Glad halloween!

Den här bloggen brukar ju uppmärksamma halloween. Inte för att jag egentligen gör det, men eftersom det ju är en väldigt tacksam helg om man gillar spindlar...
 
 
 
 
 
 
 

Spindelbiblioteket 20 - Harvestmen

Hillyard, Harvestmen No. 4 (Third Edition). Synopsis of the British Fauna. Utgiven 2005 av Field studies Council för the Linnean Society of London och the Estuarine and Coastal Sciences Association.
 
Det kan ju diskuteras om en bok om lockespindlar ska inkluderas i spindelbiblioteket, men jag själv ser det nog som att detta bibliotek inkluderar alla spindeldjur och därför får lockisarna också vara med. Jag är själv ganska dålig på lockespindlar - det är de egentliga spindlarna som är min specialitet - men jag får frågor om sådana också (i synnerhet som en hel del människor faktiskt tror att lockespindlarna tillhör spindlarna) och jag tänker att jag borde bli bättre på dem. I synnerhet som vi har så få arter av dem i Sverige (några tiotal) att det faktiskt är en grupp som är väldigt överkomlig att lära sig.
 
Av den anledningen införskaffade jag Hillyards bok "Harvestmen", som är en bestämningsbok till brittiska lockespindlar (det finns ingen för svenska). Det är en klassisk bestämningsbok med bestämningsnycklar och svartvita figurer, inga färgbilder eller sådan lyx. Jag har inte använt den så mycket än så jag kan egentligen inte uttala mig om hur bra den är eller hur den fungerar för svensk (och finsk) lockespindelfauna.
 
Det är dock förståeligt att inte mycket forskning ägnats åt lockespindlar här i Sverige eftersom artantalet är så fruktansvärt litet, men de är otroligt intressanta djur! Och nästa gång jag är i Skåne vid rätt tid på året för det så MÅSTE jag bara ta mig till någon av lokalerna för den för Sverige nyupptäckta lockespindelarten Dicranopalpus ramosus, speciell både för sitt sätt att sitta med benen rakt utsträckta åt sidorna och för att den har grenade pedipalper (grenade pedipalper! Sååå coolt! Googla den gärna så ni får se!)..
 
Däremot retar jag mig lite på namnet lockespindlar - lockespindlarna hör till spindeldjuren där de utgör en egen ordning (Opiliones), och efterleden "spindlar" i namnet gör det därför ganska förvirrande eftersom de systematiskt inte hör till spindlarna (som utgör en helt annan ordning, Araneidae). Att kalla en lockespindel spindel är därmed lika felaktigt som att kalla en skorpion eller fästing för spindel, och det är det nog inte många som skulle göra. Namnet är dessutom lite kaka på kaka eftersom "locke" är ett fornnordiskt ord för just spindel. Här i Finland heter de enbart locke (lukki), och på många andra språk har de också ett eget namn som inte inkluderar ordet spindel. På engelska harvestmen, på danska mejere, på franska faucheur...och jag inbillar mig att de i dessa länder inte lika ofta sammanblandas med spindlar utan faktiskt ses som en egen djurgrupp i större utsträckning än här. I de nya svenska namnen som satts inte bara på spindlar utan även lockespindlar i samband med artprojektet heter djurgruppen fortfarande lockespindlar, däremot ingår inte ordet spindel i de enskilda släktes- eller artnamnen som alla slutar enbart med efterleden "locke".  Släktet långbenslockar innehåller t.ex. arter som strandlocke, stadslocke och så vidare.
 
 
Det är ganska trassligt att ömsa skinn om man är lockespindel...
 
