Efter en lång ridpaus sen jag flyttade tillbaka till Sverige från Finland har jag på Gotland tagit skadan igen och anmält mig till Wisby ridklubb. Och nu efter en termin sådär börjar jag komma igång och komma ikapp mig själv där jag slutade i Finland. Det är roligt! Och jag är väldigt glad att jag fick en förlängning av tjänsten här av den anledningen också, för det hade varit trist att precis ha hunnit komma igång igen innan man blev tvungen att sluta för att jobbet tagit slut...

 

Jag rider i en vuxengrupp med fem andra tjejer, och vår lektion ligger efter barnens på måndagkvällar vilket gör att jag kommer hem väldigt sent då. Samtidigt är det ganska mysigt att vara sist kvar i stallet och fixa när alla andra har gått hem.

 

Eftersom ridskolan inte har så många stora hästar får ett par av oss i gruppen rida ponny. Ofta jag, som är kort nog för det. Så den häst jag nästan alltid rider är en större mörkbrun ponny vid namn Bollen. Bollen är snäll, väldigt duktig, men lite lat. Dvs han kan det mesta om han vill, men vill inte alltid. När han däremot är på piggt humör är han en helt annan häst att rida. Men oftast får man jobba ganska mycket själv för att något ska hända.

 

På den här ridskolan hoppar vi en del, något jag inte gjort sedan jag var liten - så det är lite nervöst, även om hindren är pyttesmå. Största utmaningen är dock att alls lyckas hoppa, och att göra det i galopp, eftersom Bollen (som ska vara en riktigt duktig hopphäst...) gärna tar det väldigt lugnt och dessutom verkar vara den enda av hästarna som INTE naturligt landar i galopp efter ett hinder. Ofta får vi inte till en snygg och korrekt version av en hopplektions hinderövning förrän i sista försöket (men vi brukar faktiskt få till det på sista försöket, man får vara glad för det).

 

Hälften av gångerna rids det dressyr, och där har jag i alla fall upptäckt att öppna-övningarna (öppna = en samlande övning) från Finland sitter i, och efter att ha kämpat med det på Daisi som alltid försökte dra iväg för att få galoppera istället är det ganska enkelt på Bollen. Så där känner jag mig nöjd - hoppning går sådär, men skänkelvikningar, öppna, och andra böjande övningar kan jag i alla fall.

 

 

Bollen (som egentligen heter Gainsborough Rubber Ball).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår, en söndagkväll, drabbads jag av något som inte borde vara problematiskt, men som lätt kan bli det när man bor i en liten hyrd sommarstuga på landet där man inte har jättekoll på stugans teknik. Det gick en propp. Händelseförloppet utspelade sig enligt följande:

 

På kvällen lägger diskmaskinen, som är igång, plötsligt av. Vid kontroll är det inte bara diskmaskinen som inte fungerar, utan även spisen, mikron, kylen,. frysen, tvättmaskinen, torkrtumlaren och den lilla lampan ovanför diskmaskinen. Stugans samlade vitvaruutbud och lite till alltså. Allt annat fungerar. Slutsats: Det verkar ha gått en säkring.

 

En undersökning av stugans proppskåp uppvisar dock bara hela och fungerande proppar. Extra rådfrågning av pappa bekräftar att nej, det har inte gått någon propp här hos mig i alla fall. Då är frågan: Finns det andra proppar någon annanstans? Är det så att delar av min el inte går via stugans eget proppskåp utan mina värdars som jag hyr stugan av?

 

Jag försöker få tag i värdarna upprepade gånger utan att lyckas.

 

Nu börjar paniken komma krypande: Jag kan leva med att diskmaskin, spis med mera inte fungerar i några dagar, men kylen och frysen skulle vara väldigt illa. På måndag ska jag fältjobba ihop med Dennis så jag kan inte komma sent dit, och rider jag efter jobbet så jag kommer hem jättesent på kvällen (mina värdar har gått och lagt sig för längesen när jag kommer hem), och tidigt tisdag morgon åker jag till fastlandet och kommer inte hem förrän på torsdag. Detta måste alltså lösas nu!

 

Börjar precis överväga att knacka på hos grannarna över gatan och fråga om de möjligen har något ledigt frysutrymme som jag kan evakuera mitt frysinnehåll till, när min värd JC ringer!

 

Jag är väldigt lättad tills jag förstår att JC inte är hemma utan jobbar på fastlandet den här veckan. Men det ordnar sig ändå: JC lotsar mig via telefon ner i deras källare för att hitta proppar, och sedan till det magiska proppskåpet utomhus nere vid ladan som innehåller de viktiga säkringarna för huset, inklusive kyl/frys, spis, diskmaskin med mera i min stuga. Det är förstås beckmörkt ute för nu är klockan vid nio-halvtiotiden på kvällen, och här saknas både gatubelysning och utebelysning. Men jag lyckas trots att jag samtidigt måste hantera både telefon och ficklampa, öppna (ett kapitel för sig) skåpet, hitta och byta en trasig propp i skåpet, och stänga det igen. Tillbaka i stugan funkar allt igen - puh!

 

 

På Gotland har mitt spelande tvingats förändras mycket, och tyvärr mycket till det sämre (men inte enbart). Efter att de senaste åren ha spelat bara och enbart kornett i två bra orkestrar, så spelade jag under 2016 mest trumpet, och i två ensembler som inte har den nivå jag är van vid och därmed bjuder på alldeles för lite utmaningar (i den ena har jag rått bot på det genom att byta instrument). Under hösten började jag också spela blockflöjt med ett par kolleger på länsstyrelsen.

 

Ensemblerna:

 

Gotlands blandade blåsare är en amatörblåsorkester. Jag spelade från början trumpet här, men som sagt, utmaningarna är inte tillräckliga varken vad gäller repertoar eller orkesternivå, så i slutet av förra året erbjöd jag mig att försöka spela tuba om jag blev kvar på Gotland efter nyår. Och jag blev ju kvar, så nu spelar jag plötsligt tuba. Tuban fyller två funktioner: Dels saknas det tuba i orkestern, de enda basinstrumenten som fanns när jag började var en elbas och en baritonsax och det går inte igenom tillräckligt i en blåsorkester. Så både jag och dirigenten saknade tuba. Så där kan jag bidra med något som verkligen behövs och som jag själv saknat mycket i orkestern, och för mig blir det en utmaning att lära mig ett nytt instrument. Så nu spelar jag tuba. Jag fick låna en av en person som dirigenten kände, tuban ifråga är en gammal (riktigt gammal) F-tuba som kanske egentligen är mer lämplig för sextettspel. men det är vad som fanns.

