Jag hör, som så många andra, till de som kan sitta och reta mig ganska mycket på fel och ologiskheter i filmer. Och som den biolog jag är retar jag mig förstås fruktansvärt mycket på småsaker som har med djur att göra. Jag har t.ex. i alla tider retat mig på den traditionella Ivanhoe-filmen som visas vid nyår varje år för att man ansträngt sig så mycket med kläder och miljöer i filmen, men sedan använder hästar av en typ som inte existerade på medeltiden (och som varit olämpliga för att bära riddare i rustning). När det faktiskt fortfarande finns hästraser som hade sett rätt ut i sammanhanget. Det måste för övrigt vara väldigt jobbigt att vara historiker och titta på film? Å andra sidan misstänker jag att filmmakare anstränger sig mer för att få historiska detaljer korrekta än de gör med djurs biologi?

 

 

 

 

 

Det här är ur den andra av Pirates of the Caribbean-filmerna, en film som jag såg på bio (sällsynt vad gäller mig) med ekologkollegan M, som jobbar med fåglar. Om du inte såg något konstigt, titta på klippet igen och titta extra noga på kråkan/korpen som landar på kistan. När vi sitter på bion och ser detta viskar M till mig: "den är ringmärkt!". Något inte ens jag hann uppfatta den där första gången, för man har verkligen inte lång stund på sig att se det och man måste nog ha lite sökblick för ringar på fågelben för att uppfatta det...men M ser det direkt. Och när jag vet om det ser jag det också jättetydligt.

 

Men jag kollar förstås noga på småkryp istället, i synnerhet spindlar, men det är förstås alltid smått deprimerande med småkryp i filmer för en krypekolog. Framför allt för att de alltid är så livsfarliga! Snacka om att förstärka fördomar...Sen är det ju förstås så att skådespelardjuren man använder i filmerna ( i de fall där man använt riktiga kryp och inte påhittade datoranimerade) naturligtvis alltid egentligen är helt ofarliga. Vilket är förståeligt, för naturligtvis kan man inte använda djur som är farliga på riktigt i en filminspelning! Och i många fall är förstås djuren i handlingen så superfarliga att någon verklig motsvarighet inte ens existerar (allt detta gäller förstås även ormar, men dem lämnar jag därhän). Men även om det blir lite löjligt när folk faller ner och dör en plågsam död efter ett bett från en totalt harmlös Brachypelma smithi (giftig som ett bi ungefär) så kan jag ändå jag acceptera användningen av ofarliga spindlar som den enda möjliga tekniska lösningen. MEN det hade nu kunnat vara lite roligt att se folk vara livrädda för en harmlös och ickeaggressiv fågelspindel som inte är giftigare än ett bi, eller en vandrande pinne som inte kan bitas alls ens om den skulle vilja (jämför t.ex. filmen "black sheep" om genmodifierade mördarfår) om det inte varit just för att det handlar om en redan så missförstådd djurgrupp. När det gäller kryp, liksom djur som t.ex. hajar och ormar, är det inte så roligt helt enkelt för att man vet att folk faktiskt ÄR livrädda för sådana djur på riktigt också, och att detta bara förstärker alla fördomarna.

 

I klippet nedan syns småkryp i massor i den andra av Indiana Jones-filmerna. Här är gott om syrsor och kackerlackor av samma slag som jag matar mina spindlar med (helt ofarliga), stora enkelfotingar som jag inte känner till men som man nog kan anta är ganska ofarliga, och framför allt de stora bleka krypen som hjältinnan först får syn på i sin hand och som sens syns överallt. Den arten heter Extatosoma tiaratum och det är en vandrande pinne - en av de absolut mest harmlösa djurgrupper som tänkas kan (på svenska heter den spökskräcka, ett namn som ju inte heller stämmer så värst bra med verkligheten). Och i verkligheten bor naturligtvis inget av dessa djur i grottor under jord, spökskräckor äter eucalyptusblad och ser ut som de gör för att imitera vissna blad...de gungar till och med med kroppen för att se ut som om löven vajar i vinden. Gulligt.