 
 

Spelsöndag

I dag har orkestern repat ihop med Lappböle hornkapell, som vi har konserter tillsammans med följande två helger. Och det känns som om det var väldigt sent att ha det här samrepet nu som sista rep före konserterna, och överlag har vi börjat repa många stycken sent att repa styckena - flera har vi bara repat två gånger totalt. Och konsertprogrammet är ganska tufft, som tur är har jag och vår egentliga förstatrumpetare delat upp förstastämmorna mellan oss så att ingen ska behöva slita ut sig totalt, men jobbigt blir det ändå. Bara repet idag var jobbigt, det var länge sen jag spelade fyra timmar i sträck (våra rep är normalt två timmar)! Och den här orkestern repar inte något i detalj särskilt mycket, man spelar mest rakt igenom, och på det viset blir det rätt mycket jobbigare.
 
Konsertprogrammet:
Florentinermarch
Contrasto grosso
Pomp and circumstance
Pohjan neiti
1492: Conquest of paradise

Monark avenue
Gabriellas sång
Hallelujah
Phantom of the opera
Second waltz
In the Mood

Alltaf a Heimaey
Som tur är spelar jag åtminstone tredjestämmor på de två styckena som ligger strax före In the Mood (där jag spelar första) i programmet. Annars hade det varit rena mordet att lägga det stycket sist (det är det nästan ändå). Eller rättare sagt näst sist, men Alltaf a Heimaey är vårt extranummer.
 

Blöt lördag

Och då syftar jag förstås enbart på vädret, ingenting annat. Vilket alla som känner mig begriper, men det tänker jag ju inte förutsätta att alla läsare av den här bloggen faktiskt gör.
 
Idag har det regnat större delen av dan. I synnerhet i förmiddags när jag var och red. Hästen (Pisang) blev blöt, och jag blev blöt - hade visserligen regnjacka, så jag blev inte så blöt som jag kunde blivit, men inte regnbyxor eftersom det kändes som att sådana är dumma att ha när man rider. Det borde liksom bli lite halt? Med regnbyxor i en redan blöt sadel (för den hinner förstås bli blöt bara på vägen från stallet ut på ridbanan)? Pisang gillade inte vädret och var trögare än nånsin, men det gjorde åtminstone att jag slapp frysa eftersom jag fick jobba så mycket för att alls hålla igång honom. Vi skulle galoppera på stora mittvolten och jag klarade att hålla igång max en halv volt åt gången innan han bröt av till trav, men jag fick i alla fall beröm för att jag gjorde en snygg galoppfattning. Önskar att jag vore lika bra på att hålla igång galoppen som på att göra fattningarna - inte värt så mycket att de är snygga om hästen sen inte fortsätter galoppera...
 
Jag hade tänkt ha en bild på en Pisang här. Men det blir det inte av den anledningen att jag gjort slut på alla bilder jag har i liggande format och blogg.se tillåter inte bilder i stående format - alla blir liggande, även om man vänt på dem och sparat dem som stående innan man laddar upp dem här. Jobbigt. Måste komma ihåg att bara ta liggande bilder när jag vill kunna lägga upp dem här... 

Blogg.se...

Jag är i många sammanhang lite konservativ och ogillar när saker plötsligt ändras, i synnerhet sådant som fungerade bra som det var. Jag kan absolut acceptera förändringar som uppenbart är till det bättre, men de måste verkligen vara märkbart till det bättre i så fall och de får absolut inte vara till det sämre i något avseende. Ett ypperligt exempel är sådant som uppdateringar av systemen för hemsidor och bloggar. Mitt webhotell där jag har min hemsida ändrade för en tid sen sitt system för att bygga hemsidor, och det nya systemet går inte att använda för hemsidor byggda i det gamla. Än så länge finns det gamla också kvar men vem vet hur länge det varar? Det här problemet hade jag förstås kunnat undvika helt och hållet om jag gjort min hemsida från grunden själv och bara publicerat den på webhotellet istället för att använda deras mallar och verktyg, men jag var helt enkelt för lat...
 