 

Tuban är liten för att vara en tuba, vilket är skönt för mig ur logistisk synpunkt (inga problem att få in den i min lilla Golf t.ex.), men för orkestern vore det bättre med något större i djupare tonläge än en liten F-tuba. Men det är bättre än ingen tuba alls, till och med när det är jag som spelar.

 

Personen jag lånade den av sade att det var en esstuba, och jag undrar om han använt den som det? Jag blev därför väldigt förvirrad i början eftersom ingenting lät som det skulle och jag hittade inte rätt ton (dvs vad som hade varit rätt ton om det varit en esstuba...). Eftersom jag är trumpetare är tubamunstycket så stort för mig att jag kan intonera ett helt tonsteg (ibland mer) upp eller ner på samma grepp, och eftersom jag alltså kunde intonera mig till ett ess på naturtonsgrepp som alltså egentligen gav ett F, så förutsatte jag att det var jag som var dålig på att träffa rätt ton snarare än att tuban egentligen var stämd i något annat. Tills jag satte mig och övade med dirigenten för orkestern i onsdags, för när vi var två som spelade ihop gav det sig ganska omgående att den faktiskt inte kunde vara stämd i ess! Och oj vad mycket lättare allt blev när jag kom underfund med det! I torsdags spelade jag mitt första rep på tuba, och med tanke på hur dåligt det gick kvällen före med dirigenten så gick det mycket över min förväntan på repet. Därmed inte sagt att det gick bra, det gjorde det inte, men jag träffade de flesta tonerna i alla fall och jag känner mig hemma med transponeringen (för F-stämmor finns förstås inte). Så nu är det bara att öva...

 

"Pastoratsorkestern" är en liten kyrkoensemble som jag blev tipsad om av en kollega på länsstyrelsen som spelar flöjt där. Det är helt enkelt en liten samling blåsare som fungerar ungefär som en kyrkokör: en liten ensemble ledd av kantorn i en församling som spelar utifrån de musikaliska behoven i den församlingens kyrkor. Jag spelar trumpet här. Det är en märkligt sammansatt ensemble, så kantorn skriver alla arr för det finns inget färdigskrivet som passar. Jag hade hoppats att den här ensemblen skulle ge lite mer musikaliska utmaningar, men så är det tyvärr inte. Men jag stannar, för just nu är det bara här jag spelar trumpet och jag vill ju gärna göra det i något sammanhang....

 

Länsstyrelsens blockflöjtensemble (det är inte ett namn, den har inget namn) kom till för att en kollega till mig visade sig spela blockflöjt. Eftersom vi båda hade spelabstinens (hon hade flyttat ifrån sin blockflöjtsensemble i Stockholm till Gotland) så bestämde vi oss för att spela lite ihop. Som tur var hade mina blockflöjtar fått följa med till Gotland, trots att jag inte spelat på dem alls på många år - men jag ville inte lämna instrument i förrådet i stockholm.  Vi hittade en kollega till som ville vara med, och sedan dess har vi spelat blockflöjt en gång i veckan. Förra terminen satsade vi på jullåtar att spela på länsstyrelsens julfest, i år satsar vi lite högre och har hittills börjat ge oss på ett lite svårare stycke (originalmusik för blockflöjt). Så nu behöver jag öva blockflöjt också...

 

Sammanfattningsvis kan sägas att jag fortfarande saknar något verkligt givande sammanhang att spela trumpet i, men jag har åtminstone aldrig spelat så här många och så här olika instrument parallellt någonsin...

 

(jag ska komplettera det här inlägget med en bild på tuban, måste bra ta en sådan bild först)

I maj flyttade jag alltså till Gotland, till en liten röd sommarstuga i trädgården hos ett franskt par i en liten by som heter Fole, 1,7 km från Visby. Jag bor fortfarande kvar där, bilder finns i ett av de senaste inläggen innan jag började skriva de här ikappbloggningsinläggen, från april 2016 alltså. Och eftersom jag fick min tjänst förlängd så har jag nu också förlängt kontraktet på stugan. Jag bor bra här, och för ett år till känns det inte lönt att börja med arbetet det innebär att hitta något nytt och organisera en ny flytt igen. Hade tjänsten varit mer långvarig hade det varit en annan sak, då hade jag velat kunna flytta hit mer av mina egna saker och mitt bohag från Stockholm, för nu har jag ju tagit med mig väldigt lite. Så pass lite att jag om jag ska vara kvar ett år till kommer att vilja hämta hit lite mer, för en del saker saknar jag. Och kanske hade jag också velat ha ett boende där man slapp bilpendla, för nu är jag så väldigt beroende av min i år 21 år gamla bil. Men samtidigt som jag väldigt gärna hade velat kunna cykla till jobbet så gillar jag ju verkligen att bo på landet.  

 

Stugan är från början en skomakarverkstad som sedan renoverats för att bli sommarstuga för uthyrning. Och eftersom den alltså inte är tänkt att användas för boende året runt, varken ursprungligen (då den var tänkt att man vistades i den bara under arbetstid) eller senare när den blev sommarstuga, så har den vissa brister som permanentbostad. Inga större än att man kan stå ut med dem dock.

 

 

Jobb: Min ursprungliga tjänst här varade till årsskiftet. Efter det fick jag en förlängning, så jag kommer att stanna här hela det här året också.

 

Mitt jobb handlar om att skriva bevarandeplaner för Natura 2000-områden på Gotland. Det innebär att jag var ute mycket i fält förra året för att besöka olika Natura 2000-områden, för man kan ju inte skriva bevarandeplaner för natur man inte sett. Det mesta fältarbetet gjordes under sommaren men även en del under hösten. Tror jag gjorde de sista fältbesöken i november. Resten av tiden skriver jag bevarandeplaner. Ofta behövs också en del detektivarbete för att hitta information om vilka åtgärder som gjorts och vad som hänt i områdena under de år som gått sedan den senaste bevarandeplanen skrevs.

