Spindelbiblioteket 23 - Tjeckiska spindlar
Kůrka, Řezáč, Macek & Dolanský, Pavouci České republiky, Atlas, utgiven 2015 på Academia.
Spindelbiblioteket-serien har ju haft ett lååångt uppehåll nu, vilket helt enkelt berott på att jag hade skrivit om hela mitt spindelbibliotek och det har inte utvidgats ytterligare. Förrän nu. En bekant tipsade om denna nyutkomna tjeckiska spindelbok (tack Stanislav!), och jag valde att skaffa mig den trots att jag inte begriper ett ord (jo, nu vet jag ju faktiskt vad spindlar heter på tjeckiska - pavouci!) eftersom den täcker även svenska arter väl och är något helt otroligt prisvärd.
Det här är en typ av bok jag ofta hör att folk efterlyser: En bildguide i lagom fältformat för spindlar som ska omfatta alla arter i regionen, inte bara ett urval vilket oftast är fallet med bildguider. I detta fall är det en guide till tjeckiska arter, men de flesta av våra svenska arter finns även i Tjeckien och jag tror inte det är många som saknas (fast några stycken gör det åtminstone). Sen finns det förstås med arter som inte finns här uppe i norr, det får man stå ut med. Men det innebär också att boken troligen är väldigt användbar i stora delar av Europa, dvs reser man i Europa är detta en bok som kan vara lämplig att ta med sig till ganska många ställen.
Texten kan jag ju inte läsa, men den ser ut att vara vad man kan förvänta sig av en bestämningsbok: En kort sammanfattning om spindlars biologi i allmänhet i början av boken, och sedan beskrivningar av familjer och enskilda arter, med bilder och med både vetenskapliga och tjeckiska namn på alla arter. Och till skillnad från andra böcker av den här typen är den alltså komplett (för den region den avser), det är inte bara ett urval som presenteras och den omfattar även familjen Linyphiidae (vilket ju inte alltid är fallet). Därmed värd att skaffa sig enbart för Linyphiderna tycker jag! Sen är det som vanligt med bildbestämning av spindlar: Många arter går inte att bestämma från bild, men den här boken kommer ändå att vara ett utmärkt komplement till bestämningslitteratur med nycklar och bilder på parningsorgan, och bra för att få en första aning i fält. Lite synd att boken inte även har teckningar på parningsorgan, det hade ju varit perfekt! Fast den är ganska tjock redan om man ska ha med den i fält förstås...
Boken är som sagt enormt prisvärd, inte bara för att den är en bra spindelbok värd att betala för utan för att den kostar helt otroligt lite. Man kan köpa den från tjeckiska nätbokhandlare (finns flera) och priset ligger nånstans runt 200 kr, ofta strax under (frakt ej inräknat). Jag köpte den från Entosphinx, ett tjeckiskt företag som säljer entomologimaterial. Om den getts ut här i Sverige eller i annat västeuropeiskt land hade den här boken kostat ett par gånger mer, dvs den är superbillig även inklusive frakt från Tjeckien och hade varit väl värd ett betydligt högre pris. Men för mig känns det bra att inte behöva betala så mycket för en bok jag inte förstår texten i, för det är annars något som kunnat få mig att dra öronen åt mig: Även om en bok med avseende på innehåll och kvalitet är väl värd sitt pris - är den det för just mig om jag inte kan läsa den? För just den här boken är svaret absolut ja! För det här är en bok där man har mycket nytta av enbart bilder av arterna med vetenskapliga namn. Hade man sen kunnat läsa artbeskrivningarna också hade det varit ännu bättre, men lite kan man kanske lista ut...
Spindelbiblioteket - tillfälligt uppehåll?
Nu mina vänner har vi nått sista delen i bloggföljetongen Spindelbiblioteket, så här lagom till jul. Eller rättare sagt, följetongen har täckt allt som finns i spindelbiblioteket just nu - men biblioteket kan förstås utökas med tiden (och gör det troligen) och därmed kan det mycket väl komma uppföljare till denna följetong framöver. Men här och nu har vi i och med senaste inlägget om Almqvists Swedish Araneae avhandlat sista boken i Spindelbiblioteket.
Detta besvarar också Pers fråga om hur många böcker som faktiskt finns i mitt spindelbibliotek. Räknar vi varje inlägg här som en bok så blir svaret 22. Fast det stämmer egentligen inte och det faktiska svaret beror lite på hur man räknar. Till att börja med har jag i denna följetong konsekvent behandlat bokverk i flera band i samma inlägg, och jag har även klumpat ihop båda de verk jag har av Roberts (Spiders of Britain and Ireland i två band och Spiders of Northern Europe som är en fältbestämningsbok) i samma inlägg fast dessa faktiskt med all rätt ska räknas som minst två (kanske tre) böcker. Ett av de digitala verken som är med i denna följetong är egentligen också i tre band, men det har avhandlat som en bok både för att det är ett verk i flera band, och för att jag inte har den tryckta versionen och digitalt ligger alltihop i samma fil. Jag har också klumpat ihop sex stycken häften i samma publikationsserie (Natur og Museum, spindelbiblioteket 10).i samma inlägg - till att börja med kan man diskutera om dessa häften alls ska räknas som böcker (och i så fall borde inte kompendiet av Wilander, spindelbiblioteket 16, räknas heller), men om man gör det bör de nog räknas som sex separata sådana och inte en (ett av dem är inte ens av samma författare som de övriga). Och två av böckerna i spindelbiblioteket har jag dubbletter av så om man räknar antalet böcker som tar upp plats i bokhyllan (och på datorn) så omfattar spindelbiblioteket egentligen 35 sådana. Räknar vi bara tryckta böcker, dvs inte räknar in de digitala, så hamnar vi på 30. Tar vi bort de danska häftena och Wilander och enbart räknar faktiska böcker så blir det 23.
Notera också att jag inte har varit narcissistisk nog att ta med min egen doktorsavhandling i denna spindelbiblioteksföljetong. Och nu när jag säger det så har jag faktiskt inte tagit med några doktorsavhandlingar alls, och jag har faktiskt ett par stycken om spindlar. Egentligen borde de ju faktiskt få vara med...Skälet till att de uteblivit är nog att jag helt enkelt inte tänker på doktorsavhandlingar som böcker, och om jag letar information av avhandlingarnas författare (inklusive mig själv...) så går jag oftast till publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter snarare än avhandlingen. Men framför allt har jag nog inte tänkt på dem eftersom de rent fysiskt inte finns här i Finland (utom min egen), jag lämnade dem i förrådet i Flemingsberg när jag flyttade hit. Men jag kommer ju snart tillbaka dit, så kanske borde jag ta med dem också...? I så fall kommer spindelbiblioteket att återkomma till dem efter nyår.
Av böckerna i Spindelbiblioteket är 20 att betrakta som bestämningslitteratur, 16 om vi räknar hela bokverken och inte enskilda band. En del av denna bestämningslitteratur är dock att betrakta som antingen för populärvetenskaplig eller för gammal (i vissa fall historisk) för att vara praktiskt användbar som bestämningslitteratur och fyller sin plats i biblioteket av andra skäl än praktisk nytta.
Spindelbiblioteket täcker ganska väl mina behov, men ändå finns förstås utrymme för utökningar (av kunskapsmässiga skäl, nu pratar vi inte om det faktiska lediga utrymmet i bokhyllorna som i mitt fall är negativt). Det finns då förstås vissa riktningar jag allra helst skulle vilja utöka spindelbiblioteket i. Jag skulle gärna vilja att biblioteket innehöll betydligt mer ekologisk litteratur om spindlar, för det är väldigt lite nu - vilket förstås beror på att det helt enkelt inte finns särskilt många böcker specifikt om spindlars ekologi så det blir nog inte mycket sådana utökningar tyvärr. Men det må vara hänt: eftersom spindlars ekologi är mitt eget fält tenderar jag att ändå att gå direkt till källan och främst söka information i form av vetenskapliga artiklar inom det området, medan jag använder böcker framför allt för artbestämning och som informationskällor när jag mest behöver ganska allmän info eller en mer översiktlig referens.