Här på bloggen har blogg.se uppdaterat inloggningen, och nu kommer det inte längre ihåg ens inloggningsuppgifter vilket det gjort tidigare. Tidigare räckte det att man skrev första bokstaven i sitt inloggningsnamn så kom den ihåg resten, nu måste man skriva in alltihop (och jag har förstås ett långt krångligt användarnamn och ett långt krångligt lösenord) varje gång vilket är högst irriterande. Jag förstår ju att det finns säkerhetsskäl bakom, men här tycker jag nog att man får låta sina bloggare ta lite eget ansvar: Om jag verkligen var orolig för att någon skulle hacka min dator för att sedan hacka min blogg hade jag inte valt att låta datorn komma ihåg lösenordet till bloggen. Men om någon nu verkligen verkligen vill hacka min blogg så tror jag nog att man kan lyckas med det ändå - lösenordsskydd är i många avseenden lite som ett cykellås. De gör det sällan omöjligt att stjäla cykeln, bara  svårare och förhoppningsvis så mycket svårare att det inte känns lönt att göra det. Hur dyrt och komplicerat lås man har måste ställas i proportion till cykelns värde och risken för stöld. Jag tror nu att min blogg är ganska ointressant att hacka och nöjer mig absolut med något motsvarande lägstanivån för ett godkänt cykellås vad gäller säkerhet.  
 

Svammel om svammel.

Nytt blogginlägg. Först skriver jag inget på en hel vecka (nästan) och sen plötsligt blir det ett inlägg om dan. Såkandetgå. Ingen ordning alls.
 
Men ordning är nu inte något som eftersträvas på bloggen, och jag tänker mig att om det här varit en sån där välordnad blogg som det skrivs väldigt regelbundet på så hade ju alla de otroligt många (njaej...) läsarna av bloggen ju blivit väldigt besvikna om det plötsligt blev ett hål i publiceringsfrekvensen och de inte fick vad de förväntade sig, medan det nu snarare borde vara så att ni blir glatt överraskade när jag någon gång bloggar lite flitigare (eller inte?). Eller så hade jag kanske faktiskt haft fler läsare om jag bloggat oftare, för man ser faktiskt ganska tydligt att besöksstatistiken sjunker när det går längre mellan inläggen.
 
Som forskarnörd tänker man ju då genast att detta både kan testas och borde testas, till exempel genom att undersöka om besöksfrekvensen ökar med en tids mycket flitigt blogguppdaterande - bloggning t.ex. varje dag under en längre sammanhängande period. Se där, nu har vi redan en testbar hypotes och en försöksuppställning! Ska vi? Eller nej, jag har ju inte tid med så flitigt bloggande nu. I alla fall inte schemalagt flitigt bloggande. Så det kommer inte att bli av, åtminstone inte under tillräckligt lång tid för att visa något vettigt tror jag (fast jag vet inte hur lång tid som behövs, men några veckor-månader åtminstone tycker jag). Så nej. Men efter nyår blir jag ju arbetslös som det ser ut, så då kanske jag har tid - å andra sidan har jag väl ännu mindre att blogga om då. Men vi kan ju se vad som händer, jag lovar inget men det vore intressant att testa hur stark kopplingen mellan bloggfrekvens och besökarantal faktiskt är, utan att man ändrar på något annat som till exempel typen av innehåll. Om det är så att besökarantalet ökar med ökande bloggfrekvens så skulle det också vara intressant att se när antalet stabiliseras igen om vi förutsätter att bloggfrekvensen inte ökar kontinuerligt utan bara går direkt från en låg nivå till en högre nivå och sen stannar där. Det här kan man sen rita en snygg figur på om man vill (och det vill man ju).
 
