Kackerlackornas matvanor

Jag känner att jag som bloggare har flera löften/påbörjade bloggprojekt som jag inte har infriat/färdigställt. Ett av dem är spindellitteraturrecensionerna som kommit av sig totalt (jag har helt enkelt glömt att fortsätta när fältsäsongen drog igång, men det finns lite mer spindellitteratur kvar i hyllan faktiskt) och den andra är kackerlacksexperimenten härhemma vilket är vad det ska handla om nu.
 
Den här gången handlar det inte om ett regelrätt experiment, men när man har tre arter kackerlackor hemma och oftast matar allihop med samma sak samtidigt blir ju varje matning ett preferensförsök. Oftast får de ganska mycket samma saker - sådant som jag vet att de gillar och mår bra av och som är lätt att få tag i i affären. Det senare syftar på att kackerlackorna bara får ekologisk mat och det innebär att man måste hålla sig till det utbud som finns av ekologiska frukter och grönsaker i Ekenäs matbutiker och att man hittar mat som inte kostar en förmögenhet i de fall man handlar specifikt för kackerlackorna. En annan viktig faktor är hållbarhet. Tropiska frukter t.ex. möglar och blir dåliga väldigt fort i kackerlackornas uppvärmda lådor, medan t.ex. många rotsaker kan ligga där länge och bara torkar ihop utan att mögla. Därför får de sådant som frukt vid enstaka tillfällen och lite i taget som byts ut ofta, medan de har ständig tillgång på rotsaker (oftast morötter). Speciellt när man reser bort är det förstås viktigt att de har tillgång till mat som inte blir dålig. Allihop får också torrfoder för katter som proteinkälla. Så här års erbjuder också skogen bra gratismat i form av svamp, som man verkligen tycker borde passa nedbrytare som kackerlackor, men faktum är att en art inte gillar det alls. För de andra två arterna är kantareller och trattkantareller mer populärt än t.ex. soppar.
 
Man kan konstatera att de olika arterna absolut har olika favoriter. Morötter är ofta stapelfödan här eftersom alla arterna äter det och de är lätta att få tag på ekologiska året om, sedan kompletteras detta med annat och då får de inte alltid samma sak eller lika mycket beroende på art. 
 
De små Blaptica dubia gillar söt och syrlig mat, så frukt är väldigt populärt och morötter gillar de mycket bättre än många andra rotsaker. C-vitaminrik frukt måste de få regelbundet för att må bra - framför allt märks det om de inte får tillräckligt på att de inte får några ungar då, så till dem köper jag ekologiska apelsiner med jämna mellanrum. Arterna nedan kan få lite de också (väsarna blir ibland helt utan eftersom de ofta inte uppskattar frukt), men det mesta av apelsinerna går till dubierna. Kattmat äts men är inte superpoppis. Svamp gillar de inte alls vilket jag kan tycka är lite märkligt för en nedbrytarorganism.
 
De falska dödskallekackerlackorna (som heter så för att de liknar en art som har en svart dödskalleliknande teckning på halsskölden, medan de här har en svart fläck som inte är särskilt dödskalleliknande) är matvrak som äter i princip allt och fort går det (de är den perfekta avfallskvarnen/levande komposten). De älskar kattmat och de älskar svamp. Morötter och frukt är väldigt gott, och det mesta i grönsaksväg går ner. De äter i princip allt de kan tugga på, även vissna löv och liknande (och toarullarna de har som gömställen om färskmaten tagit slut) även om färsk mat är populärare. Hos de här kackerlackorna blir mat aldrig gammal och möglig för den försvinner oftast på bara någon dag hur mycket man än ger dem. När jag ska resa bort halvt fyller jag lådan de bor i med sådan mat som tar dem lite längre tid att få i sig (hårda rotsaker och vissna växtdelar).
 
