Och skulle man vara besviken på att vejde inte är en blå blomma så fanns det förstås sådana också. Det blir lite svenska färger när gullriset blommar ihop med veronikor - den större av de blå blommorna nedan är strandveronika.

 

 

 

Detta har ju tagits upp förut på bloggen, men jag gör det igen i alla fall, nu med en lite annan vinkling. Det är vanligt med finska lånord i finlandssvenskan, och det kan för en svensk ibland bli förvirrande eftersom inga finlandssvenskar tänker på att de här orden inte förstås av en svensk. Till det kommer att vissa av de här lånorden har många olika betydelser - men som tur är ger det ju sig ofta av sammanhanget. Två av de första finska lånorden jag stötte på som var svårare än "hej" och "tack" var keikka och paikka. Ganska snart efter det var jag ute i skärgården och stötte på begreppet talko.

 

En vacker paikka.

 

 

 

 

Ett annat ord som används ganska flitigt här i skärgården men som inte har någon riktigt bra svensk motsvarighet (även om fenomenet förekommer), är talko. Talko syftar på gemensamhetsarbete, när till exempel folket i en by eller annan grupp av människor går ihop för att gemensamt utföra en praktisk uppgift. Förr var det vanligt i små samhällen när stora arbetsuppgifter skulle utföras som en enskild gård/familj inte klarade på egen hand (t.ex. bygge av hus och lador), och för skötsel av gemensamt ägda egendomar (som t.ex. när ängarna skulle slås). I dag används det också när man gör samma typ av arbete inom t.ex. föreningar och liknande, som. när något i stil med en naturskyddsförening eller byalag samlas för att slå ängar, restaurera dammar, resa midsommarstång eller göra annat praktiskt arbete. I skärgården lever det här fortfarande kvar till viss del, i och med att man är så pass isolerade är det vanligt att man inom byn/ön går ihop och hjälps åt med större praktiska uppgifter eftersom det blir för jobbigt och dyrt (om det ens är möjligt) att hämta arbetskraft från fastlandet. Begreppet talko syftar dock enbart på en kortvarig arbetsinsats av praktisk natur som utförs gemensamt i en större grupp under en begränsad tid - att t.ex. driva företag eller långvariga projekt tillsammans räknas inte även om enskilda uppgifter i projektet kan betecknas som en talko. Det finns inget bra ord för det här på svenska, längre norrut i landet än jag är ifrån används ordet dugnad, man kan även kalla det något i stil med arbetsgille och det finns säkert mer, men talko är ju ett väldigt bra litet enkelt ord som låter ganska trevligt för sånt här.

 

 

Talko med syftet röjning av en på en igenväxt ljunghed i skärgården.

 

 

Förra helgen gjorde jag en utflykt till en plats jag länge tänkt ta mig till - strövområdet Kajsas! Kajsas ligger några mil från Ekenäs och jag har länge tänkt åka dit, men det har liksom inte blivit av. Men ett område med fin natur som heter Kajsas måste ju bara utforskas! Målet med utflykten var att 1) se lite av området, vad det är för typ av natur och så, och 2) bada i Kajsasträsk, som är en liten sjö (tjärn) i området. Här kommer lite bilder. Tyvärr har bloggen på senare tid låtit bli att lägga in bilder på högkant på rätt håll (dvs bilder som jag fotograferat på högkant och sedan roterat och sparat i ett annat program), dvs även om de är sparade på rätt håll blir de ändå i liggande format när jag lägger in dem här. Det går att lösa men jag gitter inte, så ni får helt enkelt inte se de bilderna. Tyvärr.  

 

Vägen till Kajsas går genom det öppna jordbrukslandskapet runt Pojo (som jag normalt är i en gång i veckan på orkesterrep). Rapsen blommar fortfarande här.

 

 

 

 Sen blir det skog, vägen blir mindre och mindre och sista biten är en liten liten grusväg, en sådan som bara är två hjulspår med en rejäl remsa vegetation i mitten. Det är rätt intressant, för svenska strövområden brukar oftast vara försedda med ganska ordentliga vägar även när det är grusvägar. Här kan bara konstateras att till Kajsas tar man sig inte om vintern! Men till hösten kan jag tänka mig att det är fint (och rikt på svamp och bär).

 

Men för ett första besök så är just nu en väldigt lämplig tid att utforska nya utlyktsmål i naturen - det är väldigt mycket som blommar här nu, så alla platser visar sig verkligen från sin allra bästa sida! Jag och en kollega diskuterade just detta häromdan vid ett besök längre ut i skärgården där blomningen var något helt makalös (bilder kommer, se kommande blogginlägg), och vi tror att det kanske är så att den bedrövliga sommaren förra året gjorde att många växter sparade sig och satsade sin energi på någon annat än blomning då och blommar desto mer i år istället. För det är många växter som verkar blomma mycket rikligare än man är van vid! Blåklockorna till exempel, som finns i massor precis överallt. Här hässleklocka. Strandvialen på mina fältlokaler i Hangö (se tidigare inlägg och bilder) är ett annat exempel - jag har aldrig sett så mycket blommande strandvial på en gång förr.

 

 

 

 

Och vill man göra sig hirkum pirkum så blommar johannesörten också nu.

 

 

 

 

Naturligtvis finns en karta över strövområdet Kajsas. Området är inte stort, men det omgivande landskapet är även det skog (även om det bara är strövområdet som är grönfärgat på kartan). Det är dock intressant att notera att det finns stigar utsatta på kartan, men i terrängen är stigarna inte utmärkta alls. inga skyltar, inga färgmarkeringar, ingenting. Vilket inte är ett problem för det finns ju som synes bara två stigar så det är inte direkt svårt att hitta, men det är ju lite ovanligt i strövområden - har man gjort sig besväret att sätta upp informationsskyltar, bygga utedass och grejer (det fanns till och med en gästbok!) så brukar det ju finnas markerade vandringsleder också. Intressant är dock också att det inte bara är så att stigarna är omarkerade i terrängen - de är också väldigt frånvarande i större delen av området! Även det ovanligt i ett friluftsområde...de enda två som finns slutar blint, man är liksom van att sådana här områden har leder som leder tillbaka till utgångspunkten utan att man behöver följa samma spår tillbaka. Men inte här. Jag gick stigen som följer nederkanten på området och slutar vid sjön Mäkiniittu, men jag gick inte så långt utan bara till Kajsasträsk där jag fastnade för att kolla på kryp (jag vände där det står "simställe", vilket är badplats på finlandssvenska. För i Finland badar man inte i sjöar, man simmar. Badar gör man i bastun.).

 

 

 

 

 

 

Det är ju vanligt att strövområden där många människor rör sig är försedda med utedass, så även Kajsas. Anmärkningsvärt är dock att dasskonstruktören här haft ovanligt höga arkitektoniska ambitioner, med en för ett utedass otraditionell utformning med sneda plan och ickeräta vinklar.

 

 

 

 

Området är barrskog, bitvis med gammelskogskaraktär, och det finns gott om död ved vilket man som biolog ju blir glad att se.

 

 

Eftersom dagen var varm och jag bara gjorde en liten eftermiddagsutflykt hit blev det ingen längre vandring i området. Jag gick till Kajsasträsk, tittade runt lite där, och badade. Men det var fint! Och Kajsasträsk var en mycket trevlig badsjö, även om det bara var ytvattnet som var varmt och det kalla vattnet under låg väldigt nära ytan.

 

Kajsasträsk - en liten fin näringsfattig brunvattensjö. Jag tillbringade större delen av eftermiddagen med att klafsa runt i de här myrkanterna.