Nytt USA-fig: Ett steg fram, två steg tillbaka

Allt i musikkåren handlar förstås om den nära förestående USA-resan nu. Men tyvärr handlar det väldigt mycket om alla hinder som måste överstigas för att vi ska komma dit...Så kort tid som det är kvar nu borde ju allt vara färdigt och alla borde bara gå omkring och vara glada. Men det hela kom ju på med väldigt kort varsel - på högre ort har man haft den här inbjudan sen oktober tydligen, men det tog så här lång tid innan den hittade till oss. Troligen har de andra parterna som tillfrågades före oss (varav vissa inte ens går några figg - så varför bad man sådana musikkårer åka till ett tattoo?) dröjt med sina svar. Man kan tycka att när det väl var klart att den part som först tillfrågades inte kunde så kunde man väl skickat ut förfrågan till alla möjliga alternativ på en gång, satt en deadline för svar och så valt mellan de som anmält att de kunde åka? Men man ska inte klaga, vi fick ju chans att åka på det här viset och hemvärnsorkestrar får ju inte direkt chansen att representera utomlands på den här nivån annars.
 
Men vi vågar fortfarande inte tro på att vi faktiskt kommer till Virginia tattoo förrän vi sitter på planet, Med den här resan är det ofta ett steg framåt och två tillbaka, och samtidigt tickar klockan och det var ju inte mycket tid kvar på den klockan till att börja med. 
 
Och de snäva tidsramarna ställer i sig till med problem: Amerikanska ambassaden vägrade utfärda visum för så många på så kort varsel, så förra veckan fick de en direkt order att göra det från högre (väldigt hög tydligen) ort. Men bara för att de krånglade från början har de ju ännu mindre tid på sig att fixa det nu än om de varit tillmötesgående från början (och vi i kåren var tvungna att få iväg ansökningarna blixtsnabbt så fort vi fick grönt ljus för att skicka in dem). Kårledningen samordnade snyggt ansökningarna så att alla fick ut ett mail med alla uppgifter som vi borde svara likadant på (på frågan type of VISA, välj "government official") så att alla snabbt kunde fylla i det digitala formuläret och sen mailade alla bekräftelsen till kårchef Christer, som också samlat in hela kårens pass, så att allt kunde lämnas i klump till ambassaden. Det där med passen har dock orsakat problem för ett fåtal orkestermedlemmar som ska ut och resa innan USA-resan också, så de hänger på låset på ambassaden för att få tillbaka sina pass...Utom en av våra hornister som jobbar som flygvärdinna och därmed reser hela tiden, hon är just nu iväg nånstans utan pass...
 
Eftersom allt var så sent ute kunde inte Virginia tattoo få tag i flygbiljetter så att vi kunde resa tillsammans hela kåren (förståeligt), och inte heller de datum det var sagt att vi skulle åka så nu åker vi dit en dag tidigare och kommer hem en dag senare än vad som var sagt från början på lite olika tider. Vilket ställt till problem eftersom tattoot beställde biljetterna baserat enbart på alfabetsordning trots att de visste att vissa personer behövde vara tillbaka tidigare än andra. Däribland en slagverkare som har en provspelning och en annan som börjar ett nytt jobb. Och det gick ABSOLUT INTE att vi bytte plats på folk (av säkerhetsskäl...). Så vissa tvekar om de alls kan åka med, men de flesta har nog lyckats fixa det nu (trist att behöva gå till en ny arbetsgivare dock och be att få en dag ledigt innan man ens har börjat). För min del spelar det ju ingen roll som tur är.
 
Vi har fått väldigt fina namnbrickor med regemente och orkesternamnet på engelska, och inte ett enda namn var tydligen felstavat. Fantastiskt. Vi fick däremot varken båtmössor eller några extra skjortor, för förrådet på Berga hann inte skicka beställningen till huvudförrådet i Arboga. Dåligt, de har vetat det i ett par veckor så det borde de väl ha kunnat ordna kan man tycka. Någon i orkestern hade t.ex. kunnat hämta grejorna i Arboga om leveranstiden ställt till det för så himla långt dit härifrån är det inte, men det är ju surt att de inte kunde se till att få iväg en beställning ens. 
 
Vår stavförare och figkreatör har förgäves försökt få det ursprungligen för högvakt avsedda figget att passa in i tidsramen ("vi tjänar flera sekunder om vi spegelvänder svängen när vi ska ut från arenan"), men tidsramen i fråga är tydligen lite kortare än vad som är normalt på sådana här tillställningar och tattoot ger honom förstås inte mer tid, så nu har vi strukit Washington Post. Istället ska vi spela hela Regina (tidigare spelade vi bara halva som inmarsch) och göra delar av washintongfigget till den istället. Bra tycker jag, jag tycker gott vi kan ha en hel svensk marsch i figget. Jag är inte superförtjust i Washington Post och Regina är en bra marsch. Synd bara att washington post är den an figstyckena jag kan bäst utantill (fast Regina kan jag i stort sett också för den spelar vi så mycket).
 
Vi har också fått reda på att varje orkester måste ställa upp med några musiker till tattoobandet och en sångerska som ska sjunga Amazing grace på sitt hemspråk. Inget av detta är något problem förstås, men nu försöker alla övertala vår sångsolist (som också är flygvärdinnan som flyger utan pass, så vi får hoppas att hon inte åker fast nånstans innan vi ska åka) att sjunga en hittepåtext istället för rätt text till amazing grace för ingen kommer ju ändå att förstå vad hon sjunger utom vi.
 

RSS 2.0