 

 

 

 

Spindlar är förstås generellt alltid livsfarliga på film, men en spindelroll i en film som jag finner mycket speciell är fågelspindeln i "Ensam hemma". I denna 80-talsklassiker försvarar sig huvudpersonen mot inbrottstjuvar bl.a. genom att skrämma dem med sin storebrors fågelspindel - och det är nog den enda gång jag sett en fågelspindel i en film som bara får vara en fågelspindel och INTE framställs som farligare än den faktiskt är. Boven blir jätterädd, men han är ju dum - spindeln ifråga kan ju uppenbart utan fara hanteras av ett barn.

 

 

 

 

Det här är dock undantaget som bekräftar regeln - spindlar är annars alltid livsfarliga på film. Ett klassiskt exempel på detta är Archnophobia (Imse vimse spindel), där det härjar livsfarliga spindlar (som i verkligheten förstås är helt ofarliga). Jag kan stå ut med att filmen handlar om en påhittad spindelart som är mycket giftigare än någon existerande, det är trots allt en påhittad historia och det är detta handlingen bygger på. Mycket värre är dock de många felaktigheterna vad gäller spindlars biologi - som är MYCKET svårare för mig att överse med. Speciellt i en film som verkligen handlar specifikt om spindlar, där kunde man ju ansträngt sig lite mer att verkligen göra det trovärdigt kan man tycka.

 

 

 

 

Jag retar mig enormt här på sådant som t.ex. hur spindlarnas livshistoria beskrivs och det faktum att fågelspindlarna i filmen gör hjulnät. Det senare ter sig för en arachnolog fullständigt idiotiskt och ungefär lika sannolikt som om en noshörning klättrat i träd med apor. Men om någon hittat på en ny variant på noshörning för en film hade man aldrig låtit den bete sig som en apa, för det inser alla och envar att det inte är trovärdigt. Däggdjur skiljer man på - en noshörning beter sig inte som en apa och tvärtom, spindlar däremot dras alla över en kam.

 

Ett annat exempel på det och ett exempel som också för oss in i de verkligen påhittade datoranimerade krypens filmvärld är Shelob (Honmonstret) i Sagan om konungens återkomst, sista delen av Härskarringen-trilogin. Problemet med datoranimerade kryp är förstås att de ofta inte är bra nog animerade för att verka trovärdiga, särskilt i äldre filmer och B-skräckfilmer (se mer om detta nedan). Men med modern teknik går det bättre och animatörerna här visste vad de gjorde - Shelob rör sig väldigt bra och vissa rörelser är sådana att jag känner igen mina fågelspindlar i henne.

 

 

 

 

Och däri ligger felet - Shelob är ingen fågelspindel, hon är inte byggd som en fågelspindel och att se henne röra sig som en är återigen som att se en noshörning bete sig som en apa (eller tvärtom i det här fallet). Eller snarare beter hon sig än som en noshörning, än som en tiger, än som något helt annat, för här har man blandat och gett ganska bra - det finns inslag av såväl fågelspindel, aktivt jagande spindel - och hund? Det hon inte beter sig så mycket som är en klotspindel, och det är något ditåt hon ser ut som. Riktiga klotspindlar sätter normalt sällan fötterna på marken och har svårt att ta sig fram på slätt underlag - jag satte en gång en redback (australisk svart änka, som är just en klotspindel) på en trädgårdsgång när jag var i Australien och den kunde knappt gå rakt fram utan att ramla omkull.

 

Fel - tyvärr ser det inte så fel ut på en bild, men om det varit en film hade ni förstått precis vad jag menar.

 

 

 

Rätt.

 

 

 

Det här är kanske något som inte så många lägger märke till, men jag gör det och retar mig på att man när man väljer en viss kroppsbyggnad för en datoranimerad spindel inte väljer att animera rörelserna efter ett verkligt djur som ser ut just så. Anatomin är för övrigt också till vissa delar felaktig - mundelarna är fel, hon är slemmig och hon har en gadd! Spindlar har ingen gadd, men denna finns redan i boken så det är uppenbarligen något Tolkien själv fått om bakfoten och som man därför accepterat när man gjorde filmen. Jaja, nu är ju detta en uppenbart påhittad spindel, och kanske har spindlar utvecklat gadd i Middle Earth? Liksom stämband - för hon ger ljud ifrån sig också, och det är väldigt vanligt att småkryp i skräckfilmer gör det. Vilket även det förstör det hela totalt för mig. De enda ljud spindlar kan göra i verkligheten är att trumma eller stridulera - de har ingen röst.

