I helgen besökte Pojo blåsorkester blåsmusikfestivalen i Jönköping. Det var trevligt och vi hade jättefint väder, något som alltid är en fördel när man spelar utomhus. 

Vi åkte från Finland med färjan från Åbo, något som gav bra fotograferingsmöjligheter (jagar ju alltid bilder till presentationer och så), man kommer ju så mycket högre upp på en så här stor båt så man har fin utsikt. Tidigare har jag bara åkt Finlandsfärja nattetid om vintern och då är det för mörkt för att se någonting, men så här års är kvällarna ljusa. Och jag ber om ursäkt för att det blir lika mycket skärgårdsbilder som på orkestern, men jag lyckades inte få några bilder på orkestern spelande eller ens inför konsert så jag kompenserar med vackra solnedgångar.

I Jönköping bodde vi i stugor på en camping, ganska nära centrum. Fredagens aktiviteter inleddes med snabb incheckning och därefter spelning inne i stan (vi kom fram vid ett och hade spelning klockan tre). Våra spelningar i Jönköping gick sådär, i synnerhet den första på fredagen. Bl.a. spelade vi Petras solostycke Archipelago, och denna gång spelade jag trumpet istället för flygelhorn för att lite lättare göra mig hörd utomhus. 

Paula (flöjt) och Taina (tuba) utanför nybyggda kulturhuset "Spiran" i Jönköping. Flott, och med fina konsertsalar. Vi spelade dock bara utomhus.

På lördagen spelade vi på förmiddagen, sen var eftermiddagen ledig - så då kunde man gå på stan och lyssna på andra orkestrar (och det var även marknad i Jönköping samtidigt) tills det var dags att gå på jubileumskonsert (festivalen 15-årsjubilerade) på kvällen. Så programmet var ganska glest, men vädret var fint och vi hade trevligt. Och vissa hade nog trevligare än andra - på lördagkvällen ramlade eufonisten och förstetrumpetaren in i Nannes och min stuga med en nästan urdrucken flaska Koskenkorva salmiakki (och jag konstaterade efter att av nyfikenhet kollat saken i taxfreen på färjan på vägen hem att jovisst, Finland har förstås tillverkat sprit med tjärsmak också) och hälsade mig "välkomen till Finland". Det var ju lite intressant att de valde att hälsa mig välkommen till Finland vid ett tillfälle när vi faktiskt inte var i Finland...  


Pojo blås inväntar sin tur att spela på torget. Lördag morgon var lite kylig, därav fleecejackorna - men vVi har ju i alla fall väldigt bra kläder för utlandsspelningar, i finska färger. Den väldigt propert klädde personen i förgrunden är vår oboeist Jan, som inte gärna visar sig i så simpla plagg som fleecejacka förrän han är absolut tvungen. 

Nanne har en lila tenorsax.




Vi diskuterade under festivalen detta faktum att bara ett litet fåtal blåsinstrument kommer i andra färger än standardfärgerna för respektive intstrument (mässing och silver för brassinstrument, flöjter och saxofoner, och svart för träblåsinstrument av trä utom fagotter som är av brunt trä). Trumpeter och saxar kan man få i alla möjliga färger, men i stort sett inte några andra instrument (förutom vita sousafoner). Och med stort undantag för de väldigt färgglada tromboner av plast och glasfiber som visades upp av de instrumentförsäljare som ställde ut under festivalen...undrar när det kommer en trumpetversion (man har tydligen inte lyckats konstruera fungerande ventiler i plast än, men de kunde ju haft en slidetrumpet?).  

Den stora behållningen av resan var dock inte våra egna spelningar utan de två konserterna vi var på i Jönköping, som båda var riktigt riktigt bra. På fredagen var vi på en filmmusikkonsert med Windcorp och ett par sångsolister, något som gav mig otrolig brassbandsabstinens (Verkligen! Jag ville smyga mig upp på scen och stjäla någons kornett) och många av orkestermedlemmarna något av en brassbands-aha-upplevelse - brassband är ovanliga i Finland så de flesta hade nog inte hört den typen av orkester, i synnerhet inte på den här nivån. Synd bara att de inte spelade någon originalmusik för brassband också. På lördagen var det jubileumskonsert med Marinens Musikkår och en sopransaxsolist - även det en jättebra konsert. Dessutom var det åtminstone ett par bra amatörorkestrar i stan som var väl värda att lyssna på. 

