I dag var jag på kursintroduktionen för masterkursen "Biodiversitet -mönster och processer" som jag ska undervisa på de närmaste veckorna. Förutom jag var Kristoffer där (han höll introduktionen) och Ove (vår professor som ska föreläsa på kursen) tittade in. Den fjärde läraren på kursen, Bengt, saknades. Det är väl underförstått för alla att studenterna också var där?

Eller rättare sagt studenten. Det kom en student (av 6-7 anmälda). Vi fick reda på att en student till ska komma i morgon. Det betyder att våra studenter åtminstone är dubbelt så många som de som ska läsa masterkursen i växtekologi...

Varför läser inte stockholmsstudenter kurser i ekologi? Just biodiversitetskursen ligger väl i tiden? Men dels verkar det som om vit biologi är populärare än grön i stockholm(kanske för att de inte har ett fantastiskt trevligt Ekologihus, som i Lund), dels har Stockholms universitet ett stort antal masterkurser och ett inte jättestort antal studenter som läser biologiprogrammen. Lägger man till detta att hela grejen med mastersexamina och Bolognaprocessen (som ska internationalisera betygs- och examensgrader så att utbildningarna blir mer jämförbara mellan länder) är ganska ny och att många studenter nöjer sig med en kandidatexamen, så betyder det få studenter utspridda på många kurser.

Och inte kan man ställa in kurserna, för tänk er det resulterande kaoset: Vardera1-3 studenter har anmält sig till masterkurserna 1, 2, 3, 4, 5, 6 och kanske 7.  De flesta studenter har förstås ett andrahandsval, som är en annan av masterskurserna. Tänk er nu att kurs 1 ställs in på grund av för få deltagare och studenterna får beskedet att de får läsa sitt andrahandsval i stället. Men även kurs 2, 3, 4 och kanske 5 är inställda på grund av för få deltagare. Det slutar med att alla studenterna från kurs 1, 2, 3, 4 och 5 bara har kvar kurs 6 och 7 att välja på. Då blir antalet deltagare för stort på minst en av de två kurserna, och så kan inte alla få läsa...därför går nu flera kurser trots att deltagarantalet bara är 1 eller 2 studenter. Galet.

Biodiversitetskursen har nu kommit upp i 3 deltagare. Så nu är vi bara en lärare fler än studenterna! I morgon ska jag åka på exkursion med dem och jag oroar mig för att de inte ska hinna få uppgiften gjord när de är så få. Men det är ju alltid trevligt att vara ute i alla fall.

Efter mycket och intensivt jobb med ett av manusen till min lic skickade jag det i går i komplett skick till min handledare och biträdande handledare för genomläsning. De kommer säkert att ha en del kommentarer, men just nu kan jag inte göra mer på det.

Innan jag tar tag i nästa manus tog jag en söndagspaus (ja jag vet att folk i allmänhet faktiskt är lediga på söndagar, men det gäller inte riktigt doktorander kort tid före inlämningar av manus, licentiatavhandlingar, doktorsavhandlingar, ansökningar, med mera) och åkte och spelade med Sjövärnskåren på Hemvärnets stridsskola, där det var avslutning för en större lagtävling för hemvärnsfolk. Vädret var fint, vi spelade en konsert samt fanfarer och några marscher under prisutdelningen och det var på det hela en trevlig spelning och utflykt.

Vissa saker vi spelade fick vi ut i tisdags på repan, och även om det inte lät direkt dåligt konstaterade vår dirigent Gustav att saker vi spelat igenom en gång inte alls lät lika bra som sådant vi spelat många gånger innan. Detta torde vara en självklarhet i en amatörmusikkår, och den uppenbara lösningen för mig och troligen ganska många andra amatörmusiker är att inte spela sådant på konsert som vi bara repat en enda gång (om ens det, alla var ju inte på repan). Gustav ser dock lite annorlunda på problemet och tycker i stället att vi måste bli bättre på att sätta styckena felfritt a vista...detta sätt att resonera är ganska typiskt Gustav.

När jag kom hem från spelningen roade jag mig under kvällen med att inreda stora akvariet med sten. Resultatet kan beskådas på terroristfiskbloggen (se länk i menyn till höger). Och inte nog med att det blev fint i akvariet, en extra bonus är att jag nu slipper ha massa sten på köksgolvet, vilket jag haft den senaste månaden, och i hallen, vilket jag haft det senaste halvåret. Nu ska jag bara förpassa gruset på hallgolvet (i säckar) också till akvariet.

Nu börjar orkesterreporna efter sommaruppehållet, och efter allt fältjobb är det roligt att få spela igen. En glad överraskning på Sjövärnskårens musikkårs första rep var att vår skiva "Under örlogsflaggan" som vi spelade in i vintras nu är helt färdig. Dessutom låter den riktigt bra. Och då menar jag inte "riktigt bra "som i helt ok, utan jag menar...riktigt riktigt bra!


