I inlägget om finsk hårdrock nedan nämnde jag ju en viss Queen-konsert i Ekenäs. Konserten arrangeras av den militära garnisonen här i Ekenäs och det som händer är alltså att flottans och flygvapnets musikkårer ska spela Queen-musik med en sångare från ett av de lite större finska hårdrocksbanden som gästsolist.

Jag hade funderingar på att gå trots att en hel konsert med Queen-musik normalt inte är vad jag valt i konsertväg, men oavsett vilken repertoar som spelas är det ju intressant att få höra två av de större finska försvarsmusikkårerna. Jag hade inte bestämt mig, men så kom besked att orkestern jag spelar i vill att vi ska gå gemensamt och betalar biljetter för medlemmarna, och därmed är ju beslutet i stort sett fattat - i sådana fall går jag dit såvida jag inte är upptagen på annat håll (och det är jag inte såvitt jag vet).  

Kom därmed också att tänka på att jag inte har en aning om var mina öronproppar befinner sig, har inte behövt använda såna sedan jag flyttade till Finland så de ligger troligen i en låda med andra blandade sällan använda pinaler nånstans...men kombinationen två stycken blåsorkestrar och en hårdrockssångare i en idrottshall ger viss motivation att leta fram dem.

Ännu ett söndagsrep avklarat - jag missade förra söndagens dels för att jag firade "lilla jul" hos en kollega, dels för att min skjuts hem var sjuk (jag är för tillfället beroende av två personer plus tåget för att koma till repen - jag behöver en bil!) - men den här gången blev det spelat. Och ovanligt intensivt blev det också, med ovanligt mycekt lite mer krävande stycken. Vi lyckades ta oss igenom både delar av Holsts svit i ess, ett Les Miserables-arr (där jag lagt beslag på smörtrumpetsolot i "I dreamed a dream), Pirates of the Caribbean, God bless the child (trevligt jazzigt arr med sångsolist), och diverse julmusik. 

Och så har jag blivit ombedd att spela solo till våren, och jag kan ju inte säga nej, trots att jag egentligen inte är jätteförtjust i att spela solo och det var verkligen eeeevigheter sen jag gjorde det sist. Ett litet soloparti inne i ett längre stycke är lagom mycket solo för mig. Men nädå, nu ska det spelas solo på riktigt. Frågan är vad? Dirigenten tyckte jag skulle spela något svenskt, men jag kommer inte på något svenskt stycke alls som finns skrivet/arrat för trumpet (alternativt flygelhorn) och blåsorkester. Och sen ska det inte vara för svårt så att jag klarar av det utan att göra bort mig. Förslag? det enda jag kom på på rak arm var "Att angöra en brygga", den är ju svensk och jag vet att det finns ett bra arr för trombonsolist och blåsorkester åtminstone. Men nja...  

Som ni läsare som följer den här bloggen vet så har jag kunnat konstatera att mina finare skodon, dvs sådana som passar vid tillfällen då kängor, gympaskor eller Teva-sandaler inte riktigt duger, försvann i flytten till Finland. De finns inte här i Ekenäs, och de finns inte i mitt förråd i Flemingsberg, så den logiska slutsatsen är att de råkat slängas i samband med packning och rensning inför flytten. Detta är ett problem,eftersom jag HATAR att handla skor, i synnerhet finskor. Skornas försvinnande betyder i praktiken att min skogarderob består till övervägande delen av sådant som kängor, gummistövlar, Teva-sandaler och gympaskor. Något som normalt inte är ett problem eftersom det är den typen av skor jag mestadels använder. Men det är förstås ett problem när ett tillfälle infinner sig då lite nättare skor är på sin plats.

