God jul!
Julkacklendern 5 - kackerlackor- inte ideala!
Javisst, så är det att det senaste försöket med kackerlackorna fungerade inte alls. Kackerlackorna var inte samarbetsvilliga och inte intresserade av att äta apelsin, därför kom det inga resultat ut alls av försöket. Det går alltså inte att slå fast om kackerlackorna är idealt fria eller inte.
Nu får fortsatta kackerlacksförsök vänta tills efter nyår, eftersom jag åkt ner till föräldrarna i Skåneland för att fira jul, och kackerlackorna (eller spindlarna) fick inte följa med. Men det kommer absolut att bli mer kackerlacksexperiment framöver här på bloggen.
Julkacklendern 4 - idealt fria kackerlackor
Det förra försöket i julkacklendern utmynnade ju i en diskussion med Per om begreppet ideal free distribution, och därför tänkte jag att nästa försök med kackerlackorna skulle handla om just det.
Ideal free distribution är en teori inom ekologisk vetenskap som förutsäger hur individer som konkurrerar om en resurs kommer att fördela sig mellan födopatcher (dvs "platser" där resursen finns). Teorin förutsäger att varje individ kommer att välja patch utifrån vad den själv vinner mest på. För er som läste förra årets julkalender kan detta sägas vara en evolutionärt stabil strategi (ESS).
Det finns vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi ska kunna säga något om ideal free distribution:
- Resursen vi undersöker måste vara fördelad mellan patcher, så att varje enskild patch har en individuell kvalitet som är möjlig för individen att bedöma. Patchens kvalitet påverkas även av individantalet i patchen (genom konkurrens).
- Varje individ kan välja fritt mellan patcher, och valet är inte absolut, dvs den kan även byta patch om den inte gillar den där den befinner sig. Det är detta som menas med "free" i "ideal free distribution".
- Den enskilda individen är kompetent att bedöma patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån den bedömningen. Det är detta som menas med "ideal" i "ideal free distribution".
Viktigt att tänka på är att vi när vi studerr ideal free distribution studerar grupper, inte individer. Utifrån hur fördelningen av individer mellan patcher ser ut kan man sedan säga något om individernas förmåga till beslutsfattande - om de fördelar sig mellan patcherna så som ideal free distribution-teorin förutsäger är de idealt fria, dvs kapabla att bedöma patchens kvalitet och fritt välja var de ska födosöka. Men vi följer inte enskilda individer och tittar på hur just de personligen väljer.
Ett klassiskt exempel på ideal free distribution är hur kunder fördelar sig mellan kassorna i snabbköpet, något som kan vara intressant att studera så här i juletid. Här kan vi betrakta kassorna som patcher, och tid som den resurs kunderna konkurrerar om. Man kan undersöka hur kunderna fördelar sig mellan kassorna, och om de fördelar sig enligt ideal free distribution-teorin. En idealt fri kund kan i det här fallet dels fritt välja vilken kö man ska ställa sig i, dels göra en bedömning av patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån det, dvs jämföra hur lång tid det tar att ta sig fram till och genom kassan. Faktorer som kunden kan ta med i berökningen i det här fallet är hur lång kön till varje kassa är, hur mycket varor kunderna framför har i sina vagnar/korgar, och hur snabb kassörskan/kassören är. Man kan också tänka sig att man blandar in även mer avancerade faktorer som t.ex. åldersfördelning hos övriga kunder i kön, hur många kunder som har barn med sig osv. Precis som i naturen betyder det fria valet också att man kan ändra sitt beslut när som helst, i det här fallet t.ex. byta kö. Gå gärna i affären och titta på det här, det är ganska roligt och fördriver absolut tiden när man själv måste stå i kö.
Men jag ska göra det med kackerlackorna istället, och eftersom jag inte vet sedan tidigare om kackerlackorna faktiskt är idealt fria kommer jag att göra ett ganska enkelt försök. Försöksuppställningen ser ut så här:
Jag har en försöksarena bestånde av ett plastterrarium med en "patch" i var ände, och gömställen i form av tomma toarullar i mitten. Resursen i patcherna är mat, närmare bestämt apelsin. Kvalitetsskillnaden mellan patcherna består i det här fallet av en skillnad i resursmängd där resursen är ojämnt fördelad, 75%-25% mellan mina två patcher, som teoretiskt sedan skulle kunna påverkas av konkurrens också. "Försöksdjuren" är en grupp på 20 kackerlackor (dvs många nog för att konkurrens faktiskt ska kunna vara en faktor). 16 av kackerlackorna är honor, men jag har den här gången även inkluderat 4 hannar.
