Ja nu var det ju länge sen senaste inlägget, ber om ursäkt för att jag varit dålig på att blogga. Men jag har varit rätt upptagen, egentligen inte så upptagen att jag inte hunnit blogga, men däremot för upptagen för att göra något som jag kan blogga om utöver det jag varit upptagen med. Men en del av det jag varit upptagen med ska ni få läsa om nu.

I början av veckan besökte kollegan Kaj och jag Vänö, en av öarna i Green Islands-projektet och en av de minsta. Vänö har sådär sju bofasta hushåll (uppdelade på två familjer och med ganska hög medelålder), 4-5 sommarstugor, och sen tillkommer en del tillfälliga besökare på sommaren.

Till Vänö kommer man med en båt som kör fasta turer till Vänö och några andra öar. Etersom turistsäsongen inte kommit igång än var vi inte många på båten på ditresan och på hemresan var Kaj och jag ensamma vilket kändes väldigt lyxigt på en båt lite mindre än en vaxholmsbåt och som dessutom kan ta ett par bilar (vi tog inga bilar med - det finns knappt vägar på Vänö och ön är dessutom väldigt liten så bil är totalt onödigt - det är lättare att gå).

 

Vänö hamn




Kaj och jag inledde med att informera om vårt projekt i byns café/butik "Strandhugget" (väldigt liten och egentligen inte öppen för året än). Det hela övergick i lite mer diskussion, sedan blev vi visade till vår stuga en bit bort längs öns enda väg.

Som ni ser står syrenerna fortfarande i full blom här, liksom rönn, och till och med häggen hade inte helt blommat ut.




Det blommar för övrigt väldigt mycket överallt nu i skärgården och Kaj och jag funderade lite över det faktum att turistsäsongen inte alls startat än - att det är så få som tar semester och åker ut i skärgården nu (vi såg bara två segelbåtar på den över en timme långa båtresan till Vänö)! Det är ju nu det är som allra vackrast, när allt är grönt, nätterna är som ljusast, och med blommande styvmorsviol, vild gräslök, strandkamomill, syrener, vildapel, rönn, rödblära, smörblommor, nattvioler, vickrar, klövrar, nävor, med mera med mera, och massor av humlor, bin, flugor, skalbaggar och fjärilar som utnyttjar blomsterutbudet, fjädermygg som dansar i svärmar på stränderna om kvällarna (ok, det är det kanske bara jag som uppskattar...), ladusvalor som matar ungar i sina bon vid varje stuga (vi hade ett bo på verandan på låg höjd vilket var lite problematiskt för man kunde inte sitta därute, då vågade inte svalorna mata ungarna), näktergalar som sjunger natten igenom, sjöfåglar som häckar på klipporna, rådjur med kid, fladdermöss som man kan se flyga och jaga eftersom nätterna är så ljusa... 










 

Eftersom min del av projektet är ekosystemtjänster fick jag en guidad tur runt öns hagmarker av Vänös enda aktiva lantbrukare/fårägare Petra, vars får betar både hagmarkerna på Vänö samt många mindre öar runtomkring (däribland en nationalpark). Eftersom fårhunden Emma behövde öva lite fick jag även en kort förevisning av fårvallning med hund, jätteroligt att se! Mest förvånad var jag nog över hur otroligt lugna fåren var - för när man sett sånt här på tv har fåren verkat smått nervösa, men här var det inte frågan om att de blev jagade hit och dit av hunden utan allt gick i mycket lugnt tempo och fåren gick helt kolugnt hit och dit. Får har ju ganska lätt att bli hispiga för ganska lite, men det här var de uppenbart vana vid och helt införstådda med vad som förväntades av dem. Och söta och sällskapliga och klappvänliga får var det också (och klappvänliga hundar för den delen), en finsk lantras jag aldrig sett förut. Ganska stora med jättefin krusig ull.

Fick tyvärr ingen bra bild på varken fåren eller fårvallningen...




En stor del av ön har tidigare varit betad men mycket är nu igenvuxet och består av totalt oigenomträngliga enbuskage. Petra röjer allt hon hinner och orkar för att få mer betesmark till sina får och hålla landskapet öppet (och fåren kan inte beta där det är så mycket en att de måste tränga sig igenom mellan dem, för då fastnar de, så det krävs ganska mycket röjningsarbete innan man ens kan börja låta fåren beta). Och därigenom blir det också utnyttjbart även för andra än får - för de igenvuxna markerna är verkligen totalt oigenomträngliga. Det finns inget egentligt åkerbruk alls på ön längre, men på de f.d. åkrar som inte betas eller vuxit igen odlas nu vinterfoder till fåren (det är sådana fält som syns mellan husen på bilden ovan med vägen, husen och syrenerna), och många av fälten slås tidigt på sommaren för att sedan efterbetas.



