Ja bara Per har ju gissat, men du hade väldigt rätt den här gången! Djuret sitter i nedre vänstra delen av bilden i förra inlägget och är en spindel. Närmare bestämt en Dictyna och troligen D. uncinata.

                   Här är hon lite mer synlig:

Den här spindeln tillhör familjen Dictynidae, som är lite speciella eftersom de är cribellata spindlar. Det innebär att de inte använder klistrig tråd i sina nät, istället använder de så kallad krustråd. Framför de vanliga spinnvårtorna på undersidan av bakkroppen har spindeln en eller flera plattor där silke produceras av tusentals små silkeskörtlar (detta speciella silkesorgan kallas cribellum). Spindeln kardar silket mot plattan med en kam av styva borst på bakbenen, och det får en krusig struktur (lite som när man krusar presentsnöre med en sax, fast tusentals jättetunna trådar samtidigt). I ett nät av krustråd kommer insekter lätt att trassla in sig även om tråden inte är klibbig. Silket ger ofta ett mer blåskimrande intryck än vanligt spindelsilke (syns dock inte på bilden).

De här spindlarna är väldigt små i storlek, som tur är har de ganska karakteristiska vackra teckningar som gör dem lätt identifierbara till åtminstone familj och släkte, ibland även till art.




Denna Dictyna får också agera pausspindel, för nu tar bloggen paus några dagar eftersom jag ska idka lite naturturism (=fågelskåda, spindelskåda, skåda fin natur lite i största allmänhet) ute i Åbolands skärgård. Men jag kan ju utlova några bilder när jag kommer tillbaka - förhoppningsvis på fina spindlar och vacker skärgårdsnatur. Håll tummarna för att vädret blir ok!

Hitta djuret alltså. Inte många som vågade gissa förra gången, så vi försöker igen, den här gången är det (tror jag?) lättare?

Per var den enda som vågade gissa på krypet. Och han kom med en mycket bra gissning på en flygmyra. Det var tyvärr inte helt korrekt, men ganska nära.



Det rätta svaret är: En geting, närmare bestämt en solitär geting i släktet Ancistrocerus. Men det var en mycket bra gissning som sagt - både myror och getingar är ju steklar, och på en bild som den ovan där inte teckningar eller särskilt många detaljer framträder är en liten slank geting som denna inte alls särskilt olik en myra med vingar. Så här ser den ut med färger och allt:




Den här lilla getingen befann sig på balkongen - jag vet inte om den övervintrat där eller om den kommit in utifrån nu när de börjar bli varmare ute, och jag vet heller inte om solitära getingar kan tänka sig att bosätta sig på en balkong, men jag skulle ju inte ha något emot lite rovdjur boende där (se inlägget balkongen, och om spinn och bladlöss på balkongen) så hon är välkommen!

Nu är det äntligen dags för årets första småkrypsbild på bloggen! Ja, årets första på ett vilt kryp alltså - för husdjuren har ju förekommit, och även en del gamla spindelbilder. Men detta är en dagsfärsk bild på det första vilda kryp jag sett i år (förutom några flugor, darrspindlarna härhemma och en silverfisk, och dessa räknas inte för de bor inomhus).


                   Vet ni vad det är för djur?

Svar kommer om någon dag.

Jag insåg att jag aldrig givit det rätta svaret på bildgåtan i inlägget om Iniö (men ingen har heller kommit med några gissningar så det är kanske inte så konstigt attjag glömt det). Rätt svar kommer nu ifall någon undrar.
,
Frågan var alltså vad det här är och vem som åstadkommit det:




Och rätt svar är att det är ägg från ett djur som varit ganska flitigt förekommande på bloggen just i år: Bilden föreställer en guldögonsländas ägg. Allas vår Evinrude igen alltså.

Här kommer rätta svaret på frågan - spindeln i det fyrkantiga boet var en kvadratspindel. Pixel gissade alltså alldeles rätt (och jag hade förstås skrivit ut att boet var fyrkantigt som ledtråd).