 

Fältjobbet har varit roligt, det har gett mig mycket bättre koll på Gotland och gotländsk natur, som ju är ganska speciell. Jag njuter stort av natur som lövängar, alvar, karsthällmarker och kalkrikkärr! Fantastiskt! Jag har vid det här laget besökt ett avsevärt antal (över 70) av skyddade naturområden på Gotland, men har fortfarande mycket kvar. Här kommer bilder från några (långtifrån alla) av mina arbetsplatser:

 

 

Löväng i Mästerbyänget

 

 

 

Det här året blir intressant - förra året var vi tre personer som jobbade med det här, och vi lyckades då färdigställa planer för över 70 Natura2000-områden. Nu är det över 50 kvar, och i år är det bara jag som jobbar med det - och då sparade vi de "värsta" områdena till i år (de som behöver kollas extra noga, de där man behöver samordna mycket med kolleger som jobbar med andra saker i sammaområde (t.ex. gör nya skötselplaner för naturreservat, för många Natura 2000-områden är naturreservat också) områden som utökats, områden där naturtyperna ändrats eller är felkarterade sedan tidigare, sådana som är väldigt stora och komplexa och därför kommer att ta mycket tid att både fältkartera och skriva, och områden på öar som man behöver hyra in båttaxi eller liknande för att ta sig ut till). Så man kan konstatera att det nog inte finns en chans att jag kommer att hinna med allt detta själv i år...men jag gör så gott jag kan och så mycket jag hinner, helt enkelt.

 

Jag har dessutom även sökt ett annat jobb på samma länsstyrelse, eftersom jag inte förrän i mellandagarna visste om den här tjänsten skulle bli förlängd eller om jag skulle vara arbetslös efter nyår. Om jag skulle få den är mina arbetsuppgifter helt annorlunda det här året. Men den som lever får se. Tills dess så fortsätter jag med mina bevarandeplaner.

Ojoj, bloggpaus ända sen april 2016 har det blivit, eller Gotlandspaus får man kanske kalla det. Och jag lovar inte att det kommer att bli bloggande ofta i fortsättningen heller, men hoppas att jag ska hinna blogga liiite mer. Mycket för min egen skull, för bloggen funkar som en praktisk dagbok där man kan gå tillbaka och kolla när man gjorde vissa saker.

 

Så, ikappbloggning. I maj 2016 flyttade jag alltså till Gotland och började jobba på länsstyrelsen här. Jag kommer att göra separata inlägg om lite olika saker, som kommer att vara sammanfattningar av vad som hänt förra året och uppdateringar om vad som händer nu.

 

 

 

 

Det går framåt med flytten. Nu har jag skrivit på kontrakt för boende på Gotland, den röda stugan i föregående inlägg. Och jag har en kandidat som jag hoppas vill hyra min lägenhet som ska komma och titta i helgen. Jag har fixat med adressändring, en kompis i Stockholm har mycket vänligt erbjudit förrådsplats för allt jag inte har plats att ta med men inte kan eller vill lämna i lägenheten, och en annan kompis har åtagit sig tillfällig vårdnad om musikinstrument som jag inte vill lämna i ett förråd heller. Känns bra. Men det är mycket att göra på kort tid...

Ett problem om man inte redan bor på Gotland men får ett tillfälligt jobb på Gotland där man går på anställningsintervju en månad innnan tjänsten ska tillträdas och får reda på att man fått tjänsten någon dag efter det, är att det blir ganska bråttom att hitta nånstans att bo på Gotland. Och när jag hittat nånstans att bo på Gotland måste jag hitta nån som vill bo i min lägenhet, för dubbla hyror har jag inte direkt råd med (och jag vill ju inte ha lägenheten stående tom heller).

 

Så jag har intensivt letat boende den senaste veckan. Ett alternativ som tidigt utkristalliserade sig är ett som jag var och tittade på i går, och om inget oväntat händer så blir det nog där jag kommer att bo! Stället ifråga är en stuga i Fole, som är en sån där liten by som består av ett par gårdar och några hus längs en väg. Fole ligger ungefär halvvägs mellan Visby och Slite om någon vill leta upp det på kartan.

 

Naturligtvis hade det varit bättre att bo i Visby där jag ska jobba, men att på så här kort varsel hitta boende där över sommaren verkar vara helt ogörligt - i Visby hyrs allt som kan hyras ut veckovis eller dygnsvis över sommaren, ofta till priser i klass med en normal månadshyra. Och under högsäsong och  fr.a. Almedalsveckan till rent hutlösa priser som kan ligga flera gånger över en normal månadshyra. Så att bo i Visby låter sig inte göras. Jag hittade ett trevligt alternativ där, men det var redan uppbokat under högsäsong så jag hade varit tvungen att hitta annat boende under tre-fyra veckor och det hade jag inte haft råd med till de veckohyror som gäller. Så det blir till att pendla, men det här är inte farligt långt bort.

 

Även mitt alternativ har en del nackdelar. En av dem är förstås att jag kommer att behöva bilpendla in till Visby. Ett annat är att eftersom jag är så sent ute (eller rättare sagt länsstyrelsen) är den redan uppbokad två veckor i juli - men jag har blivit erbjuden att få bo i ägarnas husbil under de två veckorna, och det är absolut att föredra framför att behöva flytta allt sitt pick och pack igen (flytta mycket av det får jag ju göra här också, men inte längre än tvärsöver trädgården). Hyran för denna lilla stuga är också lite högre än jag hade önskat, inte så att stället inte är värt det, men det är mycket pengar för mig. Menmen, det kommer att fungera och det är värt mycket att kunna bo på samma ställe hela perioden utan att behöva flytta upprepade gånger för ett så här pass tillfälligt jobb. 

 

 

Här är stugan, den röda på bilden. Den ligger i en jättestor trädgård nära intill ägarna/hyresvärdarnas hus, den vita tegelvillan till höger i bild. På ena sidan av tomten går en liten väg som leder ut på den större vägen mellan Slite och Visby. På övriga tre sidor är det åkrar, och bortom dem skog. Ska bli trevligt att utforska promenad- och cykelvägar här.