Men jag kan ju kanske bara försöka blogga lite oftare än vanligt, åtminstone oftare än en-två gånger i veckan, ett tag och se om det syns någon tendens till att det gör skillnad...? Det kommer att bli svårt dock, de enda gånger jag bloggat så ofta som en gång om dan har varit när jag har gjort en bloggadventskalender och det har varit jobbigt då att uppdatera den varje dag. Detta trots att jag i vissa fall faktiskt fuskade lite och skrev några inlägg åt gången när jag hade tid och sedan sparade överskottsinläggen för publicering kommande dagar när jag visste att jag skulle få svårt att hinna skriva något. Så det är lite dömt att misslyckas att blogga så ofta, men nästan kanske? Förslag på bloggämnen mottages tacksamt. Snart är det ju också advent, så då skulle man ju kanske kunna göra detta flitigare bloggande i form av en ny adventskalender? Fast jag vet inte riktigt vad den i så fall skulle handla om...tidigare adventskalenderämnen har varit spindlar, virkmönster steg för steg, och ekologiska teorier.
 
 
 

Svammel.

Hm, den som mot förmodan läser den här bloggen (ni är faktiskt några stycken enligt statistiken) har kanske tyckt att den varit ganska tråkig på sistone (eller...ja, till och med tråkigare än vanligt alltså?) med få uppdateringar och inget särskilt spännande som händer. Tyvärr beror det på att det helt enkelt inte händer något spännande att blogga om här just nu (som om det nånsin gör det...). Och här känner jag mig tvungen att lägga in en brasklapp: Det betyder inte att det inte händer något alls här, tvärtom är jag jätteupptagen med diverse jobbrelaterade grejer (som jag inte känner för att blogga om) som jag ägnar mig åt inte bara på kontorstid utan även på kvällar och helger. För det är så man gör om man är forskare, och därför har man inte tid att varken blogga eller för den delen ägna sig åt saker som vore intressanta att blogga om. Vilket syns på besöksstatistiken, som stadigt går nedåt när det dröjer mellan inläggen.
 
Med det sagt så kan man lösa problemet med att man inte har något intressant att blogga om på flera sätt. Ett sätt är att gå ut och ägna sig åt något som är intressant nog att blogga om. Det bygger dock på att man har tid och engagemang att göra det, och för egen del så har jag dessutom vissa invändningar mot att ägna mig åt saker enbart i syfte att ha något att blogga om.
 
Ett annat sätt är att låta bli att blogga. Det är en teknik jag ägnar mig åt i viss utsträckning, vilket alla som läser den här bloggen någorlunda regelbundet förstås vet. Men jag försöker faktiskt att inte låta det gå för länge - jag bloggar absolut inte varje dag men försöker göra det åtminstone någon gång i veckan. För en blogg där ingenting händer alls är ju verkligen ganska meningslös (misstolka inte detta som att det nu plötsligt skulle vara någon som helst mening med den här bloggen bara för att den faktiskt uppdateras någon gång i veckan!).
 
Ett tredje sätt är att helt enkelt hitta på något att blogga om. Det enklaste är att helt enkelt skriva om ett ämne som man tycker är intressant även om det inte direkt har någon koppling till det bloggen normalt handlar om. Detta kräver dock oftast viss research, och är därmed en dålig lösning om man inte har tid eller inte känner för att lägga ner det jobbet. Möjligtvis kan man plocka fram ett bloggämne som ligger nära till hands, passar bra på bloggen och som man har tillräcklig koll på för att inte behöva göra för mycket research, men som inte har någon egentlig anknytning till vad som händer här och nu - det hade kunnat skrivas om precis när som helst. Spindelbiblioteket-inläggen här på bloggen är ett utmärkt exempel på det. Eller så hittar man på något helt fiktivt. Detta kräver dock en författarmässig kreativitet och engagemang som jag inte har (om jag hade det skulle jag nog kanske hellre skriva böcker) - en viktig förutsättning för denna bloggs fortlevnad har alltid varit att den inte får kräva för mycket, jag skriver så pass mycket i jobbet att om jag skulle behöva ställa krav på mig (även om det är andra krav än de man har i vetenskapliga sammanhang) vad gäller kreativitet och kvalitet för bloggens innehåll skulle den nog snart vara utrotningshotad tror jag. Så det som finns här tenderar att vara ganska verklighetsförankrat, på gott och ont. Och det är det ju som regel på bloggar - jag är själv dålig på att läsa bloggar så att jag inte sett det säger egentligen inget, men det vore ju lite intressant med en blogg som verkligen är helt påhittad? Ren fiktion i bloggform? Finns det?
 
