Kackerlackornas matvanor
Och på tal om kryp...
Kackerlackshjärtan
Blaberus giganteus
Totalt var det 50 kackerlackor i den där lådan, dvs 50 hjärtan. Men eftersom jag själv bara kan se 48 kackerlackor på bilden trots att jag VET att jag stoppade i 50 (de resterande två är antagligen underst i någon av de tätare samlingarna av djur) så hade jag även godkänt 48 som svar. Per kom alltså närmast med sitt förslag på 43.
Som ren kuriosa kan nämnas att kackerlackor har ett långsmalt hjärta med inte mindre än 13 kammare! Ibland sägs det till och med att de har 13 hjärtan, vilket är något av en definitionsfråga - ska en lång sträng uppdelad på 13 distinkt avskilda kammare betraktas som ett enda långsträckt hjärta, eller 13 separata små hjärtan? Jag väljer nog att se det som ett, men på frågan ovan hade jag nog kunnat tänka mig att även godkänna svaret 50 * 13 = 65 (eller 48 * 13) om nu någon hade kommit med ett sådant förslag.
Om det nu är så att man ska se det som att de har 13 hjärtan så kan man ju undra om det betyder otur att ha 13 hjärtan? Nej, i alla fall inte om man ska döma efter hur framgångsrika kackerlackorna är som djurgrupp. Det är en av de allra äldsta insektsordningarna, de har hängt med i sådär 300 miljoner år, sett i stort sett likadana ut sen dess och är en väldigt stor ordning med runt 4 000 olika arter världen över. Evolutionärt sett väldigt framgångsrika, alltså.
Kackerlackorna är djur som folk faktiskt ofta tycker är värre att jag har hemma än spindlarna! Vilket bara visar på att de är en ganska missförstådd grupp. Av de ca 4 000 arter som finns klarar sig enbart några tiotal inomhus (mycket färre än så här uppe i norr), och ännu färre är att betrakta som skadedjur (de flesta är nedbrytare och därmed att betrakta som nyttodjur).
De kackerlackor som jag har hemma är tropiska arter som inte klarar sig i det fria varken inomhus eller utomhus på våra breddgrader. Inomhus är det för torrt, utomhus för kallt. I Sverige (och Finland) finns bara två vilda kackerlacksarter om vi inte räknar införda skadedjurskackerlackor som enbart lever inomhus, varav den ena är väldigt sällsynt. Den andra är skogskackerlackan som däremot är vanlig långt upp i norra Sverige. De svenska arterna blir bara uppemot en cm långa, de större tropiska arterna kan däremot bli så stora som en dm. De flesta är tecknade i jordfärger som grönt, brunt, grått och beige, men det finns även en del tropiska arter som är väldigt färggranna.
Kackerlackor känns igen på den ovala tillplattade kroppsformen (ofta med en ryggsköld som täcker hela huvudet när man tittar ovanifrån), långa smala antenner och kraftiga taggar på benen (lätta att se även på små arter). Generellt har kackerlackor vingar - genomskinliga flygvingar som hos de flesta insekter, med läderartade, taklagda täckvingar över. Hos en del arter saknar dock honorna vingar, t.ex. mina foderkackerlackor nummer ett här hemma, Blaptica dubia (rätt praktiskt eftersom det gör det väldigt lätt att se skillnad på könen). Kackerlackor har ofullständig förvandling, dvs det förekommer inget larvstadium följt av förpuppning och sedan ett vuxenstadium, utan de går istället igenom flera nymfstadier som efterhand blir mer och mer lika vuxenstadiet.
Blaptica dubia - hanne med vingar, vinglös hona och ett par välkamouflerade nymfer.
Kackerlackor är väldigt oförargliga och ofarliga djur, däremot kan större arter vara lite sticksiga att hålla i tack vare de där taggiga benen...
Kackerlacksben.
Trevlig alla hjärtans dag!