 

Just nu går man in genom köksingången, dvs vid trätrappan och träräcket på stugans baksida - något som säkert fungerar utmärkt för sommargäster, men jag får kanske undersöka möjligheterna att använda den egentliga huvudentrén för att slippa komma in i köket med leriga fältkläder och senare vinterkläder, eftersom hängarna för ytterkläder finns i det som egentligen är hallen...

 

Men köksingången har fin utsikt över både trädgården och omgivande landskap.

 

 

Inredningen och utrustningen i stugan är influerad av dels att ägarna/hyresvärdarna är fransmän, dels av att stugan normalt bara hyrs ut som sommarstuga. 

 

Om man går in genom köksdörren ovan kommer man alltså rakt in i köket. Färgskalan generellt i hela stugan går mycket i vitt och ljusgrått trä, vilket hade gett lite skärgårdskänsla om inte inredningen i övrigt dragit i en helt annan riktning med möbler i svart och glas uppblandat med äldre saker. Köket är utrustat med både en vanlig spis i litet format och en rejäl vedspis. Och de har dessutom lyckats klämma in en liten bänkdiskmaskin, sådan lyx är jag ju inte van vid! Nästa rum om man går rakt genom köket är ett litet rum där det bara finns garderober/städskåp (och som synes en slags prydnadsbarnvagn).

 

 

 

 Klart och påskrivet! Idag har jag fått hem anställningsbeviset för ett länsstyrelsejobb på Gotland - och kommer därmed att jobba där till året slut.

 

Jobbet ifråga är ett naturvårdsjobb, handläggning av Natura 2000-områden. Detta kan omfatta både bildande av nya Natura 2000-områden, och revidering och uppdatering av gamla skötselplaner för befintliga Natura 2000-områden. Ska bli roligt!

 

 

...så var jag faktiskt lite rädd att systerdottern skulle bli rädd för denna anskrämliga uggla. Hon har döpt den till "Ugglo" vilket jag tycker är ett mycket passande namn ("Uggly" hade nog varit ännu mer passande...).

 

 

 

 

Kůrka, Řezáč, Macek & Dolanský, Pavouci České republiky, Atlas, utgiven 2015 på Academia.

 

Spindelbiblioteket-serien har ju haft ett lååångt uppehåll nu, vilket helt enkelt berott på att jag hade skrivit om hela mitt spindelbibliotek och det har inte utvidgats ytterligare. Förrän nu. En bekant tipsade om denna nyutkomna tjeckiska spindelbok (tack Stanislav!), och jag valde att skaffa mig den trots att jag inte begriper ett ord (jo, nu vet jag ju faktiskt vad spindlar heter på tjeckiska - pavouci!) eftersom den täcker även svenska arter väl och är något helt otroligt prisvärd.

 

 

 

Det här är en typ av bok jag ofta hör att folk efterlyser: En bildguide i lagom fältformat för spindlar som ska omfatta alla arter i regionen, inte bara ett urval vilket oftast är fallet med bildguider. I detta fall är det en guide till tjeckiska arter, men de flesta av våra svenska arter finns även i Tjeckien och jag tror inte det är många som saknas (fast några stycken gör det åtminstone). Sen finns det förstås med arter som inte finns här uppe i norr, det får man stå ut med. Men det innebär också att boken troligen är väldigt användbar i stora delar av Europa, dvs reser man i Europa är detta en bok som kan vara lämplig att ta med sig till ganska många ställen.

 

Texten kan jag ju inte läsa, men den ser ut att vara vad man kan förvänta sig av en bestämningsbok: En kort sammanfattning om spindlars biologi i allmänhet i början av boken, och sedan beskrivningar av familjer och enskilda arter, med bilder och med både vetenskapliga och tjeckiska namn på alla arter. Och till skillnad från andra böcker av den här typen är den alltså komplett (för den region den avser), det är inte bara ett urval som presenteras och den omfattar även familjen Linyphiidae (vilket ju inte alltid är fallet). Därmed värd att skaffa sig enbart för Linyphiderna tycker jag! Sen är det som vanligt med bildbestämning av spindlar: Många arter går inte att bestämma från bild, men den här boken kommer ändå att vara ett utmärkt komplement till bestämningslitteratur med nycklar och bilder på parningsorgan, och bra för att få en första aning i fält. Lite synd att boken inte även har teckningar på parningsorgan, det hade ju varit perfekt! Fast den är ganska tjock redan om man ska ha med den i fält förstås...

 

Boken är som sagt enormt prisvärd, inte bara för att den är en bra spindelbok värd att betala för utan för att den kostar helt otroligt lite. Man kan köpa den från tjeckiska nätbokhandlare (finns flera) och priset ligger nånstans runt 200 kr, ofta strax under (frakt ej inräknat). Jag köpte den från Entosphinx, ett tjeckiskt företag som säljer entomologimaterial. Om den getts ut här i Sverige eller i annat västeuropeiskt land hade den här boken kostat ett par gånger mer, dvs den är superbillig även inklusive frakt från Tjeckien och hade varit väl värd ett betydligt högre pris. Men för mig känns det bra att inte behöva betala så mycket för en bok jag inte förstår texten i, för det är annars något som kunnat få mig att dra öronen åt mig: Även om en bok med avseende på innehåll och kvalitet är väl värd sitt pris - är den det för just mig om jag inte kan läsa den? För just den här boken är svaret absolut ja! För det här är en bok där man har mycket nytta av enbart bilder av arterna med vetenskapliga namn. Hade man sen kunnat läsa artbeskrivningarna också hade det varit ännu bättre, men lite kan man kanske lista ut...

 

 

 

 

Hushållet har nu begåvats med en ny soffa! Och detta är något av en milstolpe eftersom det är första gången i mitt 40-åriga liv som jag köpt en ny soffa...