Ett fjärde sätt är att göra som jag gjort nu - skriva om att jag inte har något att skriva om. Det är något som förekommit på bloggen förut och som jag varje gång tänker att jag inte ska göra igen. Men rätt som det är finner jag mig svamlande utan mål eller mening i alla fall!
 
 

Lite höstbilder

Det är en fantastiskt fin höst här i Ekenäs, och allra finast är den nog i Ramsholmenområdet, naturreservatet som finns bara fem minuters promenad från Ekenäs centrum. Det är verkligen otroligt lyxigt att sån här natur så stadsnära! Reservatet utmärker sig genom att inte vara boreal barrskog vilket förstås annars absolut är vanligast här, utan en lövskog med fin lundflora. Det är gott om framför allt asp här, och även lönn och al, vilket innebär en helt otrolig färgprakt så här års! Jag tog med mig kameran dit igår kväll, så bloggen bjuder härmed på en kavalkad höstbilder.
 
 
Promenaden gick genom den delen av området som ligger på fastlandet ("Hagen"), och sen över gångbron över det smala sundet mellan fastlandet och Ramsholmen. 
 
 
 
 
 
De mindre stigarna i skogen är så täckta av löv att man vadar i dem.
 
 
 
Stigen ner till badstranden.
 
 
 
Badstranden ligger öde så här års...
 
 
 
"Nu sätter solen eld på liten ö" heter det i texten till visan "Kajsas udde". Det här är inte Kajsas udde eller ens en udde, men visst förstås man vad som åsyftas...
 
 
 
Från stranden går promenaden över den längre bron till Högholmen. Sen vände jag eftersom det började bli mörkt. Ramsholmen har ett elljusspår, men på Högholmen finns bara småstigar och tät skog. Normalt tillbringar jag annars mest tid därute när jag är här. Vassbältet här mellan Ramsholmen och Högholmen är annars ett bra ställe för att titta på spindlar (fast alla andra som är ute och promenerar i området tittar lite konstigt på en när man går omkring i vassen nedanför bron med en håv...).
 
 
 
 
 
 
Jag gick elljusspåret tillbaka, även om det var inte tänt än (det var dock mörkare än vad det ser ut på bilden, som är tagen med nattläget på kameran). Skogen på Ramsholmen är till stor del en pelarsal av gamla aspar, och mycket populär bland hackspettar. Som avhandlades här på bloggen i vintras håller bland annat vitryggig hackspett till här vintertid.
 
 
 
 
 
Tillbaka på fastlandet vid Ramsholmenbron.
 
 
 
 
 
 
 
Ön med skogen på som syns i vänsterkanten på andra sidan vassbältet är jag lite nyfiken på, men dit kommer man inte utan vadarstövlar (om det räcker? Men jag tror att man kan gå dit med sådana från Ramsholmen) och jag har aldrig orkat släpa med mig dem hit.
 
 
 
Så här nära Ekenäs centrum är naturreservatet.
 
 

Spindelbiblioteket 19 - British spiders

British spiders, Locket & Millidge. Volym I utgiven 1951, Volym II 1953 och volym III 1974, på Ray Society of London.