De väsande kackerlackorna skiljer sig från de övriga genom att föredra döda växtdelar som löv, gräs och örter framför färsk frukt och grönsaker, till den grad att de ofta hellre äter upp de tomma toarullar och äggkartonger jag stoppar in hos dem som inredning/gömställen än färskmaten! Man kan känna sig lite ouppskattad när man ger sina kryp fina ekologiska äpplen och de hellre gnager på en tom toarulle...Det innebär också ett problem eftersom de har ganska fuktigt i sin låda, så färskt foder som inte äts blir snabbt mögligt och äckligt. Därför får de mycket vissna blad från krukväxterna härhemma om vintern och örter och löv utifrån om sommaren och hösten (de får även morötter, men för dem är det kanske mest viktigt som vattenkälla om övrig mat är torra växtdelar). Den maten gillar de och den möglar inte (dessutom har de daggmask som "städpersonal" i sin låda just för att minska mögelrisken och maskarna gillar också vissna växtdelar). Väsarna gillar svamp också, och äter en del frukt och grönsaker även om det inte är lika poppis som torra löv (och kartong). Kattmaten äter de men den är inte jättepoppis, och den möglar fort så de får inte det så ofta, men de verkar må bra ändå. Eftersom de är så förtjusta i grovt svårnedbrytbart växtmaterial är de troligen bra på att utvinna det de behöver ur sådant utan att behöva superproteinrik mat som komplement.
 
 
Väsande kackerlacksmamma med (tyvärr väldigt suddiga) ungar.
 
 
 
 
För väsarna undrar jag för övrigt hur pass "tama" de blir? Inte tama i betydelsen tillgivna, men när jag först skaffade dem väste de mycket mer än de gör nu! Väsande kackerlackor heter så för att de väser. De använder det som varningsläte och även i kommunikation med varandra (hot?). När jag precis skaffat den växte de om man så mycket som petade på dem och ibland bara man öppnade lådan de bor i. Nu väser de ganska sällan även om man klappar ganska mycket på dem. Vilket är lite intressant, har de helt enkelt vant sig vid att jag finns där och klurat ut att jag är ofarlig och inte behöver väsas åt? De är ganska långlivade (blir ett år sådär har jag läst, men jag tror allt att flera av mina är äldre - jag har en som är lätt igenkännbar tack vare ett missbildat bakkroppssegment och den individen är absolut minst två år gammal) så de har absolut tid att hinna lära sig saker. 

Och på tal om kryp...

...så måste jag ju återigen be om ursäkt för att kackerlackorna lyser med sin frånvaro trots att jag lovat att det skulle bli fler experiment med dem på bloggen. Det kommer! Nästa kackerlacksstudie kräver dock lite utrustning som jag inte hunnit konstruera än, men hav tålamod...



Kackerlackshjärtan

Efter att ha bloggat om sådant som finskor och bilar måste jag ju på något sätt återupprätta både mig själv och bloggen och se till att återgå till tingens ordning (i just det här fallet ordningen Blattodea). Så här kommer därför svaret på kackerlacksgåtan, samt några bilder på dylika kryp! Frågan var alltså hur många hjärtan det fanns på bilden i inlägget från alla hjärtans dag.


                                 Blaberus giganteus



Totalt var det 50 kackerlackor i den där lådan, dvs 50 hjärtan. Men eftersom jag själv bara kan se 48 kackerlackor på bilden trots att jag VET att jag stoppade i 50 (de resterande två är antagligen underst i någon av de tätare samlingarna av djur) så hade jag även godkänt 48 som svar. Per kom alltså närmast med sitt förslag på 43. 

Som ren kuriosa kan nämnas att kackerlackor har ett långsmalt hjärta med inte mindre än 13 kammare! Ibland sägs det till och med att de har 13 hjärtan, vilket är något av en definitionsfråga - ska en lång sträng uppdelad på 13 distinkt avskilda kammare betraktas som ett enda långsträckt hjärta, eller 13 separata små hjärtan? Jag väljer nog att se det som ett, men på frågan ovan hade jag nog kunnat tänka mig att även godkänna svaret 50 * 13 = 65 (eller 48 * 13) om nu någon hade kommit med ett sådant förslag. 

