I går gjorde jag och föräldrarna en tur till Kullaberg, syftet för min del var att reka tapetserarspindellokaler inför en exkursion dit med fältfaunistikkursen jag brukar undervisa på varje sommar i juli. Tapetserarspindeln är en äldigt sällsynt spindel, den finns på bara tre platser i Sverige (alla i Skåne, två av tre är nationalparker och den tredje, Kullaberg, borde vara det) och har mycket speciella krav på sin miljö. Den är väldigt speciell eftersom den är den enda svenska spindeln som tillhör underordndnigen mygalomorpha, övriga ca 720 arter är alla araneomorpha. Det innebär bland annat att tapetserarspindeln faktiskt är närare släkt med mina fågelspindlar därhemma (de tillhör samma underordning)än med alla svenska spindlar.

Rekandet gick både bra och dåligt - jag hade lite ont om tid (det är långt till Kullaberg från Bletnarp) och hittade inga tapetserarspindlar, men däremot några av deras bon så jag vet åtminstone att de finns där. Men det är ju fint på Kullaberg i alla fall! Och även om det inte blev någon tapetserarspindel så fanns det en del andra roliga djur om än inte särskilt ovanliga.

Utsikt över Mölle från tapetserarspindellokalen.



Tapetetserarspindel är en s.k. värmerelikt, dvs den är egentligen anpassad till ett mycket varmare klimat änd et svenska, men har lyckats hänga sig kvar här ändå på ett fåtal platser. Den kräver därför ett habitat med ett mikroklimat som är väldigt varmt med svenska mått mätt, och det finns bland annat på Kullaberg. Här finns den i små små klippiga gläntor på sydsluttningarna, med mycket solinstrålning (söderläge) och gott vindskydd från de täta buskage som omger gläntorna. Jag blev förvånad över hur varmt det var i de här gläntorna jämfört med omgivningarna - det var nästan som att kliva in i ett växthus! 

Tapetserarspindellokal




Spindeln är svår att hitta eftersom den bor i ett nedgrävt rör av silke. Jag hittade några rör, men inga spindlar tyvärr.




Däremot fanns det andra djur att titta på. Här en tusenfoting.




En kopparödla.




Miljön på KUllaberg är speciell, och tapetserarspindeln är inte den enda art anpassad till sydligare breddgrader än Sverige som finns här. Här växer till exempel murgröna vilt på sluttningarna (och mistel finns det också).




Föräldrarna fick dock inte uppleva denna speciella miljö med sitt varma mikroklimat eftersom de höll sig längre upp på sluttningen, där de frös och klädde på sig alla kläder de hade (och vissa av mina), medan jag svettades i shorts och t-shirt i solen i de små gläntorna där den varma luften stod helt stilla...  




Totalt spindellös var förstås inte exkursionen även om det inte blev någon tapetserarspindel, inte minst fanns det massor av vargspindlar med äggkokonger och ungar - framför allt Pardosa lugubris.