Kaffemuggen - en het fråga
I dag kom en fortsättning på muggtemat. Nu klagas det på att en ansenlig mängd av de sopor städpersonalen samlar ihop varje dag består av engångsmuggar från cafeterian, ofta med kaffeslattar kvar som lätt hamnar på golvet och medför ännu mer städjobb. Detta anses inte önskvärt eftersom högskolan ska föreställa ha en miljöprofil (och man kan såklart instämma i att engångsmuggar kanske inte är ett jättebra alternativ för en skola med miljöprofil). Frågan är: Vad hade man egentligen förväntat sig eftersom man nu faktiskt säljer kaffe i pappmuggar med plastlock för att ta med? Att folk ska låta bli att köpa med sig kaffe för att de är så miljövänliga? Att folk ska diska och återanvända sina pappmuggar istället för att slänga dem? Man får väl vara glad när de åtminstone slängs i papperskorgarna? Det har för övrigt tidigare klagats även på att cafeterians porslinsmuggar olovandes tas med därifrån och sedan blir kvarglömda uppe på avdelningarna, vilket förstås är ett alternativt problem om folk inte använder engångsmuggar...
Men apropå pappmuggarna utgick alltså i dag en enkät till hela personalen och alla studenter på högskolan om hanteringen av kaffemuggar, med frågor om vilken typ av muggar man vill att kaffet ska säljas i och hur de ska tas om hand.
Jag är stum av förundran över hur mycket tid och kraft man kan lägga på frågor som man kan tycka borde kunna lösas internt mellan cafeterian och städpersonalen/skolans ledning, utan att man blandar in hela personalen och alla studenter! Och för att hylla detta engagemang och denna starka tro på demokrati även i frågor av så här trivial natur, och denna oförblommerade förväntan att vi alla ska vara lika villiga att engagera oss lika mycket i dem som författarna av dessa mail och enkäter, skriver jag nu detta blogginlägg. Det är också den enda typ av engagemang jag kan tänka mig att ägna kaffemuggsfrågan.
Muggen på bilden har inget samband med texten.
Mailhanteringen har verkligen exploderat bara på kort tid - på både gott och ont som du säger. Just nu är vi ju i Melbourne och med dagens internet har man ju mailen med sig, var man än befinner sig. Såg förresten på TV nyss (här i Aus) att en kraftig bush fire härjar i WA (en bit ifrån Perth?). Den har utbrett sig okontrollerat och det rapporteras om 35 graders värme och kraftiga vindar!
Åh, avundsjuk! Här är det grått och novembertrist. Hälsa christmas spidersarna från mig, de borde vara snart adulta nu.
Trist att de har allvarliga bränder nu igen, det var ju en del förra året också. Men 35 grader är ju däremot inte så ovanligt där den här tiden på året...Kollade snabbt och tydligen är det i Margaret River det brinner, dvs en bit från Perth (lite längre söderut). Men ändå ett område där det med Australienmått mätt är hyfsat mycket folk, ligger mycket vingårdar där har jag för mig. Värsta är att det verkar vara en planerad brand (man bränner ju mycket i naturvårdssyfte och just för att förhindra stora och farliga bushbränder i Australien) som man tappat kontrollen över. Jättesynd, både för att det alltid är jobbigt när det händer sånt här men även för att det försämrar förtroendet och gör det svårare att göra den här typen av naturvårdsåtgärder, och de är jätteviktiga.
Så verkar det vara; har kollat nyheterna lite bättre nu. Myndigheterna blir mycket klandrade för att tydligen inte ha haft tillräcklig kontroll tidigt, när allt såg ut att gå snett. 25000 ha har redan brunnit av.
Absolut blir det en hälsning till spindlarna; får se vad som dyker upp. Idag skall vi ut på savannen/bushen på en guidad dagstur några mil väster om Melbourne.
Jamen savannen/bushen är ju jättebra! Håll utkik efter chistmas-spider (bor ofta i kolonier) och kanske vackra getingspindlar (också hjulnätspindlar) och söta hoppspindlar i buskarna. Bönsyrsor och vandrande pinnar kan man också ha tur och få se. Håv som går att använda som slaghåv är ett bra tillbehör i bushen, men du fick kanske inte med dig håven?
Nej någon slaghåv hade vi inte med oss, men spindlar träffade vi på. Vår guide var noga med att genast plocka bort några väldigt små arter (art) som satt sig på oss; i håret eller på kläderna. Får väl erkänna att det inte blev så mycket spindelletande, men "vandrande pinnar" såg vi; d v s snarare flygande sådana (nattaktiva fåglar). En hel familj (föräldrar och två ungar) satt i ett träd tätt tillsammans på en gren intill stammen. Otroligt skickliga i att smälta in i grenverket; föräldrarna kunde trycka ihop sig till pinnar i kamouflagesyfte; liknande en vanlig trädgren. Ungarna var för nyfikna för att fatta detta behov vid fara. Det var en frogmouth-art (minns inte vilken); det är dock ingen "uggla" som man lätt skulle kunna tro - utseendemässigt att döma.
Trevligt med frogmouths, sådana fick jag inte se när jag var nere. De är väl mer släkt med nattskärra va?
inga riktiga vandrande pinnar, trist! Men då krävs en slaghåv (eller vanlig håv som man använder som slaghåv, noga aktande sig för taggiga buskar vilket det är gott om i bushen i landet Oz) eller att man åtminstone själv ger sig in och traskar runt inne i täta buskage (då kan man ha turen att komma ut ur buskarna med troliga kryp på sig).
Själv har jag en liten fiskhåv med teleskopskaft och hopfällbar ring som "resehåv", där jag bytt ut fisknätet i påsen mot finmaskigt tyll - den är rejäl nog att hålla som slaghåv och samtidigt hopfällbar och därmed lätt att ha med sig.
Bra tips om att fixa till en resehåv - smart!
Jo de såg väldigt nära ut som stora nattskärror; både till form och färg. Men ungarna var definitivt ugglelika i sitt "uppbullade" tillstånd.
Jamen nattskärror och deras släktingar är hyfsat nära släkt med ugglor rent systematiskt tror jag, så det är inte alls konstigt.
Precis - utan håv klarar man sig ju inte! Och i ett sånt land med så mycket roliga kryp dessutom. Jag hade iofs ingen med till Australien när jag var där, men det var för att jag åkte dit för att jobba så jag räknade kallt med att införskaffa en håv i tjänsten istället när jag kom dit. Och det blev även i det fallet faktiskt ett besök i fiskebutiken (fiskhåvar är bra som slaghåvar - tillräckligt kraftiga och ofta i aluminium så ändå lätta).