Området fysiologi är därmed ganska väl täckt för min del i spindelbiblioteket just för att jag inte själv håller på med sådant utan mest vill ha tillgång till bra allmän information - och för det syftet räcker de två böcker jag har inom det området (Foelix och Barth, Spindelbiblioteket 4 och 7) långt och i de fall dessa inte räcker till är det ändå dags att leta mer specifika vetenskapliga artiklar i stället. Jag har däremot ett par böcker om spindelsilke på önskelistan för det är en avdelning som i stort sett saknas i spindelbiblioteket: Spiderwebs and Silk: Tracing Evolution from Molecules to genes to Phenotypes av Craig, och/eller Spider Silk: Evolution and 400 Million Years of Spinning, Waiting, Snagging, and Mating av Brunetta & Craig.
Spindelsilke - underrepresenterat i spindelbiblioteket!
Vad gäller bestämningslitteratur har jag i princip det som finns som man har nytta av i Sverige, men det finns en bestämningsbok för Nordeuropa med fina foton som jag gärna hade velat ha. Sedan önskar jag att någon hade gett ut ny och bra bestämningslitteratur för familjen Linyphiidae för Sverige eller åtminstone Nordeuropa, för det behövs (önskar att någon skulle ge ut sista bandet av Swedish Araneae)! En ny fotobok i stil med den av Jones (Spindelbiblioteket 3) med utökat innehåll och uppdaterade artnamn vore bra att ha, för Jones är praktisk men lite för inaktuell. En nationalnyckel om spindlar vore förstås trevligt att ha i sitt spindelbibliotek, men det vet man ju inte vad det blir av kommande delar i nationalnyckeln tyvärr (fast arbetet med en spindeldel är påbörjad). Dessutom behövs nog två band i så fall - vi har ju trots allt ca 720 arter i landet och det är många att klämma ihop i en enda bok. Utöver Sverige innehåller biblioteket inte mycket litteratur om arter utanför Nordeuropa, även om det finns en australisk (väldigt översiktlig) bok och en som beskriver spindelfamiljer internationellt. Ibland när jag får konstiga spindelfrågor från folk önskar jag att jag hade litteratur för främst de sydligare delarna av Europa, som tur är finns det ganska gott om bra info på nätet om man vet var man ska leta, men en eller ett par böcker vore bra. Det är dock inte så välbehövligt just nu att det känns särskilt viktigt att investera i, men skulle jag framöver få möjlighet att leta spindlar i andra länder än Sverige/Nordeuropa är det förstås troligt att spindelbiblioteket i ett sådant sammanhang kommer utökas med bestämningslitteratur därifrån (oavsett var).
Så, spindelbiblioteket tar härmed juluppehåll, eller rättare sagt ett icke tidsbestämt uppehåll, och återkommer om och när (det är mer frågan om när än om...) biblioteket utökas. Eventuellt återkommer spindelbiblioteket redan efter jul om jag bestämmer mig för att denna serie bör avhandla avhandlingar också.
Spindelbiblioteket 22 - Almqvist
Almqvist, Swedish Araneae part 1 - families Atypidae to Hahniidae (Linyphiidae excluded), Insect Systematics & Evolution Supplement No. 62 2005
och
Almqvist, Swedish Araneae part 2 - families Dictynidae to Salticidae (Linyphiidae excluded), Insect Systematics & Evolution Supplement No. 63 2006
Ni som mot förmodan följer spindelbiblioteksföljetongen här på bloggen bör känna igen namnet Almqvist sedan tidigare - både för att det här verket har nämnts tidigare, och för att Almqvist är författare även till en annan bok som avhandlats här på bloggen (se Spindelbiblioteket 18).
Swedish Araneae var när den kom ut en efterlängtad bok av mig och säkert alla andra svenska arachnologer med flera spindelintresserade. Det var nämligen den första svenska bestämningslitteratur till spindlar som getts ut på ett halvt sekel sådär, närmare bestämt sen 1945 (senaste nyutgåvan 1970). Och då syftar jag på vetenskaplig litteratur för artbestämning, inte bilderböcker, utan böcker med bestämningsnycklar och teckningar av sådana mikroskopiska karaktärer som ofta behöver studeras för att man ska kunna göra säkra artbestämningar av spindlar. Fram till Swedish Araneae var man som svensk arachnolog till stor del beroende av utländsk, framför allt brittisk, bestämningslitteratur och då framför allt kanske Roberts Spiders of Brtain and Northern Europe. Men denna innehåller (eftersom den täcker ett så stort geografiskt område) bra ett urval av arter, dels saknas en del nordliga arter som finns här men inte i sydligare delar av nordeuropa, dels förekommer en del arter som inte finns här vilket kan vara förvirrande. Roberts måste därmed kompletteras med annan litteratur eller åtminstone en checklista över svenska spindlar.
Almqvist är väldigt heltäckande och innehåller förutom familjen Linyphiidae i stort sett alla kända svenska spindelarter. Det är också i mitt tycke en bra bestämningsbok, även om jag i vissa sammanhang föredrar Roberts figurer - fast rent estetiskt är Almqvists teckningar otroligt vackra och det är ett otroligt jobb som ligger bakom alla teckningar av olika karaktärer och spindlar (ca 2700 stycken)! Jag kan heller inte uttala mig om majoriteten av bestämningsnycklarna eftersom jag sällan använder dem, men de jag har använt tycker jag är bra. Den har bra artbeskrivningar, och den har svenska utbredningskartor vilket är bra eftersom den utländska litteraturen som regel bara anger om arten finns i Skandinavien eller inte, om ens det. Med det sagt ska utbredningskartorna inte ses som helt bombsäkra. Anger kartan att arten finns på en plats kan man utgå från att den gör det, men om den inte finns kan det i en del fall även vara så att den kanske finns men inte är rapporterad därifrån. Till exempel kan konstateras att enligt kartorna finns inte ens många av våra allra vanligaste spindelarter med stor utbredning i hela landet (t.ex. korsspindel) i Gävletrakten, och det är förstås inte sant! Så man får tolka kartorna med lite sunt förnuft - finns det ett "hål" i utbredningen där arten saknas i ett landskap men finns i alla andra landskap runtomkring så bör man inte bli förvånad eller tro att man gjort ett superfynd om man skulle hitta den även där (men naturligtvis bör man rapportera den till artportalen). Hittar man däremot en art i Norrland som enligt kartorna har en väldigt sydlig utbredning är det en annan sak, då bör man misstänka att man kanske gjort en felaktig artbestämning.
De här böckerna kan vara lite svåra att använda på amatörnivå för den som inte har hyfsad grundkunskap om spindlar. Den saknar helt färgbilder och i många fall helfigursbilder av djuren, så om man inte har tillräckligt mycket erfarenhet för att klara sig utan färgbilder och helfigursbilder och inte har möjlighet att titta på enskilda karaktärer i förstoring är det inte en enkel bok att använda. Jag brukar därför hellre rekommendera Roberts till amatörer som bara vill kunna titta på en bild och inte är intresserade av att börja titta på mikroskopiska karaktärer, för Roberts innehåller även ett gäng färgplancher, om än bara på ett urval av det urval av arter som finns i boken.
Det ska också påtalas att boken, trots att den specifikt avhandlar svensk spindelfauna, är på engelska. Den säljs för övrigt inte bara i Sverige utan även utomlands, för precis som vi svenskar i många avseenden kan ha nytta av spindellitteratur även för andra delar av Nordeuropa gäller det även omvänt. Även det är tyvärr en sak som kan ställa till det lite för glada amatörer som bara vill ha ett hum om vilka spindlar de ser på promenaden eftersom språket är ganska tekniskt (men samma sak gäller förstås även t.ex. Roberts).
Den stora nackdelen med Swedish Araneae är annars att familjen Linyphiidae, som utgör över 300 av de ca 720 svenska arterna, saknas. Tanken var att det skulle ges ut tre band av Swedish Araneae varav det sista om enbart Linyphiidae - men tyvärr blev det inte så eftersom Sven Almqvist avled 2007 vid 88 års ålder, samma år som Swedish Araneae part 3 var planerad att publiceras. Jättetråkigt, i synnerhet som just Linyphiidae nog är den grupp där behovet av ny svensk artbestämningslitteratur är störst eftersom de är väldigt översiktligt behandlade i mycket av den utländska bestämningslitteraturen, däribland Roberts. Anledningen till det är att Linyphiidae är lite krångliga - familjen innehåller ett väldigt stort antal arter jämfört med andra spindelfamiljer, och många av dem ser ganska lika ut och är väldigt små. Detta innebär att jag för bestämning av dessa fortfarande är hänvisad framför allt till brittisk litteratur, framför allt Roberts Spiders of Great Britain and Ireland och Millidge & Lockets British Spiders som är de böcker i spindelbiblioteket härhemma som bäst täcker upp linyphiderna. Och även om den brittiska litteraturen räcker långt så är tyvärr är inte den brittiska spindelfaunan helt densamma som den svenska, och dessa två böcker börjar dessutom bli lite till åren. Så det vore väldigt önskvärt med ny svensk eller nordeuropeisk bestämningslitteratur till dessa, och man kunde ju önska att någon färdigställde och gav ut del tre av Swedish Araneae! Man undrar ju lite också hur långt arbetet med denna tredje del hade hunnit i och med att det var planerat att ges ut 2007, dvs om det finns material som faktiskt hade kunnat färdigställas utan att man behövde börja ända från början? För i så fall vore det också väldigt synd om sådant material blev liggande, det är så otroligt svårt och mycket jobb att göra sådant här.