 

Men den gamla har nu sist och slutligen fått tacka för sig, tyvärr, för jag har gillat den och det bar lite emot att byta ut den mot en modern standardsoffa med standardutseende. Gammelsoffan var väldigt gammal med en guldfärgad blommig klädsel av en typ som inte ses på några modernare soffor, men den var lite liten (tvåsisig) och framför allt väldigt VÄLDIGT sliten. Jag övertog den i samband med att jag flyttade ur en möblerad etta jag hyrde i andra hand när jag först flyttade till Stockholm för mer än tio år sen där den ingick i möbleringen. Och den var väldigt sliten redan då. Efter det har den inte bara använts av mig utan även ingått i möbleringen när jag i min tur hyrde ut min lägenhet i andra hand till en rad hyresgäster under de nästan tre år jag bodde i Finland. Nu fanns det knappt helt tyg kvar längre på armstöd och stora delar av sitsen, fjädrarna gnällde och det var ett hål i ena dynan som man bara väntade på att en fjäder skulle resa sig ur sådär som det gör på skämtteckningar av slitna soffor...

 

 

Så tack för lång och trogen tjänst, soffan. Kommer att sakna dess charmiga utseende (här har vi en soffa med karaktär!), men den har faktiskt gjort sitt nu...en kompis sade om den "kan du inte ge den till uteliggarna?" men ändrade sig efter en titt på den till "nej, inte ens uteliggarna vill ha den" (på den här bilden ser den ganska bra ut, men det är ganska missvisande).

 

 

 

 

 Så jag har under en tid letat efter en ny soffa, och snubblade en dag över soffan nedan på Mios fyndavdelning. Egentligen hade jag redan dömt ut Mio som för dyrt för mig, jag var egentligen där för att titta och provsitta för att ha något att relatera till när jag letade på Blocket. Sen hittade jag denna högst anonyma soffa, den saknade prislapp och lapp med information, personalen visste inte heller riktigt vad det var för något och den fanns inte i datorsystemet då modellen hade utgått. Så jag fick den billigt och tycker att jag gjort ett fynd!

 

 

 

 

Färgen är något brunare än den ser ut på bilderna (den är ljusbrunbeige, inte grå). Den är betydligt större än min gamla (tresitsig men man kan utan vidare få plats fyra, dvs man slipper klämma ihop sig om det kommer mer än en person och hälsar på), och den är både lång och bred nog för att man ska kunna sova bekvämt i den om man plockar ur ryggdynorna. Mamma har testat detta och gett den med beröm godkänt. Dessutom är klädslen avtagbar vilket betyder att man kan tvätta den och på sikt någon gång i framtiden även skulle kunna sy en ny klädsel om denna blir rejält sliten (något jag ofta önskat att jag kunnat göra med gammelsoffan, men då hade man behövt vara mycket bättre än jag på att sy och dessutom kunna det här med att klä om möbler).  

 

 

 

 

   

 För en tid sedan (i höstas) hörde jag en dag ett förskräckligt brak utifrån hallen. Helt utan förvarning hade min kkädhängare/hatthylla slitit sig loss från väggen och ramlat ner, och dessutom dragit med sig en bräda med krokar på som satt under! Väggen är en väldigt dålig och klen gipsvägg som är hopplös att fästa något i, och även om jag med hjälp av pappa gjort det efter konstens alla regler så hade alltså hela hatthyllan nu rasat ner (fast den hade suttit uppe i över sex år, man får vara glad för det!). Men eftersom vi gjort det så ordentligt blev det rejält stora hål i väggen också. Så under hösten har jag haft ytterkläder, halsdukar, mössor mm lite varstans i lägenheten medan hallen inväntat renovering.

 

Och nu har jag satt igång. Jag har spacklat och målat väggen och jag köpte en Ikea-stolmen-klädhängare på Blocket eftersom en sådan består av två stolpar som spänns mellan tak och golv och som man sedan fäster klädstänger och hyllor mellan, dvs man behöver inte fästa något i väggarna. Däremot visade det sig krångligare än väntat att få dit dem eftersom mitt tak är väldigt ojämnt - just nu sitter de stadigt men den ena stolpen sned och lite för nära väggen vilket gör att det inte går att få dit en hylla som egentligen också ska vara där. Får se om jag kan lyckas lösa detta. Så det är inte färdigt förrän jag lyckats lösa problemet med den sneda stolpen, men för tillfället går det åtminstone att hänga kläder i hallen igen!

 

 

 

 

   

 

I år lät vintern vänta på sig, men den kom och det med besked! Och nu är det ett sånt där vintrigt sagoland häruppe, fantastiskt vackert! Tyvärr kan jag inte som jag brukar bjuda på vackra balkongutsikter, för balkongens fönster är alla helt igenisade och efter ett mycket kortvarigt töväder för någon vecka sen är de också fastfrusna och går inte att öppna. Vilket är jätteilla för det betyder att jag inte kan fylla på mat till fåglarna! Men här är ett foto jag tog genom ett litet hål som jag hade skrapat upp.

 

 

 

Vinterpromenader i snön är fantastiska, här är några bilder från utkanten av Flemingsberg:

 

 

I dag gjorde jag vinterns första försök att åka skidor. Jag har dragit mig lite för detta, för det var länge sen sist och jag vet att mina skidor inte är i något vidare skick. Men idag packade jag in dem i bilen och åkte till det närbelägna friluftsområdet Lida där det finns skidspår att åka i. Det gick sådär. Mina bindningar är så tröga att jag knappt kan knäppa på mig skidorna, det tog jättelåg tid. Och eftersom jag inte hittade vallan (den ligger säkert allra längst ner i någon låda i förrådet...) så hade jag ingen sådan och skidorna var så hala att man nästan kunde ramla omkull från stillastående. Så det blev en mycket kort och försiktig tur. Får nog ta och skaffa lite valla och försöka igen.

 

Ska göra ett skridskoåkningsförsök också, men det är jag verkligen dålig på - jag har egentligen aldrig lärt mig komma överrens med mina långfärdsskridskor. Jag tänker att jag kanske egentligen borde skaffa mig ett par hockeyskridskor (eftersom en del av skälet till att jag inte kommer överrens med långfärdsskridskorna är att jag bara åkte på konståkningsskridskor som barn) för det hade nog varit till hjälp för att komma igång med skridskor där skenorna inte är så långa tror jag...men i Lida hade de förutom skidspår även plogat banor på sjön, så jag blev väldigt skridskosugen. Får ge mig ut i förrådet och gräva fram skridskorna, har jag tur kanske jag hittar vallan också? 

