Skansen har precis öppnat en ny utställning på temat "jättespindlar" - den kanske man måste gå på? Även om jag egentligen inte förväntar mig att lära mig något nytt eller se något jag inte sett förut och kanske är överdrivet kritisk i just spindelsammanhang Det här är alltså inte en recension, men det kanske kommer en sådan så småningom? Och då kan det vara intressant att se hur utställningen motsvarade förväntningarna.

http://www.skansen-akvariet.se/

I stort sett verkar det som om de helt enkelt byggt ut sin tidigare ganska lilla och undanskymda "spindelhörna". Och det behövdes - faktum är att, så spindelälskare jag är, har spindeldelen av Skansenakvariet tidigare varit den biten jag tyckt var tråkigast. Så det vore väldigt trevligt om det inte är så nu längre. Det verkar dock fortfarande som om det till största delen är fågelspindlar och några skorpionarter som ställs ut (förutom den naturligtvis obligatoriska amerikanska svarta änkan), dvs en väldigt liten del av spindelvärldens diversa mångfald i färger, former och beteenden.

Det är förstås svårare att åstadkomma, men om jag hade ordnat en spindelutställning hade jag nog jobbat för att ställa ut fler grupper av spindlar - visst är fågelspindlar otroligt häftiga, men det finns många andra intressanta kryp som varit väl värda att lyftas fram, inte minst för att ge en bredare bild av spindelvärldens diversitet. Det finns förstås ett problem i att de flesta spindlar förutom just fågelspindlar är ganska kortlivade, så om man inte får dem att föröka sig kontinuerligt krävs ständig införsel av nya djur om man ska ha utställningen igång mer än en säsong. Men varför inte en av de stora spindlarna i släktet Nephila, som gör världens största och starkaste spindelnät? De hade dessutom passat utmärkt ihop med utställningens tema "världens största spindlar". Och några färgglada hoppspindlar, taggspindlar och krabbspindlar? Och vem hade inte velat se en bolaspindel (jagar genom att kasta en klisterboll fäst i en tråd på förbiflygande byten), eller spindeln som jagar med kastnät? Och själv hade jag nog valt sommarhalvåret för premiären för en sådan här utställning för att kunna lyfta fram några svenska spindlar också (fast jag förstår ju absolut att de väljer sportlovsveckan!) - varför inte en kärrspindel, Sveriges största? En myrhärmande hoppspindel? Den färgskiftande blomkrabbspindeln? En vattenspindel i ett akvarium? En husspindel, helt enkelt i informationssyfte eftersom det är den svenska spindel åtminstone jag som spindelkunnig får absolut mest frågor om och det borde gälla även Skansen, dit många ju vänder sig med frågor om konstiga djur?  

Spindlarna på annonsen för utställningen, bilden på pojken med en fågelspindel i ansiktet och en på axeln, är för övrigt samma art som min Kerstin

Kerstin. Ingen rädder för spindeln här.




Intressant ur informations- och marknadsföringssynpunkt är att man i informationen om utställningen lyfter fram spindelfobi och möjligheten att klappa en spindel för at bota denna, samtidigt som man i informationen om de individuella utställningsföremålen lyfter fram giftigheten och aggressiviteten hos flera av djuren! Märkligt. Men supergiftigt säljer förstås. Jag kan redan nu gissa mig till informationen på utställningens infoprmationstavlor tills tor del handlar om gift. Tyvärr. Det finns säkert en del information om spindelsilke och spindelnät också, vilket förvisso är intressant men kan ses som lite märkligt om utställningen (som det verkar) bara omfattar en enda nätvävande art (svarta änkan) Intressant att notera i sammanhanget är också att det nu samtidigt pågår en konstutställning i Stockholm där konstnären bland annat konstruerat ett gigantiskt svarta änkan-nät, så just nu kan man verkligen få sina kulturella spindelbehov uppfyllda!

Visste ni förresten att spindlar är den enda organismgrupp vars namngivning inte utgår från Carl von Linné? Namngivningen görs utifrån samma regler som alla andra djurgruppers (Linnés), men den utgår inte från Linnés namn utan från den namngivning som gjordes lite tidigare av en annan, med Linné samtida svensk vid namn Carl Clerck. Spindlarna, som den enda organismgruppen i världen, har alltså sin alldeles egna Linné! Det är intressant spindelkuriosa som man troligen inte får sig serverad på Skansens utställning.

Fast det finns fortfarande många många oupptäckta spindelarter i världen, och även bland de upptäckta finns det sådana som fortfarande inte har beskrivits vetenskapligt och tilldelats ett artnamn. T.ex. Birgitta, vars art kallas Grammostola sp. "formosa" där "formosa" inom citationstecken med sp (=species, art) framför visar att detta är ett slags arbetsnamn för att man ska kunna kalla spindeln nånting, inte ett korrekt vetenskapligt namn. 