Och på tal om brassband har även Solna Brass nyligen haft filmmusikkonsert, och eftersom jag inte har någon inspelning från Jönköping (och en inspelning med oss hade inte varit värd att lyssna på ändå) kan ni ju lyssna på dem istället (gör det! Det här är ett trevligt arr av musik som annars vid det här laget börjar kännas ganska sönderspelad i blåsmusiksammanhang):





Efter två dagar i Jönköping styrde vi kosan norrut igen och mellanlandade några timmar i Stockholm innan Finlandsfärjan avgick, till förnöjelse för finländarna som inte är bortskämda med att kunna shoppa en söndageftermiddag (för här är allt stängt då). Den här gången åkte vi färja till Helsingfors med ett av kryssningsfartygen, så vi var inte framme förrän ett på måndagen (färjan gick från Stockholm åtta kvällen innan), och jag var hemma i Ekenäs vid tre. Efter två färjturer över Östersjön på fyra dar har jag dock fått nog av Finlandsfärja (eller Sverigefärja som det förstås heter i Finland) för ett bra tag framöver - det tråkiga med att resa är, tycker jag, just det faktum att man faktiskt måste transportera sig till resmålet. Och i just det här fallet har Pojo blås tillbringat mer tid i buss och på färja än i Jönköping...men vi hade trevligt, som sagt. 


                           "nu sätter solen eld på liten ö", som det heter i visan Kajsas udde.

Och vare sig jag vill eller inte blir det nog snart färja igen, för jag har tänkt hinna med ett besök i Estland nu i juni...

Och apropå det tidigare inlägget om sommarens arbetsplanering kanske jag skulle ta och pricka av besökta öar för att se hur många jag kommer upp i i år? Regeln är att besökta öar är sådana man har ärende till och/eller tillringar lite tid på - sådana man bara passerar över på väg till en annan ö räknas inte. Inte minst för att det ibland faktiskt kan vara lite oklart vad som faktiskt ska räknas som en ö...

Hittills i år kan vi därmed räkna Korpo, Skärlandet och Gullö. Totalt 3. Hade jag även räknat de där man passerar över hade antalet varit minst det dubbla, men det gör jag ju inte. 

Årets först besökta ö - Korpo, där jag var på ett möte i mars. Och kunde konstatera att det är otroligt vackert därute om vintern och det är märkligt att det inte förekommer mer vinterturism.




Ö nummer två var Skärlandet som vi besökte på exkursionen vi hade på seminariet nu i maj, och som jag även varit på ett par gånger för att reka inför exkursionen. På bilden en betad strandäng (inga kor ute än dock) tidigt i maj. När vi hade med oss besökarna hit lite senare i maj var det lite grönare och fantastiskt fint väder, mycket fågelsång och mycket vargspindlar.




Ö nummer 3, Gullö, var jag också på i samband med seminariet då vi åt middag på Gullö gård. Men därifrån har jag inga bilder. Maten var dock god, menyn såg ut som följer: Till förrätt siktartar på skärgårdslimpa, huvudrätt viltfärsbiffar med svampsås, och till efterrätt rabarberkaka och/eller chokladkaka.

Ja det var ju bara Bodil och Per som försökte sig på att hitta djuret. Per föreslog en gädda vilket förstås hade varit möjligt i den här miljön, men tyvärr var det inte en sådan. Per tyckte sig också ana insektsvingar, men det var tyvärr felaktigt även det. Bodil trodde att det som flöt på vattenytan var en sländlarv, vilket var helt korrekt - faktum är att det till och med finns betydligt mer än en sländlarv i bilden. Alla de där små avlånga korvarna av småbitar av växtmaterial som man ser på bilden, ett par uppe vid vattenytan och flera längre ner i vattnet om man tittar noga, innehåller en larv. Närmare bestämt larven av en nattslända (Trichoptera).