Om det nu är så att man ska se det som att de har 13 hjärtan så kan man ju undra om det betyder otur att ha 13 hjärtan? Nej, i alla fall inte om man ska döma efter hur framgångsrika kackerlackorna är som djurgrupp. Det är en av de allra äldsta insektsordningarna, de har hängt med i sådär 300 miljoner år, sett i stort sett likadana ut sen dess och är en väldigt stor ordning med runt 4 000 olika arter världen över. Evolutionärt sett väldigt framgångsrika, alltså.




Kackerlackorna är djur som folk faktiskt ofta tycker är värre att jag har hemma än spindlarna! Vilket bara visar på att de är en ganska missförstådd grupp. Av de ca 4 000 arter som finns klarar sig enbart några tiotal inomhus (mycket färre än så här uppe i norr), och ännu färre är att betrakta som skadedjur (de flesta är nedbrytare och därmed att betrakta som nyttodjur).

De kackerlackor som jag har hemma är tropiska arter som inte klarar sig i det fria varken inomhus eller utomhus på våra breddgrader. Inomhus är det för torrt, utomhus för kallt. I Sverige (och Finland) finns bara två vilda kackerlacksarter om vi inte räknar införda skadedjurskackerlackor som enbart lever inomhus, varav den ena är väldigt sällsynt. Den andra är skogskackerlackan som däremot är vanlig långt upp i norra Sverige. De svenska arterna blir bara uppemot en cm långa, de större tropiska arterna kan däremot bli så stora som en dm. De flesta är tecknade i jordfärger som grönt, brunt, grått och beige, men det finns även en del tropiska arter som är väldigt färggranna.

Kackerlackor känns igen på den ovala tillplattade kroppsformen (ofta med en ryggsköld som täcker hela huvudet när man tittar ovanifrån), långa smala antenner och kraftiga taggar på benen (lätta att se även på små arter). Generellt har kackerlackor vingar - genomskinliga flygvingar som hos de flesta insekter, med läderartade, taklagda täckvingar över. Hos en del arter saknar dock honorna vingar, t.ex. mina foderkackerlackor nummer ett här hemma, Blaptica dubia (rätt praktiskt eftersom det gör det väldigt lätt att se skillnad på könen). Kackerlackor har ofullständig förvandling, dvs det förekommer inget larvstadium följt av förpuppning och sedan ett vuxenstadium, utan de går istället igenom flera nymfstadier som efterhand blir mer och mer lika vuxenstadiet.

Blaptica dubia - hanne med vingar, vinglös hona och ett par välkamouflerade nymfer.





Kackerlackor är väldigt oförargliga och ofarliga djur, däremot kan större arter vara lite sticksiga att hålla i tack vare de där taggiga benen...


                                   Kackerlacksben. 

  

Trevlig alla hjärtans dag!

Nu undrar ni förstås varför jag illustrerar alla hjärtans dag med en bild som den nedan. Ni som läst denna blogg förut borde veta bättre än att undra över sådant vad gäller mig, samtidigt som ni borde misstänka aqtt det kanske rentav finns en anledning utöver det rent estetiskt tilltalande till att jag valt en bild på en massa kackerlackor. Och för er som är här för första gången är det bara att acceptera att dylika bilder är något helt normalt på den här bloggen. Dessutom heter det ju ALLA hjärtans dag, eller hur? Och kackerlackor har faktiskt också hjärtan.




Kackerlackorna har jag ju dessutom lovat skulle dyka upp på bloggen igen efter julkacklendern, ber om ursäkt för att det inte blivit av än! Så nu blir det en alla hjärtans dag-special med dem istället, inte ett försök men en gåta. Det är ju så att alla hjärtans dag borde vara en ganska stor grej i det här hushållet med tanke på hur otroligt många hjärtan här finns om man skulle räkna alla småkryp, så många att jag faktiskt inte ens vet exakt själv. Men ni kan ju få roa er med att svara på frågan hur många små hjärtan som slår just på bilden ovan?