På bilden har försöket precis startat, dvs kackerlackorna yrar omkring och ingen har börjat fundera på mat än. Att det syns fler i närheten av patchen på högra sidan beror bara på att det är längst bort från mig och kameran.
När jag släppt kackerlackorna placerar jag terrariet i ett mörkt och ostärt utrymme och lämnar jag dem i fred i en halvtimme, sen räknar jag hur många som uppehåller sig i varje patch. En sak att tänka på är är att det är fördelningen av individer mellan patcherna som räknas, inte den totala mängden kackerlackor (dvs det är bara de individer som faktiskt sitter och äter apelsin som räknas med i fördelningen).
Nu borde jag sätta upp en hypotes här utifrån vad ideal free distribution-teorin säger om hur kackerlackorna ska fördela sig mellan patcherna om de nu är "idealt fria". Och det har jag förstås gjort, men jag tänker inte avslöja den än för att ni läsare också ska få spekulera lite. Så vad tror ni? Hur kommer kackerlackorna att fördela sig mellan patcherna? Hur många kommer jag att hitta i varje patch? Är kackerlackorna idealt fria?
Eller kommer försöket att misslyckas totalt, alla kackerlackorna sitter och trycker i en toarulle och apelsinerna lämnas orörda?
Ål - inte ål right
Medan naturvårdsorganisationerna samlar in pengar till åtgärdsprogram för tigrar, fjällrävar, gorillor med mera är det tyvärr betydligt svårare att väcka intresse för de där arterna som inte ser så ulliga och gulliga ut och som dessutom gömmer sig under vattenytan. Vi kan möjligen uppmärksamma djur som kanske inte är så gulliga men åtminstone har hög coolhetsfaktor som t.ex. hajar, och det är absolut jätteviktigt, men vi är fortfarande dåliga på att uppmärksamma det vi har i våra egna vatten. I Sverige (ett land där vi tror att vi är ganska duktiga på det där med naturvård) fiskar vi fortfarande hundratals eller tusentals ton av utrotningshotade arter varje år - däribland ål, men även t.ex. torsk. Medan torskens status på senare år har förbättrats något går utvecklingen fortfarande brant nedåt för ålen. Väldigt brant nedåt - den har minskat med sådär 98% de senaste 30 åren (dvs bara ett par procent av det totala europeiska ålbeståndet finns kvar) och är klassad som akut utrotningshotad inte bara i Sverige utan även på den internationella rödlistan. Och varken forskning eller bevarandearbete som syftar till att rädda ålen blir enklare av att kunskapen om ålens reproduktion, livsmönster och vandringar är väldigt dålig.
Myndigheterna vill att ålfisket ska halveras till 2013. Det räcker inte på långa vägar - det här är en art som inte bör fiskas alls, och där det borde varit ett totalt fiskestopp för längesen. Visserligen har vi i Sverige ett fiskeförbud sedan 2007, men många yrkesfiskare får ändå dispens för att fortsätta. Sett till beståndets storlek är fisket idag intensivt på både uppväxande unga ålar och vuxna ålar på utvandring för att leka. Därmed inte sagt att fisket är den enda boven - det finns fler, framför allt vandringshinder i reglerade älvar och vattendrag, men fisket är fortfarande ett väldigt stort hot.
Så låt bli ålen på julbordet. Låt helst bli restauranger som alls serverar ål, och tala gärna om för dem varför. Och det gäller även så kallad "odlad ål", för det går nämligen inte att odla ål i fångenskap. Den "odlade" ålen är helt enkelt viltfångade unga ålar (glasålar) som fötts upp i fångenskap, men de kommer alltså fortfarande från det vilda beståndet. Och de ålar som hamnar i "odlingarna" kommer förstås aldrig att få en chans att återvända till Sargassohavet för att fortplanta sig.
Julkacklendern 3
Det är kanske svårt att se på bilden, men kackerlackorna på den örlar naturligtvis inte bara omkring och råkar befinna sig vid maten - de är i full färd med att äta.
Och faktum är att det i lådan där kackerlackorna normalt bor ofta räcker att man öppnar locket för att de som råkar sitta framme öppet ska springa och gömma sig, så att jag kan öppna och fotografera dem i denna för dem nya miljö utan att de gömmer sig är i sig bevis för att det här var uppskattat.
