Tisdagkvällen handlade mycket om marschmusik. Sjövärnskårens musikkår hade marschkonsert i vår replokal Norrmalmskyrkan, en hel konsert med bara och enbart militärmarscher. Och för några dar sen fick jag också reda på att ordföranden för min "exmusikkår" i Skåne, Romele Musikkår, skulle upp till Stockholm nu, så jag föreslog att han skulle komma och lyssna.

Jag ska ner och vicka i Romele i sommar när kåren ska på Tysklandsturné, så jag och Richard åt middag före konserten och avhandlade viktiga ämnen som hur många trumpetare, tubaister och trombonister som behöver lånas in för att RMK ska klara den två timmar långa marschspelningen i Hannover.

Konserten gick bra, och åtminstone Richard var imponerad. Publiken var tyvärr inte särdeles stor, men det är väl inte så märkligt för en konsert med enbart marschmusik, en vanlig tisdagskväll i en kyrka och utan nämnvärd marknadsföring (vi har ju inte pengar till sånt, men Elin hade gjort fina affischer i alla fall). Och publik eller ej så köpte nog dirigenten lite reptid på konsertstyckena till trombonkonserten i mitten av maj genom att låta kåren spela lite marsch. Vi har inte gjort det så mycket på sistone nämligen och i Sjövärnskåren brukar det klagas högljutt om det går för mycket tid (och för mycket konsertrepertoar) mellan marscherna. Sen finns det ju dem bland oss som faktiskt tycker konsertrepertoar också är kul, åtminstone jag. Och fanfarerna i Södermans Jungfrun av Orleans, som vi ska spela på konserten i maj, är ju i klass med vilken militärmarsch som helst.