 


Julkacklendern 5 - kackerlackor- inte ideala!

Javisst, så är det att det senaste försöket med kackerlackorna fungerade inte alls. Kackerlackorna var inte samarbetsvilliga och inte intresserade av att äta apelsin, därför kom det inga resultat ut alls av försöket. Det går alltså inte att slå fast om kackerlackorna är idealt fria eller inte.

Nu får fortsatta kackerlacksförsök vänta tills efter nyår, eftersom jag åkt ner till föräldrarna i Skåneland för att fira jul, och kackerlackorna (eller spindlarna) fick inte följa med. Men det kommer absolut att bli mer kackerlacksexperiment framöver här på bloggen.


Julkacklendern 4 - idealt fria kackerlackor

Det förra försöket i julkacklendern utmynnade ju i en diskussion med Per om begreppet ideal free distribution, och därför tänkte jag att nästa försök med kackerlackorna skulle handla om just det.

Ideal free distribution är en teori inom ekologisk vetenskap som förutsäger hur individer som konkurrerar om en resurs kommer att fördela sig mellan födopatcher (dvs "platser" där resursen finns). Teorin förutsäger att varje individ kommer att välja patch utifrån vad den själv vinner mest på. För er som läste förra årets julkalender kan detta sägas vara en evolutionärt stabil strategi (ESS). 

Det finns vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi ska kunna säga något om ideal free distribution:

- Resursen vi undersöker måste vara fördelad mellan patcher, så att varje enskild patch har en individuell kvalitet som är möjlig för individen att bedöma. Patchens kvalitet påverkas även av individantalet i patchen (genom konkurrens). 

- Varje individ kan välja fritt mellan patcher, och valet är inte absolut, dvs den kan även byta patch om den inte gillar den där den befinner sig. Det är detta som menas med "free" i "ideal free distribution".

- Den enskilda individen är kompetent att bedöma patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån den bedömningen. Det är detta som menas med "ideal" i "ideal free distribution".

Viktigt att tänka på är att vi när vi studerr ideal free distribution studerar grupper, inte individer. Utifrån hur fördelningen av individer mellan patcher ser ut kan man sedan säga något om individernas förmåga till beslutsfattande - om de fördelar sig mellan patcherna så som ideal free distribution-teorin förutsäger är de idealt fria, dvs kapabla att bedöma patchens kvalitet och fritt välja var de ska födosöka. Men vi följer inte enskilda individer och tittar på hur just de personligen väljer.

Ett klassiskt exempel på ideal free distribution är hur kunder fördelar sig mellan kassorna i snabbköpet, något som kan vara intressant att studera så här i juletid. Här kan vi betrakta kassorna som patcher, och tid som den resurs kunderna konkurrerar om. Man kan undersöka hur kunderna fördelar sig mellan kassorna, och om de fördelar sig enligt ideal free distribution-teorin. En idealt fri kund kan i det här fallet dels fritt välja vilken kö man ska ställa sig i, dels göra en bedömning av patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån det, dvs jämföra hur lång tid det tar att ta sig fram till och genom kassan. Faktorer som kunden kan ta med i berökningen i det här fallet är hur lång kön till varje kassa är, hur mycket varor kunderna framför har i sina vagnar/korgar, och hur snabb kassörskan/kassören är. Man kan också tänka sig att man blandar in även mer avancerade faktorer som t.ex. åldersfördelning hos övriga kunder i kön, hur många kunder som har barn med sig osv. Precis som i naturen betyder det fria valet också att man kan ändra sitt beslut när som helst, i det här fallet t.ex. byta kö. Gå gärna i affären och titta på det här, det är ganska roligt och fördriver absolut tiden när man själv måste stå i kö.