Nu undrar ni förstås varför jag illustrerar alla hjärtans dag med en bild som den nedan. Ni som läst denna blogg förut borde veta bättre än att undra över sådant vad gäller mig, samtidigt som ni borde misstänka aqtt det kanske rentav finns en anledning utöver det rent estetiskt tilltalande till att jag valt en bild på en massa kackerlackor. Och för er som är här för första gången är det bara att acceptera att dylika bilder är något helt normalt på den här bloggen. Dessutom heter det ju ALLA hjärtans dag, eller hur? Och kackerlackor har faktiskt också hjärtan.
Kackerlackorna har jag ju dessutom lovat skulle dyka upp på bloggen igen efter julkacklendern, ber om ursäkt för att det inte blivit av än! Så nu blir det en alla hjärtans dag-special med dem istället, inte ett försök men en gåta. Det är ju så att alla hjärtans dag borde vara en ganska stor grej i det här hushållet med tanke på hur otroligt många hjärtan här finns om man skulle räkna alla småkryp, så många att jag faktiskt inte ens vet exakt själv. Men ni kan ju få roa er med att svara på frågan hur många små hjärtan som slår just på bilden ovan?
Julkacklendern 5 - kackerlackor- inte ideala!
Javisst, så är det att det senaste försöket med kackerlackorna fungerade inte alls. Kackerlackorna var inte samarbetsvilliga och inte intresserade av att äta apelsin, därför kom det inga resultat ut alls av försöket. Det går alltså inte att slå fast om kackerlackorna är idealt fria eller inte.
Nu får fortsatta kackerlacksförsök vänta tills efter nyår, eftersom jag åkt ner till föräldrarna i Skåneland för att fira jul, och kackerlackorna (eller spindlarna) fick inte följa med. Men det kommer absolut att bli mer kackerlacksexperiment framöver här på bloggen.
Julkacklendern 4 - idealt fria kackerlackor
Det förra försöket i julkacklendern utmynnade ju i en diskussion med Per om begreppet ideal free distribution, och därför tänkte jag att nästa försök med kackerlackorna skulle handla om just det.
Ideal free distribution är en teori inom ekologisk vetenskap som förutsäger hur individer som konkurrerar om en resurs kommer att fördela sig mellan födopatcher (dvs "platser" där resursen finns). Teorin förutsäger att varje individ kommer att välja patch utifrån vad den själv vinner mest på. För er som läste förra årets julkalender kan detta sägas vara en evolutionärt stabil strategi (ESS).
Det finns vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi ska kunna säga något om ideal free distribution:
- Resursen vi undersöker måste vara fördelad mellan patcher, så att varje enskild patch har en individuell kvalitet som är möjlig för individen att bedöma. Patchens kvalitet påverkas även av individantalet i patchen (genom konkurrens).
- Varje individ kan välja fritt mellan patcher, och valet är inte absolut, dvs den kan även byta patch om den inte gillar den där den befinner sig. Det är detta som menas med "free" i "ideal free distribution".
- Den enskilda individen är kompetent att bedöma patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån den bedömningen. Det är detta som menas med "ideal" i "ideal free distribution".
Viktigt att tänka på är att vi när vi studerr ideal free distribution studerar grupper, inte individer. Utifrån hur fördelningen av individer mellan patcher ser ut kan man sedan säga något om individernas förmåga till beslutsfattande - om de fördelar sig mellan patcherna så som ideal free distribution-teorin förutsäger är de idealt fria, dvs kapabla att bedöma patchens kvalitet och fritt välja var de ska födosöka. Men vi följer inte enskilda individer och tittar på hur just de personligen väljer.