Linyphiidae - alltför ofta styvmoderligt behandlade i spindellitteraturen...
En tråkig detalj vad gäller Swedish Araneae är formatet. Storleken är praktisk, mindre än folioformat men större än normalt bokformat och nästan kvadratisk, dvs böckerna är breda i förhållande till höjden om man jämför med normalt romanformat. Det är ok, men det ställer till problem eftersom de inte har hårda pärmar utan är häftade och storleken (i synnerhet bredden) gör att pärmarna lätt knäcks och viks vilket gör att de slits fortare. Och alla böcker utan hårda pärmar slits ju ganska snabbt om man använder dem flitigt, det funkar rätt bra med fältbestämningslitteratur i pocketformat tycker jag (i så litet format brukar de hålla ihop rätt länge även om inbundet förstås varar längst) men så här stora tunga böcker är det värre med. Jag har haft många böcker i det här nästan kvadratiska formatet (och ofta större än de här) som kurslitteratur genom åren, och där räcker det oftast bra med häftade versioner eftersom man ofta använder böckerna intensivt under en kortare period så länge kursen varar och efter det betydligt mindre. Men Almqvistböckerna däremot använder jag ju lite då och då hela tiden och betydligt mer flitigt under vissa perioder, och nu när de har 6-7 år sådär på nacken syns det absolut på dem. De är i övrigt tryckta på fint blankt papper och väldigt fina, så det är lite synd att utgivarna inte kostade på sig att binda in dem ordentligt med hårda pärmar (dessutom bleks färgen på omslagen lätt). Nu är ju avsättningen för sådan här litteratur ju inte överdrivet stor, men ändå - för min del hade det absolut varit värt ett lite högre pris att köpa dem inbundna, för jag kommer säkert att behöva köpa nya ex så småningom när de börjar falla sönder på allvar och när den tiden kommer vet man ju inte ens om de faktiskt finns att köpa längre...
Omslaget på Swedish Araneae part 1 föreställer en Achearanea lunata - så här ser en sådan ut på foto (fast de varierar i färg, alla är inte orange).
Almqvist får härmed utgöra en åtminstone temporär avslutning för Spindelbiblioteketföljetongen, vi har nämligen i och med Swedish Araneae nått de sista böckerna i spindelbiblioteket, och jag tycker att just dessa utgör en bra avslutning i egenskap av både ett av de senast utgivna och ett av de mest använda verken i mitt spindelbibliotek.
Spindelbiblioteket 21 - Polis
Och nä, jag har inte en spindelbok utgiven av polisen. Jag syftar på:
Polis, Power & Huxwell (eds), Food webs at the landscape level, utgiven 2004 på University of Chicago Press.
Den här boken är en vetenskaplig sådan av den i vetenskapliga sammanhang ganska vanliga typen där olika författare skriver olika kapitel. Det är därmed snarast en samling av artiklar av olika författare, sammanhållna endast av det övergripande temat födovävar på landskapsnivå.
Det ska nämnas att den här boken inte är en självklar del av spindelbiblioteket eftersom den inte handlar specifikt om spindlar - som namnet antyder handlar den om storskaliga födovävsprocesser. Men spindlar är vanliga studieorganismer i många av de studiesystem som beskrivs i boken, och den ger därför en intressant bild av en aspekt av spindlars roll i födovävar. För mig är den också extra viktig eftersom bokens huvudeditor Polis arbetade med just spindeldjur och med näringsflöden mellan hav och land, mycket av boken handlar därför om akvatiska subsidier av olika slag. Det här är ju mitt forskningsfält, och min forskning bygger i ganska rakt nedstigande led på den som gjorts av flera av den här bokens författare.
Boken fungerar också som ett slags minnesmärke över Gary Polis, som hör till de i dag (tack och lov) ganska få biologer som bokstavligen dör med stövlarna på (inte helt ovanligt på t.ex. Linnés tid, men mindre vanligt idag som tur är). Polis och flera andra forskare hamnade i en tropisk storm på väg med båt till Polis fältlokaler på öar i Mexikanska golfen. Tragiskt!
Polis forskning lade i princip grunden för hela den forskningsdisciplin jag doktorerade inom, och grundidén kom från just spindeldjuren. Polis var arachnolog, närmare bestämt skorpionexpert. Subsidieforskningen föddes eftersom Polis jobbade med spindeldjur i ökenområden i Kalifornien, och lade märke till att de förekom i betydligt större antal på stränderna än längre inåt land. Han ställde upp ett antal hypoteser för att förklara detta, men den enda förklaring som höll var att födovävar på stränderna försågs med extratillskott av näring från havet, vilket tillät populationsstorlekar av rovdjur som primärproduktionen på stranden i sig inte kunnat underhålla.
Polis är också känd för att han uppmärksammade vikten av "sidledes" interaktioner i födovävar - "intraguild predation" och kannibalism (dvs rovdjur som jagar och äter andra rovdjur som befinner sig på samma nivå i födokedjan), och mycket av hans forskning före subsidieforskningen handlar om just spindeldjurens komplexa födovävsinteraktioner. Beteenden som intraguild predation (rovdjur äter annat rovdjur på samma nivå i födokedjan) och kannibalism (rovdjur äter rovdjur av samma art, en form av intraguild predation) hade länge mer eller mindre förbisetts och betraktats som undantag i födovävsekologin - men det är väldigt vanligt just hos spindeldjuren. Det gör dem till väldigt intressanta studieorganismer, men samtidigt väldigt besvärliga sådana eftersom de befinner sig på flera olika nivåer i födokedjan samtidigt. Traditionellt beskrivs födokedjor ofta som just en kedja, eller kanske en bokhylla, med var sak på sin plats och utan rörlighet i höjdled. För rovdjur som spindlar är det däremot snarare frågan om en trappa där man kan springa upp och ner lite som man vill hela tiden. En och samma spindel kan ena stunden sätta i sig en bladlus, andra en rovskinnbagge och tredje en artfrände. Helt normalt - men det suddar ju verkligen ut gränserna när man vill reda ut den där spindelns position i en födoväv...
Intraguild predation. Den här vargspindeln äter på en mindre vargspindel vilket är det vanligaste, men de kan också ta individer som är lika stora eller till och med större än de själva. Vargspindlar är vanligt förekommande studieorganismer i studier av akvatiska subsidier.
Den här boken handlar dock inte om artinteraktionerna i sig, utan om hur de påverkas av näringsflöden över ekosystemgränser. Boken ger en mycket bra översikt över vad som gjorts inom subsidieforskningen fram till 2004, och är därmed intressant för att få en överblick över forskningsfältets ursprung även om det hänt en del sedan dess. Anledningen till att Food webs at the landscape level presenteras här i spindelbiblioteket är inte framför allt för att boken handlar till åtminstone viss del om spindlar, utan för att subsidieforskning för mig personligen handlar väldigt mycket om spindlar. Det finns heller inte mycket i bokväg specifikt om spindlars ekologi, så allt som finns där de ingår som en viktig del är förstås av intresse för en spindelekolog!
Spindelbiblioteket 20 - Harvestmen
Hillyard, Harvestmen No. 4 (Third Edition). Synopsis of the British Fauna. Utgiven 2005 av Field studies Council för the Linnean Society of London och the Estuarine and Coastal Sciences Association.
Det kan ju diskuteras om en bok om lockespindlar ska inkluderas i spindelbiblioteket, men jag själv ser det nog som att detta bibliotek inkluderar alla spindeldjur och därför får lockisarna också vara med. Jag är själv ganska dålig på lockespindlar - det är de egentliga spindlarna som är min specialitet - men jag får frågor om sådana också (i synnerhet som en hel del människor faktiskt tror att lockespindlarna tillhör spindlarna) och jag tänker att jag borde bli bättre på dem. I synnerhet som vi har så få arter av dem i Sverige (några tiotal) att det faktiskt är en grupp som är väldigt överkomlig att lära sig.