Kvadratspindlar känns igen på fyra stora tydliga vita prickar på bakkroppen, det är dock lite svårt att se i det här fallet när spindelns grundfärg är väldigt ljus. Det är också typiskt för arten att de är väldigt variabla i färg - det finns riktigt vita kvadratspindlar som denna, men det finns också gula, beige, röda, mörkbruna och alla nyanser däremellan. Om man tittar på bilden nedan ser man dock fyra pyttesmå mörka prickar också på bakkroppen - de sitter i kanten av de stora vita prickarna så när spindeln är så ljus att de vita prickarna syns dåligt ser man som tur är åtminstone de mörka desto bättre.

Jag tänker inte avslöja svaret på förra "Hitta djuret" riktigt än, men här kommer en till i vilket fall. Inte så svår, men jag tyckte den här var så söt. 

Ja, "Hitta djuret!" på finska alltså. Det här är det första av säkerligen åtskilliga "Hitta djuret" från Finland.

Det är ju även årets första "hitta djuret", det har ju varit dåligt med sådant ett tag vilket naturligtvis beror på att det finns så få djur att hitta under vintern. Inte bara här på bloggen alltså utan även ute i naturen. Men jag hittade ett djur när jag var ute i söndags (ja flera faktiskt, men det finns bara ett på bilden), hittar ni det också?





Inte så svårt va? Så ni får en till:

Ingen har svarat rätt på vad det stjärnögda djuret är för något, och det är inte så konstigt - det var ju inte en lätt fråga. Per spekulerade över hoppspindlar men trodde inte att de kunde ha stjärnor i ögonen. Och det hade han rätt i (eller, det kan de kanske, men den här gången var det i alla fall ingen hoppspindel). Per ändrade sig sedan till först en fisk och sedan till en liten fjäril typ smygare (varför just en smygare, Per?). Fisk var ju ganska långt ifrån sanningen, smygaren smög sig lite närmare eftersom det åtminstone var en insekt, men nådde inte riktigt ända fram.

Ett annat förslag från en anonym kommentator (Elin?) var kackerlacka. Det var inte heller särskilt rätt, men båda ni som kommenterat kom i alla fall fram till att djuret ifråga är en insekt.
 
Men ingen kom nära nog för att en enda liten guldstjärna ska kunna delas ut, förutom de som kan avnjutas i ögonen på krypet ifråga - som är en guldögonslända. Namnet guldögonslända kommer förstås just av de stora metallskimrande ögonen.

En guldögonsländor är oftast ljusgrön eller blekt gulgrön, ca 1 cm lång, och utmärkande för den är inte bara de vackra ögonen utan även de vackra vingarna. Guldögonsländorna tillhör ordningen nätvingar, som känns igen på vingarnas fina nätådring. Andra sländor i ordningen är bl.a. myrlejonsländor, där det (vilket är ovanligt bland insekter) snarare är larven (myrlejonet) än den vuxna insekten folk känner igen och lägger märke till. Även guldögonsländornas larver (och även de vuxna av en del arter) är rovdjur, och larverna kallas även bladluslejon. Som namnet antyder är de goda skadedjursbekämpare - det här är en insekt man ska vara rädd i trädgården alltså! De vuxna guldögonsländorna övervintrar i skyddade utrymmen, gärna runt våra bostäder, i uthus, mellan fönster och liknande. Själv har jag massor av dem i vädringsfönstren.

Pappa kallade när jag var liten alla guldögonsländor för "Evinrude" efter trollsländan i "Bernard och Bianca", en figur vars uppgift i filmen bestod i att agera "utombordsmotor" för en båt bestående av ett löv, och som i enlighet med den tidens Disneyfilmers humor naturligtvis var döpt till Evinrude efter båtmotormärket med samma namn (i dag hade det väl kallats produktplacering?).





Evinrude var visserligen ingen guldögonslända utan en trollslända, men min far visste ändå inte hur rätt han hade när han drog paralleller mellan trollsländan Evinrude och guldögonsländorna. De senare har nämligen ett uppvaktningsbeteende där hannen nu på våren "spelar" för honorna, och de låter då inte alls olikt just en båtmotor! Eller flera olika varianter av båtmotorer rätare sagt (inklusive fiskebåtars dunkande läte) eftersom varje art förstås har sin egen "sång". 