Ett klassiskt exempel på ideal free distribution är hur kunder fördelar sig mellan kassorna i snabbköpet, något som kan vara intressant att studera så här i juletid. Här kan vi betrakta kassorna som patcher, och tid som den resurs kunderna konkurrerar om. Man kan undersöka hur kunderna fördelar sig mellan kassorna, och om de fördelar sig enligt ideal free distribution-teorin. En idealt fri kund kan i det här fallet dels fritt välja vilken kö man ska ställa sig i, dels göra en bedömning av patchernas kvalitet och fatta ett beslut utifrån det, dvs jämföra hur lång tid det tar att ta sig fram till och genom kassan. Faktorer som kunden kan ta med i berökningen i det här fallet är hur lång kön till varje kassa är, hur mycket varor kunderna framför har i sina vagnar/korgar, och hur snabb kassörskan/kassören är. Man kan också tänka sig att man blandar in även mer avancerade faktorer som t.ex. åldersfördelning hos övriga kunder i kön, hur många kunder som har barn med sig osv. Precis som i naturen betyder det fria valet också att man kan ändra sitt beslut när som helst, i det här fallet t.ex. byta kö. Gå gärna i affären och titta på det här, det är ganska roligt och fördriver absolut tiden när man själv måste stå i kö.
Men jag ska göra det med kackerlackorna istället, och eftersom jag inte vet sedan tidigare om kackerlackorna faktiskt är idealt fria kommer jag att göra ett ganska enkelt försök. Försöksuppställningen ser ut så här:
Jag har en försöksarena bestånde av ett plastterrarium med en "patch" i var ände, och gömställen i form av tomma toarullar i mitten. Resursen i patcherna är mat, närmare bestämt apelsin. Kvalitetsskillnaden mellan patcherna består i det här fallet av en skillnad i resursmängd där resursen är ojämnt fördelad, 75%-25% mellan mina två patcher, som teoretiskt sedan skulle kunna påverkas av konkurrens också. "Försöksdjuren" är en grupp på 20 kackerlackor (dvs många nog för att konkurrens faktiskt ska kunna vara en faktor). 16 av kackerlackorna är honor, men jag har den här gången även inkluderat 4 hannar.
På bilden har försöket precis startat, dvs kackerlackorna yrar omkring och ingen har börjat fundera på mat än. Att det syns fler i närheten av patchen på högra sidan beror bara på att det är längst bort från mig och kameran.
När jag släppt kackerlackorna placerar jag terrariet i ett mörkt och ostärt utrymme och lämnar jag dem i fred i en halvtimme, sen räknar jag hur många som uppehåller sig i varje patch. En sak att tänka på är är att det är fördelningen av individer mellan patcherna som räknas, inte den totala mängden kackerlackor (dvs det är bara de individer som faktiskt sitter och äter apelsin som räknas med i fördelningen).
Nu borde jag sätta upp en hypotes här utifrån vad ideal free distribution-teorin säger om hur kackerlackorna ska fördela sig mellan patcherna om de nu är "idealt fria". Och det har jag förstås gjort, men jag tänker inte avslöja den än för att ni läsare också ska få spekulera lite. Så vad tror ni? Hur kommer kackerlackorna att fördela sig mellan patcherna? Hur många kommer jag att hitta i varje patch? Är kackerlackorna idealt fria?
Eller kommer försöket att misslyckas totalt, alla kackerlackorna sitter och trycker i en toarulle och apelsinerna lämnas orörda?
Julkacklendern 3
Det är kanske svårt att se på bilden, men kackerlackorna på den örlar naturligtvis inte bara omkring och råkar befinna sig vid maten - de är i full färd med att äta.
Och faktum är att det i lådan där kackerlackorna normalt bor ofta räcker att man öppnar locket för att de som råkar sitta framme öppet ska springa och gömma sig, så att jag kan öppna och fotografera dem i denna för dem nya miljö utan att de gömmer sig är i sig bevis för att det här var uppskattat.
Det viktigaste resultatet av försöket var dock att det bekräftade att kackerlackorna är ganska lätta djur att jobba med. Bilden ovan är tagen bara fem minuter efter att det första gänget släppts ut i "arenan" så åtminstone när något sött och gott är inblandat behöver de uppenbarligen inte acklimatiseras särskilt länge i den nya miljön. Ytterligare en anledning att börja med ett sånt här försök är att nu vet jag säkert att de gillar honung (och sylt) ifall jag i framtida försök behöver något jag kan använda som belöning.