Det viktigaste resultatet av försöket var dock att det bekräftade att kackerlackorna är ganska lätta djur att jobba med. Bilden ovan är tagen bara fem minuter efter att det första gänget släppts ut i "arenan" så åtminstone när något sött och gott är inblandat behöver de uppenbarligen inte acklimatiseras särskilt länge i den nya miljön. Ytterligare en anledning att börja med ett sånt här försök är att nu vet jag säkert att de gillar honung (och sylt) ifall jag i framtida försök behöver något jag kan använda som belöning.
Julkacklendern 2
Jag har inte arbetat med att göra försök med kackerlackor, men har hört att det ska vara en bra djurgrupp att jobba med vad gäller beteendeförsök. Så första kackerlacksstudien handlar mest om att liksom lära känna dem, se hur de beter sig i en försökssituation osv. Jag börjar med ett enkelt preferensförsök.
I förra avsnittet skrev jag om vad mina kackerlackor är vana att äta och lite allmänt om artens födopreferenser - äs gärna det om ni inte gjort det. För att lägga upp det hela så att chanserna att få ett resultat är så goda som möjligt såhär när jag inte vet hur djuren funkar går vi ut med ett enkelt försök där kackerlackorna får välja mellan två godsaker som de aldrig smakat förr men som båda borde vara smaskens för en Blaptica dubia om jag känner dem rätt: honung och sylt.
Försöksuppställningen ser ut som följer:
En "arena" bestående av en svart plastlåda med lufthål. Svart eftersom de som sagt är ljusskygga och trivs bäst i mörker, så de borde vara mindre stressade och mer samarbetsvilliga i en mörk låda.
På ena kortsidan sidan placerar jag en klick honung (sött!), på andra sidan en klick lingonsylt (inte lika sött, men har trots allt avsevärt sockerinnehåll och dessutom väldigt mycket c-vitamin).
Det är alltid viktigt med skyddsmöjligheter för att djuren inte ska bli stressade, så i mitten av "arenan" placerar jag en halv, något tillplattad tom toarulle (en hel fick inte plats) som krypen kan gömma sig i (de är vana att gömma sig i toarullar, de har sådana i sitt vanliga hem). Allt för att de ska känna sig trygga och lugna.
Och så: entré på scen för kackerlackorna. Jag använder tre honor åt gången. Tre för att de ju lever tillsammans normalt och jag tror att de kanske känner sig tryggare i sällskap. Honor eftersom jag inte vill blanda könen, för att inte riskera att blanda in andra beteenden än födosöksbeteenden som kan störa försöket, och jag använder honor hellre än hannar eftersom man kan misstänka att honor är mer intresserade av mat än vad adulta hannar är.
Jag sätter på ett lock, ställer lådan på en varm undanskymd plats, väntar fem minuter och kollar sen var kackerlackorna är och vad de gör. Planen är att lämna dem igen och titta till dem tre gånger till med fem minuters mellanrum, men om de är jättestressade i början så kommr jag att lämna dem ensamma längre och starta försöket (dvs avläsningarna som jag sen räknar) när de lugnat ner sig och börjar våga utforska sin omgivning.
Så vad tror ni? Kommer försöket att fungera? Och i så fall, vad föredrar krypen, honung eller sylt?
Julkacklendern 1
Så här är det. Årets tema skulle vara "hur gör djur" och avsnitten bestå av små enkla beteendeekologiska försök med djuren härhemma. Kanske inte så många försök som ett per dag, men ett antal i alla fall. Nu blev det inte så, mycket för att datorn lade av och jag blev omotiverad - för det här är ett julkalenderämne som av uppenbara skäl kräver en viss arbetsinsats även utöver själva bloggandet. Men ni ska få ett par avsnitt alla fall, och temat kommer kanske att fortsätta på bloggen även efter jul.
Nu tror man förstås lätt att detta tema skulle komma att involvera mycket fågelspindlar. Men det finns faktiskt djur som är enklare att göra beteendeförsök med härhemma än spindlarna, nämligen deras mat. Jag har ju förutom spindlarna även kackerlackor härhemma, vars främsta syfte är att utgöra bytesdjur för spindlarna men det betyder ju inte att kackerlackorna i sig inte är intressanta och roliga djur de också. Det är de! Och därför hade jag tänkt att de skulle få bli huvudpersoner i julkalendern, därav namnet "julkacklendern" - för spindlar är det ju mycket av här på bloggen ändå, så de kan gott få dela med sig lite av utrymmet på bloggen. För även om de inte syns här så ofta så är kackerlackorna absolut närvarande djur i hushållet härhemma, som kräver skötsel och omsorg och som har många intressanta beteenden att studera. Vilket ni förhoppningsvis kommer att märka. Ni läsare är för övrigt förstås välkomna att ta aktiv del i jukacklendern, t.ex. komma med förslag på försök och frågor som rör kackerlackors beteende (eller kackerlackor överhuvudtaget) som ni skulle vilja att bloggen tog upp.
