Postern är äääntligen färdig och ivägskickad till tryckeriet, så nu är det försent att ändra alla smådetaljer man alltid upptäcker efteråt att man skulle vilja ändra på. Så här blev resultatet, tyvärr gör den ju sig inte riktigt i så här litet format (originalet är 70*100 cm). Sen saknas det lite detaljer också i form av små spindlar och liknande som ska sitta på den, alla pilarna i figurerna ska t.ex. peka på något, inte bara ut i luften. Och ja, diagrammen ska vara "upp och ner" (detta eftersom värdena är negativa).

Jag är ganska så nöjd, får jag nog säga. I alla fall just för tillfället.

Förra veckan gick både min kusins man och den äldsta medlemmen i den musikkår jag mer eller mindre växt upp i bort. Båda lämnar varma minnen efter sig och kommer att saknas. Tror jag skrivit tidigare att jag tänker undvika att "missnöjesblogga" så långt det är möjligt, och det tänker jag tillämpa även vad gäller den här typen av deppig bloggning. Båda dessa människor var glada, varma, fantastiska personer som kommer att saknas av många, men livet går vidare och världen är som tur är full av andra glada, varma, fantastiska människor som kommer att förgylla den med sin närvaro en tid till. Som till exempel alla mina kusiner och kusinbarn i Göteborg och mina före detta orkesterkolleger i Skåne. 

Som tur är händer det mycket roliga saker också nu. I morgon är det konsert med Sjövärnskåren, det ska bli trevligt. Och veckan efter ska jag på oikoskonferens i Skåne då jag hoppas på att få träffa bekanta på Lunds universitet, samt förstås familjen. Utom Elin förstås som åkt till Honduras då (Avundsjuk! Jag vill också åka till Honduras, och leta fågelspindlar och andra kul kryp! Att jag precis kommmit hem från Australien hjälper inte upp dessa känslor nämnvärt.). Efter oikos är det inte långt kvar till påsk, och då kommer föräldrarna hit och hälsar på (påskmiddag i Tensta är utlovad, och systrarna, ni är förstås också välkomna. Det är ni ju alltid!).

Det är mycket nu. Data som ska sammanställas, en poster som ska tillverkas, repor och två konserter som ska spelas. I går repade vi med Sjövärnskåren inför en konsert på tisdag, bland annat Holsts svit i ess. Det är inte så ofta vi spelar konsertmusik i Sjövärnskåren och den vi spelar är inte alltid så rolig just i trumpetstämmorna så det är trevligt att få spela Holst. Essviten är fin, och det var länge sen jag spelade den.   

Jag insåg just att de flesta inte vet att det inte bara är Petra som har pinnar i sitt hem, utan även jag. Jag har hittills inte funderat så mycket på pinnarnas närvaro i mitt ständigt något variabla menageri, det innehåler ofta kryp som jag tillfäligt plockat in för att titta på eller hittat nånstans och som inte blir omnämnda i bloggar och liknande, men pinnarna kommer troligen att vara kvar ett tag i alla fall så här är en bild på en av dem. Jag var smått förvånad över att de fortfarande levde när jag kom hem efter julen i Skåne, men har sen inte tänkt så mycket på dem förutom att de förstås fått mat och vatten. 

Förklaringen till pinnarnas närvaro är att när jag fixade pinnar åt Petra tog jag förstås inte med bara två, utan jag gjorde förstås som när jag fångar kryp på jobbet: tog med ett par i reserv, för det är alltid jobbigare om saker dör så att man har färre än man behöver än om man har för många. Och i det här fallet skulle det ju vara rätt trist om inte alla klarade resan, lite svårt att hämta fler ju. Men det blev inget svinn alls, och jag tänkte först slå in allihop som julklapp. Sedan insåg jag att det kanske vore smartare att fortsätta sprida riskerna och låta reservpinnarna stanna här, dels vore det väldigt trist om någon strök med under resan ner till Skåne efter att ha klarat sig så långt (och jag var rätt orolig, och glad att jag tänkte så här, när tåget blev flera timmar försenat i Mjölby och det började bli kallt när det stod still!), dels kan ju pinnar vara kinkiga med matbyte och akacia är ju inte lätta att hitta i Sverige så om någon av oss inte klarade att hålla liv i dem skulle den andra kanske lyckas. Och om jag skulle misslyckas så gjorde det inte så mycket, om Petra skulle misslyckas -så fanns ju reserverna här. Men nu har ju alla pinnar klarat sig, både i Skåne och Stockholm, så här kommer en bild på Stockholmspinnarna. Jag behöll de minsta, men de har vuxit till sig bra nu.

Och här är ett mattips som jag har testat och vet funkar, Petra: de gillar murgröna! Jag har börjat testa mig igenom lite olika saker, men murgröna leder hittills över spenat, persilja och ruccola och halvvissna blad från en rosväxt på gården. Giftig mat är tydligen mums, då känner de sig som hemma (undantaget är fortfarande lagerhägg, det ska alltid undvikas eftersom det utsöndrar cyanidgas när bladen skadas och det tål inte ens en pinne med plåtmage).

Den typ av pinne som inlägget syftar på är alltså den ljusa, lite gulaktiga längst upp till vänster på bilden. Nu föredrar jag ju fortfarande arachnider som husdjur, och det är inte tänkt att pinnarna ska bli ett bestående inslag i menageriet här. De har heller inte ett idealiskt boende, de bor för tillfället i det före detta yngel/kitchakvariet som inte längre innehåller vare sig vatten eller fisk. Det är inte tänkt att innehålla pinnar heller och är inte inrett därefter, framför allt saknar det ett lock som fungerar ur terrariesynpunkt. Blir jag någon gång färdig till att göra om det till ett ordentligt terrarium blir det i så fall inte förrän nästa akvarieprojekt är slutfört, och i så fall blir det nog ett kryp med ett par ben mer som får flytta in (och då krävs ett ordentligt lock). Så Petra, tar pinnarna slut så finns det fler här!

Kitchakvariet fungerar dock, och nu till helgen ska jag göra inredningen lite mer pinnvänlig...

Ber att få varna alla känsliga personer som tycker att spindlar och larver och djur som har ihjäl och äter varandra är äckliga. Detta inlägg innehåller inslag av alla dessa företeelser.

Althornet är hemma, efter att ha bott hos Solna Brass i nästan ett halvår. I går hade jag och min hornkollega Lasse stämrep inför Solna Brass trettondagskonsert då bland annat teststycket från SM 2007, Kaleidoscope, ska framföras. Detta stämrep var tämligen välbehövligt för min del eftersom jag inte var i Australien när SM hölls och därför inte varit med och repat Kaleidoscope. Och efter ett ha spelat enbart trumpet i ett halvår har jag legat av mig lite vad gäller horn (Hjälp, det är stämt i Eb! Hjälp, det blir väldigt konstigt om man försöker spela i trumpetregistret! Hjälp, det har ett stort, djupt munstycke som är mycket svårare att spela vassa stackaton med än trumpetens! Hjälp, det har ingen trigger på tredje ventilen!). Så nu ska jag öva horn flitigt.