Sen jag började jobba med spindlar har jag över åren fått fler och fler frågor om spindlar, både från bekanta och från helt okända människor. Oftast är det så att någon hittat en spindel som man blivit nyfiken på (eller rädd för) och undrar vad det är. Med tiden har vissa mönster börjat utkristallisera sig - ska se om jag inte kan göra lite statistik på det här nån gång för det hade varit ganska intressant.

Det första mönstret som märks är att vissa spindlar är klart överrepresenterade bland frågorna. Det är väntat att det är så. De allra flesta frågor jag får handlar om vanliga arter som lever nära inpå människor, i hus och trädgårdar, och de handlar också oftast om spindlar som på ett eller annat sätt har ett lite mer uppseendeväckande utseende med avseende på storlek, färg eller teckning. Det här är förstås helt förväntat. Klart att man får fler frågor om arter som oftare än andra kommer i kontakt med människor, och som har ett utseende som man lättare lägger märke till. Inget konstigt med det. Det är också vanligt att jag får frågor om ifall de större arterna är giftiga eller farliga.

Men ett betydligt intressantare mönster är att många av de som ställer frågor om arter som är riktigt stora med svenska mått mätt, eller om arter som är spektakulära vad gäller färg och teckning, även frågar om spindeln verkligen är svensk eller om det är något utländskt som kommit hit av misstag.

Det tycker jag är intressant. Folk förväntar sig alltså inte att vi har såpass stora spindlar som vi har i Sverige, trots att många av de vanligaste arterna vi har i vår direkta närhet faktiskt är bland de större svenska arterna. Som till exempel husspindlar och stora hjulnätspindelarter. Varför förväntar vi oss att svenska arter ska vara pyttesmå bara för att vi inte har något ens i närheten av en fågelspindel i storlek? Visst har vi inte så stora spindlar - men varför tror folk att de vi har ändå ska vara ännu mindre än de faktiskt är?

Detsamma gäller färger och teckningar. När folk frågar om en spindel som är bjärt färgad eller distinkt tecknad får man ofta även frågan om det verkligen är en svensk spindel. Man förväntar sig uppenbarligen att alla svenska spindlar är gråbruna och tråkiga bara för att man bor i ett land långt norrut, Och visst finns det ett visst mått av sanning i det - men bara delvis. Självklart finns det fler färggranna arter i tropikerna - men artantalet där är också så mycket större att det automatiskt blir fler med mer färg bara därför. Jag tror inte att vi egentligen har färre "vackra" arter häruppe i Norden än man har i varmare länder sett i proportion till hur mycket färre arter vi har här. Men det är intressant att folk tror det, och det är i synnerhet intressant eftersom de mer uppseendeväckande arterna är så tydligt överrepresenterade bland det som folk lägger märke till och frågar om - det borde ju bli tvärtom då, att man tror att vi har en större andel sådana spindlar än vi faktiskt har? Men nej, det är tvärtom, det man ser betraktas inte bara som undantag från någon slags gråbrun-och-tråkig-regel, utan som något som inte borde finnas här alls.

Jag borde slänga upp bilder på ett gäng sådana här arter här, men jag har inte bilder på de flesta av dem. Men här nedan kommer en liten lista på sådana spindlar jag blivit ombedd att artbestämma och där den som frågat vid något tillfälle (för många av de här har jag fått frågor om flera gånger, vissa riktigt många gånger) dessutom undrat om det verkligen är en svensk spindel. Bildgoogla dem gärna (på det latinska namnet) - de är verkligen vackra! Men jag häpnar ärligt talat över att folk faktiskt blir så tagna av dem att de genast tror att det måste vara något som kommit hit av misstag från ett tropiskt land där alla spindlar förstås är tecknade i alla regnbågens färger (de flesta av de här är inte ens särskilt färgglada - många har bara distinkta teckningar). Snacka om att man underskattar det som finns i vår egen natur...

Micrommata virescens, hona (knallgrön)
Misumena vatia, hona (knallgul, den jag fick frågan om alltså. De kan ha andra färger också)
Philodromus margaritatus (distinkt svartvit teckning)
Tibellus oblongus (hyfsat stor med lite ovanlig kroppsbyggnad)
Evarcha falcata, hanne (distinkt brun/svart/beigevit teckning, delvis med metallglans)
Salticus scenicus (distinkt svartvit teckning)
Arctosa cinerea (stor )
Dolomedes fimbriatus (stor, distinkt tecknad i brunt och gulvitt) 
Tegenaria atrica (stor)
Enoplognatha ovata (grön framkropp och ben, mörkrosa bakkropp. Finns även med vit bakkropp eller vit med rosa band) 
Pachygnatha clercki (distinkt teckning i mörkbrunt och vitt)
Araneus quadratus (stor, i det här fallet dessutom klart ljusgul men kan ha många olika färger)
Araneus marmoreus (i det här fallet orange med vita teckningar, kan ha många olika färger)

Grön bladspindel, Micrommata virescens. Är som namnet både på svenska och latin antyder grön. Väldigt grön. Med vita ögonfransar runt vart och ett av de åtta ögonen. 




Zebraspindel eller harlekinspindel, Salticus scenicus. En svartvit klassiker med högt underhållningsvärde.




Kärrspindel, Dolomedes fimbriatus. Stor spindel med långa kraftiga ben (gör att den ser ännu större ut än vad den faktiskt är) och vacker teckning.