Så här i första avsnittet hade jag bara tänkt presentera huvudpersonerna i julkalendern-som-inte-blev-av, nämligen kackerlackor av arten Blaptica dubia. Sen i morgon ska vi göra nåt kul med dem.
Här har vi dem. De på bilden nedan är honor av arten argentinsk kackerlacka, Blaptica dubia, som lever naturligt i Syd- och Centralamerika. Man ser att de är honor för att de har bara har små vinganlag, inte fullt utvecklade vingar. Det betyder inte att de inte är fullvuxna, honorna av den här arten har inga vingar. En adult hona är ca 4,5 cm lång sådär.
Hannarna har däremot fullt utvecklade vingar, och de kan flyga även om de sällan gör det. Det krävs också högre temperaturer än normal rumstemperatur för att de faktiskt ska kunna göra det, och det där med flygförmågan hos hannarna är något vi kanske återkommer till i julkacklendern. Men eftersom de sällan flyger är det här med att honorn saknar vingar men inte hannarna framför allt något som gör det väldigt enkelt att se skillnad på könen, vilket är praktiskt både till vardags och om man vill göra beteendestudier med dem. Hananrna är något mindre än honorna, men är framför allt mer långsträckta, ett intryck som förstärks av de långa vingarna.
B. dubia lever naturligt i syd- och centralamerika. De föder levande ungar - honorna lägger sina
ägg i en äggsäck som sedan plockas tillbaka in i kroppen igen och där utvecklas ungarna. Ungarna, eller nymferna, är ljusare än de vuxna, och naturligtvis mindre. Kackerlackor har en ofullständig förvandling, dvs de har inget puppstadium utan ungarna som kläcks ur äggen är redan ganska lika de vuxna och utvecklas genom flera nymfstadier där de stegvis blir mer och mer lika de vuxna kackerlackorna.
B. dubia är omnivorer som äter lite av varje, och de är förtjusta i sådant som är sött, som t.ex. söta frukter. De är nattaktiva och ganska ljusskygga (bokstavligen, dvs de undviker starkt ljus). Mina kackerlackor härhemma lever på en ganska blandad diet av havregryn, torrfoder för katter, samt färska frukter och grönsaker. De får mycket morötter, dels av praktiska skäl (det är t.ex. lätt att få tag på ekologiska morötter året om, och de möglar inte så lätt i kackerlackornas uppvärmda bolåda som t.ex. frukter gör), dels för att morötter är lite söta och därmed populära hos kackerlackorna. De får också frukt ofta, framför allt äpplen och apelsiner, eftersom de lätt kan få c-vitaminbrist annars vilket minskar ungproduktionen och ungöverlevnaden (dessutom älskar de förstås söta apelsiner). Men de får även lite andra ekologiska rotsaker och frukter. Dock får de enbart ekologisk mat eftersom bekämpningsmedel som används i odling mot skadeinsekter naturligtvis fungerar på de här krypen också, och i förlängningen på spindlarna som i sin tur äter kackerlackorna.
Så, då har vi presenterat huvudpersonerna i julkacklendern. På tv är årets julkalendertema tjuvarnas jul, här på bloggen är det kackerlackornas jul - mycket ljusskygga varelser blir det. Dock är de inte julskygga, som tur är.
(och så ska det bli intressant att se hur mycket kommentarer denna julkacklender får från okända människor på temat "usch och fy vad äckligt!!!!").
Seminarium med Åbo Akademi
Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia som jag jobbar på är ju ett samarbete mellan yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi. Men eftersom vi rent fysiskt befinner oss på Novia har vi lite mindre kontakt med ÅA än vad som egentligen skulle vara önskvärt. Så i går åkte vi till Åbo för ett endagsseminarium, där lite folk från Aronia och ÅA presenterade sin forskning och sedan avslutades det hela med gemensam middag.
Dagen inleddes med avfärd från Ekenäs med buss halv åtta. Busschauffören missförstod och trodde att det var fråga om en kurs eller annan grupp av främst studenter och inte seriösa forskare som skulle på vetenskapligt seminarium eftersom stämnignen var god och vår chef äntrade bussen med en låda öl och flera bag in box-viner...men det var ju till kvällens middag och inte bara till oss utan även ÅA...