Julkacklendern 2
Jag har inte arbetat med att göra försök med kackerlackor, men har hört att det ska vara en bra djurgrupp att jobba med vad gäller beteendeförsök. Så första kackerlacksstudien handlar mest om att liksom lära känna dem, se hur de beter sig i en försökssituation osv. Jag börjar med ett enkelt preferensförsök.
I förra avsnittet skrev jag om vad mina kackerlackor är vana att äta och lite allmänt om artens födopreferenser - äs gärna det om ni inte gjort det. För att lägga upp det hela så att chanserna att få ett resultat är så goda som möjligt såhär när jag inte vet hur djuren funkar går vi ut med ett enkelt försök där kackerlackorna får välja mellan två godsaker som de aldrig smakat förr men som båda borde vara smaskens för en Blaptica dubia om jag känner dem rätt: honung och sylt.
Försöksuppställningen ser ut som följer:
En "arena" bestående av en svart plastlåda med lufthål. Svart eftersom de som sagt är ljusskygga och trivs bäst i mörker, så de borde vara mindre stressade och mer samarbetsvilliga i en mörk låda.
På ena kortsidan sidan placerar jag en klick honung (sött!), på andra sidan en klick lingonsylt (inte lika sött, men har trots allt avsevärt sockerinnehåll och dessutom väldigt mycket c-vitamin).
Det är alltid viktigt med skyddsmöjligheter för att djuren inte ska bli stressade, så i mitten av "arenan" placerar jag en halv, något tillplattad tom toarulle (en hel fick inte plats) som krypen kan gömma sig i (de är vana att gömma sig i toarullar, de har sådana i sitt vanliga hem). Allt för att de ska känna sig trygga och lugna.
Och så: entré på scen för kackerlackorna. Jag använder tre honor åt gången. Tre för att de ju lever tillsammans normalt och jag tror att de kanske känner sig tryggare i sällskap. Honor eftersom jag inte vill blanda könen, för att inte riskera att blanda in andra beteenden än födosöksbeteenden som kan störa försöket, och jag använder honor hellre än hannar eftersom man kan misstänka att honor är mer intresserade av mat än vad adulta hannar är.
Jag sätter på ett lock, ställer lådan på en varm undanskymd plats, väntar fem minuter och kollar sen var kackerlackorna är och vad de gör. Planen är att lämna dem igen och titta till dem tre gånger till med fem minuters mellanrum, men om de är jättestressade i början så kommr jag att lämna dem ensamma längre och starta försöket (dvs avläsningarna som jag sen räknar) när de lugnat ner sig och börjar våga utforska sin omgivning.
Så vad tror ni? Kommer försöket att fungera? Och i så fall, vad föredrar krypen, honung eller sylt?
Julkacklendern 1
Så här är det. Årets tema skulle vara "hur gör djur" och avsnitten bestå av små enkla beteendeekologiska försök med djuren härhemma. Kanske inte så många försök som ett per dag, men ett antal i alla fall. Nu blev det inte så, mycket för att datorn lade av och jag blev omotiverad - för det här är ett julkalenderämne som av uppenbara skäl kräver en viss arbetsinsats även utöver själva bloggandet. Men ni ska få ett par avsnitt alla fall, och temat kommer kanske att fortsätta på bloggen även efter jul.
Nu tror man förstås lätt att detta tema skulle komma att involvera mycket fågelspindlar. Men det finns faktiskt djur som är enklare att göra beteendeförsök med härhemma än spindlarna, nämligen deras mat. Jag har ju förutom spindlarna även kackerlackor härhemma, vars främsta syfte är att utgöra bytesdjur för spindlarna men det betyder ju inte att kackerlackorna i sig inte är intressanta och roliga djur de också. Det är de! Och därför hade jag tänkt att de skulle få bli huvudpersoner i julkalendern, därav namnet "julkacklendern" - för spindlar är det ju mycket av här på bloggen ändå, så de kan gott få dela med sig lite av utrymmet på bloggen. För även om de inte syns här så ofta så är kackerlackorna absolut närvarande djur i hushållet härhemma, som kräver skötsel och omsorg och som har många intressanta beteenden att studera. Vilket ni förhoppningsvis kommer att märka. Ni läsare är för övrigt förstås välkomna att ta aktiv del i jukacklendern, t.ex. komma med förslag på försök och frågor som rör kackerlackors beteende (eller kackerlackor överhuvudtaget) som ni skulle vilja att bloggen tog upp.