Kvadratspindeln (Araneus quadratus) blir ganska stor, och kan ha många olika färger som ofta är ganska klara. Här vitt. färger 



 många av dem faktiskt inte alls bland de mer färgmässigt spektakulära av de svenska spindlarna (fast vissa är det absolut). Här är några andra väldigt färggranna eller på annat vis uppseendeväckande arter där jag ALDRIG fått frågan om de inte är svenska, och de allra flesta har jag aldrig ens blivit ombedd att artbestämma:

Atypus affinis (ENORMA framåtriktade käkar. Mycket ovanlig)
Eresus niger (hona stor och helsvart, hanne med knallröd bakkropp med svarta prickar. Mycket MYCKET ovanlig)
Micrommata virescens, hanne (hannen är ännu mer färggrann än honan, gul och röd bakkropp, knallgrön i övrigt)
Thomisus onustus, hona (mycket ovanlig)
Diaea dorsata, hona (distinkt tecknad, vackert grön med brun bakkropp med tydliga ljusa band på sidorna)
Philodromus dispar, hanne (riktigt mörkbrun med metallglans och ljusa band på sidorna. Honan är dock brunbeige)
Pseudicius encarpatus, hanne (distinkt längsgående svartvit teckning. Mycket ovanlig)
Aellurillus v-insignitus, hanne (distinkt mörkbrun-ljusbrun teckning med tydligt "v" i pannan)
Eophrys frontalis, hanne (leta bilder framifrån - röda "glasögon" runt alla 8 ögonen och vita tofsar på palperna. Pytteliten.)
Eophrys petrensis (ännu mer rött i ansiktet än E. frontalis och ännu större vita tofsar - pompons! Pytteliten.)
Heliophanus spp. (flera kopparfärgade arter med metallglans, en del med vita teckningar och/eller neongula palper)
Phlegra fasciata (distinkt längsgående teckning i mörkbrunt och ljusbrunt/grått)
Synageles venator (myrhärmande, teckning i rött, svart och lite vitt)
Myrmarachne formicaria (myrhärmande, teckning i rött, svart och lite vitt, hannar med ENORMA käkar.)
Alopecosa cuneata (distinkt teckning i brunt, vitt och svart, hannar med stora svarta klumpar på frambenen)
Arctosa perita (distinkt teckning i brunt och beige)
Pisaura mirabilis (stor, gråbeige men ibland med skarpt orange eller gult mittband längs kroppen)
Achaearanea lunata (distinkt detaljerad teckning i vitt och röda/orangea/rödbruna nyanser på mörk botten. Ganska liten.)
Achaearanea riparia (distinkt detaljerad teckning i vitt och röda/orangea/rödbruna nyanser på mörk botten. Liten.)
Theridion pictum (distinkt rödvit teckning på mörk botten. Liten.)
Pachygnatha degeeri (distinkt teckning i mörkbrunt och vitt, tydligare än P. clercki)
Meta menardi (stor)
Araneus alsine (orange med små ljusa prickar)
Araniella cucurbittina (knallgrön bakkropp)
Hypsosinga spp. (alla arter i släktet har distinkta teckningar i gult eller vitt på mörk botten)
Singa hamata (distinkt teckning i glvitt på svart botten)
Argiope bruennichi, hona (stor, distinkt gulsvartvit teckning på bakkroppen - getingrandig)
Linyphia spp. (många arter i släktet har distinkta svartvita teckningar. Många är dock små!)
Hypomma bituberculatum (knallorangeröd och svart, hannar med ögon på svart upphöjd knöl. Pytteliten.) 


Inget märkvärdigt färgmässigt, men annars har tapetserarspindeln (Atypus affinis) ett utseende som verkligen kontrasterar mot allt annat i Sverige. är det någon spindel man skullemisstänka inte vore svensk så är det den här. Men det här är inte en spindel man får se om man inte verkligen letar efter den.




Heliophanus spp. Ser inte alls lika häftig ut på bild som i verkligheten - men de där palperna är verkligen lysande neongula!




Micaria formicaria, hanne. Har ni inte sett en myrhärmande hoppspindel (på riktigt alltså, bilder gör dem inte rättvisa) så har ni gått miste om något. Och av de svenska är nog den här den allra coolaste.




Rovspindel (Pisaura mirabilis) med orange band längs ryggen - som även kan vara gult, och kan vara betydligt skarpare i färgen än så här.




Achaearanea riparia. Liten, men med väldigt vacker teckning och färger.



Gurkspindeln (Araniella cucurbittina) är liten, ljusgrön och har ofta också en orange prick på rumpan.




Hypomma bituberculatum, hanne. Pytteliten men ändå hyfsat lätt att få se tack vare färgkombinationen glänsande svart och skarpt rödorange.




Hypomma bituberculatum, hona. Samma färger men saknar hannens stora huvudknöl.




I vissa fall kan det faktum att jag aldrig fått frågor om dem alls bero på att arten är väldigt ovanlig, så det är inte något man bara råkar springa på så ofta, men de flesta är faktiskt hyfsat vanliga svenska arter. En del är också väldigt små och därmed svåra att få se om man inte verkligen letar efter dem, och det gäller även de myrhärmande arterna som kan vara svåra att skilja från myrorna de lever bland om man inte vet vad man letar efter. Men det gäller långtifrån alla!