Nu har vi spelning nästa vecka med min finska orkester. Utlyst klädsel är svarta byxor, vit blus/skjorta och snygga svarta skor (dvs inte gympaskor eller liknande). Jag har införskaffat en vit skjorta, för jag har ytterst få vita plagg i min garderob eftersom jag är bra på att förstöra sådana och därför medvetet sällan köper vitt. Jag har en vit herrskjorta men det fick man tydligen inte ha om man är av kvinnligt kön. Med min vanliga logik har jag därför införskaffat en skjorta som ser ut precis som en herrskjorta, men är sydd för att passa en tjej. Skorna är dock fortfarande ett problem. 

Jag hade ett par snygga svarta skor med klack som hade fungerat utmärkt för ändamålet. Jag har haft dem i väldigt många år (för när jag väl hittar skor jag gillar så använder jag dem tills de bokstavligen faller sönder, och eftersom de här är finskor så används de ganska sällan och därför tar det också många många år att slita ut dem. De här hade säkert tio år kvar).

Så när jag nu går igenom skogarderoben på jakt efter svarta skor så finner jag:

Ett par gympaskor. Detta är uttryckligen förbjudet, så de går bort direkt.

Ett par rejäla vinterkängor, avsedda för vandring. Om gympaskor går bort så gör de här det också, de har samma typ av utseende fast är mycket grövre.  

Ett par svarta telemarkskängor. Nä, tror inte det...det hade nog sett lite konstigt ut.

Ett par svarta sandaler av typen med grov sula och grova remmar. Inget är sagt om sandaler, men det är nog bara för att ingen skulle få för sig att ha ett par såna på en spelning till svarta byxor och vit skjorta. I synnerhet inte den här typen av sandaler. Så nej.

Ett par svarta, mycket slitna läderkängor. En häst i viktklassen ett halvt ton har trampat på den ena, och ena sulan är lös. Tveksamt om de är ok att använda på en spelning, även om jag efter mycket omsorgsfullt putsande och lite hårspray har lyckats komma undan med dem på en högvaktsspelning. Men då hade vi damasker, så det syntes inte mer än yttersta tåspetsen av dem (eftersom orkesterns damasker bara finns i storlek 40 och uppåt, så på oss med mindre fötter täcker de större delen av skon). Men de är på listan över tänkbara alternativ.

Ett par svarta högklackade stövlar (högklackade med mina mått mätt, dvs inte så jättehögt, men ändå). Bästa alternativet utseendemässigt, men de är inte alls sköna att gå i (eftersom jag hatar allt vad högklackat heter). Om jag ska ha de här på mig kommer jag att vilja ha dem bara under själva spelningen, och andra (sköna) skor när jag åker dit, på repet före spelningen, och när jag åker hem. Så gör jag ofta på spelningar, men det är förstås mindre praktiskt än om man kan ha samma skor hela dan. Det här är för övrigt nu det enda paret "finskor" jag äger, de enda som lyckades komma med i flytten eftersom de inte fick plats i påsen med de andra finskorna (den som troligen är slängd).

Hm, kängor eller stövlar, kängor eller stövlar...fram med skoputsen kanske, och se om jag kan få kängorna i acceptabelt skick...

Varje gång Solna Brass har aktiviteter för sig som kräver att man spenderar precis hela dagen inomhus blir det alltid fantastiskt fint väder som verkligen lockar till utomhusvistelse. Det slår aldrig fel. Och varje gång går man där på vägen till replokalen och beklagar att den där promenaden (vilken som tur är är ett par kilometer) är den enda tid man kommer att få ute i solen, samtidigt som man ju faktiskt vill spela, man gör det ju för att det är roligt.

Men det slår verkligen aldrig aldrig fel. Utom vid ett tillälle under året, nämligen SM i Värnamo. Då är det alltid gråtrist, regnigt och allmänt trist novemberväder. Men annars kan ma. I går hade vi konsert, med ett långt genrep på eftermiddagen före konserten. Vädret var strålande vinterväder med blå himmel och sol, och trots att det var rejält kallt gjorde det starka solskenet att det droppade från taken.