Det är verkligen helt otroligt att det gått så länge, men i år fyllde Lunds universitets fältfaunistikkurs tydligen tio år! Tio år! Otroligt, och i år har jag varit med mer än någonsin. Vanligen undervisar jag ju på den här kursen på min semester (hm, egentligen är det väl inte semester när man tar semester från en arbetsplats för att jobba på en annan, men ni förstår vad jag menar...). Men i år har jag ju inte en heltidsanställning parallellt, så jag tog istället en paus från webjobbet för Lunds universitet för att undervisa vid lunds universitet.

 

Kursen var väldigt trevlig i år, med trevliga lärare och trevliga och ambitiösa studenter (ingen ville dock göra sitt projektarbete om spindlar, suck...dagens ungdom! Det ska bara vara fina fjärilar och skalbaggar i bajs...), värdigt ett tioårsjubileum alltså! Under den tid kursen gick i Skåne var vädret mestadels fint. Förutom spindlar fick jag i år bredda mig lite och även ta ansvar för gruppen växtsugare (skinnbaggar, stritar, bladlöss), vilket varit roligt men en utmaning!

 

I å var jag också med på fältveckan på Gotland, vilket var intensivt men trevligt, precis som det ska vara på en fältkurs om än med bitvis lite tråkigt väder. Men Gotland är fint och det är roligt både för lärare och studenter att få se andra miljöer än de vanliga. och här finns fina fältlokaler i massor, och chanser att få se spännande arter inom i princip alla djurgrupper. 

 

 

 

Vad gäller skinnbaggar på en sådan här kurs är det mest trist att gruppen är så pass dåligt undersökt och att bestämningslitteraturen inte räcker till. På ett sätt är det ju mer spännande med en dåligt undersökt grupp där kunskapen är mer begränsad än för många andra, men som student som ska lära sig artbestämning uppskattar man inte alltid de utmaningar detta innebär. Skinnbaggeprojektet blev dock lyckat, med flera intressanta fynd. Däribland en bärfisart som var ny för Gotland.

 

 

 

 

Ett mål när man gör sådana här projektarbeten är att studenten ska få ett bra grepp om sin projektgrupp som helhet, dvs få se så mycket som möjligt av de olika grupperna inom den. Vi fick in mycket, men en familj vi gick bet på var de otroligt charmiga strandskinnbaggarna, tyvärr. Sökandet efter sådana tog oss bland annat till den fantastiskt vackra stranden norr om Hoburgen, med fårbetad strandäng och fina dyiga ytor runt platta stenar nära vattnet där det borde funnits både strandskinnbaggar i massor - men tyvärr var det väldigt tomt på djur den här veckan. Vi vet inte varför, om det var så att årets tidiga insektssäsong lett till att säsongen för de här redan tagit slut. Men platsen är vacker! 

 

 

 

Som sagt gjorde vi trots bristen på just strandskinnbaggar ändå en del fynd, dels en taggbening (vitbrämad taggbening, om någon vill googla, jag har ingen bra bild) som bara rapporterats en gång tidigare från Gotland och framför allt harrisbärfis som aldrig rapporterats härifrån förr.

 

 

 

 

Ett av exkursionsmålen på Gotlandsveckan är alltid Torsburgen, ett gammalt brandfält med många spännande arter. Däribland smedbock som vi tyvärr inte fick se i år (antagligen var säsongen för vuxna baggar redan över). Vi fick däremot se en del annat roligt, som blåvingad gräshoppa och guldsandbi. Men framför allt var det intressant att besöka Torsburgen just i år med den stora branden i Västmanland i bakhuvudet. Torsburgen härjades 1992 av en av de största svenska skogsbränderna någonsin (10 kvkm!), fram till Västmanlandbranden i år. Precis som nu i Västmanland gick branden både upp i trädtopparna och ner i marken så att rötterna brändes av, så de flesta träden har idag ramlat och området är fullt av trädlågor som ger värdefulla habitat för vedlevande insekter. Området är naturskyddat, de sällsynta arter som fanns i området före branden överlevde den och fick efter branden sällskap även av brandberoende och brandgynnade arter och sedan arter beroende av död ved (däribland smedbocken, googla den gärna. Det är en enormt stor långhorning). Det är intressant att se det här området nu över 20 år efter branden och föreställa sig vad som kan hända med brandområdet i Västmaland ur biodiversitetssynpunkt, beroende på hur man hanterar det från skogsägar- och myndighetshåll.    

 

 

 

Studenterna må ha varit ointresserade av spindlar, men är man på Gotland och samlar kryp måste det ju letas spindlar också! Det kom inte in något nytt eller särskilt spännande den här gången, men jag fick däremot se ett par Gotlandsspecialiteter och det är ju alltid trevligt att få se sådant som man inte hade fått se någon annanstans. 

 

KrabbspindelnThomisus onustus finns i Sverige bara på Gotland. 

 

 

 

Ni brukar ju få se bilder på Larinioides cornutus ofta, men här är istället en Larinioides patagiatus som ibland samsas med L. cornutus på stränderna. Som så många hjulspindlar är de variabla, och den här fick återigen upp  mina ögon för deras fantastiska färgmatchning med omgivningen.

 

 

 

En annan vacker art som trivs i vass är hoppspindeln Marpissa radiata.