De här nattsländelarverna är av den typ som även kallas "husmaskar" - de bygger sig ett skal av material från miljön där de lever som de sammanfogar med silke och sedan går omkring med, ungefär som en snäcka eller en eremitkräfta med sitt skal. Huset är om inte artspecifikt så åtminstone ganska specifikt för en viss grupp nattsländor, t.ex. ett släkte, vilket innebär att det är till hjälp vid bestämningen. Många nattsländor bygger bara sina hus av ett visst specifikt material, t.ex. sand, blad eller trä, andra kan bygga av vad som helst som de kan hitta i sin omgivning vilket ofta ger upphov till ganska intressanta och individuella konstruktioner.


Om man tittar noga på den här bilden kan man upptäcka ännu ett djur förutom husmasken, nämligen larven till ett djur som förekommit en hel del på den här bloggen - fjädermyggor. Larven är liten och rosa och sitter längst upp på vänstra sidan av "huset".

En annan nattsländeart med en annan variant på hus.




Så här ser vuxenstadiet ut (sländan på bilden nedan har dock inget att göra med larverna på bilderna ovan, bilden är inte alls från samma ställe, men det är den enda bild jag har på en adult nattslända).

En Larinioides cornutus har bosatt sig vid Labans backspegel - den spindeln visste minsann vems bil den skulle välja! Det som verkligen är intressant i sammanhanget är att man väldigt sällan ser den här arten så här långt från vattnet. Var för vörigt tvungen att gå ut mitt i natten i går för att få se vem det var som valt att bygga ett stort hjulnät på bilen - hon är inte framme om dagen.

Kan också konstatera att ett Larinioidesnät fortfarande hänger ihop efter en biltur i hastigheter på upp till 80 km/h - vissa av de små trådarna i spiralen gick sönder men stommen är oskadd. I morgon testar vi 100 km/h på Helsingforsvägen på väg till orkesterrepet i Pojo...

Nu har våren kommit så långt att de flesta träden slagit ut och snart snart blommar häggen. När vädret är fint går Ekenäsborna man ur huse till Ramsholmenområdet, naturskyddsområdet som ligger alldeles i centrum och som är speciellt fint så här års eftersom det är lövskog av lundkaraktär (något tämligen sällsynt i Finland) med massor massor av vårblommor. Det är denna typ av natur som gett orten namnet Ekenäs - stan är ju belägen på ett näs och längst ut ligger denna lövskogslund där det idag inte finns mycket ekar kvar, men som av vegetationen och det som finns kvar av ek och hassel att döma tidigare varit en ekhage. I brist på betning är en stor del av området idag alskog, men det är åtminstone lövskog fortfarande vilket bara det är speciellt i Finland. Och alarna är gamla nog att vara en skyddsvärd miljö i sig och utgör en bra miljö för vedinsekter och därmed också hackspettar - förutom vanligare arter har både gråspett och vitryggig hackspett synts i området.

Själv kom jag inte så långt som till Ramsholmen ikväll - jag fastnade i parken vid Södra viken där jag gjorde ett tappert försök att fotografera kajor (till dörren på jobbet - jag tycker att det passat bra med en bild av kaja på Kajs och mitt rum). Kajorna var dock inte särskilt samarbetsvilliga och blev ideligen bortskrämda av hundpromenerande människor, cyklister coh bilar på väg till Ramsholmen (som ligger strax intill) så det blev tyvärr inga tillräckligt bra bilder. Men det var fint i alla fall.

För övrigt mötte jag fasanen i dörren igen när jag gick ut ur huset. Det blir dock inga bilder på honom i dag utan lite fåglar och andra bilder från södra viken i Ekenäs istället.

Osamarbetsvillig kaja.






Fågellivet i parken gick i stort sett helt i gråskala. Förutom kajor och kråkor syntes även sädesärla...




...och svartvit flugsnappare. Tyvärr jättedålig bild.




Södra viken. Vid vattnet blev fågellivet lite färggladare med gräsänder och starar.




Mamma gräsand med ungar (är det månne pappan som syns ute i vattnet på bilden ovan?). Finns inte mycket som slår små ällingar i gullighet!




Från parken och vägen mot Ramsholmen har man utsikt över Gamla stan i Ekenäs från sjösidan.



