Ja alltså, denna blogg brukar ju ha en adventskalender under december månad. Eller brukar och brukar, men den har haft det i tre år nu åtminstone. Med varierande teman - allt från handarbete till vetenskapliga teorier. Men jag måste tyvärr meddela att i år blir det inget av med det, inte som det ser ut just nu i alla fall. Anledningen är det jobb det innebär att producera ett blogginlägg på ett visst ganska strikt tema varje dag i kombination med det faktum att min dator fortfarande befinner sig annorstädes för att botas från sitt sammanbrott för några veckor sen.

Så för tillfället bloggar jag från min jobbdator, men mycket är helt enkelt lite besvärligare att göra på den än min egen. Inte för att den är besvörligare att använda men av dels noviasdatorsystemstekniska skäl, dels för att jag saknar t.ex. min egen dators bank av bilder, länkar och diverse information och det är förstås mer jobb att liksom göra allt från scratch. Det är också så att jag normalt liksom har förberett adventskalendern lite redan före advent - jag har som regel planerat de flesta inläggen i förväg och i vissa fall även skrivit dem, för i den allmänt upptagna decembermånaden är det helt enkelt väldigt svårt att hinna blogga på samma tema varje dag och ibland hinner man inte blogga alls (och då är det bra att ha några färdiga inlägg som bara behöver publiceras). Det där förarbetet har jag inte gjort i år eftersom jag kom av mig lite när datorn bröt ihop och jag har nu varit utan den i snart en månad. Och allt det här i kombination med att den idé jag hade inför årets kalender kräver en del jobb även utöver själva bloggandet gör att det känns alltför svårt att åstadkomma en bra adventskalender i år.

Men bli nu inte alltför besvikna! Viss kompensation kan komma att ges. För det finns som sagt en adventskalenderidé, även om planerna liksom kom av sig när datorn lade av. Men idén kräver som sagt en del arbete utöver själva bloggandet, och jag kommer aldrig att lyckas få ihop 24 inlägg om jag måste göra jobbet efterhand. Det var faktiskt lite tveksamt om det skulle lyckas i vilket fall eftersom mina pilotförsök på området visat att det jag tänkt mig är lättare sagt än gjort. Men idén var god måste jag säga så det kan hända att det som kompensation blir några inlägg på det temat här i den vanliga bloggen istället då och då under december, som en sorts tröstadventskalender? Kanske en lucka per vecka istället för per dag, eller kanske något mer, vad sägs om det?  

Vi kan ju i så fall börja med frågan: Vad tror ni att adventskalendern var tänkt att handla om i år? 

För jämförelse så har tidigare adventskalendrar varit:

2008: En frågesport om spindlar med en fråga varje dag.
2009: En virkning med ett nytt varv varje dag, vilket för den flitige resulterade i en grytlapp lagom till julafton. 
2010: En faktaserie om ekologiska vetenskapliga teorier med intressanta namn.


Och om någon undrar hur det går med struldatorn så är den fortfarande hos trumpetarkollegan Erik för behandling, men han rapporterade senast i går att det går framåt om än långsamt. Så en tid till är jag nog hänvisad till jobbdatorn men det finns hopp om att få tillbaka min egen så småningom i användbart skick.

På jobbet fick jag frågan om vi firar lilla jul i Sverige. Javisst gör vi det svarade jag.

Då tänkte jag ju på lilla julafton, men det visade sig att med det finska "lilla jul" åsyftas inte alls den 23 december utan första advent. Medan man i Sverige ibland är ganska petig med att advent inte är detsamma som jul och att det (åtminstone ur kyrklig synpunkt) är två vitt skilda högtider (även om man i vilket fall ändå tjuvstartar med glöggen, pepparkakorna och lussekatterna), så har man i Finland istället gått på linjen att advent verkligen ska vara en slags förfest till julen. Till den grad att man i affären säljer julskinkor i miniformat för denna högtid!

Finska pepparkakor är för övrigt mycket tjockare än svenska och ofta lite ljusare i färgen, även om det också finns mycket importerade svenska pepparkakor i affärerna. Man ser också ofta finska pepparkakor med glasyr i ett tjockt lager som täcker hela kakan istället för snirkliga mönster (även om det finns det också). 