Av den anledningen införskaffade jag Hillyards bok "Harvestmen", som är en bestämningsbok till brittiska lockespindlar (det finns ingen för svenska). Det är en klassisk bestämningsbok med bestämningsnycklar och svartvita figurer, inga färgbilder eller sådan lyx. Jag har inte använt den så mycket än så jag kan egentligen inte uttala mig om hur bra den är eller hur den fungerar för svensk (och finsk) lockespindelfauna.
Det är dock förståeligt att inte mycket forskning ägnats åt lockespindlar här i Sverige eftersom artantalet är så fruktansvärt litet, men de är otroligt intressanta djur! Och nästa gång jag är i Skåne vid rätt tid på året för det så MÅSTE jag bara ta mig till någon av lokalerna för den för Sverige nyupptäckta lockespindelarten Dicranopalpus ramosus, speciell både för sitt sätt att sitta med benen rakt utsträckta åt sidorna och för att den har grenade pedipalper (grenade pedipalper! Sååå coolt! Googla den gärna så ni får se!)..
Däremot retar jag mig lite på namnet lockespindlar - lockespindlarna hör till spindeldjuren där de utgör en egen ordning (Opiliones), och efterleden "spindlar" i namnet gör det därför ganska förvirrande eftersom de systematiskt inte hör till spindlarna (som utgör en helt annan ordning, Araneidae). Att kalla en lockespindel spindel är därmed lika felaktigt som att kalla en skorpion eller fästing för spindel, och det är det nog inte många som skulle göra. Namnet är dessutom lite kaka på kaka eftersom "locke" är ett fornnordiskt ord för just spindel. Här i Finland heter de enbart locke (lukki), och på många andra språk har de också ett eget namn som inte inkluderar ordet spindel. På engelska harvestmen, på danska mejere, på franska faucheur...och jag inbillar mig att de i dessa länder inte lika ofta sammanblandas med spindlar utan faktiskt ses som en egen djurgrupp i större utsträckning än här. I de nya svenska namnen som satts inte bara på spindlar utan även lockespindlar i samband med artprojektet heter djurgruppen fortfarande lockespindlar, däremot ingår inte ordet spindel i de enskilda släktes- eller artnamnen som alla slutar enbart med efterleden "locke". Släktet långbenslockar innehåller t.ex. arter som strandlocke, stadslocke och så vidare.
Det är ganska trassligt att ömsa skinn om man är lockespindel...
Spindelbiblioteket 19 - British spiders
British spiders, Locket & Millidge. Volym I utgiven 1951, Volym II 1953 och volym III 1974, på Ray Society of London.
British spiders av Locket and Millidge är en av de spindelböcker jag har i digital form, och det sista digitala verket i spindelbiblioteket (än så länge). Boken är i tre band, de två första gavs ut 1951 och 1953 innehåller bestämningsnycklar och artbeskrivningar till brittiska spindlar, det tredje bandet gavs ut 1974 och innehåller rättningar och uppdateringar till de två första. Det här är renodlad artbestämningslitteratur med lite information utöver artbeskrivningar, och illustrationer oftast bara i form av svartvita figurer föreställande karaktärer som är viktiga för artbestämning (inga färgbilder på hela djuret som i t.ex. Roberts, även om svartvita teckningar av djuret förekommer) .
Tyvärr är ju den här boken, trots de tillägg som gjordes 1974, ganska gammal (50-talet) och även om vi räknar med rättningarna från -74 är den äldre än övrig bestämningslitteratur som diskuterats i spindelbiblioteket (med undantag för Tullgren). Det innebär att det dels saknas en del arter, men framför allt att åtskilliga namnbyten skett – om man använder British Spiders för artbestämning av svenska spindlar är det därmed nödvändigt att komplettera både med nyare litteratur och en svensk checklista (eftersom en del svenska arter saknas för att de helt enkelt inte finns i Storbritannien). Bokens stora nytta ligger i att den även omfattar familjen Linyphiidae, en familj som utelämnas både i de nya svenska böckerna av Almqvist (se kommande avsnitt i spindelbiblioteket) och i fältversionen av Roberts (se spindelbiblioteket 6), och där originalversionen av Roberts bara innehåller ett urval av arter. British Spiders är därmed ett bra komplement till dessa nyare böcker just med avseende på linyphiderna! Men även British spiders saknar här ett stort antal arter och jag vet inte i vilken utsträckning det beror på bokens ålder (att det hunnit beskrivas nya arter sen den gavs ut) eller skillnader mellan Storbritannien och Sverige – troligen en kombination. Men tills det ges ut nyare bestämningslitteratur för Linyphider i nordeuropa på engelska (eller svenska) är den här nog det bästa som finns att tillgå.
Jag gillar för övrigt också inledningen till avsnittet om just Linyphiidae – jag har vissa problem när jag undervisar (och inte bara då) med att jag inte för andra kan peka ut bra karaktärer för att skilja Linyphiidae från andra familjer utan tvingas hänvisa till uteslutningsmetoden, som förstås inte är enkel att använda om man inte har hyfsat bra koll på precis alla andra familjer. Och när jag undervisar känner jag mig ganska taskig som kräver att studenterna ska känna igen en linyphid (familjen finns på kravlistan på fältfaunistikkursen jag undervisar på varje sommar) när jag inte kan ge dem en enda bra karaktär att gå på som funkar. L&M säger också angående detta: "This large faily, which contains more than 250 British species, is distinguished from the other families mainly by the absence of the positive characters delineating those families". Dvs det är uteslutningsmetoden som gäller för att skilja Linyphiidae från alla andra spindelfamiljer...något jag diskuterat ganska nyligen i ett par omgångar via sms med en annan krypnörd som hade problem att skilja Linyphiidae från vissa klotspindlar och käkspindlar.
Det här är för övrigt inte ett problem jag själv har haft just eftersom jag aldrig nycklar familjer - jag känner igen dem ändå, det är sällan jag behöver tveka utan jag kan för det allra mesta sortera in svenska spindlar i rätt familj bara på allmänt utseende. I synnerhet vad gäller käkspindlar, för klotisar finns det däremot några pyttesmå svarta saker som kan vara svåra. Dessutom är det ganska ofarligt att gissa här eftersom man får ett kvitto på om det är rätt eller fel när man går vidare i bestämningen och tittar på genitalier för att bestämma till art. Men eftersom jag alltid gör så här (jag gör det även med släkten för det mesta, skippar nycklar och går direkt på artbestämningen) har jag därmed också svårt att ge bra hjälp åt någon som vill ha hjälp med specifika karaktärer för att skilja familjer åt. Och även när sådana finns är de inte alltid helt entydiga, vilket är ett annat problem där L&M också har lagt in en brasklapp för sin bestämningsnyckel till familjer. De påtalar där just detta som ett problem med att alls använda bestämningsnycklar till familj, och antyder lite fint att det därför är bättre att lära sig känna igen sina spindelfamiljer utan att behöva nyckla:
"Anyone with experience of spiders will rarely use a key to the Families."
Det här är en spindel i familjen Linyphiidae. Bara så att ni vet.
Spindelbiblioteket 18 - Sandhall & Almqvist
Åke Sandhall & Sven Almqvist, Spindlar och deras släktingar. Utgiven 1980 på Ica bokförlag.
Jaja, jag vet att det efter att spindelbiblioteket haft uppehåll hela sommaren är tätt mellan avsnitten nu! Men det bryr jag mig inte om, utan fortsätter på temat svensk bestämningslitteratur ett tag till.
För den som läst faunistikkurser på universitet under sin utbildning är namnet Sandhall (och kanske också Almqvist?) troligen bekant, Sandhall är naturfotograf specaliserad på småkryp och en av författarna till en bok med bestämningsnycklar till insekter som används flitigt på grundkurser i faunistik. Men Sandhall är inblandad i ett inte föraktligt antal populärvetenskapliga verk om insekter och andra småkryp av typen små tunna böcker i fältvänligt format med fina bilder och korta texter. Sven Almqvist som är författare till texterna var en av Sveriges stora spindelexperter (han disputerade dessutom i ämnet spindlar på stränder, bara det! Fast i hans fall handlade det om sandstrandsarter)..