 

British spiders av Locket and Millidge är en av de spindelböcker jag har i digital form, och det sista digitala verket i spindelbiblioteket (än så länge). Boken är i tre band, de två första gavs ut 1951 och 1953 innehåller bestämningsnycklar och artbeskrivningar till brittiska spindlar, det tredje bandet gavs ut 1974 och innehåller rättningar och uppdateringar till de två första. Det här är renodlad artbestämningslitteratur med lite information utöver artbeskrivningar, och illustrationer oftast bara i form av svartvita figurer föreställande karaktärer som är viktiga för artbestämning (inga färgbilder på hela djuret som i t.ex. Roberts, även om svartvita teckningar av djuret förekommer) .

 

 Tyvärr är ju den här boken, trots de tillägg som gjordes 1974, ganska gammal (50-talet) och även om vi räknar med rättningarna från -74 är den äldre än övrig bestämningslitteratur som diskuterats i spindelbiblioteket (med undantag för Tullgren). Det innebär att det dels saknas en del arter, men framför allt att åtskilliga namnbyten skett – om man använder British Spiders för artbestämning av svenska spindlar är det därmed nödvändigt att komplettera både med nyare litteratur och en svensk checklista (eftersom en del svenska arter saknas för att de helt enkelt inte finns i Storbritannien). Bokens stora nytta ligger i att den även omfattar familjen Linyphiidae, en familj som utelämnas både i de nya svenska böckerna av Almqvist (se kommande avsnitt i spindelbiblioteket) och i fältversionen av Roberts (se spindelbiblioteket 6), och där originalversionen av Roberts bara innehåller ett urval av arter. British Spiders är därmed ett bra komplement till dessa nyare böcker just med avseende på linyphiderna! Men även British spiders saknar här ett stort antal arter och jag vet inte i vilken utsträckning det beror på bokens ålder (att det hunnit beskrivas nya arter sen den gavs ut) eller skillnader mellan Storbritannien och Sverige – troligen en kombination. Men tills det ges ut nyare bestämningslitteratur för Linyphider i nordeuropa på engelska (eller svenska) är den här nog det bästa som finns att tillgå.

 

Jag gillar för övrigt också inledningen till avsnittet om just Linyphiidae – jag har vissa problem när jag undervisar (och inte bara då) med att jag inte för andra kan peka ut bra karaktärer för att skilja Linyphiidae från andra familjer utan tvingas hänvisa till uteslutningsmetoden, som förstås inte är enkel att använda om man inte har hyfsat bra koll på precis alla andra familjer.  Och när jag undervisar känner jag mig ganska taskig som kräver att studenterna ska känna igen en linyphid (familjen finns på kravlistan på fältfaunistikkursen jag undervisar på varje sommar) när jag inte kan ge dem en enda bra karaktär att gå på som funkar. L&M säger också angående detta: "This large faily, which contains more than 250 British species, is distinguished from the other families mainly by the absence of the positive characters delineating those families". Dvs det är uteslutningsmetoden som gäller för att skilja Linyphiidae från alla andra spindelfamiljer...något jag diskuterat ganska nyligen i ett par omgångar via sms med en annan krypnörd som hade problem att skilja Linyphiidae från vissa klotspindlar och käkspindlar.

 

Det här är för övrigt inte ett problem jag själv har haft just eftersom jag aldrig nycklar familjer - jag känner igen dem ändå, det är sällan jag behöver tveka utan jag kan för det allra mesta sortera in svenska spindlar i rätt familj bara på allmänt utseende. I synnerhet vad gäller käkspindlar, för klotisar finns det däremot några pyttesmå svarta saker som kan vara svåra. Dessutom är det ganska ofarligt att gissa här eftersom man får ett kvitto på om det är rätt eller fel när man går vidare i bestämningen och tittar på genitalier för att bestämma till art. Men eftersom jag alltid gör så här (jag gör det även med släkten för det mesta, skippar nycklar och går direkt på artbestämningen) har jag därmed också svårt att ge bra hjälp åt någon som vill ha hjälp med specifika karaktärer för att skilja familjer åt. Och även när sådana finns är de inte alltid helt entydiga, vilket är ett annat problem där L&M också har lagt in en brasklapp för sin bestämningsnyckel till familjer. De påtalar där just detta som ett problem med att alls använda bestämningsnycklar till familj, och antyder lite fint att det därför är bättre att lära sig känna igen sina spindelfamiljer utan att behöva nyckla:

 

"Anyone with experience of spiders will rarely use a key to the Families."