 

Vägarna är överlag ok här trots kylan, men småvägarna som t.ex. den slingriga grusvägen till Lida får man förstås vara försiktig på. När jag skulle åka hem från Lida fick jag stanna där grusvägen från Lida kommer ut på en liten landsväg för at låta en lastbil köra förbi innan jag kunde svänga ut. Det är uppförsbacke ut på vägen, och när jag skulle köra när lastbilen passerat kom jag ingenstans, hjulen gick bara runt. Som tur är hade jag ingen bakom mig så jag kunde rulla bakåt tills hjulen fick fäste. 

 

Nu är snön och det fina vintervädret borta tyvärr, men det hade den fördelen med sig att balkongfönstren går att öppna igen så fåglarna kan få påfyllning av mat.

Hm, har ju redan tidigare funderat på att flytta bloggen härifrån, mest för att det är superirriterande att jag inte kan lägga upp bilder som man vill ha stående även om jag sparat dem stående på datorn. Det här problemet har funnits länge, sedan blogg.se gjorde om sitt system för flera år sen, och aldrig lösts. Och sedan dess har jag tänkt att jag borde flytta på den. Upptäckte när det här hände att jag började tänka på detta problem när jag var ute och fotograferade, att jag måste ta någon bild liggande också även när jag tyckte att stående format lämpade sig bättre för att kunna lägga upp bilden i bloggen om jag skulle vilja. Och så styrd av mitt bloggverktyg vill jag inte vara! Vet inte om fler än jag har det här problemet, men oavsett om det beror på blogg.se eller på att blogg.se inte kommer överrens med min dator/operativsystem/webläsare eller likande, så spelar det ingen roll - jag vill ju kunna använda bloggen under de förutsättningar jag har, och kan jag inte det så är det ett dåligt bloggverktyg för mig. Det finns även en del andra krångligheter, men mycket är också väldigt bra här tycker jag. 

 

Men nu har jag ju faktiskt sen en del år tillbaka ett eget domän, så det vore ju vettigare att ha bloggen där - dessutom skulle det innebära att jag hade sluppit reklam. För det gör man ju inte på en gratistjänst som denna, och det säger jag inget om - det får man stå ut med om man utnyttjar gratistjänster, och jag tycker nog att blogg.se löst det på ett sätt som inte gör reklamen så väldigt störande. Men som sagt, i och med att jag faktiskt har ett eget domän så kan jag ju slippa det. Så jag ska ta och göra en testblogg för att utforska hur bloggverktyget funkar på mitt webhotell (om det går att lägga upp stående bilder t.ex....), och även undersöka hur man gör för att i så fall flytta den här bloggen dit. För det är en förutsättning för att flytta och det som gjort att det dröjt så länge innan jag tagit itu med det - den här bloggen har ju nu faktiskt ganska många år och ganska många inlägg på nacken och alla dessa inlägg och bilder vill jag inte bli av med utan få med mig i en eventuell flytt.

   

Med tanke på hur förtjust jag är i djur och hur förtjust jag är i att virka så är det intressant att jag aldrig virkat djur förrän väldigt nyligen. I alla fall inte sen jag var ganska liten, då gjorde jag små hästar och kor med mera i vad som idag hade kallats amigurumiteknik, men det ordet fanns inte i Sverige på den tiden och jag hade inga mönster heller, det var helt fritt skapande.

 

Och saken är att jag inte gillar amigurumiteknik (amigurumi för den som inte vet är väldigt enkelt beskrivet figurer virkade i fasta maskor där olika delar ofta virkas för sig, stoppas och sätts ihop, exempel finns på bild nedan) fast jag tycker att resultatet kan vara helt fantastiskt. Det var ok att göra saker bara bestående av fasta maskor när jag var liten och höll på att lära mig, men numera tycker jag det är tråkigt. Jag vill att virkandet ska vara lite hjärngympa också, så jag virkar hellre komplicerade spetsmönster eller lite udda typer av maskor och liknande. Men 2013 fick jag en liten systerdotter och då kändes det som en bra idé att börja virka gosedjur...och på den vägen är det.

 

Det började med en snuttefilt i form av en anka. Den var ok, för det var bara ankhuvudet som var åt amigurumihållet, själva filten hade en lite annan maskstruktur (dvs roligare att virka..) och dessutom var den ganska liten så den gick fort att göra.

 

Men sen fick systerdottern en igelkott i julklapp. I mönstret skulle den göras i vanligt virk-bomullsgarn, men jag ville dels att den skulle vara mjukare och gosigare, dels att den skulle ha mer taggiga taggar, så jag gjorde huvud och mage i ett mjukt luddigt garn och den taggiga ryggen i ett spretigt effektgarn. Det senare var jättejobbigt att virka i eftersom det var så lurvigt att man inte såg maskorna. men resultatet blev bra tycker jag.

 

Och efter det flippade det ut på riktigt. Sommaren 2014 var jag på en midsommarfest med flamingotema, vilket bara det ju är ganska galet, och inför detta tog jag tillfället i akt att virka en flamingo till systerdottern. Jag hade hittat ett mönster (ett amigurumimönster) på en flamingo tidigare och varit ganska sugen på att göra en sådan för att den såg så knasig ut, men inte blivit färdig till det. Så i samband med flamngomidsommarfesten tog jag tillfället i akt. Enligt originalbeskrivningen skulle den förstås göras i bomullsgarn, men jag ville att den skulle vara dels lite gosigare och dels ganska stor, så jag använde ett tjockare stickgarn istället och dessutom fick den rysch i rumpan i form av ett effektgarn. Det hela blev en ganska imponerande flamingo nästan i naturlig storlek, som gick under arbetsnamnet Floyd (men som systerdottern sedan döpt till något annat).

 

 

Sen hade jag en ganska lång paus i gosedjursvirkandet (det behövde jag efter flamingon Floyd). Ända till nu i somras när ett litet kusinbarn skulle döpas och jag och systrarna bestämde oss för en present i form av en vimpelgirland med små fåglar hängande i. Systrarna sydde vimplar, jag virkade fåglar. Jag utgick från ett mönster, men har modifierat det så mycket att det snarast måste betraktas som enbart inspiration. Och eftersom jag behövde göra många fåglar så skrev jag faktiskt ner mönstret för en gångs skull, vilket jag aldrig gör annars när jag s.a.s. virkar på fri hand. Det finns en hel del individuell variation hos fåglarna (alla är lite olika) men variationen består mest i hur vingar och stjärt ser ut och eventuell tofs på huvudet m.m., grundmönstret är detsamma och jag kommer säkert att återanvända det en del. Och har redan gjort det, för eftersom systerdottern såg och blev förtjust i fåglarna fick jag ju göra ett par stycken till henne också sen.