Högst upp på ön ligger ett litet fint, väldigt enkelt timrat träkapell där man tydligen lyckas få en präst att komma ut och hålla gudstjänster ibland. Det ligger väldigt vackert med fantastisk utsikt och omgivet av en likaledes fantastisk ljunghed. Eller en f.d. fantastisk och nu igenväxande ljunghed rättare sagt...traditionellt har heden hållts öppen genom att man bränt den och sedan haft kor på bete där, men svedjebruk sysslar ingen med nu och det finns inga kor kvar på ön. Så nu har enarna börjat ta över och även om det fortfarande är gott om ljung mellan dem är heden nästan helt ogenomtränglig förutom där man kan gå på klipporna. Petra berättade att hon mest besöker den på vintern när snön ligger för då kan man åka skidor ovanpå enarna...så tätt är det! Och tyvärr är det väl väldigt liten chans att någon ska våga börja bränna ljungheden igen...

Högst uppe på klipporna ovanför ljungheden.


¨

Vy över ljungheden (det är alltså här man kan åka skidor ovanpå alltihop på vintern). Nu är ljungen gråbrun (det riktigt gröna är enarna), men tänk vilken syn när all ljungen här står i blom! Och vilken syn det måste varit när verkligen hela området blommade rosa, innan det fanns så mycket en...




Kaj, som själv är skärgårdsbo (på Kimitoön, som har broförbindelse med fastlandet), hittade en båt han blev väldigt förtjust i och sade längtansfullt att den hade passat i Pirates of the Caribbean (för där hade den minsann kunnat segla, även i detta usla skick). Det jag tyckte bäst om med båten var att den var full av stora fina spindelnät, menmen, vi kanske får göra en "Pirates of the Archipelago" med Kaj som Kapten Sparv? Öborna blir säkert bara glada om han stjäl båten, så slipper de frakta bort den eller hugga upp den som ved (om de nu någonsin tänkt göra det, den har uppenbarligen legat där rätt länge). Bara jag slipper svimma i korsett, eller dansa runt i en särk och dricka rom...




På kvällen var jag ute en sväng och jagade spindlar, och då var det fantastiskt vackert, klart väder, kav lugnt med näktergalssång ur varenda buske och vacker fullmåne. Bilden är tagen ungefär vid midnatt och gör tyvärr inte alls kvällen någon rättvisa. Hm, det är den här kvällen den där månförmörkelsen borde infallit ju, då hade man kunnat fåse den istället för bara en massa moln.  




Och jag kan förstås inte skriva något om natur i skärgården utan spindlar. jag var ute lite och letade spindlar för mitt lilla nätspindelprojekt, men det gick inte helt bra. Problemet är att det är ljust sålänge så spindlarna börjar bygga nät väldigt sent (det finns knappt några nät alls förrän tidigast vid midnatt och knappt då heller), så antingen får man jobba sås ent att man nsätan jobbar väldigt tidigt, och då ärdet svårt att hitta både nät och spindlar för att det är för mörkt (jag gömde ta med en ficklampa, jag är van att ha en på mobilen men det har inte min nya finska). Eller så får man jobba tidigt tidigt på morgonen, men det finns så mycket mat för spindlarna nu att de flesta näten är trasiga efter natten. Sen pågår något av ett generationsskifte nu - det finns mest små nät med juvenla spindlar, som inte är till någon större nytta för mig eftersom jag behöver kunna artbestämma dem. Bästa stället att leta vuxna spindlar på vid stränderna nu när fjorårsvassen i de flesta fall har ramlat sönder och den nya inte blivit hög nog än är egentligen på byggnader, men då måste det verkligen vara om natten för där bor spindlarna oftast i sprickor, bakom lister och liknande, där det är svårt eller omöjligt att fånga dem om de inte sitter ute i nätet. 

Men jag gjorde ett par försök i alla fall på stranden och fick ett nytt problem som jag inte stött på innan. Jag hittade ganska många stora, men uppenbarligen gamla och slitna, nät som beboddes av spindlar som uppenbarligen var alldeles för små för att kunna ha gjort näten! Och jag som blev glad att hitta uppenbart "vuxna" nät, ända tills jag kikade i boet och hittade en spindel som aldrig hade kunnat åstadkomma en sådan byggnation...Det pågår någon slags kleptoparasitism (fint vetenskapligt ord för stöld...) här - troligen har en stor, gammal spindel dött efter att ha lagt sin sista kull ägg i livet, och sedan har en annan mindre spindel hittat det övergivna nätet och utnyttjat situationen (kanske till och med en unge till ägaren). Jag hittade flera sådana här nät med en alldeles för liten spindel i ett bo i närheten. Och näten är som sagt gamla, slitna och trasiga, så uppenbarligen har inte ockupanten försökt laga det heller.

Den här spindeln är inte mycket större än fjädermyggen i nätet (och det här är pyttesmå fjädermygg). Inte en chans att den här spindeln har gjort det här nätet. 




Lite surt eftersom jag gärna fått tag i de egentliga ägarna till de där näten, men samtidigt ett intressant fenomen. Jag avslutar med en bild på resans fynd, ett fynd dels för att det är en vuxen hjulnätspindel som hade ett helt nät, dels för att det är en Larinioides patagiatus. Lik en L. cornutus men ovanligare. Faktiskt så lik att jag inte kan vara fullt 100% säker på att det inte är en sådan, men jag är minst 90% säker, och jag har samlat in spindeln så att jag kan artbestämma den och bli helt säker. Och skulle det visa sig vara en L. cornutus gör det inget, för det är egentligen bättre för den där nätspindelundersökningen, men det tror jag verligen inte att det är.