 

 

Det här är en spindel i familjen Linyphiidae. Bara så att ni vet.

 

 

 

 


Fin finsk höst

Efter en tid med övervägande grått och trist väder har det nu blivit soligare och kallare igen. Klarblå himmel, gula och röda höstlöv, samt en del grön vegetation kvar - det är väldigt färgglatt ute! Idag har jag ägnat mig dels åt ridning, dels åt fotografering.
 
Ridningen gick mindre bra den här gången men det är ju roligt ändå, särskilt när vädret är så fint! I dag fick jag stifta min första bekantskap med Haigu, en privatägd häst i stallet som alltså inte är en ridskolehäst och mest rids av sin egen matte. Hans matte brukar vicka som ridlärare, och hon har flera gånger när jag kämpar med att få ibland lite lata Pisang att gå fram ordentligt hotat mig med att hon nån gång minsann ska sätta mig på Haigu så att jag "får känna på hur det är att rida en häst med lite motor". Så idag fick jag rida Haigu och ojojoj...kommunikationen mellan oss funkade verkligen inte, och det är förstås mitt fel som inte kan ge hjälper som hästen förstår, även om Haigu inte direkt hjälpte till heller utan snarare utnyttjade tillfället! Men när vi fick upp tempot lite ibland (inte lätt...Haigu är också lat och utnyttjade tillfället med en mindre van ryttare), men när man väl fick honom att gå framåt (kortare stunder...) var det roligt, för Haigu är en stor och stöddig torihäst och hade (trots att han egentligen inte är så mycket högre än Pisang) ett väldigt stort steg - traven gick med långa höga kliv, och även galoppen den lilla stund vi faktiskt fick till en sådan.   
 
Bilden nedan är från ungefär den här tiden på året förra året. I år är det inte alls lika lerigt utan torrt och fint både i hagarna och på ridbanan, och än så länge är det mer löv kvar på träden. 
 
 
 
 
Eftermiddagen ägnade jag åt en fotografisk expedition till Skåldö för att få lite fina höstiga skärgårdsbilder till en broschyr vi gör inom EU-projektet. Det är som sagt väldigt fint ute nu med klart väder och fina höstfärger, och  skärgårdsbönderna har fortfarande korna ute (Skåldö har fantastiskt fina betade strandängar, och det är ju roligare att ha bilder på dem där betesdjuren är med - men tyvärr var de långt borta från kameran, med en åker emellan så jag kom inte närmare).
 
 
 
 
 
På kvällen blev det sen en sån där fantastisk skärgårdssolnedgång som får allting att se ut att glöda - mycket spektakulärt när det är så mycket gula och röda färger ute som nu, och tyvärr ganska omöjligt att fånga på bild (i alla fall av mig). Men första bilden nedanför visar väl en liten antydan kanske (träden är vanliga björkar med den där vanliga gula höstfärgen som björkar brukar ha - de ha alltså inte orangea löv). 
 
 
 
Hela bostadsområdet där jag bor är för övrigt väldigt gultonat nu - husen är ju gula så alla gula träd och buskar matchar fint, med några buskar med röda löv som kontrast. För övrigt brukar det också vara massa gula talgoxar i rönnen som skymtar i högerkanten (och förstås på min balkong, varifrån bilden är tagen).
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Husspindelfilm

Här är nästa film i serien tillsammans med jourhavande biolog på naturhistoriska. Denna gång om husspindlar, en högaktuell grupp så här års då man ofta ser hannarna promenera omkring på jakt efter honor.
 
 
 

RSS 2.0