Här kan man lyssna på några guldögonsländors läten (Men höj volymen ordentligt för det är jättejättesvagt): 

http://www.pbs.org/wgbh/evolution/library/05/2/swf_pop/l_052_01.html

"Hitta duret" är ju en övning som dyker upp då och då här på bloggen, och en gång tidigare har ni också fått leka "gissa ögat". Men bara en gång, och jag tycker nog att det är dags igen. Så vem är det här med stjärnglans i blicken?

Samma djur, samma öga - att färgerna är olika beror bara på vinkel och ljus.

Själva ögat är alltså det runda svarta med en stjärna i. Ber om ursäkt för att skärpan inte är den bästa, det har sin förklaring men den får ni inte reda på nu.

Och på tal om intressanta ögon, har ni noterat ögonen på bilden av malen Hjördis för ett par inlägg sen? De ögonen har ett reflekterande skift för att malen ska kunna leta mat i dåligt ljus, precis som en katts ögon, och det är därför de lyser som vita strålkastare på bild - men egentligen är ögonen mörka.

Ojoj vad länge sen det var som jag bloggade ordentligt! Jag har ju lagt bloggkrutet på julkalendern under hela december fram till julafton, och sen har jag liksom haft jullov från bloggandet fram till nu. Även det behövs ibland. Men en blogg mår ju inte bra av att ligga i träda, så nu är det dags igen. Den främsta anledningen till blogguppehållet är dock bristen på tid - för det är mycket man vill hinna med och många man vil hinna träffa när man är nere i Skåneland en lite längre period utan att jobba, och jag har ju ändå långt ifrån hunnit med allt jag velat göra. Men det jag hunnit med är jag mycket nöjd med. 

Efter att ha anlänt till Skåne med ett bara en timme försenat X2000 (det är ju ingenting!) inleddes julen som sig bör med det traditionsenliga lilla julaftonsfirandet i Blentarp, som i år firades hos föräldrarna. Men innan dess måste förstås det mesta av julstöket klaras av, såsom pepparkaks- och lussekattsbak, granklädning, julpyntande, julmatlagning, klappinslagning och julrimmande med mera. 


Julgran anno 2010




Donnan i sedvanlig julstass.




I år var vi smått oroliga för att den enda mer långväga gästen, Petra, skulle kunna ta sig till julfirandet eftersom julen var ovanligt vit och det blåste ordentligt - med följden att stora delar av dagen ägnades åt avlyssning av radiorapporter som rapporterade obefintlig framkomst på Österlen med annat än bandvagn...Men Petra bor ju som tur är inte på Österlen, så hon kom fram (däremot kom hon inte riktigt hela vägen hem igen, men det avskräckte henne som tur var inte från att komma tillbaka även på julafton). Och på tal om trafikproblem har en stor del av julen också ägnats åt att följa turerna runt Elin och Lars resa till tropikerna - de verkar ha lite otur med den naturen i norr så fort de åker söderut, är det inte vulkanutbrott så är det snökaos. Till sist kom de fram, vilket är mer än man kan säga om deras bagage...  


Mycket snö, även i Skåne!

 


När väl gästerna var på plats firades lilla julafton som traditionen bjuder, bortsett från att vi hoppade över dansandet kring granen till Bosse Larsson och Bröderna Lindkvist (vad är detta? Det får väl ändå inte bli en vana?) eftersom vi var så få i år. Pepparkakorna och julskinkan prövades dock som vanligt och befanns goda som vanligt (inklusive Petras gluten- och laktosfria kakor, fast tyvärr visade det sig att inte var riktigt tillräckligt glutenfria ändå...), liksom årets julsnaps kryddad med älggräs, och gamleken innehöll som vanligt många fina klappar - bland annat blev jag lycklig ägare till badankan Harry med inbyggd blinkande belysning.


Mamma och Björn lägger upp strategin inför gamleken.




Och så även syster och bror Mellbrand, mycket elegant dresscodade.

 


Syskonsämjan varade förstås inte så länge när väl gamandet kom igång..."nä du bror, den där tar JAG!"