"Spindlar och deras släktingar" är en av dessa. Den har bilder av Sandhall och text av Almqvist men är främst en fin bok att titta i, den är inte tillräckligt omfattande för att vara till särskilt stor praktisk nytta som bestämningslitteratur och den är dessutom så pass gammal att vissa taxonomiska ändringar gjorts sedan den kom ut. Men boken är en trevlig introduktion till spindeldjuren som djurgrupp, rik på både intressanta fakta och kuriosa! Förutom spindlar finns det en hyfsat omfattande avdelning om andra spindeldjur, förutom de svenska grupperna lockespindlar, klokrypare och kvalster även skorpioner (med beskrivningar av några sydeuropeiska arter).
Spindelbiblioteket 17 - Tullgren
Albert Tullgren, Våra spindlar och hur man känner igen dem. Illustrerad fickbok, urval av arter med korta beskrivningar av deras utseende och levnadssätt samt deras förekomst i landet. Utgiven 1949 på Bonnier.
Jag tycker det är intressant att man när man gjorde omslaget till den här boken ansåg det nödvändigt att förkorta Albert till Alb. Varför? Albert Tullgren hade fått plats, och A. Tullgren hade sett vettigare ut om man av någon anledning inte ville skriva ut förnamnet, men Alb...?
Ja, när jag nu tagit tag i eftersatta bloggserieinlägg vad gäller kackerlackorna får jag ju fortsätta med genomgången av spindelbiblioteket också, som haft sommaruppehåll sen maj. Och så här i slutet av fältsäsongen passar det väl bra att fortsätta med den svenska bestämningslitteraturen, som jag börjat gå igenom i de närmast tidigare avsnitten om Clercks svenska spindlar (se spindelbiblioteket 15) och Willanders bestämningsnyckel till släkten (spindelbiblioteket 16). Jag fortsätter med Albert Tullgren.
Efter Clercks bok om svenska spindlar (utgiven 1757) så hände mycket lite på den svenska spindelfronten under väldigt lång tid, och det skulle dröja till mitten av 1900-talet innan ett nytt större samlingsverk för svenska spindlar kom ut. Albert Tullgren var författare till åtskillig litteratur om insekter och spindlar under 1900-talet, och 1945 kom Svenska spindeldjur ut i flera band som omfattar inte bara spindlar utan även andra spindeldjur. Svenska spindeldjur har sedan dess utgivits i fyra upplagor, den sista 1970. Tullgren var länge inte bara standardverket för bestämning av spindlar i Sverige, utan viktig även i andra delar av Nordeuropa.
Själv har jag inte Svenska spindeldjur i bokhyllan (men hade gärna haft!), men har däremot Tullgrens fältutgåva som bygger på densamma och som jag fått i licentiatpresent. Den är snarare kuriosa än praktiskt användbar eftersom den är lite för gammal – det har gjorts alltför mycket taxonomiska ändringar sen 40-talet och det har kommit till åtskilliga arter till den svenska spindelfaunan. Men den är i väldigt praktiskt fältformat, den har bra bestämningsnycklar till både familjer, släkten och arter, den har bra teckningar, och jag önskar verkligen att den hade varit såpass ny att den faktiskt var användbar! Förvisso kan man använda den, men då måste man ha koll på alla namnändringar som gjorts och alla arter som saknas, och själv tycker jag det är besvärligt att använda Jones och Roberts (se tidigare delar av spindelbiblioteket om dessa) fältböcker som ändå är betydligt nyare av de anledningarna...
Spindelbiblioteket 16 - Wilander
Per Wilander, Svenska Spindlar. Nycklar för bestämning av svenska spindlar till släkte. Kompendium vid Lunds Universitet 1994.
När jag gick biologutbildningen på Lunds Universitet delades detta kompendium med bestämningsnycklar till svenska spindelfamiljer och släkten ut i faunistikundervisningen, fast i praktiken tror jag inte att vi egentligen använde det – det här var på fördjupningskursen i faunistik och spindlar var när jag studerade en mycket liten del av den kursen (det var mer av dem på grundkursen, men där använde vi boken Svenska småkryp). Wilanders kompendium är (eftersom det går till släkte) mer omfattande än den enda andra svenska bestämningsnyckel till spindlar som finns, den i svenska småkryp (se Spindelbiblioteket 9) som bara går till familj. Och det var väl poängen med att dela ut det – att man faktiskt skulle kunna ta sig till åtminstone släkte – men sen i praktiken var det så stort fokus på insekter att det inte blev mycket jobbat med spindlar på den kursen.
Det här är något jag försöker ändra på, jag undervisar ju sen ganska många år tillbaka på fältfaunistikkursen som ersatt den gamla fördjupningskursen i faunistik vid Lunds universitet, och har tillsammans med och tack vare en framsynt huvudlärare på kursen sett till att spindlarna numera har en lite större roll i faunistikundervisningen än på min tid. Jag har tagit med mig det här kompendiet dit, men studenterna använder fortfarande främst nyckeln i Svenska småkryp/Svensk småkrypsfauna. Wilander hamnar liksom lätt lite i kläm eftersom man om man ska gå längre i bestämningen än till familj lika gärna kan gå hela vägen och bestämma till art, och då räcker inte Wilander. Men jag ska försöka sälja in Wilander lite mer ändå.
En av fördelarna med Wilander är nämligen att kursen har ont om spindellitteratur och ett kompendium går ju lätt att kopiera upp, något som man inte kan och får göra med böcker. Normalt fungerar bestämning så på kursen att studenterna samlar material under exkursioner och sedan jobbar självständigt med bestämningen, och det innebär att alla inte jobbar samtidigt med en och samma djurgrupp och därför behöver man inte hela klassuppsättningar av litteraturen. Men eftersom jag, som är kursens enda lärare i arachnologi, är med bara vissa dagar på kursen blir det så att alla studenterna bör ägna sig åt bestämning av spindlar just de dagarna för att kunna få hjälp där det behövs. Och då räcker inte befintlig litteratur till. Om man använder Wilander också betyder det att fler studenter kan jobba parallellt med bestämning, åtminstone till släkte.
Ett problem här är att jag själv inte använder Wilanders kompendium alls eftersom jag i princip aldrig behöver nyckla spindlar till varken familj eller släkte - jag går direkt på bestämningen till art, och det innebär att jag inte själv är tillräckligt väl förtrogen med nyckeln för att kunna bedöma hur pass svår eller lätt den är att använda eller vilka steg som är besvärligare än andra. Jag skulle behöva sätta mig och övningsnyckla…och jag kanske gör det nu i sommar eftersom jag kommer att behöva göra en del artbestämningar.
Spindelbiblioteket 15 - Clerck
Carl Clerck, Svenska spindlar/ Aranei Svecici, utgiven av Kungliga Vetenskapliga Societeten i Uppsala 1757.
Fullständig titel på den här boken lyder: Svenska Spindlar - uti sina hufvud-slägter indelte samt under några och sextio särskildte arter beskrefne och med illuminerade figurer uplyste, på Kongl. Vetensk. Societ. i Upsala befallning utgifne Af Dess Ledamot Carl Clerck. Och så detsamma på latin, eftersom boken är skriven på båda språken.
Jag har ju skrivit om Clerck förr, så om ni inte vill riskera att drabbas av upprepningar rekommenderas att ni slutar läsa nu. Det här inlägget handlar alltså om en av de få svenska vetenskapliga spindelböcker som finns och det viktigaste historiska verk om spindlar som finns - att jämställas med Systema Naturae för andra organismgrupper.
Här är en avskrift av ett förord till boken av Carl von Linné, som ganska väl talar om vad det är för slags bok:
Extract af Kongl. Vetensk. Societet
Upsala 1756 den 18 octob.
H:r CLERCKS Tractat om Svenska Spindlar blef uti Kongl. Vetensk. Societeten inlämnad och genomsedd, som fants innehålla noga beskrifningar och liflige figurer på de mästa Inländske Spindlar, ty anmodas Auctor, at, til Naturkunnighetens förkofran, med första låta densamma komma i dagsljuset.
CARL LINNAEUS
S.P.P.
Boken har väldigt fina "liflige figurer"!
Det här är den allra äldsta boken i spindelbiblioteket med avseende på innehåll, det är en bok som inte borde saknas i en svensk arachnologs bibliotek och då den är skriven på svenska och latin kan också konstateras att det nog idag är främst vi få svenska arachnologer som faktiskt är kapabla att tillgodogöra oss innehållet.