(Sedan kan man ju irritera sig lite på vissa detaljer i omslaget som man stör sig på när man är född i en reklammakarfamilj. Bristerna i förpackningen speglar dock inte på något sätt innehållet.)

Innehållet på skivan är bara och enbart tidigare oinspelade svensk marscher med marin anknytning, en liten och snäv nisch kan tyckas, men målsättningen med skivan (som är ett beställningsverk från Svenskt marschhistoriskt bibliotek) var nu just faktiskt att dokumentera tidigare odokumenterad svensk marschmusik (som dock inte alls är odokumenterad för att den är dålig!). Marscherna på skivan utgör för tillfället också huvudparten av musikkårens marschrepertoar, och vi tycker det är väldigt roligt att marschera på högvakter, statsbesök med mera till fina gamla marscher som mycket få någonsin har hört ens bland de mest inbitna "marschnördarna". Sedan kan man ju undra vad den musikaliska ledningen i kåren syftade på när de lät  "Efter drabbningen" bli sista spår på skivan...

Nu har jag varit på Gräsö en vecka igen, kom hem i går. Tanken var att jag skulle blogga därifrån, men det blev inte av på grund av tidsbrist, mobilkrångel och ren glömska. Här kommer i alla fall ett litet reportage därifrån.

Anna var assistent och kom till Stockholm förra söndagen. Vi hämtade hyrbil och åkte till Gräsö måndag morgon.  Vissa utrustningsproblem uppstod då det visade sig att Gundula tagit med sig ett par vadarstövlar och lövblåsens bensindunk till Norröra i ytterskärgården...vi försökte inhandla ett par nya vadarstövlar på vägen till Gräsö, men fiskebutiken i Norrtälje hade inga i små storlekar och det visade sig inte finnas någon fiskebutik i Östhammar-Öregrundstrakten (märkligt!). Det slutade med att jag fick vada i sandaler och, till ön där vattnet är djupast, i baddräkt. Men vädret var mestadels fint och vattnet ganska varmt så det gjorde inget.

Vi tillbringade tisdagen och onsdagen, då vädret var riktigt fint, med att dammsuga småkryp på öarna. På tisdagen såg vi en hel havsörnsfamilj på Skogalokalen, två vuxna och två ungfåglar! Roligt att inte bara ha häckande havsörn nära sina fältlokaler utan ett par som dessutom lyckas så bra med häckningen, det är inte ofta havsörnar klarar att få två ungar som båda överlever tills de är flygfärdiga. Vi såg en av ungfåglarna på torsdagen igen.

Torsdagen och fredagen provtog vi växter på öarna. Öarna är väldigt fina i början av augusti, många växter blommar fortfarande och vissa öar var riktiga blomsterängar fulla av blommande kråkvicker, strandkvanne, rölleka, baldersbrå, klint, fibblor, renfana, fackelblomster, kärleksört med mera.


Vädret blev dock sämre, det blåste upp ordentligt och på torsdagen kom det regnskurar som gjorde det besvärligt att jobba. Vi fick gjort vad vi skulle i alla fall, och samlade även in en massa vargspindlar till ett försök jag och Peter ska göra på lab. Fredagen var bättre vädermässigt, men det fortsatte blåsa.

På lördagen åkte vi tillbaka till Stockholm, och som alltid är det lite trist att åka från Gräsö tillbaka till stan när det är så fint därute. Det känns som slöseri att åka till stan i stället för att stanna och njuta längre av den fina naturen innan blommorna vissnar, krypen försvinner och fåglarna flyttar. För att inte tala om alla oplockade blåbär, lingon, havtornsbär och svamp.

Vi tröstade oss i alla fall med att luncha på vägen intill ett trevligt litet naturreservat. Tyvärr hade vi frysprover i bilen som helst inte skulle hinna tina inna vi kunde lämna dem i frysen på Botan, så vi hann inte utforska det närmare. Väl tillbaka i Stockholm lämnade vi av utrustningen på Botan och packningen hemma hos mig, och med tillgång till bil och chaufför passade jag och Anna sedan på att åka till Barkarby där jag inhandlade grus och en hylla till projekt storakvarium (se storakvariebloggen) samt 5 kg gips för att gjuta gipsbotten i burkarna där de insamlade vargspindlarna ska bo på lab.

 

Japp, mobilblogga fungerar. Tyvärr verkar det inte fungera att skriva längre textmeddelanden eftersom samma text blir både rubrik och text (om nån undrar har jag redigerat detta efteråt på datorn). Trist, men det får man kanske stå ut med. Det känns inte som om det räcker för att börja leta ny blogg redan igen i alla fall.