 

 

Andra spindlar med röst är de i Harry Potter och hemligheternas kammare. Förutom det är de här spindlarna bra gjorda, de påminner mycket om vargspindlar eller någon liknande aktivt jagande spindel i både rörelser och utseende (men varför är bakkroppen segmenterad?).

 

 

 

 

Dessa datoranimerade jättespindlar är intressanta av en annan anledning också. I fallen ovan är de självklart stora helt enkelt för att de beskrevs så redan i böckerna filmerna bygger på, men jättespindlar (och andra jättekryp) är ju inte en ovanlig företeelse i filmer (det dröjer ett tag i trailern nedan innan de stora spindlarna dyker upp, men när de gör det, ojoj). 

 

 

 

 

En sådan spindel som den som slutstriden  i filmen görs upp med (hon heter Consuela, bara det), höll jag för övrigt i handen senast i somras utan att bli biten trots att spindeln ifråga var stor nog (om än inte på långa vägar så stor som den i filmen) att kunna bitas om den velat. Och ni vet väl hur man bäst distraherar spindlar som blivit jättestora efter att ha ätit giftiga syrsor? Jo, spruta bara lite parfym på dem, det slår totalt ut deras kemoreceptorer. Jovisst! 

 

Spindelfilmkväll, någon?

  

Att köpa resor i Finland är ibland enkelt, men ofta ganska krångligt om man som jag föredrar att köpa sina resor över internet. Att hitta sin resa på internet är ofta enkelt, men ibland väldigt svårt (i de fall hemsidor bara är på finska), att sedan betala för resan är ofta ett kapitel för sig.

 

Jag reser ganska mycket nu, både i jobbet och privat. Ofta inte så långt, men ändå. Förr reste jag knappt alls och när jag gjorde det handlade det ofta om att köpa en tågbiljett till Skåne. Det var enkelt. Nu åker jag ofta till Sverige och inom Finland, och ibland till Estland. Så jag köper flygbiljetter, båtbiljetter och tågbiljetter, både privat och på jobbet. Att köpa båtbiljett till Sverige är enkelt, och att flyga är ofta enkelt oavsett var man ska, för då behöver man inte köpa sin biljett från finska internetsidor. Att däremot köpa båtbiljett till Estland eller köpa tågbiljett inom Finland för vissa problem med sig...

 

Om man vill åka till Estland från Finland gör man det lämpligen med båt, helst med Tallink eftersom den båten bara tar två timmar från Helsingfors till Tallinn. Det har jag gjort två gånger den här sommaren. Båda gångerna fick jag hjälp med beställningen av en kollega eftersom Tallinks hemsida fungerar så att den kopplar ihop språk med hemland. Om du väljer svenska på hemsidan får du bara upp båtresor mellan Stockholm-Estland, inte från Finland, och om du väljer finska får du bara upp resor Finland-Estland - för att kunna beställa biljett från Helsingfors måste jag alltså välja den finska sidan, för hos Tallink är Finland uppenbarligen inte alls tvåspråkigt... 

 

Att sidan är på finska innebär förstås att jag inte kan beställa själv utan att det tar VÄLDIGT lång tid eftersom Tallink vill ha ganska mycket information och jag måste slå upp varenda ord. När man äntligen kommit så långt att det är dags att betala kommer man till nästa problem, ett som Tallink har gemensamt med VR, de finska fjärrtågen - systemet för internetbetalning.

 

När jag ska åka inom Finland åker jag antingen bil eller tåg, och när jag ska åka utanför Finland åker jag tåg till Helsingfors. När jag är på väg hem nånstans ifrån köper jag ofta min biljett i automat på stationen vilket fungerar väldigt bra, men när man är på väg bort är det bra att köpa sin biljett i förväg eftersom man annars riskerar att tåget är fullbokat. Så då använder jag VRs hemsida. Denna hemsida är jättebra (och på svenska), med en reseplanerare som i stort sett fungerar utmärkt. Ända tills man kommer till betalningen.