 

(Ber om ursäkt för den liggande bilden, men på blog.se kan man inte ladda upp bilder som är i stående format. Funkar inte ens om man vänder dem och sparar om dem stående, och det går inte att vända den här. När jag från början lade min blogg på blog.se så gick det, men det var länge sen och nu har det varit så här i ganska många år. Hade flyttat bloggen om det inte vore för att jag är för lat för att göra en ny nån annanstans...)  

 

 

Och nu till jul följde jag upp småfåglarna med en amigurumitolkning av en stjärtmes som kusinbarnet fick i julklapp. Samma grundmönster men i tjockare garn vilket gav större format och mer gosedjurskaraktär.

 

På det hela taget gillar jag mina småfåglar, de blir väldigt söta och jag är ganska stolt över det där mönstret. De är också ganska praktiska: Gör man dem i vanligt tunt bomullsgarn är de små (ungefär samma storlek som en blåmes) och blir söta prydnader, i tjockare garn blir de ett lagom litet gosedjur. Dessutom går de så snabbt att göra att jag dels inte hinner tröttna på att det bara är fasta maskor och dels går det fort att slänga ihop en eller ett par som presenter. Tänkte att jag skulle göra några som julgransprydnader till jul (domherrar kanske?) men det hann jag inte till den här julen.

 

Att jag inte hann berodde mycket på ett annat större virkprojekt: Systerdottern har nu kommit in i åldern där hon gillar hästar och är stor nog för en käpphäst, så till henne virkade jag en sådan i julklapp (ja jag virkade huvudet alltså). Även denna gång i garn som är mjukare och luddigare än virkgarn, och denna gång helt utan mönster så den är helt egen design. Och den tog mycket längre tid än den borde gjort för att garnet vållade mig stora problem! Jag startade med ett garn som jag hittat i en reakorg i en garnaffär i Linköping i somras, men det visade sig snart att det vita garnet inte skulle räcka. Och naturligtvis visar det sig också att nämnda garn inte går att få tag på. det finns inte i några garnaffärer jag besökt (jag har inte kommit till Linköping, men eftersom det låg i reakorgen är ju risken rätt stor att det inte funnits kvar där heller), och det var lika hopplöst att hitta något liknande. Det sprack antingen på färgen (en varm gulvit) eller strukturen. Så veckan före jul sprang jag helt av en slump på ett garn i nästan exakt rätt färg och en liknande men tunnare struktur på Myrorna! Det var lite för tunnt, men det löste sig genom dubbelvirkning med ett vanligt tunnare gulvitt stickgarn, och den enda skillnaden som syns är att Myrorna-garnet är lite mer glansigt än det jag började med. Men det syns nog bara om man vet om det. Hästen blev färdig precis innan jag åkte ner till Skåne för att fira jul, och den kompletternade ridhjälmen jag också gjorde (för man måste ju ha hjälm om man ska rida) blev klar på julafton...

 

  

På det hela taget är det intressant att jag som är en sådan småkrypsfantast hittills bara virkat däggdjur och fåglar. Jag behöver diversifiera mig och börja virka kryp i allmänhet och spindlar i synnerhet! 

Ja den här bloggen är ju minst sagt inaktiv, och det är något jag sagt i nästan alla de få inlägg som gjorts de senaste två åren sådär. I princip lade jag av med bloggandet när jag flyttade tillbaka till Sverige från Finland, av flera skäl. Kanske framför allt att bloggen har så få läsare att det inte kändes så meningsfullt, och att andra nätaktiviteter (läs: Spindelnätet på facebook) och massa ideellt krypjobb som t.ex. tidskriften yrfän tog alltmer tid. Men efter att flera familjemedlemmar klagat på bloggens aktivitetsnivå under julen så får jag kanske ta och ompröva det beslutet...så vi får väl se om jag kan klara att blogga lite mer framöver. 

 

Till att börja med kan jag ju följa upp det sista blogginlägg som gjorts, om köksrenoveringen. om man nu kan kalla det en köksrenovering när det bara var frågan om att måla köksluckor. Men det gjorde verkligen en otroligt stor skillnad, det känns som ett nytt kök! Jag skulle vilja följa upp det med nytt golv i köket för det behövs verkligen, men ekonomin tillåter inte sådana utsvävningar just nu (nån läsare av denna blogg som behöver en ekolog? För jag behöver ett jobb!). Det hade också gjort stor skillnad. Golvet som finns nu är ett väldigt slitet och fult linoleumgolv. jag gillar linoleumgolv i kök - mjukt att gå på och lättskött, och det passar stilen i det här köket - men det behöver bytas och då gärna till ett som inte ser ut som de man brukar ha i garage och förråd. Skulle kunna tänka mig svartvitrutigt t.ex., det hade passat i det här köket. Eller rödvitrutigt?

 

Och så behöver jag fortfarande måla insidorna på köksluckorna för det har jag inte blivit färdig till.

 

Ett annat renoveringsprojekt dök också upp strax före jul: En dag hördes ett stort BRAK från hallen. Hatthyllan/klädhängaren hade ramlat ner, och i fallet dragit med sig brädan med krokar som satt under den. Anledningen är att alltihop satt i en otroligt dålig gipsvägg, som nu efter ca 7 år plötsligt gav upp. Och då var ändå hatthyllan uppfäst enligt alla konstens regler, det är inget fel på fästena utan problemen finns hos själva väggen. Väggarna i min lägenhet är av två slag: Antingen väldigt hårda betongväggar som inte ens pappas slagborr biter på, eller dessa gipsväggar som består av väldigt tunna gipsskivor med bara luft inuti. Det finns liksom inget för skruvar och sådant att fästa i (ens med pluggar) och de håller inte för något som väger lite mer, som t.ex. hängande vinterjackor och kappor (i synnerhet vinterkappan till hemvärnsuniformen väger rejäl mycket...). Så jag behövde hitta en ny lösning för att kunna hänga kläder i hallen, och helst en där jag inte behöver fästa något som väger något i den där väggen! Lösningen tror jag är en Ikeavariant för förvaring som jag redan har i rummet i lägenheten (byrån) i form av två stolpar som fästs i taket, inte i väggarna, och som man sedan kan sätta hyllor, klädstänger med mera mellan. Och jag hittade en sådan på Blocket med två stolpar, klädstång och en hylla som jag inhandlade före jul, men jag har inte satt upp det hela än. Behöver spackla och måla lite först, för det blev rejäla hål i väggen! Krokarna sätter jag nog upp igen sen, för de rasade nog bara för att hatthyllan drog med sig dem. I alla fall så har jag ingenstans att hänga kläder i hallen vilket är väldigt opraktiskt, så just nu har jag de vinterkläder jag använder hängande på köksstolarna, och övriga ytterkläder som inte används så här års ute på balkongen. 