Hamnen är ännu ganska tom på båtar men det blir snart fullt. På den här södra sidan om centrum vid det gamla Fisktorget har Ekenäsborna sina båtar, på norrsidan finns gästhamnen för mer tillfälliga båtturister med diverse service och flera restauranger.




Att fiska är ett vanligt kvälls- och helgnöje i Ekenäs, och det står ofta fiskare på bryggorna runt öns centrum. I skogen som skymtar i bakgrunden finns Västerby friluftsområde, ett barrskogsområde med gammelskogskaraktär med myrar, små skogssjöar m.m. bara en halvmil från stan.

Håller som bäst på att försöka pussla ihop sommarens fältarbete, vilket inte är enkelt. Förstår inte hur jag ska hinna egentligen, och kan om inte annat konstatera att jag kommer att tillbringa mycket tid på resande fot i sommar och ganska lite tid i Ekenäs. Bara så ni vet om någon tänker hälsa på - ni är välkomna, men det kräver planering och framförhållning om man ska pricka några dagar när jag är hemma... 

Juni inleds med fyra dagars exkursion med Societas pro Fauna et Flora Fennica ut till fina naturområden i Åbolands skärgård. Något jag gärna vill passa på att göra eftersom det här i Finland är svårt att på egen hand komma ut i mer obebodda naturområden i skärgården om man inte har egen båt - det mesta av skärgården är privatägd och något i stil med Vaxholmsbolaget existerar inte här, så har man ingen egen båt är allt tämligen onåbart förutom öar som är såpass stora och välbesökta och med såpass stor befolkning året om att de har kollektivtrafik i form av vägfärjor och liknande. Så jag tar chansen att få komma längre ut till mer opåverkade områden än mina projektöar.

Jag hoppas också, av samma anledning, kunna följa med kollegan Marianne som jobbar med apollofjäril ut till någon av hennes lokaler i Ekenäs skärgård någon dag, och kanske få in lite spindelnätsfältjobb där. Spindelnätsprojektet som påbärjades förra året kommer annars att fortsätta men inte bli särskilt intensivt - det kommer i år att ersättas av hangöprojektet,m som jag ju faktiskt har fått anslag för. Det kan ändå bli lite nätmätningar när jag är ute på någon ö och inte har något annat för mig en kväll, men spindelnäten kommer i stort sett att få stå tillbaka den här sommaren.

Men framför allt ska jag i juni komma igång på allvar med ekosystemtjänstfältarbetet här på de finska öarna. Jag ska besöka åtminstone några av våra finska öar i juni har jag tänkt för att intervjua folk där om ekosystemtjänster. Jag ska också samla in prover (=fånga spindlar, och lite insekter) på stränder i närbelägna Hangö till projektet jag fick lite anslag för nyligen, något jag hoppas kunna komma igång med så snart det bara går. I slutet av juni har jag tänkt mig en resa till vår estniska projektö Muhu, det ska verkligen bli spännande! Och jag hoppas ha tid att se mig omkring lite också, kanske till och med åka en liten sväng till Saaremaa (Ösel) också. Resorna till de finska öarna och till Estland ska också samordnas med vår växthusgaskarterare inom projektet, som började nu i år.

Däremellan ska jag hinna vara handledare. Jag har en examensarbetare som börjar i mitten av juni som ska göra en undersökning om hur olika miljöproblem (i synnerhet algblomningar) i Östersjön påverkar båtturismen på våra öar. Så en avsevärd del av juni kommer att ägnas åt att hjälpa henne komma igång med sitt projekt med allt vad det innebär, och jag tycker det är jätteroligt att vi nu har en student inom projektet också. 

Petra och Johan ska ha midsommarfest i juni vilket varit trevligt, men tyvärr hinns det nog inte med en resa till Skåne - det blir till att fira midsommar antingen i Finland eller i Estland.

Och sedan är det juli och då har Elin och Lars inflyttningsfest i sitt nya hus i Åkarp! Hade också varit väldigt trevligt på alla vis, men återigen har jag nog inte tid eftersom jag ska till skåne lite senare och jag behöver hinna med lite öfältjobb också i juli så jag har inte tid med för mycket skåneresor fram och tillbaka. Så i början av juli blir det fältjobb i Finland och kanske en tur till någon av de svenska öarna (resor som återigen gärna ska samordnas med såväl min examensarbetare som växthusgaskarteraren). I mitten av juli är jag troligen i skåne några dagar för den årliga gästundervisningen om spindlar på en faunistikkurs i Lund, och därefter blir det mer öfältjobb i Finland och kanske i Sverige, och någon gång i juli ska jag även hinna med en ny spindelinsamling i Hangö.