Gamarna Petra och Eva visar upp sina fynd. Notera att den svarta klappen Eva har gömd bakom koppen och glaset på bilden ovan nu hamnat hos Petra, i sann gamanda.




Ett av Petras fynd blev en traktorformad pepparkaksform - lämplig för tillverkande av bakverk som tack till den traktorförsedda grannen i Önnerup, som på julafton fick dra upp hennes bil från åkern...




Eva beundrar den blinkande badankan Harry (tyvärr syns inte blinkandet på bild).




Julaftonsfirandet avlöpte enligt tradition med julbord och klappöppnande, och var som vanligt trevligt. Och fina klappar var det också, tack alla! 


Julfin mamma.


  

Efter jul togs det lugnt i Blentarp några dagar, tills en biologkollega som är entomolog ringde och berättade att hon skulle prata om småkryp i radio nästa dag och gärna ville ha hjälp av en arachnolog, och eftersom jag var nere i Skåne kunde jag kanske...? Så därför blev det ett mycket hastigt och oförberett inhopp i radio, vilket jag ju redan bloggat om. 

Mellandagarna avslutades med en väldigt social och trevlig dag i Malmö. Först träffade jag "de fyras gäng" från biologutbildningen för den sedvanliga julfikan - en av de fyra saknades visserligen på fikat med anledning av nyanländ bebis, men vi andra hälsade på henne och bebisen efter fikandet (jättegott Erika!) och bebisen var verkligen jättesöt! På grund av det hastigt improviserade besöket blev jag dock alldeles för sen till Brandkåren, där jag lovat möta Petra på eftermiddagen för att fotografera brandkårens orkestermedlemmar, med följden att den enda som blev fotograferad var Petra. Efter lite blåsmusik- och tattoosnack samt engelsk korrekturläsning på Brandkåren åkte Petra och jag först och åt indisk middag, och sedan till kusinerna Mellbrand för en kusinlig spelkväll som var mycket trevlig. Jag insåg också att jag inte varit i huset på Viderupsgatan sen farmors begravning som var över fem år sen...skandal! Hoppas verkligen att det inte dröjer lika länge till nästa gång!

Dan efter firades nyår, även det i Blentarp med föräldrar och syster, och även nyår blev en spelkväll. Vi började med att testa ett nytt ordförklaringsspel som snart dömdes ut och byttes ut mot ett frågespel, där frågorna snart befanns vara för dåliga och för gamla. Varpå vi lånade frågekorten från trivial pursuit och fortsatte med en kombination av spelplanen och reglerna från det första frågespelet och frågor från TP...

"Näää, vad är det här för dåliga frågor?"

  


Gott nytt år!




Senaste åren har jag och föräldrarna i mellandagarna gjort en havsörnsexkursion till Sövdesjön, som är ett utmärkt ställe att se havsörn om vintern. Tyvärr blev det inte av i år på grund av det tråkiga gråtrista och blåsiga vädret de få dagar föräldrarna var lediga. Men efter nyår tittade solen äntligen fram och det blev riktigt fint, klart vinterväder, men då var det så dags och vi nöjde oss med en promenad runt Blentarp för att bland annat beskåda Annelies och Mattias hus som är under konstruktion. Vi fick därmed inte heller se någon gladflock på flera hundra fåglar som förra året i Snogeholm, men en glada här och där fanns det som vanligt i byn i alla fall. Jag gillar att vakna till glad(a)rop om mornarna (det gillar dock inte nymfparakiterna)! 




Jag nöjde mig förstås inte med en promenad i byn - en skogpromenad måste man ju ha också, även om det var lite svårframkomligt på sina ställen på småstigarna (nä, den nedan är ingen småstig, men den blir längre fram)...men fint!

 


Det var hela julrapporten, nu är jag nog ikapp...Idag åkte jag hem till Flemingsberg, tåget var bara sådär 40 minuter försenat vilket ju är imponerande i sammanhanget. Väl hemma har jag konstaterat att alla djur mår bra och alla krukväxter har överlevt, utom ingefäran vilket stör mig lite - jag var ganska nöjd med att ha fått upp en sådan planta och den var inte ens en av de växter jag trodde kunde riskera att stryka med under min bortavaro. Så det blir till att plantera en ny, men det tog en hisklig tid innan ett skott kom upp förra gången och då var det ändå på sommaren när det var ljust och varmt.