Jaha, välkommen till min nya blogg. Igen. Mamma klagade på att den gamla nya var för långsam och att hon fick upp popupfönster som inte gick att stänga, så nu testar jag en ny igen. Få se hur det går den här gången. Nästa vecka åker jag till Gräsö, då ska jag försöka blogga från mobilen så¨får vi se om det fungerar.

Till dess kommer här ett litet bildreportage från Askö igen.

Jag var ju på Askölaboratoriet (Stocholms marinbiologiska forskningsastation) och jobbade i veckan. Askö var fantastiskt fint, både som forskningsstation och som plats, beläget i Trosa skärgård i södra Roslagen. Jag var där med doktorandkollegerna Jocke och Gundula, och det var Jockes fältlokaler vi besökte för att göra en gemensam studie av både kust- och akvatiska ekosystem i och vid grunda vikar, samt länkarna mellan dessa ekosystem.

Tyvärr blev det inte så mycket fotograferat som jag hade velat, främst på grund av att allt visade sig ta väldigt lång tid så vi jobbade väldigt mycket och intensivt och till ganska sent om kvällarna. Oftast blev det labjobb på kvällarna, men första dagen (när vi kom ut i fält sent eftersom det tog lite tid att ta sig till Askö) stannade vi ute hela kvällen också, tills det började skymma för då måste vi hem eftersom vi inte hade några lanternor på båten.

Så här ser det ut på själva Askö. Det vita tornet är det en tanke bakom, det syns jättebra när man kommer från havet i båt. Byggnaderna på bilden är själva Askölaboratoriet, som innehåller kontor, laboratorier (naturligtvis) samt undervisningslokaler. Bilden är tagen från Mässen, som (som namnet antyder) innehåller kök och sällskapsrum för forskare som bor här tillfälligt (som vi). Jag och Gundula delade en liten stuga inte långt från Mässen (Stallet) som bestod av två rum och ett litet pentry.


Det här är Askös hamn. Båten som skymtar längst bort är det "riktiga", stora forskningsfartyget Aurelia. Båten till höger är Limanda som man åker med till och från Askö (som inte har fast förbindelse med fastlandet). Den lilla vita båten till vänster heter Trutta och den använde vi när vi var ute och jobbade. Utöver de här finns även dykarbåten Perca och ett antal småbåtar till. Alla sakerna som står på kajen bakom Trutta är all vår fältutrustning.

Jocke studerar sjökortet. Jocke har ingen skepparexamen, men han har flygcert och det går väl lika bra...? Vi gick inte på grund en enda gång i alla fall, trots en del smala och grunda passager in i vikarna. Gundula och jag fyllde övriga funktioner såsom utkik, hopp-i-land-kalle, navigatör, maskinist (detta jobb bestod i att koppla en ny bensindunk till motorn när vi kört slut på den gamla, detta verkar ju som ett typiskt grabbjobb men visade sig kräva en kvinnlig maskinist med små händer eftersom det var svårt att komma åt), och ankarmästare (eller vad man nu kallar det). Vi råkade ut för en enda incident, med en svan som använde vattnet framför båten som startbana men inte lyckades lyfta i tid, och vi är fortfarande inte riktigt säkra på vad som hände. Både svanen och Trutta med besättning undkom dock med blotta förskräckelsen.
 

Den vackraste av vikarna var Lermaren. Farfar hade älskat att måla den, vattnet var kristallklart, bottnen lyste röd av rödlånke (sällsynt växt) och där gick stora stim fisk, bl.a. abborre och löja. Tyvärr syns inte den röda bottnen så bra på bilden pga den starka kvällssolen. På stranden fanns större kärrspindel (sällsynt) men jag fick tyvärr ingen bild på den, den dök i vattnet så fort den upptäckte mig.

Spelar dessa skivor "Till havs" månntro? Nä, de är till för att mäta mängden påväxtalger. Originalet som cd-skivorna trädda på ett rep härmar kan skymtas bredvid: revor av blåstång med påväxt av gröna trådformiga alger. De är ganska fina i solen i alla fall. Som julgranspynt under vattnet.

Och lite spindelbilder måste jag ju ha. Här är en fin hoppspindel, Evarcha falcata.


Och en fin hoppspindel till, Eophrys frontalis. Tyvärr kunde jag inte ta en bra bild på den här eftersom den dels är väldigt liten, dels inte var stilla en sekund, men hannen av den här arten (och detta är en hanne) är en av de vackraste hoppspindlarna i Sverige. Den har svarta framben med vita tår, vita tofsar på palperna och röda "glasögon" runt alla ögonen.


Klockan kvart över spindel...?