Men jag ska göra det med kackerlackorna istället, och eftersom jag inte vet sedan tidigare om kackerlackorna faktiskt är idealt fria kommer jag att göra ett ganska enkelt försök. Försöksuppställningen ser ut så här:

Jag har en försöksarena bestånde av ett plastterrarium med en "patch" i var ände, och gömställen i form av tomma toarullar i mitten. Resursen i patcherna är mat, närmare bestämt apelsin. Kvalitetsskillnaden mellan patcherna består i det här fallet av en skillnad i resursmängd där resursen är ojämnt fördelad, 75%-25% mellan mina två patcher, som teoretiskt sedan skulle kunna påverkas av konkurrens också. "Försöksdjuren" är en grupp på 20 kackerlackor (dvs många nog för att konkurrens faktiskt ska kunna vara en faktor). 16 av kackerlackorna är honor, men jag har den här gången även inkluderat 4 hannar.

På bilden har försöket precis startat, dvs kackerlackorna yrar omkring och ingen har börjat fundera på mat än. Att det syns fler i närheten av patchen på högra sidan beror bara på att det är längst bort från mig och kameran.





När jag släppt kackerlackorna placerar jag terrariet i ett mörkt och ostärt utrymme och lämnar jag dem i fred i en halvtimme, sen räknar jag hur många som uppehåller sig i varje patch. En sak att tänka på är är att det är fördelningen av individer mellan patcherna som räknas, inte den totala mängden kackerlackor (dvs det är bara de individer som faktiskt sitter och äter apelsin som räknas med i fördelningen).


Nu borde jag sätta upp en hypotes här utifrån vad ideal free distribution-teorin säger om hur kackerlackorna ska fördela sig mellan patcherna om de nu är "idealt fria". Och det har jag förstås gjort, men jag tänker inte avslöja den än för att ni läsare också ska få spekulera lite. Så vad tror ni? Hur kommer kackerlackorna att fördela sig mellan patcherna? Hur många kommer jag att hitta i varje patch? Är kackerlackorna idealt fria?

Eller kommer försöket att misslyckas totalt, alla kackerlackorna sitter och trycker i en toarulle och apelsinerna lämnas orörda?


Julkacklendern 3

Försöket utföll till belåtenhet, även om svaret på frågan inte var helt entydigt. Kackerlackorna var intresserade av både den söta honungen och den något mindre söta men c-vitaminrika sylten, men honungen var något populärare.

Det är kanske svårt att se på bilden, men kackerlackorna på den örlar naturligtvis inte bara omkring och råkar befinna sig vid maten - de är i full färd med att äta.
 



Och faktum är att det i lådan där kackerlackorna normalt bor ofta räcker att man öppnar locket för att de som råkar sitta framme öppet ska springa och gömma sig, så att jag kan öppna och fotografera dem i denna för dem nya miljö utan att de gömmer sig är i sig bevis för att det här var uppskattat.

Det viktigaste resultatet av försöket var dock att det bekräftade att kackerlackorna är ganska lätta djur att jobba med. Bilden ovan är tagen bara fem minuter efter att det första gänget släppts ut i "arenan" så åtminstone när något sött och gott är inblandat behöver de uppenbarligen inte acklimatiseras särskilt länge i den nya miljön. Ytterligare en anledning att börja med ett sånt här försök är att nu vet jag säkert att de gillar honung (och sylt) ifall jag i framtida försök behöver något jag kan använda som belöning.  

Julkacklendern 2

Nobeldagen till ära gör jag första kackerlacksförsöket idag. Dags alltså att kavla upp ärmarna på labrocken, fånga några tjänstvilliga kryp och skrida till verket.

Jag har inte arbetat med att göra försök med kackerlackor, men har hört att det ska vara en bra djurgrupp att jobba med vad gäller beteendeförsök. Så första kackerlacksstudien handlar mest om att liksom lära känna dem, se hur de beter sig i en försökssituation osv. Jag börjar med ett enkelt preferensförsök.

