och en kan jag ju då, eftersom vi har just en finsk marsch i vårt figurativa program (tillsammans med ett par svenska, en tysk och en amerikansk).

Tur det kanske. Det innebär även att jag kan åtminstone två ord på finska eftersom jag kan namnet på marschen (Muistoja pohjolasta). Och det är faktiskt mer än vad många andra i kåren kan, för många är den såpass outtalbar att den bara kallas "den finska" eller (i stavförarens fall) "mojsto pojsto". Tyvärr har man sällan användning för orden i titeln i vardagen (på svenska heter den "minnen från Norden"). Men man vet aldrig, kanske kan det när man arbetar i skärgårdsmiljö vara bra att kunna ett väderstreck i alla fall?








Nu återstår att se om man så småningom kan hitta någon orkester att spela i i Ekenäs, så att man får utöka sin finska repertoar något.