Förutom namnet och att det slås upp lite större som högtid är adventsfirandet annars ungefär detsamma verkar det som. Ljusstakar och stjärnor i fönstren osv. I mitt pyssliga hus har båda grannarna på min våning halmpynt på dörren, och huset har till och med en adventsstjärna i källarfönstret till cykelförrådet. Bara det.

I förra inlägget delade jag ju med mig av de olika typerna av mail jag drabbas av som jag gärna sluppit. Bland dessa fanns mailet med klagomål om att personalen tar med sig kaffemuggar från avdelningens pentry och sen inte ställer tillbaka dem. Det gäller inte mig och jag hade gärna sluppit lägga arbetstid på att läsa sådana. Men mail av den typen är ingen ovanlighet - hade det varit en engångsföreteelse hade det inte känts lönt att blogga om, men nu är det tyvärr inte så.

I dag kom en fortsättning på muggtemat. Nu klagas det på att en ansenlig mängd av de sopor städpersonalen samlar ihop varje dag består av engångsmuggar från cafeterian, ofta med kaffeslattar kvar som lätt hamnar på golvet och medför ännu mer städjobb. Detta anses inte önskvärt eftersom högskolan ska föreställa ha en miljöprofil (och man kan såklart instämma i att engångsmuggar kanske inte är ett jättebra alternativ för en skola med miljöprofil). Frågan är: Vad hade man egentligen förväntat sig eftersom man nu faktiskt säljer kaffe i pappmuggar med plastlock för att ta med? Att folk ska låta bli att köpa med sig kaffe för att de är så miljövänliga? Att folk ska diska och återanvända sina pappmuggar istället för att slänga dem? Man får väl vara glad när de åtminstone slängs i papperskorgarna? Det har för övrigt tidigare klagats även på att cafeterians porslinsmuggar olovandes tas med därifrån och sedan blir kvarglömda uppe på avdelningarna, vilket förstås är ett alternativt problem om folk inte använder engångsmuggar...

Men apropå pappmuggarna utgick alltså i dag en enkät till hela personalen och alla studenter på högskolan om hanteringen av kaffemuggar, med frågor om vilken typ av muggar man vill att kaffet ska säljas i och hur de ska tas om hand.

Jag är stum av förundran över hur mycket tid och kraft man kan lägga på frågor som man kan tycka borde kunna lösas internt mellan cafeterian och städpersonalen/skolans ledning, utan att man blandar in hela personalen och alla studenter! Och för att hylla detta engagemang och denna starka tro på demokrati även i frågor av så här trivial natur, och denna oförblommerade förväntan att vi alla ska vara lika villiga att engagera oss lika mycket i dem som författarna av dessa mail och enkäter, skriver jag nu detta blogginlägg. Det är också den enda typ av engagemang jag kan tänka mig att ägna kaffemuggsfrågan.


Muggen på bilden har inget samband med texten.

Vår jobbmail på Novia är belamrad med en försvarlig mängd skräppost. Något som förstås inte är anmärkningsvärt i sig, men jag finner det ändå lite märkligt att Novia har ett så dåligt skräppostfilter med tanke på hur överdrivet hårt man tar på datorsäkerheten här annars. Jag får inte själv koppla in en skrivare eller installera Google Earth på min dator, men Nigerias befolkning och diverse andra  kan uppenbarligen skicka mail till mig utan problem. Jag har aldrig haft en mail där så mycket skräppost slinker igenom - när jag började på Novia var det nog faktiskt första gången jag såg ett nigeriabrev på flera år.

Och skräpposten är ändå bara en del av alla mail som inte är till mig. De är ändå enkla att hantera, bara att slänga direkt utan att öppna. Värre är den enorma mängd grupputskick som oftast inte gäller mig, men som man ändå ofta måste öppna eftersom de rent teoretiskt skulle kunna innehålla relevant information. Kanske. 