Här kommer ännu en del i fotoserien "bilder från balkongen" som pågått här på bloggen i stort sett sen jag flyttade in.

Så här såg balkongutsikten ut i dag, fantastiskt vackert med strålande sol, blå himmel och gnistrande snö.

Så här efter de stroa snömängder som kom i helgen kan man också iaktta aktiviteten (hög!) på området bredvid koloniområdet, som används som dumpningsplats för snömassorna som skottats från Flemingsbergs gator och vägar.

Här ser vi hela tre lastbilar och en grävmaskin i arbete samtidigt. Snöberget till höger är imponerande stort - jämför med lastbilarna, som är ganska rejäla saker!

 

Ingen som sett på OS såhär på sista tiden har väl kunnat undgå att lägga märke till svenskarnas virkade randiga mössor. Häromdan hörde jag en radiointervju där en kvinna från något i stil med svenska hantverksförebundet eller något ditåt talade om dessa mössor och deras uppenbarligen väldigt positiva inverkan på svenskarnas virkintresse. Där ser man vilka totalt oanade effekter OS kan få inom ett område som normalt är allt annat än förknippat med sport.

I morse fanns ett virkmönster på OS-mössan i DN, och uppenbarligen har mönster publicerats i ett antal svenska dagstidningar. Första gången jag ser någon typ av handarbetsmönster i en svensk dagstidning! Och även om just den här typen av mössa inte är min favorittyp av virkprojekt (lite för enkelt och därmed lite för tråkigt, men å andra sidan går det fort så man ser snabba resultat) så är jag mycket positiv till alla former av virkat mode eftersom det ger mig möjlighet att utnyttja min favorithantverksteknik till användbara saker. Därmed inte sagt att jag tänker virka mig en OS-mössa - om jag hade gjort det hade den troligen fått helt andra färger och på andra vis förändrats till oigenkännlighet. Men det är ändå roligt med ett uppsving för en hantverksform som varit min personliga favorit sedan jag var ganska liten (vilket alla drabbade vet)!


En sjal som blev en 60-årspresent, komplett med matchande kafferep och mössa.




Jag har provat på diverse andra textila hantverk såsom broderi, sömnad, stickning, frivoliteter och rentav spetsknyppling, men inget går upp mot virkningen! På senaste tiden har jag främst ägnat mig åt att virka sjalar, sjalar är nämligen både praktiska, för tillfället väldigt moderna och (viktigast) väldigt roliga att virka. Roliga eftersom man kan använda komplicerade spetsmönster som vanligtvis används till t.ex. virkade dukar, men man har mer användning för sjalar, det går fortare eftersom man jobbar med tjockare garn så man ser resultat fort,,  och det är dessutom trevligare att virka i tjockare garn. För tillfället är två sjalar på gång här hemma, en vinröd till mig som jag ska använda på Solna Brass spelningar i kalla kyrkor, och en blå till mamma. Men ingen OS-mössa. 


En grönblommig spetssjal som blev en disputationspresent till en biologkollega.

...har Solna Brass, som lägger en konsert samma helg som det utfärdas vädervarning klass 2 med mycket snö och starka vindar.

I går repade vi, vilket gick bra. Det snöade och hade börjat blåsa upp på morognen och jag blev väldigt förvånad när jag kom ner till stationen och tåget kom i tid. Prick! Och inte blev det försenat på vägen heller utan anlände till Solna precis när det skulle. Promenaden till replokalen var kall, även om man numera är rätt van vid tiograders kyla så brukar det oftast inte vara så blåsigt när det är såpass kallt här. Men jag kom trots vädret alltså faktiskt inte för sent till repet, vilket jag gjort ett par gånger denna vinter även när det inte varit klass 2-varning.

Hem var däremot en annan femma.

Tåget från Solna var 45 minuter sent. Jag hoppade av i centrum eftersom jag är i stort behov av en ny vinterjacka - min högt älskade mockakappa har dragit sin sista suck till min mycket stora irritation. Kunde den inte hängt med bara någon månad till, tills det är varmt nog att använda min även den slitna och trasiga men till skillnad från kapan ändå funktionsdugliga sommarjacka? Men nädå, kappan gav upp och i tolv minusgrader och blåst är det inte tal om att använda sommarjackan ens med flera lager fleece och ylle under. Alltså tänkte jag mig att ta en runda på stan och leta efter en jacka eftersom jag ändå var i stan. Naturligtvis hittade jag ingen jacka eftersom mina krav på en sådan är för höga i förhållande till min plånboks storlek (och allt jag begär är egentligen att den är antingen varm eller rymlig nog för att man ska kunna ha varma tröjor under, samt att den har fickor som faktiskt går att ha saker i, ska det vara för mycket begärt?).  Och det där med plånbokens storlek ska faktiskt tolkas bokstavligen - jackor för kvinnor har ofta inte fickor stora nog för att en normalstor plånbok ska gå ner i dem, i synnerhet inte innerfickor, om de alls har innerfickor. Kvinnor behöver ju inga fickor för vi har ju alla alltid handväska? Utom jag som hellre vill ha saker som plånbok, mobiltelefon, nycklar och sl-kort i fickorna.