Jag har naturligtvis inte denna 1700-talsskrift i tryckt utgåva, för den finns såvitt jag vet inte att få tag på i nytryck och de originalutgåvor som ibland dyker upp till försäljning (totalt gavs Svenska Spindlar ut i 500 ex. - jag vet var några av dem finns men har aldrig själv sett ett) betingar ett högt pris (många många tusen). För Clercks bok är inte en bok vilken som helst, utan mycket speciell av vetenskapshistoriska skäl och en originalutgåva betingar därmed ett inte oansenligt värde...men som tur är finns den digitaliserad och tillgänglig gratis på nätet om man är intresserad av att läsa den! Clerck hör alltså tillsammans med Fabre, som tidigare avhandlats i denna spindellitteraturserie på bloggen, till den väldigt lilla digitala delen av spindelbiblioteket. Och det är också intressant att de äldsta böckerna i spindelbiblioteket är de som finns i modernast format...
Men trots åldern kan Clerck rekommenderas om man är det minsta spindelintresserad, för även om innehållet rent vetenskapligt inte direkt är dagsaktuellt och man inte bör använda den i dess ursprungliga syfte som informationskälla om svenska spindlar, så är 1700-talsspråket underhållande läsning och det är som sagt ett viktigt vetenskapshistoriskt verk.
Men vad är det då med Clerck och Svenska Spindlar som är så enormt vetenskapshistoriskt viktigt? Jo, Clercks bok är till att börja med en av de tidigaste som skrivits specifikt om spindlar, men hur viktigt det än är så är verkets betydelse i det här fallet betydligt större än så. Det är nämligen den här boken som ligger till grund för den vetenskapliga namngivningen av spindlar - inte Linnés Systema Naturae, vilket är fallet för alla andra djurs (och växters) namngivning. Djur och växter har ju naturligtvis namngivits och beskrivits långt före Linné, men modern vetenskaplig namngivning utgår från Linnés Systema Naturae för alla grupper som alls finns inkluderade i Systema Naturae. Det betyder att det första vetenskapligt giltiga namn som finns på en art alltid är det den fick antingen av Linné själv eller vid ett senare tillfälle enligt Linnés system för namngivning (för alla arter som finns är ju långtifrån beskrivna av Linné själv - men om Linné beskrivit arten så är hans namn det första giltiga). Det innebär att det inte finns några vetenskapliga namn som är äldre än 1753, då första upplagan av Systema Naturae kom ut. Denna första upplaga omfattade dock bara växter, och det dröjde innan djuren fick namn enligt samma system - närmare bestämt till tionde upplagan av Systema Naturae som kom ut 1758. Alla vetenskapliga djurnamn före dess är alltså per definition ogiltiga - zoologisk namngivning utgår från tionde upplagan av SN.
Kolla nu på årtalen ovan. Linnés tionde upplaga av Systema Naturae kom ut 1758, medan Carl Clercks Svenska Spindlar kom ut ett år tidigare, 1757, men Clerck använder ändå Linnés system för namngivningen. Svenska Spindlar är därmed det första zoologiska verk i världen som genomgående använder binomial namngivning för djur. Linné beskrev och namngav svenska spindlar han också, men Clerck var alltså ett år före (Linné använde också till stor del Clercks namn i Systema Naturae). Och att Clerck var före skulle alltså innebära att alla hans namn enligt allmänt vedertagna namngivningsregler är ogiltiga, eftersom den zoologiska namngivningen utgår från tionde upplagan av SN 1758.
Och så såg det länge ut, tills man efter omfattande diskussioner 1959 beslutade i ICZN (International Code of Zoological Nomenclature) att acceptera Clercks namn som giltiga trots att de var från före 1758. Så sent som 1999 ändrade man slutligen i koden genom att fastställa utgivningsdatumet för Svenska spindlar till 1 januari 1758 (dvs man satte det till samma år som Linnés tionde utgåva av SN, en slags vetenskaplig vit lögn) och beslöt att Clercks namn i de fall de avviker från Systema Naturae har företräde. Dvs om både Linné och Clerck har namngett samma art så är det Clercks namn som gäller, inte Linnés. Och detta är alltså något helt unikt. Det gör att spindlarna är det stora undantaget från att vetenskaplig namngivning utgår från Linnés Systema Naturae, och det innebär att Clercks svenska spindlar är det absolut enda zoologiska verk som har företräde framför Linnés vad gäller namngivning. Det innebär också att de spindelarter som beskrevs av Clerck är de allra första giltiga vetenskapliga djurnamnen.
Och även om det skett omfattande taxonomiska förändringar sedan Clercks tid och många spindlar sedan dess bytt namn och flyttat mellan släkten och familjer, så finns det fortfarande ett gäng som fortfarande bär samma vetenskapliga namn som de fick av Clerck år 1757 (1758 enligt ICZN). Hit hör bland annat arterna korsspindel (Araneus diadematus) och kvadratspindel (Araneus quadratus). De här spindelnamnen är alltså de allra äldsta vetenskapliga djurnamnen som fortfarande är i bruk.
Intressant i sammanhanget är att Clerck till yrket var uppbördsman (dvs skattmas) och alltså en ren amatörentomolog utan annan utbildning än vad han fick genom att gå på öppna föreläsningar - och det var så han kom i kontakt med Carl von Linné och blev småkrypsintresserad. Hans böcker lovordades redan under hans livstid, men de inbringade inte direkt några större inkomster och Clerck dog utfattig 1756 i lungsot (efter att ha investerat hela sitt kapital i sin nästa bok, om fjärilar). Undrar om han anade att han skulle gå till historien som ett mycket stort namn i entomologins historia och ett av de största inom arachnologin, den enda svensk som egentligen gjort det (förutom Linné, men det är ju inte direkt i första hand som entomolog Linné gått till historien)?
Spindelbiblioteket 14 - Marshall
Samuel D. Marshall, Tarantulas and other arachnids. Utgiven på Barron´s.
Marshalls bok om fågelspindlar är den enda boken i spindelbiblioteket som behandlar ämnet spindlar som husdjur. Det är en liten lagom övergripande skrift med ganska grundläggande information om spindlar som terrariedjur och med trevliga artbeskrivningar av många vanliga "husdjursarter" med fina bilder. Framför allt är den fokuserad på fågelspindlar, men den tar också mycket kort upp ett fåtal andra spindelarter/grupper samt de spindeldjur utöver spindlar som också förekommer som husdjur.
För min del är boken är så pass grundläggande att jag inte egentligen har någon direkt nytta av den, men är man nybörjare på det där med spindlar som terrariedjur är det absolut en bra bok. Den innehåller bra allmän spindelinformation och behandlar många av de vanligaste nybörjarfrågorna, och man önskar att många fler faktiskt hade så här pass mycket kunskap innan de skaffade en fågelspindel (inklusive zoobutiker och djurparker...). Dock tycker jag att man inte ska nöja sig med enbart Marshall som informationskälla ens om man är nybörjare, utan även kolla upp ytterligare information mer specifikt för de arter man håller. Men på den nivån den här boken nu är så är informationen oftast bra och korrekt. Och det är inte förvånande, eftersom den till skillnad från mycket annan sällskapsdjurslitteratur är skriven av en biolog (en av de få forskarna i världen som jobbar med just fågelspindlar).
Och det är bra, för medan lång erfarenhet av djurhållning kan vara en nog så bra bakgrund för en roll som expert på en djurgrupp som domesticerats sedan lång tid tillbaka och där djurhållningen och djuren i princip utvecklats parallellt under lång tid, så räcker det inte riktigt vad gäller terrariedjur i allmänhet och absolut inte för spindlar. Spindlar är inte domesticerade, de har inte egentligen hållits i fångenskap förrän ganska nyligen, och även i de fall det handlar om fångenskapsuppfödda djur så har de fortfarande exakt samma beteenden och exakt samma krav som sina artfränder i naturen - och dessa är tyvärr väldigt dåligt kända eftersom fågelspindlars ekologi generellt är dåligt känd. Spindlar fungerar rent biologiskt också väldigt annorlunda jämfört med precis alla ryggradsdjur, och det är som regel kunskap om ryggradsdjur som är vårt utgångsläge när det gäller skötsel och djurhållning (inte minst för att vi är sådana själv). Det märks framför allt i sammanhang när man ibland tvingas fatta beslut baserade på antaganden, för alltför många har inte tillräcklig grundläggande kunskap om spindlars biologi för att kunna göra antaganden, och de blir då lätt väldigt fel helt enkelt för att man gör dem baserade på hur ryggradsdjur fungerar (utan att ens vara medveten om det eftersom man inte är medveten om skillnaderna). Det kan lätt leda till ganska stora misstag, och sådan brist på kunskap om spindlars grundläggande biologi och ekologi ger upphov till mycket feltänk i terrariehobbyn - även på "proffsnivå". Till exempel sköts spindlar i zoobutiker ofta ungefär likadant som reptilerna...men en reptil har i många avseenden mer gemensamt med en guppy än en spindel, och ingen skulle ju få för sig att sköta en guppy på samma sätt som en majsorm!