I förra avsnittet skrev jag om vad mina kackerlackor är vana att äta och lite allmänt om artens födopreferenser - äs gärna det om ni inte gjort det. För att lägga upp det hela så att chanserna att få ett resultat är så goda som möjligt såhär när jag inte vet hur djuren funkar går vi ut med ett enkelt försök där kackerlackorna får välja mellan två godsaker som de aldrig smakat förr men som båda borde vara smaskens för en Blaptica dubia om jag känner dem rätt: honung och sylt.

Försöksuppställningen ser ut som följer:

En "arena" bestående av en svart plastlåda med lufthål. Svart eftersom de som sagt är ljusskygga och trivs bäst i mörker, så de borde vara mindre stressade och mer samarbetsvilliga i en mörk låda.

På ena kortsidan sidan placerar jag en klick honung (sött!), på andra sidan en klick lingonsylt (inte lika sött, men har trots allt avsevärt sockerinnehåll och dessutom väldigt mycket c-vitamin).

Det är alltid viktigt med skyddsmöjligheter för att djuren inte ska bli stressade, så i mitten av "arenan" placerar jag en halv, något tillplattad tom toarulle (en hel fick inte plats) som krypen kan gömma sig i (de är vana att gömma sig i toarullar, de har sådana i sitt vanliga hem). Allt för att de ska känna sig trygga och lugna.  




Och så: entré på scen för kackerlackorna. Jag använder tre honor åt gången. Tre för att de ju lever tillsammans normalt och jag tror att de kanske känner sig tryggare i sällskap. Honor eftersom jag inte vill blanda könen, för att inte riskera att blanda in andra beteenden än födosöksbeteenden som kan störa försöket, och jag använder honor hellre än hannar eftersom man kan misstänka att honor är mer intresserade av mat än vad adulta hannar är.




Jag sätter på ett lock, ställer lådan på en varm undanskymd plats, väntar fem minuter och kollar sen var kackerlackorna är och vad de gör. Planen är att lämna dem igen och titta till dem tre gånger till med fem minuters mellanrum, men om de är jättestressade i början så kommr jag att lämna dem ensamma längre och starta försöket (dvs avläsningarna som jag sen räknar) när de lugnat ner sig och börjar våga utforska sin omgivning. 

Så vad tror ni? Kommer försöket att fungera? Och i så fall, vad föredrar krypen, honung eller sylt?

Julkacklendern 1

Jadåvaredagsdå. Det skulle ju inte bli någon bloggjulkalender i år, men jag utlovade ju ändå några små tröstinslag från julkalendern-som-skulle-ha-varit-om-inte-min-dator-gått-i-strejk.

Så här är det. Årets tema skulle vara "hur gör djur" och avsnitten bestå av små enkla beteendeekologiska försök med djuren härhemma. Kanske inte så många försök som ett per dag, men ett antal i alla fall. Nu blev det inte så, mycket för att datorn lade av och jag blev omotiverad - för det här är ett julkalenderämne som av uppenbara skäl kräver en viss arbetsinsats även utöver själva bloggandet.  Men ni ska få ett par avsnitt  alla fall, och temat kommer kanske att fortsätta på bloggen även efter jul.

Nu tror man förstås lätt att detta tema skulle komma att involvera mycket fågelspindlar. Men det finns faktiskt djur som är enklare att göra beteendeförsök med härhemma än spindlarna, nämligen deras mat. Jag har ju förutom spindlarna även kackerlackor härhemma, vars främsta syfte är att utgöra bytesdjur för spindlarna men det betyder ju inte att kackerlackorna i sig inte är intressanta och roliga djur de också. Det är de! Och därför hade jag tänkt att de skulle få bli huvudpersoner i julkalendern, därav namnet "julkacklendern" - för spindlar är det ju mycket av här på bloggen ändå, så de kan gott få dela med sig lite av utrymmet på bloggen. För även om de inte syns här så ofta så är kackerlackorna absolut närvarande djur i hushållet härhemma, som kräver skötsel och omsorg och som har många intressanta beteenden att studera. Vilket ni förhoppningsvis kommer att märka. Ni läsare är för övrigt förstås välkomna att ta aktiv del i jukacklendern, t.ex. komma med förslag på försök och frågor som rör kackerlackors beteende (eller kackerlackor överhuvudtaget) som ni skulle vilja att bloggen tog upp. 