Nyhetsbrev som oftast är totalt irrelevanta om man inte är inblandad i undervisningen (Novia är är ju en högskola, så huvudverksamheten är förstås undervisning men det sysslar ju inte just jag med alls här). Rektorsbrev till all personal (även de i stort sett alltid irrelevanta). Information om kurser och kursscheman och annan undervisningsrelaterad information (irrelevant om man inte hör till den undervisande personalen). Information från cafeterian (kan visserligen vara av intresse men varför inte lägga det på hemsidan istället för att skicka det direkt till mig på mail). Mail om firande av födelsedagar och avtackningar av folk som inte jobbar på min avdelning och som jag inte känner. Mail om att det saknas kaffemuggar i pentryt. Mail om händelser på skolan, studentaktiviteter med mera. Mail om tekniska och praktiska frågor som skrivare, blanketter, företagsrabatt på tågen med mera. En del mail är på finska vilket gör mig smått orolig för då kan jag ju inte avgöra om det är viktigt eller inte, men jag har bestämt mig för att om det verkligen är viktigt på en högskola där huvudspråket är svenska så skickar man det på både svenska och finska och kanske (när det gäller Aronia som ju är en forskningsinstitution) även på engelska. Så mail på enbart finska slänger jag numera direkt.  

Sen har vi de fall där någon svarar på grupputskick och svarar alla istället för bara avsändaren... 

Det blir väldigt många mail det här. Jag tror att minst 3/4 av alla mail jag får är mail som är mer eller mindre irrelevanta för min del men som jag ändå måste öppna och titta på för att kunna avgöra det (dvs ej inräknat skräpposten). Och även om jag på ett sätt kan tycka att visst, det kanske är trevligt att ha koll på vad som försiggår på högskolan i stort (te.x. via sådant som Novias nyhetsbrev eller rektorsbrev) så är det inte värt den tid det tar.

Det är för övrigt intressant att företag är oroliga över sådant som att folk använder facebook på jobbet, samtidigt som man tillåter att mailen används så här och rentav tycker det är bra. På ett såpass stort företag som en högskola är detta ständiga informationsflöde via mailinglistor en väldigt mycket större tidstjuv.

Och inget av det här är ju något nytt. Bara irriterande. Och jag tycker att det är extra irriterande nu eftersom jag inte upplevt det i den här omfattningen tidigare. Visst skickades det mycket information via mailinglistor även på Botan i Stockholm, och visst var det även där irriterande ibland, men inte i den här omfattningen. Där fick man inte heller information från alla på hela universitetet, utan bara från den egna institutionen eller avdelningen så det var oftast mer relevant. Jag står på några mailinglistor privat också, och visst kan en del av informationen som skickas på de listorna också vara irrelevant, men det är inte alls lika illa och där kan jag ju bara stryka mig från listan om jag vill.

Så, nu har jag gnällt färdigt tror jag. Och kom håg att om någon av er läsare sitter med massa använda kaffemuggar från Aronia på sitt rum, var vänlig återbörda dem till Aronias pentry. Ska ni dricka kaffe på rummet, använd era egna muggar. Och har du inte råd att köpa dig en egen kaffemugg så har Mr Buhari i Nigeria ett lukrativt affärserbjudande bara för dig.


"Upplysningen stiger sa bonden - hissade lampan i taket"

I Finland är man av någon outgrundlig anledning väldigt förtjust i lövblås, ett redskap jag inte minns att jag nånsin sett särskilt mycket av före mitt doktorandprojekt där jag använde en i mitt fältarbete. Men om jag bortser från detta (jag använde en lövblås som "dammsugare" för småkryp, dvs den sög istället för att blåsa) så har jag aldrig i hela mitt liv sett (och hört) så mycket lövblåsar som under den korta tid jag bott i Finland! Jag har ofta sett (och hört) dem i parker och på gårdar ända sen jag flyttade hit, men den här tiden på året, när löven precis fallit av träden, är förstås högsäsong för dem. Överallt syns (och hörs!) män i arbetskläder med lövblåsare, och i dag har hela campus på Novia röjts från löv medelst till viss del krattor men (framför allt) lövblåsar.