Under större delen av augusti blir det fältjobb på de svenska öarna, förutom en vecka i mitten av augusti då jag ska åka till Gotland med faunistikkursen - så kanske borde jag inte kalla det gästundervisning, jag är nog med tillräckligt mycket för att kalla mig ordinarie lärare på kursen i år. Men i stort sett har jag tänkt tillbringa hela augusti och någon vecka in i september i Sverige, förutom något enstaka besök i Ekenäs för vattning av blommor, matning av spindlar, möten med kolleger och min exjobbare i den mån det behövs, och naturligtvis insamling av spindlar i Hangö. 

September innebär mer fältjobb i Sverige i den mån det behövs. Någon gång i början av september flyttar jag tillbaka till Finland och då är jag förhoppningsvis tillbaka på kontopret i Ekenäs lite mer stadigt, eventuellt är det lite mer fältjobb kvar i Finland och troligen blir det en sista insamling av spindlar i Hangö. I början av september ska jag eventuellt också hålla ett föredrag på Åland tror jag. I slutet av september ska  Green Islands-projektet ha möte på Muhu i Estland.    

Så, det där var sommaren! Och jag hoppas att den ska utmynna i många fina dagar i vacker skärgårdsnatur, och inte minst stora mängder datamaterial som jag kan ägna de närmaste åren åt att sammanställa och analysera.  

Totalt räknar jag med att besöka minst femton öar i sommar i Finland (Ekenäs skärgård, Åbolands skärgård, Åland), Sverige (Stockholms skärgård, Trosa skärgård, Gotland) och Estland (Muhu, Ösel). Om man även räknar med öar man passerar på vägen för att nå öarna jag tänkt besöka blir det ännu fler.

Och detta menar jag bokstavligt, oavsett vilken av de dubbla meningarna i meningen man väljer.

I mitt hus vaknar man sedan några veckor tillbaka med tuppen. Närmare bestämt fasantuppen. En sådan har nämligen flyttat in och håller revir i skogsbacken ovanför huset och på gården runt huset. Han patrullerar området noga och hörs ofta ropa ut sitt revir, från gryning till skymning .Och gryningen infaller ganska tidigt och skymningen ganska sent här nu - solen går inte ner förrän vid elva och när den går upp vet jag inte för då är jag inte uppstigen. Vaken är jag däremot, tack vare husets tupp... Ofta när man kommer ut på gården ser man honom sitta i en solbelyst fläck och pråla (och låta!)precis bakom rabatten där trädgårdstomtarna finns (jag tror att de är i maskopi). Han är sällan svår att lokalisera utan både syns och hörs mycket och håller inte tyst bara för att det finns folk i närheten - inte direkt skygg av sig.

Och om någon undrar hur en "spelande" fasantupp låter så finns en inspelning av lätet här:

http://wildlifegarden.se/fagelsidor/fasan.html


I dag såg jag fasantuppen precis under min balkong, strosande bort under rönnen i riktning mot skogsbacken där man oftast ser honom. Så jag tänkte att jag skulle gå ut och ta en bild av honom, för lätet till trots är han ju en stilig fågel (och han vet om det...). Jag tog kameran och gick ut, med tanken att om fasanen är på baksidan av huset på väg mot skogen från rönnen, och jag går ut på framsidan så kan jag genskjuta honom i skydd av huset utan att han ser mig och få fritt fält med kameran när han går över gräsmattan på husets gavel upp mot skogsbacken.

Men när jag kommer ner för trappan hör jag någon knacka ljudligt på ytterdörren. "Är det någon som vill in?" tänker jag och skyndar mig fram för att öppna dörren. Men när jag kommer fram ser jag ingen utanför. Förrän plötsligt ett rött och grönt huvud sticker upp över den nedre kanten på glaset i dörren, och sedan knackar det igen. Och igen. Tuppen har inte alls gått upp mot skogen, utan istället gått runt gaveln på huset till framsidan för att knacka på dörren! Vilket uppenbarligen roar honom eftersom han fortsätter tills han får syn på mig, då blänger han lite surt och drar sig tillbaka ett par steg.