 

Jag ska göra några inlägg med bilder till snart...

 

 

 

 

Så! Målat och klart, luckorna på plats, knoppar putsade och tillbakaskruvade. Och trots dåligt måleri och visst behov av en strykning till på vissa luckor och lådor blev resultatet ändå bättre än det var tidigare, och färgen gjorde jätteskillnad i köket som ser både fräschare och mycket hemtrevligare ut.

 

 

Sen är det lite småsaker som behöver fixas som inte syns: Jag behöver måla luckorna på insidan också, för det har hamnat för mycket rödfärg där. Det ska jag göra nån gång när jag blir färdig till det. och jag behöver köpa skruvar och brickor till vissa av knopparna, för många av skruvarna är för korta (se tidigare inlägg om detta) och når bara nätt och jämt igenom så knopparna går runt runt. Det syns ju inte, men det är irriterande!

 

Och i samma veva har jag äntligen gjort mig av med flyttlådorna på balkongen och burit ut alla växter som övervintrat inomhus. Det blev fint och grönt på balkongen, och glest i fönstren inomhus.

 

 

Målandet fortskrider. Jag är nöjd med färgen som i kulören, däremot inte färgen som produkt (Sadolin). Den täcker dåligt trots att underlaget är vitt, minsta lilla nyansskillnad liksom minsta lilla ojämnhet eller repa syns igenom även efter två strykningar, och lite större skillnader som det ärggröna där knopparna har suttit (och jag har ju slipat luckorna, så vi pratar ändå bara om en ljus mintgrön skiftning mot det vita...Som tur är gör det inget just där eftersom knopparna ju ska på igen, men ändå!). Dessutom blir det flammigt även efter två strykningar med generöst med färg. Dålig färg med mycket lösningsmedel och lite pigment! Det blir också lätt små luftbubblor i den som torkar som små ojämnheter i färgen. Tips: Undvik Sadolinfärg för att måla köksskåp! Undrar om Rusta har en motsvarighet, för deras vanliga väggfärg tycker jag är bra och ofta bättre än dyrare märkesfärger (åtminstone de jag har provat)? Fast där kan man inte få färgen den bruten så det bygger på att man vill ha den kulör som finns... 

 

Sen blir det inte direkt bättre av att jag målar på balkongen där det gärna dyker upp små blomflugor som fastnar i färgen...ska man ha det här riktigt snyggt får man nog lämna in luckorna, men så petig är jag inte. Det får se lite hemmålat ut med lite penselränder och ojämnheter, det är ändå mycket bättre än det var tidigare. Men det är irriterande när det halvdana resultatet inte beror så mycket på mig som på att färgen är dålig!

 

 

Men den rödorangea kulören är jag nöjd med!

 

 

 

 

 

 

Projekt träskakvarium som jag skrev jättemycket om för sådär ett år sen här på bloggen befinner sig på teststadiet. Jag har inte satt igång det stora akvariet, men jag satte upp ett litet akvarium enligt de principer jag tänkt mig. Torvbotten, en uppstickande "ö" med växter på, och vattenväxter. Jag stoppade i en luftpump för att få lite cirkulation på vattnet, för jag tyckte att det blev så äckligt när det var helt stillastående, men annars finns ingen apparatur alls. Ingen doppvärmare, inget filter, bara en luftpump. Ön byggde jag av ett torvblock vilket visade sig vara ett mindre bra val. min tanke var att det var lätt att skära till i rätt form och att det skulle hålla formen bättre än "lös" torv, och det stämmer nog, men tyvärr är den också så grov och hård att det är hopplöst att gräva för att plantera något i den. Jag försökte stoppa i lite vanlig svensk vitmossa ovanpå, men den trivs helt enkelt inte inomhus. Skulle vara trevligt att få tag på vitmossa från ett varmare klimat, för det vore snyggt att inte ha bar torv uppe på "ön". 

 

 

 

Det enda som funkar lite sämre är vattenväxterna. Jag har stoppat i snabbväxande, näringskrävande arter och vet inte om de trivs mindre bra pga näringsbrist (men jag matar fiskarna bra så det tillförs absolut näring), att växterna inte trivs i lågt pH, eller bara brist på ljus. Tack vare torven är akvariet ett brunvattenssystem, visserligen är akvariet litet men det står i köket där det inte kommer in mycket ljus utifrån (norrfönster med balkong med tak över utanför). Om jag gör det här i stora akvariet är tanken att ha belysning, och då skulle man kunna ha ett lysrör som ger bra ljus för växterna. Däremot har jag absolut inga algproblem heller, om det hänger ihop med ljus, näringsbrist eller effektiva algätande fiskar och sniglar eller en kombination av alltihop vet jag inte men det ärt skönt i alla fall. Övervattensväxterna, som står i genomsur torv, trivs däremot bra.

 

Hela försöket har varit igång ett antal månader nu och fungerar utmärkt bortsett från att jag hade önskat att växterna trivts lite bättre. Men fiskarna trivs, och vattenvärdena är bra - det finns ingen överskottsnäring alls i vattnet som är näringsfattigt trots bristen på filter och en liten vattenvolym. Vattnet är fortfarande mjukt och surt, men det är intressant att se hur länge det varar (dvs hur lång tid det tar tills torven är urlakad och inte sänker pH-värdet längre).