 

Det här problemet uppstod först när jag och en kollega bokade en resa till Estland för oss och min examensarbetare. Tack vare hjälp från kollegan som förstås kan finska kom även jag så långt som till betalningen, där man kan välja mellan att betala via internetbank eller kort. Eftersom vi var på jobbet utan tillgång till våra respektive internetbanksinloggningsuppgifter och grejer (för de brukar i alla fall jag inte ha med mig till jobbet...) valde vi kortbetalning. Vi fyllde i våra kortuppgifter, så långt allt väl. Men sen när vi klickat ok och trodde att allt var i stort sett färdigt - så skickar hemsidan oss vidare till våra respektive internetbankers hemsidor. Det visade sig att om man betalar via kort måste man bekräfta betalningen via internetbanken, vilket innebär att man inte kan betala med kort om man inte även har tillgång till sina internetsbanksuppgifter! Vilket i sin tur i princip begränsar valet till enbart internetbank, för varför alls betala med kort om man ändå måste göra det via internetbanken?. Det innebar också att vi båda var tvungna att åka hem och hämta våra internetsbankuppgifter för att kunna boka vår resa...

 

VRs hemsida fungerar precis likadant. Vill man betala med kort måste man bekräfta det via sin internetbank. Vilket också innebär att man inte kan beställa sin resa annat än hemifrån om man inte har med sig sina internetsbankuppgifter - man kan alltså inte om man åker bort beställa sin tågresa hem från Helsingfors i förväg om man inte har med sig internetbanksgrejorna på resan. Det brukar inte jag ha. Hittills har jag haft tur, men det har hänt att jag kommit till Helsingfors och inte kunnat åka hem direkt utan fått invänta ett senare tåg eftersom de som gått tidigare varit fullbokade... 

 

Jag skriver om detta nu eftersom jag just idag gjorde ett nytt försök att boka tågresa från jobbet till flyget ner till Skåne inför helgens släktträff (hade glömt att det fungerade sådär), vilket förstås inte gick. Jag fick åka hem för att göra det och nu är det bokat, men det blev med ett senare tåg än jag velat vilket innebär att det blir liiite tajt med tid på flygplatsen imorgon. Men det brukar vara lugnt på flygplatsen i Helsingfors utan långa köer till varken incheckning eller säkerhetskontroll så jag är inte orolig för att missa mitt plan (men jag gillar att vara ute i god tid...).

 

Men man undrar hur logiken fungerar när man lägger upp internetbetalningssystem så här? Jag begriper ju att det blir säkrare, men det här innebär alltså att det i praktiken är helt omöjligt att alls boka en resa via internet hos de här researrangörerna om man inte har tillgång till sina internetbanksuppgifter. Så det är alltså ofta helt omöjligt att köpa resor via internet om man t.ex. är turist eller jobbar här mer tillfälligt än jag. Jag vet heller inte om detta verkligen är en finsk företeelse eller ett system som finns även i t.ex. Sverige, men det är synnerligen begränsande oavsett.

 

Bara så att ni vet om ni tänker åka till Finland. Eller till Estland från Finland.

 

 

Ja, så länge den nu finns alltså (se tidigare inlägg om detta).

 

 

 

 

Min dyra moder talade om för mig att Bodil önskade veta var man införskaffade bokverket Nationalnyckeln. Denna fråga vidarebefordrade modern till mig, och eftersom jag inte har Bodils mail besvarar jag den här och hoppas att Bodil läser. Kanske kan mamma eller Per annars tipsa henne om att svaret finns här?

 

Nationalnyckeln ges ut av Artdatabanken, och kan beställas direkt från dem på Nationalnyckelns hemsida - antingen kan man köpa enstaka delar, eller så kan man bli prenumerant och få dem levererade hem till brevlådan efterhand som de kommer ut.