Fasan knackar på.




Och han lämnar inte trappen utanför dörren förrän jag öppnar dörren och går ut (notera att han har horn. Jag lämnar tolkningen fri).

Och inte ens då blir han direkt skrämd, utan drar sig bara i sakta mak bort mot sina vänner tomtarna. Eller undersåtar kanske, för han verkar helt övertygad om att han står lite över de flesta (eller mycket)...

Men han är en praktfull pippi, det kan ju inte förnekas. Om han bara kunnat hålla näbben stängd (särskilt klockan halv fem på mornarna) hade han varit en trevlig granne att ha! Och trots oväsendet är han ju åtminstone betydligt trevligare att titta på än trädgårdstomtarna.

...en ekologisk forskningsavdelning när en av kollegerna säger åt en att man måste slita sig från datorn och kolla ut genom fönstret idag, för att det flyger massa arktiska gäss och prutgäss (uttalat pruttgäss, för personen i fråga är finne och de har ibland lite svårt för det där med långa vokaler) över Ekenäs. 

Låter inte det förresten som uppföljaren till en smått skum film? Deckare? Science fiction?

I alla fall kan konstateras att sol-och-vind-lampan fungerar (varför inkluderade de inte vattenkraft också, t.ex. ett liten vågkraftverk för de som bor vid stranden eller har en trädgårdsdamm eller vill ha lampan med i båten? Då hade  de kunnat döpa den till "sol, vind och vatten") och åstadkommer lagom mysbelysning på balkongen! Trevligt. Nu ska jag bara lyckas ordna någon slags vettig upphängning, för jag har bara takkrokar längst ut på kanterna av balkongen och där vill jag inte ha den. Men det ska jag nog kunna lösa med någon slags abbrovinsch. 

Och är det förresten ingen som har hittat djuret än?

Inom EU-projektet jag jobbar med sysslar vi bl.a. med energifrågor på öarna som ingår i projektet. En av våra öar har nyligen startat upp ett projekt de kallar "den självlysande ön".

Upprinningen till "den självlysande ön" var att byn på ön tidigare haft gatubelysning skött av kommunen, som vilken by som helst på fastlandet. Men så en dag i dessa besparingarnas och kommunsammanslagningarnas tider (pågår mycket kommunsammanslagningar i Finland) tyckte kommunen de tillhör att de inte längre ville bekosta gatubelysning på en liten ö med ganska få fast bosatta invånare. Ön fick behålla sina gatlyktor, men invånarna får numera själva betala vad det kostar att hålla dem igång vilket de naturligtvis inte uppskattar alls. Och det handlar förstås både om ekonomi och om principen att man vill ha samma service som ett samhälle av motsvarande storlek på fastlandet hade haft. 

Så när vi i Green Islands kom till ön och frågade om det var något inom vårt projekt (som innehåller allt som rör såväl energi som vatten och avlopp, sophantering, naturvård och ekosystemtjänster, och växthusgasutsläpp) de var speciellt intresserade av, så tog de genast upp sin gatubelysning. De ville absolut ha kvar den, men hade gärna ersatt el via nätet med el via någon form av lokal elproduktion, och om vi kunde hjälpa till på något vis var de absolut intresserade av ett miljövänligt alternativ. Så vi tog dit en energirådgivare som vet allt om vilka alternativ som finns, vad som fungerar bra i den skala det är frågan om här, vilka bidrag man kan få, vilka tillstånd som krävs och i vilken ordning man ska göra allting så att det går så billigt och smidigt som möjligt. Nu har öborna bestämt sig för att investera i ett vindkraftverk (ingen sån där stor vindsnurra som syns på mils avstånd, utan ett litet ett) som kommer att producera el så att det räcker för inte bara gatubelysningen utan även öns skola. Lamporna i gatlyktorna kommer också att bytas ut mot en LED-variant för att minska elförbrukningen. Det ska bli intressant att se hur detta ska gå, men man räknar med att det hela på lite sikt (nu i början blir det ju en del investeringar) ska bli billigare än el via nätet. Och vad gäller investeringen i sig så finns bidrag att få när man satsar på "grön el", kommunen gillar projektet och har bestämt sig (tror jag) för att faktiskt skjuta till lite pengar de också (det här ser ju liksom bra ut att vara med på ur PR-synpukt...) och när det hela är klart och installerat beräknas driftskostnaderna bli låga och livslängden lång. Jag är möjligen lite tveksam till projektnamnet, som låter lite som om det skulle vara frågan om en helt annan typ av energiproduktion som avses snarare än självständighet och lokal produktion...