Så här i första avsnittet hade jag bara tänkt presentera huvudpersonerna i julkalendern-som-inte-blev-av, nämligen kackerlackor av arten Blaptica dubia. Sen i morgon ska vi göra nåt kul med dem.

Här har vi dem. De på bilden nedan är honor av arten argentinsk kackerlacka, Blaptica dubia, som lever naturligt i Syd- och Centralamerika. Man ser att de är honor för att de har bara har små vinganlag, inte fullt utvecklade vingar. Det betyder inte att de inte är fullvuxna, honorna av den här arten har inga vingar. En adult hona är ca 4,5 cm lång sådär.





Hannarna har däremot fullt utvecklade vingar, och de kan flyga även om de sällan gör det. Det krävs också högre temperaturer än normal rumstemperatur för att de faktiskt ska kunna göra det, och det där med flygförmågan hos hannarna är något vi kanske återkommer till i julkacklendern. Men eftersom de sällan flyger är det här med att honorn saknar vingar men inte hannarna framför allt något som gör det väldigt enkelt att se skillnad på könen, vilket är praktiskt både till vardags och om man vill göra beteendestudier med dem. Hananrna är något mindre än honorna, men är framför allt mer långsträckta, ett intryck som förstärks av de långa vingarna.




B. dubia lever naturligt i syd- och centralamerika. De föder levande ungar - honorna lägger sina
ägg i en äggsäck som sedan plockas tillbaka in i kroppen igen och där utvecklas ungarna. Ungarna, eller nymferna, är ljusare än de vuxna, och naturligtvis mindre. Kackerlackor har en ofullständig förvandling, dvs de har inget puppstadium utan ungarna som kläcks ur äggen är redan ganska lika de vuxna och utvecklas genom flera nymfstadier där de stegvis blir mer och mer lika de vuxna kackerlackorna.




B. dubia är omnivorer som äter lite av varje, och de är förtjusta i sådant som är sött, som t.ex. söta frukter. De är nattaktiva och ganska ljusskygga (bokstavligen, dvs de undviker starkt ljus).  Mina kackerlackor härhemma lever på en ganska blandad diet av havregryn, torrfoder för katter, samt färska frukter och grönsaker. De får mycket morötter, dels av praktiska skäl (det är t.ex. lätt att få tag på ekologiska morötter året om, och de möglar inte så lätt i kackerlackornas uppvärmda bolåda som t.ex. frukter gör), dels för att morötter är lite söta och därmed populära hos kackerlackorna. De får också frukt ofta, framför allt äpplen och apelsiner, eftersom de lätt kan få c-vitaminbrist annars vilket minskar ungproduktionen och ungöverlevnaden (dessutom älskar de förstås söta apelsiner). Men de får även lite andra ekologiska rotsaker och frukter. Dock får de enbart ekologisk mat eftersom bekämpningsmedel som används i odling mot skadeinsekter naturligtvis fungerar på de här krypen också, och i förlängningen på spindlarna som i sin tur äter kackerlackorna.

Så, då har vi presenterat huvudpersonerna i julkacklendern. På tv är årets julkalendertema tjuvarnas jul, här på bloggen är det kackerlackornas jul - mycket ljusskygga varelser blir det. Dock är de inte julskygga, som tur är. 

(och så ska det bli intressant att se hur mycket kommentarer denna julkacklender får från okända människor på temat "usch och fy vad äckligt!!!!"). 

RSS 2.0