I bussen pratade jag och en kollega om Hangö och Tvärminne (där jag inte varit än) och de roliga krypen som finns där. Det slutade med att vi beslutade oss för att försöka söka pengar för någon slags gemensamt projekt med miljö/naturvårdsvinkling som kommer att handla om något i stil med bl.a. marina subsidier kontra kvävenedfall och naturligtvis småkryp (i synnerhet spindlar). Vi bestämde oss därför för att även göra en utflykt till den tänkta fältlokalen för detta någon av dagarna före jul, trots att man ju knappast hittar några småkryp så här års. Få se vad det blir av det...
Dagen i Åbo blev i alla fall blev bra, det var intressant att få se hur det ser ut på Åbo Akademi och jag och några till fick guidad visning i deras akvarierum (jättefint, och med en anställd tekniker som skötte akvarier och allt sånt! Lyx. Hon som guidade oss jobbade med spigg.).
Annars tillbringade vi hela dagen med att lyssna på föredrag. Ämnen som avhandlades var allt från effekter av övergödning och försurning på alger och zooplankton i Östersjön, predatorbytesdynamik mellan torsk och smörbultar, fotokemiska processer och nedbrytning av kolföreningar i haven, huruvida ögonfläckar på bytesdjur kan lura storspiggar, hur storspiggars bytesval påverkas av turbiditet, ejdrars föräldraskap, boparasitism (fast det var tveksamt om det faktiskt var parasitism) hos en amerikansk knipart, samt information om ett projekt som syftar till att samla in, kartlägga och sammanställa geologisk och biologisk/ekologisk information om finska havsmilljöer och tillgängliggöra det datat för beslutsfattare och forskare.
Det var trevligt, och föredragen var överlag bra och intressanta. Ingen i min forskargrupp höll något föredrag utan vi pratade bara mer informellt med folk. Själv pratade jag mer om mitt doktorandprojekt och spindlar än om min nuvarande forskning - måste ändra på det! Kanske när jag känner att jag faktiskt gör någon forskning, för just nu känns det mest som om jag förebereder forskning samt ägnar mig åt möten och annat sånt där runtomkringtjafs. Det är förvisso en del av forskningsprocessen, men jag känner ändå liksom inte att jag gör forskning på riktigt förrän jag faktiskt är därute och samlar in data. Men det kommer, och saker faller alltmer på plats. Men det känns som om jag behöver börja datainsamlandet för att allt verkligen ska falla på plats på riktigt.
Efter alla föredrag åt vi pizza i ett av kurslabben (tur att inte studenterna i Åbo vet att deras lärare inte bara ÄTER på labbet (allmänt förbjudet) utan även dricker alkohol på labbet om kvällen när de inte är där...), pratade mera forskning, och åkte till sist hem till Ekenäs dit vi anlände vid tiotiden på kvällen sådär.
Trumpetsolist? Vem, jag?
Ännu ett söndagsrep avklarat - jag missade förra söndagens dels för att jag firade "lilla jul" hos en kollega, dels för att min skjuts hem var sjuk (jag är för tillfället beroende av två personer plus tåget för att koma till repen - jag behöver en bil!) - men den här gången blev det spelat. Och ovanligt intensivt blev det också, med ovanligt mycekt lite mer krävande stycken. Vi lyckades ta oss igenom både delar av Holsts svit i ess, ett Les Miserables-arr (där jag lagt beslag på smörtrumpetsolot i "I dreamed a dream), Pirates of the Caribbean, God bless the child (trevligt jazzigt arr med sångsolist), och diverse julmusik.
Och så har jag blivit ombedd att spela solo till våren, och jag kan ju inte säga nej, trots att jag egentligen inte är jätteförtjust i att spela solo och det var verkligen eeeevigheter sen jag gjorde det sist. Ett litet soloparti inne i ett längre stycke är lagom mycket solo för mig. Men nädå, nu ska det spelas solo på riktigt. Frågan är vad? Dirigenten tyckte jag skulle spela något svenskt, men jag kommer inte på något svenskt stycke alls som finns skrivet/arrat för trumpet (alternativt flygelhorn) och blåsorkester. Och sen ska det inte vara för svårt så att jag klarar av det utan att göra bort mig. Förslag? det enda jag kom på på rak arm var "Att angöra en brygga", den är ju svensk och jag vet att det finns ett bra arr för trombonsolist och blåsorkester åtminstone. Men nja... 