På tal om detta ska man ju leva som man lär, och jag har länge (ända sen jag flyttade till min lägenhet i Flemingsberg och blev balkonginnehavare) varit i avsaknad av balkongbelysning och väldigt gärna velat råda bot på detta. Problemet är att balkongen (både den i Flemingsberg och den jag har nu här i Ekenäs) saknar el, och att göra något annat än att dra ut en förlängingssladd genom dörren lite tillfälligt är ett för stort projekt för mig (och någon ordentlig elinstallation vill man förstås inte göra i en hyreslägenhet där man bor lite tillfälligt). Men eftersom balkongen är inglasad är det varmt nog att sitta där även ganska sent på kvällen, och jag skulle gärna vilja kunna göra det och faktiskt se något. Men då blir det ett fasligt eldande med ljus om man ska använda sådana som enda belysning, och även om det är mysigt känns det ibland som ett för stort projekt att börja tända massa ljus varenda kväll. Så nu har jag investerat i en vind- och solcellsdriven lampa från Ikea! Principen är smart för uteplatser där man inte har el och inte vill börja dra ledningar, och dessutom miljövänlig. Jag har dock inga jättehöga förhoppningar vad gäller funktionen, för solcellen är liten och jag vet inte hur bra solceller funkar på en inglasad balkong med tak även om den är i söderläge, men jag är rätt nöjd om den bara åstadkommer lite mysbelysning. Och lampan är i sig en väldigt fiffig konstruktion även om jag önskar att kapaciteten hade varit bättre tilltagen (större solcell, bättre batteri). Den är även vinddriven (den snurrar i vinden och laddar då batteriet) vilket jag förstås inte har räknat med att ha någon nytta av på en inglasad balkong, men på en uteplats eller en mer exponerad balkong hade det ju varit ett väldigt bra komplement. Men min balkong har rakt söderläge, så lite solenergi borde det ju gå att åstadkomma i alla fall...

 

Ja anslag som i ett sånt däringa forskningsanslag alltså, inte anslag som i ett informativt meddelande. Men det kanske detta är, ett anslag om ett anslag?

Innan jag irrar mig alltför långt bort från ämnet så är det alltså så att jag idag fick reda på att jag fått mig tilldelat lite pengar från Societas pro Fauna et Flora Fennica för en studie som innebär samlande av spindlar på stränder (vad annars...?) på Hangö udd. Så nu går de inte säkra i Finland heller, strandspindlarna.

Det rör sig inte om några stora summor och vi kommer inte att ha råd att analysera några prover om vi inte får pengar någon annanstans ifrån också, men vi kan åtminstone samla in och stoppa prover i frysen i väntan på bättre tider (=anslag till isotopanalyser).


                       Och är förresten inte detta en osedvanligt snygg spindel! Singa hamata heter den.

Ja som den eventuellt uppmärksamme läsaren har märkt har det gått lite tid sen senaste inlägget här, en vecka närmare bestämt. Ber om ursäkt för detta, det beror på att jag varit lite upptagen med att arrangera och delta i ett seminarium. Som blev riktigt lyckat, bara så att ni vet. Jag har också spelat flera vårspelningar med orkestern, bland annat årets första utespelning påå första maj vilket var en fin och solig dag (till skillnad från förra året då det var kallt och snöade...).