Så kunskapen är dållig, och det handlar till viss del om att kunskapen faktiskt inte existerar eftersom fågelspindlar är så pass dåligt studerade, men också om att alltför många inte har vett att läsa på ordentligt innan de skaffar ett djur och därmed saknar även den information som faktiskt finns (t.ex. i Marshalls bok).
Sen kan man ju tycka att det är märkligt att just fågelspindlar är en så förbisedd djurgrupp inom biologisk forskning, det känns som om så stora och märkliga djur borde vara ganska väl studerade men det är snarare tvärtom. Fågelspindlars levnadssätt gör dem svåra att studera i naturen, och både levnadssätt, beteenden och deras långa generationstid gör dem också oftast väldigt dåligt lämpade som studieorganismer i vetenskapliga sammanhang - i synnerhet ekologiska. Den forskning som görs är oftast antingen systematisk/taxonomisk (hitta och beskriva arter) eller fysiologisk, mycket sällan ekologisk, vilket är den gren där bättre kunskap verkligen skulle kunna få nytta även för spindlar som husdjur. Anledningen är att ekologisk forskning sällan har fokus enbart på att lära sig mer om en viss art eller djurgrupp - fokus ligger istället på bakomliggande ekologisk teori och studieorganismen i sig är snarast är att betrakta som ett verktyg för att svara på större frågor. Och i det avseendet är fågelspindlar tyvärr att betrakta som mycket svåranvända verktyg! Spindlar överlag är inte de enklaste av studieorganismer men så intressanta att det görs ganska mycket forskning på dem ändå - men när man då väljer en så pass komplicerad studieorganism som spindlar så väljer man ju inte gärna den grupp inom gruppen som är allra jobbigast att jobba med om man alls kan välja något annat...
Dålig som ekologisk studieorganism, men intressant som husdjur! Synd bara att bättre kunskap om djurgruppen i det vilda hade behövts för att öka kunskapen om hur man bäst ska ta hand om dem i terrariet!
Spindelbiblioteket 13 - Hawkeswood
Per frågade i en kommentar till förra spindelbiblioteksinlägget hur stort spindelbiblioteket egentligen är. Och jag svarar att det kommer ni att märka så småningom, det är inte jättestort men det finns lite litteratur kvar. Dagens bok är:
Trevor J. Hawkeswood, Spiders of Australia - An introduction to their Classification, Biology and Distribution, utgiven på Pensoft (som Pensoft Series Faunistica No 31).
Spiders of Australia utgör en liten introduktion till spindlarna som djurgrupp och presenterar ett urval australiska arter med bilder och ganska utförliga artbeskrivningar. Det är en väldigt fin bok, men tyvärr inte till jättestor nytta som bestämningsbok eftersom Australien är ett stort land (en hel kontinent ju) med stor spindelfauna och det går inte att täcka ens en bråkdel i en bok som den här. Boken har väldigt fina foton, men tyvärr finns inte ens foton på alla de arter som presenteras - i många fall har man använt teckningar av Koch och Thyrell (kända arachnologer från 1800-talet), dvs ganska gammalt material...
I Australien var boken till viss hjälp ibland för att identifiera familjer, något som jag oftast inte behöver en bok för härhemma men i Australien finns ju ett flertal spindelfamiljer som inte finns här. Tyvärr beskriver boken framför allt arter, den har korta beskrivningar av familjer men inga bestämningsnycklar och det hade jag verkligen behövt.
Att spindelfaunan i Australien är så otroligt stor innebär också att man inte ens i de fall man hittar en art som verkligen stämmer exakt med bild och beskrivning kan vara säker på att det verkligen är den och inte något likartat närbesläktat som saknas i boken. Men ett fåtal av de vanligare arterna jag hittade i Australien fanns faktiskt i boken och är tillräckligt karakteristiska utseendemässigt för att jag ska våga lita på en artbestämning efter bild, så deras artbeskrivningar hade jag också nytta av. Men på det hela taget är Spiders of Australia främst en fin och trevlig bok med ganska litet praktiskt användningsområde.
Latrodecus hasseltii, finns förstås med i boken. Fattas bara annat - den är nästan något av en nationalspindel i Australien. Vanlig, lever nära inpå människor (trivs i och runt hus), lätt att känna igen, vacker, och tillräckligt farlig för att få en hel del uppmärksamhet.
Det finns en hel del vackra hoppspindlar i boken, dock saknas påfågelspindlarna i släktet Maratus helt. Synd.
Christmas spider, Austracantha minax, finns däremot också med (fast namnet har ändrats sen boken gavs ut, då tillhörde den släktet Gasteracantha). Även den är lätt identifierbar från bild, förutsatt att man är medveten om den stora färgvariationen inom arten - bokens bild visar en svartvit individ, men de finns i både svartvitt, svartgult och svartorange (som på min bild). Men just stora variationer i färg är inget ovanligt i familjen hjulnätspindlar som Austracantha tillhör. Det behöver man inte gå längre än till våra egna korsspindlar och kvadratspindlar för att konstatera.
En bok med fina foton kan ju också vara lite irriterande, t.ex. finns en bild på en otroligt vacker vargspindel som jag jättegärna velat se och som dessutom ska finnas i just västra Australien. Dock inte i sandiga områden som de jag vistades i, så jag fick inte se någon Lycosa bicolor (bildgoogla gärna för att se hur den ser ut). Men jag fick ju å andra sidan se massor av sandstrandsarten Tetralycosa oraria, som även den är en väldigt vacker vargspindelart. Det var sann lycka för en svensk arachnolog att tömma fallfällor och hitta spindlar som den här!
Spindelbiblioteket 12 - Wise
Spiders in ecological webs är såvitt jag vet den enda renodlade boken om bara och enbart spindlars ekologi. Alla andra böcker specifikt om spindlar är som regel antingen artbestämningslitteratur eller inriktade främst på något annat (oftast fysiologi) med mer eller mindre stora inslag av ekologi. Wise´s (vilket lämpligt namn för en forskare, för övrigt) bok är däremot en sammanställning av just ekologisk forskning (i synnerhet födovävsekologisk sådan) som gjorts på spindlar fram till 1993. Den är en utmärkt bok och dessutom väldigt trevlig att läsa, och kan varmt rekommenderas även till den som inte är forskare utan bara allmänt spindelintresserad!
Man ska dock när man läser hålla i minnet att boken har tjugo år på nacken och därmed börjar bli något inaktuell nu (det har hänt en del inom ekologisk forskning sen 1993) men den är fortfarande en mycket bra introduktion till spindlars ekologi. Även referenslistan är väldigt användbar när man letar efter lite äldre referenser och inte själv har koll på vilka som är de "stora namnen" att leta efter. Boken ger också en ganska bra överblick av, och något av en utvärdering av, fältekologisk metodik för att studera spindlar.
Själv skulle jag jättegärna se att det kom antingen en ny eller en uppdaterad version av den här boken, eller någon form av fortsättning om spindelekologin på senare tid! Boken täcker till exempel inte användningen av metoder som isotopanalyser för att spåra energi- och näringsflöden genom födovävar (som i dagsläget snarast börjar bli omoderna igen...). eller för den delen spindlars roll i energi- och näringsflöden över ekosystemgränser. Intressant att notera är dock att några tidiga artiklar av den forskare som på allvar satte igång forskningen runt marina subsidier (Gary Polis, mer om honom i ett senare avsnitt av spindelbiblioteket) faktiskt finns med i Wise´s bok, även om de artiklarna handlar om interaktioner inom ekosystem (och inom födovävsnivå) och inte om subsidier eftersom den forskningen kom senare. Det finns naturligtvis fler saker som hänt, men just de är ganska viktiga just för min egen spindelforskning...