Så här i första avsnittet hade jag bara tänkt presentera huvudpersonerna i julkalendern-som-inte-blev-av, nämligen kackerlackor av arten Blaptica dubia. Sen i morgon ska vi göra nåt kul med dem.
Här har vi dem. De på bilden nedan är honor av arten argentinsk kackerlacka, Blaptica dubia, som lever naturligt i Syd- och Centralamerika. Man ser att de är honor för att de har bara har små vinganlag, inte fullt utvecklade vingar. Det betyder inte att de inte är fullvuxna, honorna av den här arten har inga vingar. En adult hona är ca 4,5 cm lång sådär.
Hannarna har däremot fullt utvecklade vingar, och de kan flyga även om de sällan gör det. Det krävs också högre temperaturer än normal rumstemperatur för att de faktiskt ska kunna göra det, och det där med flygförmågan hos hannarna är något vi kanske återkommer till i julkacklendern. Men eftersom de sällan flyger är det här med att honorn saknar vingar men inte hannarna framför allt något som gör det väldigt enkelt att se skillnad på könen, vilket är praktiskt både till vardags och om man vill göra beteendestudier med dem. Hananrna är något mindre än honorna, men är framför allt mer långsträckta, ett intryck som förstärks av de långa vingarna.
B. dubia lever naturligt i syd- och centralamerika. De föder levande ungar - honorna lägger sina
ägg i en äggsäck som sedan plockas tillbaka in i kroppen igen och där utvecklas ungarna. Ungarna, eller nymferna, är ljusare än de vuxna, och naturligtvis mindre. Kackerlackor har en ofullständig förvandling, dvs de har inget puppstadium utan ungarna som kläcks ur äggen är redan ganska lika de vuxna och utvecklas genom flera nymfstadier där de stegvis blir mer och mer lika de vuxna kackerlackorna.
B. dubia är omnivorer som äter lite av varje, och de är förtjusta i sådant som är sött, som t.ex. söta frukter. De är nattaktiva och ganska ljusskygga (bokstavligen, dvs de undviker starkt ljus). Mina kackerlackor härhemma lever på en ganska blandad diet av havregryn, torrfoder för katter, samt färska frukter och grönsaker. De får mycket morötter, dels av praktiska skäl (det är t.ex. lätt att få tag på ekologiska morötter året om, och de möglar inte så lätt i kackerlackornas uppvärmda bolåda som t.ex. frukter gör), dels för att morötter är lite söta och därmed populära hos kackerlackorna. De får också frukt ofta, framför allt äpplen och apelsiner, eftersom de lätt kan få c-vitaminbrist annars vilket minskar ungproduktionen och ungöverlevnaden (dessutom älskar de förstås söta apelsiner). Men de får även lite andra ekologiska rotsaker och frukter. Dock får de enbart ekologisk mat eftersom bekämpningsmedel som används i odling mot skadeinsekter naturligtvis fungerar på de här krypen också, och i förlängningen på spindlarna som i sin tur äter kackerlackorna.
Så, då har vi presenterat huvudpersonerna i julkacklendern. På tv är årets julkalendertema tjuvarnas jul, här på bloggen är det kackerlackornas jul - mycket ljusskygga varelser blir det. Dock är de inte julskygga, som tur är.
(och så ska det bli intressant att se hur mycket kommentarer denna julkacklender får från okända människor på temat "usch och fy vad äckligt!!!!").