 

 

Om man inte vill beställa över internet utan vill ha boken i handen på en gång så finns Nationalnycklarna ofta i den vanliga bokhandeln också (t.ex. på Akademibokhandeln), hittas i avdelningarna för djur och natur. Dock har de ofta inte alla delar, och ofta bara den/de nyaste. Så jag kan rekommendera att man besöker hemsidan ovan i vilket fall, bara för att veta vad som faktiskt finns utgivet innan man går till bokhandeln (de kan ofta ta hem om man vill ha en särskild del de inte har. Fast då kan man ju nästan lika gärna beställa direkt från artdatabanken i vilket fall).

 

Den bok i ordningen som gavs ut senast var steklar (myror och getingar). Nästa som kommer ut (väldigt snart) är Ryggsträngsdjur: strålfeniga fiskar. Vilket för den som inte vet är de vanliga typiska fiskarna, som abborre, gädda, mört, lax, torsk och så vidare.

 

Personligen kan jag tycka att det är lite synd att nästa del är fiskar, just eftersom Nationalnyckelns framtid är så osäker - jag hade gärna sett att kvarvarande verk (eller alla verk, ända från början) som ges ut hade ägnats åt sådana grupper som det idag saknas bra bestämningslitteratur för (men man planerade förstås inte för att projektet skulle läggas ned innan det var färdigställt)  - för just detta har varit  Nationalnyckelns stora styrka, att de har försett oss med bra svensk bestämningslitteratur för organismgrupper där sådan tidigare saknats eller varit svår att använda och/eller få tag på, och som dessutom fungerar både för oss yrkesbiologer och för den som bara är allmänt naturintresserad. Sen att det dessutom är väldigt vackra och prisvärda böcker är bara en bonus (men ingen dålig sådan).

 

Ber om ursäkt för att det bloggas dåligt här. Man kunde ju tro attdet borde bloggas massor av skärgårdsbilder här nu - men ack nej, det har det inte blivit. Här är lite uppdateringar i alla fall.

 

Ok - en bild då...närmare bestämt lite skärgårdsidyll från Ornö.

 

 

 

Laban fick låna en batteriladdare av Lasse - som inte lär behöva den själv, förLasses eget batteri är ju ändå så inplastat och ordentligt undanstoppat (se tidigare inlägg om Laban och bilbatterier) att man inte kommer åt varken minuspolen eller att plocka ut batteriet - så nu är Labans batteri ordentligt laddat och inga ytterligare problem har förekommit (peppar peppar...). Laban har bara haft lite svårt att starta en gång sen dess, och det berodde nog mer på väta än på batteriet (det spöregnade och Laban gillar inte fukt, då blir han gnällig. Bokstavligen.). Imorgon ska jag passa på att besiktiga Laban nu när jag ändå är i Sverige - håll tummarna!

 

Lägenheten i Flemingsberg, som jag använt som fältstation för fältjobb i Sverige i en månad nu, passar jag på att måla färdigt rummet i nu när det inte är så mycket möbler och inga färgångekänsliga djur här. Lägenheten är också uthyrd igen - när jag åker hem till Finland flyttar en masterstudent i miljöjournalistik in och det blir nog bra. Men jag önskar att jag kunde ta med mig köket, badkaret och den fantastiska utsikten härifrån...

 

Och Solna Brass hade jag också gärna tagit med mig tillbaka till Finland, missade förra repet (eftersom jag var i Finland...) men var på repet före dess och ska på ett till och på en konsert innan jag åker tillbaka österut. Och oj vad roligt det var att spela brassband igen efter över ett års bortavaro! Äntligen musik där man behöver tänka och lyssna och jobba för att få stil på det hela! Nog för att det ska bli trevligt att återvända till lilla Pojo Blås också, vars terminsstart jag helt missat...men tänk om man bara kunde fått spela i ett brassband också! Jag kommer dock att fortsätta missa ett par rep och minst en spelning till i Finland, eftersom Pojo blås repar på söndagar och jag har i september lyckats planera in hemresan till Finland nästa söndag och därefter både en jobbresa till Estland och sen släktträff i Skåne på helgerna (men i synnerhet det senare ska ju verkligen bli roligt!).