Så det blev ingen jacka. Och tåget hem var en timme sent. Suck. Men hem kom jag, nu ska vi se om jag kommer till genrepet och konserten i dag också - men vädret är just nu soligt och fint om än kallt, så det borde gå bra även om jag ändå tänker åka tidigare än jag gjort annars för säkerhets skull. Det gör inget, - är jag för tidig kan jag ju alltid gå en sväng i Solna centrum och titta efter en jacka.

Det händer inte mycket på renoveringsfronten härhemma, men då och då så...

Mitt kök, och badrum för den delen, har vitt kalkel av den typ som är vanlig i restaurangkök, storkök, campingplatser, vandrarhem, idrottsomklädningsutrymmen och andra allmänna köks- och duschutrymmen lite varstans. Jag är inte särskilt förtjust i vitt som inredningsfärg och tycker att i synnerhet vitt kvadratiskt kakel är ungefär det absolut tråkigaste som tänkas kan, och hade jag haft råd hade detta kakel bytts ut. Nu har jag inte det, så istället har kaklet piffats upp med en bård av arvegods i form av kakeldekor som är så totalt gräslig att den är helt underbar - precis vad jag gillar. Tack föräldrarna som insåg att detta var något jag skulle uppskatta!


Tanken har länge varit att köksluckorna ska målas i ungefär samma röda färg som på dekoren, så föreställ er röda luckor ovanför och under diskbänken.

Närbild på en av de fånstirrande fåglarna.




Hur tänkte man egentligen när man designade det här? Vem trodde man egentligen för 30+ år sedan ville mötas av denna blick (Vad uttrycker den? Skräck? Enfald?) under stökandet i köket? Retro i all ära men är det ens så många som velat det i dag om den här hade nytillverkats? Ja jag vill ju uppenbarligen det, men så är ju min smak kanske ibland lite motvalls...  

Min botanmail har nu dragit sin sista suck, så använd inte den om ni försöker maila mig - det går inte så bra då.

Här är ett par nytagna spindelbilder också, kan ju inte låta kejsarinnan totalt ta över här på bloggen.


Birgitta.





Ingalill.- Ingen jättebra bild, men kolla benföringen (fågelspindlarna går ofta med sådana benlyft när de promenerar i sakta mak)!





Lisbeth

Här är ett par bilder på hela skorpionen, som utlovat.

Här kommer en liten presentation av krypmenageriets senaste medlem, kejsarskorpionen Gunilla. Ber om ursäkt för att ni bara får se klorna och en bit av svansen, ska försöka fixa en bild på hela djuret snart...

Jag har varit sugen på en skorpis sen Australienfältjobbet (de jag fick i fallfällorna där var så söta!) och nu har Gunilla flyttat hem. Hon är bra mycket större än de australiska jag sett, men gör sig därmed bättre i ett terrarium.

Först klarar vi av giftbiten så har vi "hur farlig är den?"-förklaringen som alla undrar över undanstökad. Moren blev orolig, men faktum är att Gunilla inte är särskilt giftig och absolut inte farlig. Ett stick från en kejsarskorpion är att jämföra med möjligen ett bistick, och knappt det...Dessutom är kejsarskorpioner inte särskilt aggressiva. Om de blir arga eller skrämda använder de också hellre klorna än gifttaggen för att försvara sig, ungefär som många fågelspindlar hellre använder sig av nässelhår än att bitas.

Vad man kan säga om Gunilla i övrigt är att hon liksom spindlarna främst är nattaktiv. Hon ligger i sitt bo om dagarna och kommer ut på kvällen. I mångt och mycket verkar hon lugnare än de flesta av spindlarna i betydelsen mindre lättstressad - blir hon störd återgår hon nästan genast till vad hon sysslade med.

Precis som spindlarna äter Gunilla andra kryp, som till exempel kackerlackor. Här kan vi återknyta till det där med att använda gift kontra klorna - när Gunilla fick en kackerlacka (en lite mindre än jag brukar ge spindlarna eftersom Gunilla är lite mindre, men ändå ett ganska stort bytesjur) tog hon den med klorna och struntade totalt i att använda gifttaggen på svansen. Intressant, eftersom giftets huvudsakliga uppgift för den här typen av giftiga djur är just jakt, och där brukar det användas även om samma djur ofta snålar med det vad gäller försvar (genom att t.ex. använda nässelhår i stället som många fågelspindlar, eller "torrbita", dvs bita utan att injicera gift och anta att bettet i sig räcker för att avskräcka en angripare, som många ormar).