Seminariet bestod av en dag med föredrag på Novia, och en exkursionsdag. Temat var vatten- och avloppsrening i skärgårdsmiljö. Föredragsdelen var till största delen ganska teknisk med information om lösningar som är lämpliga att använda i enskilda fastigheter och i liten skala, vilket det ju oftast är frågan om på skärgårdsöar. Men vi inledde med en fin naturfilm av miljöchefen här i raseborgs kommun om ekosystemen på Östersjöns bottnar som mycket tydligt klargjorde de negativa effekterna av övergödning, och vi återkopplade till det på slutet genom att jag pratade lite om reningsprocesser i naturliga vatten och varför de inte räcker till. Dagen avslutades med middag på Gullö gård på Gullö utanför Ekenäs, ett jättefint ställe som i stor utsträckning serverar lokalproducerad mat, med fokus på vilt och fisk från den egna gården. Maten var god och stämningen likaså, vi fick en trevlig presentation av Gullö gårds historia och verksamhet av ägarinnan, och jag tror att alla var väldigt nöjda med tillställningen (och inte minst då den fantastiska miljön).

På exkursionen hade vi medvetet valt att lägga fokus på att titta på vackra naturmiljöer nära vatten snarare än teknik (även om det fanns med det också) för att framhålla varför det är så viktigt att inte släppa ut orenat avloppsvatten i sjöar, vattendrag och havet. Det är för tillfället vår när den är som allra bäst här i Finland och vi hade rfantastisk tur med vädret. Vi åkte runt i västra Nyland och tittade på strandängar och våtmarker och ett reningsverk och åar och klämde även in ett par turistmål: Raseborgs slottsruin från medeltiden samt den otroligt vackra bruksmiljön i Fagervik (en plats som var ny för mig men som absolut sätts upppå listan över trevliga besöksmål i omgivningarna - det var verkligen en helt fantastiskt vacker plats!) och det blev en helt fantastisk majdag. Det är väldigt fint här nu, ofta soligt och fint väder, allting är nyutslaget och skirt ljusgrönt, vitsipporna blommar i enorma mängder, dikena är fulla av tussilago och våtmarkerna av kabbelekor, och fåglarna sjunger vackert i alla buskar (förutom fasantuppen som väcker mig varje morgon, han sjunger faktiskt inte vackert alls. Han sjunger faktiskt inte över huvud taget, även om han nu tror att han gör det).

Det kommer att komma mer vårbilder här snart, men ni får ha tålamod lite till. Men här är lite vårblommor i alla fall.

 

Lagom till Valborg och första maj ömsade Marianne skinn och blev sådär fantastiskt vacker med skimrande färger som bara en nyömsad Brachypelma vagans kan. Arten brukar kallas "redrump" på engelska eftersom den har långa eldröda hår på bakkroppen medan den i övrigt är sammetssvart.  





Röda hår på rumpan:




Tyvärr har jag väldigt svårt att få bra bilder på Marianne eftersom hon tenderar att bara vara ute om natten, och hon är så mörk att hon är väldigt svår att få bra bilder på mot mörk bakgrund som jorden i terrariet till och med på dagtid. De eldröda håren kommer dessutom inte alls till sin rätt med blixt i ett mörkt terrarium, och man blir ju alltid smått besviken över att inte lyckas förmedla på bild hur otroligt vacker den här arten är på riktigt. De enda riktigt bra bilder jag har av Marianne är tagna när hon vid enstaka tillfällen rört sig ute i terrariet på dagtid, hon har då oftast varit väldigt långt ifrån nyömsad och därmed inte alls visat sig från sin bästa sida.

Men det finns som tur är andra som lyckats bättre än jag nånsin gjort, här är ett par länkar till bra bilder på arten. Men det kan konstateras att det inte bara är jag som har problem - det här är en ganska vanlig husdjursspindel, men det är ändå faktiskt ganska svårt att hitta bilder där färgerna verkligen kommer till sin rätt. Med blixt ser man inte den röda färgen (jag tror att det starka ljuset från blixten helt enkelt lyser genom håren) bra, utan blixt ser den röda färgen oftast mer mattorange eller till och med rödbrun ut, vilket den absolut inte är. Den översta bilden nedan stämmer bäst överrens färgmässigt med hur arten ser ut i verkligheten - dock ser man även här att den röda färgen bara egentligen kommer fram allra längst fram på bakkroppen (bilden tagen med blixt eller annat starkt ljus...). 

B. vagans

B. vagans

B. vagans

B.vagans