Sen har Ingalill av någon outgrundlig anledning (mycket som mina fågelspindlar har för sig är mer eller mindre outgrundligt) lyckats gräva upp en av växterna hon har i terrariet, en Kalanchoe (påminner lite om en aloe fast med mycket hårdare blad som är mörkgröna med ljusa, upphöjda prickar), och vända den upp och ner. Så när jag kom hem stod den med bladspetsarna i jorden och roten i luften. Märkligt. 


Nu ska jag avsluta detta väldigt långa inlägg med årets första hitta djuret (och vi går ut med en enkel variant) - varsågoda, hitta djuret!

Ja naturligtvis kommer ett svar på bildgåtan insprängd bland alla bilderna från Lillängen. Frågan var vem som bodde så här i vassen:

Och svaret är naturligtvis en spindel, närmare bestämt en klotspindel, troligen Theridion impressum. Notera den turkosblå äggkokongen - "fussed over constantly by female" säger en av mina spindelböcker. 

  

Jag trodde ju att den förra "Hitta djuret" skulle vara lätt, men så var tydligen inte fallet. Jag gör ett nytt försök - hitta djuret, och tala om vad det är för något!

Här kommer lite fler bilder från Lillängen.

I dammarna kan man nu beundra igelknopparnas taggiga bollar. Fina.

En liten bildgåta: Vem är det som bor så här i vassen?




Denna gång var det gott om lockepindlar.

Sist jag var på Lillägnen var det mest anmärkningsvärda den totala frånvaron av dagfjärilar, och det enorma överflödet och diversiteten av svamp. Massor av svamp, svamp överallt i alla möjliga modeller, färger och storlekar. Och då var jag ändå inte ute för att leta svamp, så bilderna nedan är bara sådana jag sett längs fjärilsslingan, och då bara ett litet axplock av dem. Jag hade velat ta fler bilder, men de extremt aggressiva myggen på delar av slingan tillåter inte att man stannar för länge på samma ställe (de försöker til och med stickas genom skorna!). Tyvärr är jag uselt dålig på svamp, undrar hur mycket mer man kunnat plocka annars? Som det är får jag i stort sett nöja mig med soppar och kantareller.


Svampar bland blåklockorna i hagen.




Vackra röda flugsvampar. Skönt att de är oätliga så att man med gott samvete kan låta dem stå kvar och lysa upp skogen

Mistänker starkt att detta är något man kunde plockat - t.ex. fårticka? Men hade ingen svampbok med och den var ganska illa åtgången i vilket fall.




Svampskogen




Svampar på en stock.

Vackra svampknippen av något fingersvampigt på en annan stock över bäcken.




Påminner om en korall.

En vacker röd svamp till. En kremla av något slag månne?




En brun flugsvamp tror jag?




Säckspindel (släktet Clubiona)




En fin liten stekel - kan det vara ett parasitbi månne?




Gräshoppa (backgräshoppa tror jag)

Och en väldigt grön grön vårtbitare, en art man hör spela i buskar och träd överallt nu. Enklaste sättet att skilja på vårtbitare och gräshoppor är för övrigt att vårtbitarna har väldigt långa antenner (längre än kroppslängden), medan gräshoppornas är betydligt kortare (se ovan). På bilden nedan ser man inte ens vart antennerna slutar eftersom jag har beskurit bilden lite för snålt. Men det var lite tråkligt med en bild där hälften av den var tom förutom ett par smala antenner.




De svartaste av alla svarta spindlar är nog spindlarna i släktet Zelotes. Det finns arter som är lite mönstrade, men den väldigt svarta färgen är i stort sett utmärkande för hela släktet. De är nattaktiva, och det är sällsynt att man får se dem på dagen om man inte rotar efter dem i stenrösen och liknande. Men ibland så tittar de fram även dagtid.

Den förra var ju så väldigt svår, så den här gången blir det betydligt enklare. Kanske snarare frågan om att göra en korrekt artbestämning än att faktiskt hitta djuret?