Vad är det med finnar och lövblåsar? Varför tycker finnar det är nödvändigt att röja gården från löv och andra vissna växtdelar medelst lövblås även mitt i sommaren, dvs när det är så lite att det ärligt talat hade gått fortare att plocka upp det för hand om man nu inte tål ens enstaka löv på gräsmattan? I de flesta fall verkar de mest bara blåsa omkring skräpet dessutom. Och här på gården används den ofta för att röja de asfalterade infarterna till gårdarna från löv - varför? De är inte så stora, och efter vad det ser ut hade det gått fortare och varit ,ycekt effektivare att använda en kvast. Parkarbetarna på Novias campus var ordentliga och blåste ihop löven i stora högar för att sedan samla upp dem, men ärligt talat hade det nog gått fortare att kratta...ren lathet? Men som sagt, lövblåsen verkar vara standardredskapet för att samla ihop löst skräp i Finland på såväl gräsmattor som asfalterade ytor.

Har inte sett lövblås användas för att samla ihop skräp på torget än, men skulle inte bli ett dugg förvånad. 

Enligt min åsikt är lövblåsen mycket bättre lämpad som småkrypsdammsugare än för sitt avsedda användningsområde...nedan Anna i arbete. När jag höll på med det här hände det att folk på stranden tittade förvånat (undra på det), och vid ett tillfälle passerade en man i båt ön vi jobbade på och vände sen och kom tillbaka för att fråga vad vi gjorde. Här i Finland hade nog ingen lyft ett ögonbryn. 

Det är precis som om det just den här tiden i november alltid infaller en kort tid när allt kör ihop sig och man har jättejättemycket att göra. I Stockholm berodde det mest på brassbands-SM och upptakten inför det med massor av rep och en eller ett par spelningar, vilket ofta sammanföll med en konsert även med den andra orkestern och sen naturligtvis jobbet som måste hinnas med som vanligt. Men här i Finland, utan brassbands-SM, hade jag väntat mig en lugnare start på november. Men så blev det inte riktigt, även om det inte är riktigt lika fullt upp som det brukat vara. Här beror det mer på jobbet, även om detta att det är ovanligt mycket att göra på jobbet naturligtvis också sammanfaller med en konsert.

Eftersom jag gjort alla trycksaker, utskick och dylikt till den finska delen av Green Islands-projektet hittills så kom naturligtvis ett annat projekt på Aronia (om närproducerad mat) och ville ha hjälp med lite sådant även de. Och naturligtvis är det bråttom och behöver göras genast. Samtidigt ska en artikel om ekosystemtjänster och Aronias forskning om sådana skrivas till Finlands natur (populärvetenskaplig tidskrift) av min forskargrupp, vi delar på jobbet och min bit är väldigt liten, men det måste göras nu eftersom deadline till tidskriften är nästa vecka och Marianne måste förstås hinna pussla ihop alla våra olika bitar till en sammanhängande text också. Och samtidigt har Green Islands en energiworkshop på Högsåra på lördag där jag ska hålla ett kortare föredrag. Och nästa vecka kommer den svenska delen av projektet på besök för en kurs i GIS, några möten med mera. Varken Högsåra eller GIS-mötet kräver mycket förberedelse för min del (men lite), men det innebär att lördagen och stora delar av nästa vecka effektivt går bort vad gäller allt annat som t.ex. skrivande och layoutande.

Och större delen av söndagen går bort den med, för då är det konsert. Min finska blåsorkester har inte spelningar ofta (jag har hittills bara varit med på en) men det är naturligtvis helt logiskt och självklart att när de för en gångs skull har en, dessutom en för deras del större konsert, så infaller den just denna helg. Och på måndag kväll ska orkestern gå på konsert i Helsingfors, och även om jag normalt inte haft något emot att jobba en måndagkväll så tänker jag inte göra det denna enda måndagkväll sen jag flyttade till Finland när jag har något annat inplanerat.

Så egentligen har jag absolut inte tid att blogga...men när kreativiteten tryter vad gäller jobbgrejerna behöver man ta en liten paus med något annat. Till exempel att blogga om att man inte har tid att blogga.  

Men det ska bli trevligt att åka till fina Högsåra på lördag, hoppas att vädret håller i sig! I går kom det en rejäl köldknäpp så nu är det frost överallt, men med den kom också fint soligt väder och jag föredrar alla gånger kallt men klart och soligt framför det varmare men gråtrista fuktiga novemberväder som varit den senaste veckan sådär.

Från och till ser man ju tidningsrubriker om beslagtagna illegalt importerade djur för försäljning som sällskapsdjur. Ofta handlar reportagen om "söta" djur som fåglar, sköldpaddor och liknande, sällan om djur som ormar och spindlar. Men sådana djur smugglas precis lika friskt naturligtvis, även om det sällan uppmärksammas i media. Arten (hela släktet faktiskt) som reportaget i länken handlar om är hotad i vilt tillstånd och CITES listad (Convention of International Trade in Endangered Species), och import av viltfångade exemplar är förbjuden (och även för handel med fångenskapsfödda individer krävs export- och importtillstånd). 

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2051210/Smuggler-caught-airport-261-Mexican-tarantulas-shoved-luggage.html

Det här är för övrigt ytterligare en anledning (förutom den att de ofta vansköter sina spindlar) att inte handla fågelspindlar eller andra exotiska husdjur i djuraffärer - de är ofta viltfångade, och djuraffärerna har oftast inte någon koll alls på var djuren kommer från. Ofta är de lagligt införda till Sverige av en grossist som köper sina djur via en mellanhand i Europa som i sin tur köpt viltfångade och eventuellt smugglade djur. 

Min kollega Kaj, berättade för mig att Finland har satt som mål att vara bäst i världen inom miljö. Hur det är med det kan diskuteras, men att Finland är bäst i världen är inte en helt ny idé:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-tredje-bast-i-varlden


http://www.dn.se/nyheter/varlden/finland-loser-varldens-problem

Och tydligen är Finland bäst i världen inom många områden. Min kollega Kaj berättade denna underbara historia på det temat:

När Kaj var liten fick han veta att finsk glass var bäst i världen. Sen en sommar åkte han med sin familj på semester till Italien. Där upptäckte Kaj att det fanns fler smaker på glass än vanlij...


Jag vill inte med detta säga att man ska dra paralleller mellan denna historia och miljöpolitik. Men kanske är det typiskt finskt att ha väldigt högt ställda mål, oavsett möjligheterna att uppnå dem? Ett annat exempel på detta är miljöplanen för Kimitoöns kommun, som Kaj visade mig. Se själva (läs särskilt underrubriken, och kom då ihåg att Finland ska vara bäst i världen):

http://media.kimitoon.fi/dynamic/uploads/pdf/mot/hallbar_utveckling/netti_eko_esite_12s_sv.pdf

Kimitoöns kommun ska enligt sina egna mål rädda Östersjön till 2020 ("Östersjön och skärgårdshavet i balans"). Hur en liten glesbefolkad skärgårdskommun ska uppnå detta förtäljer inte historien, trots att målen uppges vara konkreta och mätbara. Men det låter ju bra. Vi har funderat på att bjuda in kommunen till projektet som föreläsare, för vi tycker det skulle var intressant att få veta mer om detta - i synnerhet det där med "Östersjön i balans".

Struldatorn har följt med en ingenjörsstuderande orkesterkollega hem som förhoppningsvis kan göra något åt den. Eller åtminstone göra ett bättre försök än jag. Som tur är har jag ju nuförtiden en laptop som jobbdator så jag är åtminstone inte datorlös, dock är den datoransvarige på Novia ute efter min jobbdator eftersom han vill uppdatera den till windows 7 vilket tydligen tar honom en-ett par dagar. Allt på en gång, men än så länge har jag skjutit upp de där uppdateringarna eftersom jag inte gärna vill vara av med jobbdatorn också.

I morgon är det repdag med orkestern, och oj vad jag kommer att tänka på Solna brass då, som också har repdag men på lite annan nivå...men det ska bli intressant att se vad ett heldagsrep innebär i Pojo blåsorkester. Generellt saknar jag att det i den här orkestern görs för lite reparbete under repen, dvs vi spelar mest rätt igenom allting utan att peta i detaljer och jag gillar att peta i detaljer...men så är jag bortskämd med Solna där man kan ägna en hel repetition åt ett eller två stycken. Få se om det blir lite mer petande imorgon. Och kanske rentav ett stämrep? Det hade verkligen behövts! Men det går åt rätt håll, så kanske kan man rentav ta sig igenom den där farsdagskonserten nästa helg med hedern i behåll? Kanske.