För min del är den här boken också speciell eftersom David Wise var opponent på min disputation!
Spindelbiblioteket 11 - spider families of the world
Jocqué & Dippenaar-Schoeman, Spider Families of the World. Utgiven 2007 av Royal Museum for Central Africa.
Den här boken är exakt vad titeln säger - en översikt över alla världens spindelfamiljer. Den innehåller även en serie bestämningsnycklar till familjerna, som kanske inte är så användbara om man befinner sig i Sverige eftersom många av världens spindelfamiljer inte finns i Sverige (om man istället använder familjenyckeln i "svenska småkryp" som tidigare avhandlats här på bloggen så slipper man dubbelkolla allt mot en svensk checklista) men väldigt värdefull om man behöver bestämma spindlar utomlands och inte ens vet vilken familj man ska börja leta i. Jag hade inte den här boken när jag var i Australien 2007 (för det var ju samtidigt som den kom ut) men jag hade verkligen haft stor nytta av den där!
Familjebeskrivningarna är korta och syftar främst till bestämning, boken innehåller mycket lite ekologi och det man får är en beskrivning av utseendeegenskaper i första hand och svartvita teckningar (det finns även ett gäng färgfoton samlade längst bak i boken) av allmänt utseende och viktiga morfologiska karaktärer. Men det är på många sätt en otroligt praktisk bok om man sysslar med bestämning av spindlar. Förutom den ovan nämnda nyckeln och beskrivningarna av alla spindelfamiljer har den en bra genomgång av spindlars morfologi och arachnologisk terminologi, och en utmärkt gloslista med alla specialtermer för anatomiska karaktärer som man använder vid bestämning. Jag kan vid det här laget de flesta, men ibland behöver man slå upp något...
Boken har också en bestämningsnyckel till spindelnät, dvs för att bestämma spindlar till familj (och ibland till släkte) utifrån enbart nätets utseende! Jag har faktiskt inte provat att använda den i fält, men ska göra det. Om den är enkel att använda vore det roligt att ge en sådan till studenterna på faunistikkursen (men den behöver nog omarbetas i så fall, just för att den täcker in så mycket som inte finns i Sverige) för jag hade gärna velat jobba in mer nät på den kursen. Vad gäller många nätvävande arter är det ju vanligt att man bara ser nätet medan spindeln kan vara ganska svår att få syn på, och näten är dessutom enkla att studera i fält. Till skillnad från innehavaren kräver de sällan förstoring och de sitter stilla även om man petar på dem, bara det. Tyvärr räcker de sällan för bestämning ända till artnivå.
Jag testkörde nätnyckeln på ett Larinioidesnät ur minnet (se bild nedan), och kan konstatera att ja, den var ganska lättanvänd men den fungerade tyvärr inte särskilt bra, åtminstone inte för ett vanligt typiskt hjulnät i familjerna Araneidae eller Tetragnathidae (den senare familjen kommer man inte alls till i nyckeln, bara det...). Synd, det var något av en besvikelse. Nyckeln är värd att fortsätta testa och kan nog vara till nytta ändå, men att funktionen brast där den gjorde det nu innebär att den i så fall kräver lite mer erfarenhet och kunskap än vad det verkar vid första anblicken. Inte för att klara av nycklingsstegen (för de är ganska enkla) men för att vid tveksamhet kunna avgöra när problemet ligger hos bestämningsnyckeln och när det ligger hos användaren, även när man nycklar ett helt okänt nät och inte har facit som jag hade nu (jag nycklade ju ett nät som jag redan vet vilken art som gjort).
Spindelbiblioteket 10 - Natur og Museum
Edvin Nørgaard. Edderkoppers Yngelpleje. Natur og Museum 24, argang 1. Utgiven 1985 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Edvin Nørgaard. Spindelvæv. Natur og Museum 26, argang 2. Utgiven 1987 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Edvin Nørgaard. Edderkopper i hus og have. Natur og Museum 30, argang 3. Utgiven 1991 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Edvin Nørgaard. Farlige edderkopper. Natur og Museum 32, argang 2. Utgiven 1993 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Edvin Nørgaard. Edderkop på frierfødder. Natur og Museum 37, argang 4. Utgiven 1998 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Søren Toft. Mejerne. Natur og Museum 343, argang 3. Utgiven 2004 av Naturhistorisk Museum, Århus.
Från "svenska småkryp" till danska småkryp - Natur og Museum är en trevlig populärvetenskaplig tidskrift som ges ut av det naturhistoriska museet i Århus i Danmark. Varje nummer är ett häfte (naturligtvis på danska) på 30 sidor som avhandlar ett ämne relaterat till Danmarks natur, ofta en viss organismgrupp men även en rad andra ämnen.
Under årens lopp har det getts ut flera nummer om spindlar och spindeldjur, de är alla trevlig och underhållande läsning och flera av dem (de ovan) finns fortfarande att få tag i. Man ska förvisso vara medveten om att vissa av dem vid det här laget är ganska gamla och att forskningen gått framåt en del sen de kom ut - de ska inte användas som vetenskaplig litteratur, men för den allmänt spindelintresserade är de väldigt prisvärda. Spindeldelarna avhandlar ofta sådana frågor som man som spindelkunnig ofta får från folk. Delen om lockespindlar (”Mejerne”) innehåller även en bestämningsnyckel till danska lockespindlar som räcker långt även i Sverige, och eftersom den är utgiven så sent som 2004 är den dessutom ganska ny med bestämningsnyckelmått mätt.
Som kuriosa kan nämnas att delen om giftiga spindlar (som är ett av få nummer som inte specifikt avhandlar främst danska arter) beskriver bl.a. taggspindeln Cheiracanthium punctorium, som då häftet gavs ut inte fanns i varken Danmark eller Sverige. Arten beskrivs som varande på spridning norrut, och idag 20 år senare finns den både i Danmark och på Öland (och är en av de giftigare spindlar vi har i vår natur, även om farligheten inte ska överdrivas). Intressant är också att just detta nummer på temat farliga spindlar ståtar med en stor bild av en fågelspindel i släktet Avicularia över hela baksidan - ett släkte som är både ickeaggressivt och har ett för människan ofarligt gift, dvs är väldigt harmlös.
Häftena, både de här om spindeldjur och andra inom en rad andra intressanta ämnen, kan beställas via museets hemsida:
Spindelbiblioteket 9 - Svenska småkryp
Gärdenfors, Hall, Hansson & Wilander, Svenska småkryp - en bestämningsbok till ryggradslösa djur utom insekter. Utgiven av Studentlitteratur 1988.
Det finns även en nyare utgåva av den här från 2004, där titeln ändrats till Svensk småkrypsfauna - en bestämningsbok till ryggradslösa djur utom insekter. Den nya utgåvan är omarbetad och utökad, själv kan jag dock inte uttala mig om förändringarna vad gäller något annat än spindeldelen.
Detta avsnitts spindelbok handlar egentligen inte enbart om spindlar, men eftersom det främst är för det ändamålet jag använder den så räknar jag den ändå till spindelbiblioteket. Svenska småkryp är en övergripande bestämningsbok för alla Sveriges ryggradslösa småkryp som inte är insekter, och den uppstod ur ett behov av en enkel och lättanvänd bestämningsbok för universitetets grundkurser i faunistik. Här hittas alltså allt från havsborstmaskar till gråsuggor till sjögurkor. Med det sagt utgör boken snarast en slags grundnivå för bestämningsarbetet, och man kan som regel inte göra bestämningar så långt som till art eller ens släkte. I början av boken finns en bestämningsnyckel till större djurgrupper, där man kan nyckla sig fram till om det man hittat är ett kräftdjur, ett spindeldjur, en ringmask, ett björndjur, ett nässeldjur osv - och för många djurgrupper (som till exempel björndjur och nässeldjur) kommer man inte längre än så i bestämningen. För en del grupper kan man däremot gå vidare till mer detaljerade bestämningsnycklar där man kommer så långt som till familj, däribland spindeldjuren. Men längre än till familj kommer man inte i något fall, förutom de där det bara finns en enda art i familjen...
Är man ute efter att artbestämma spindlar är denna bok därmed inte tillräcklig på långa vägar, men om man inte är så väl förtrogen med familjerna att man kan bestämma dem "utantill" så är nyckeln till spindelfamiljerna i denna bok väldigt bra och lättanvänd och boken är ett utmärkt komplement till annan litteratur för bestämning till artnivå. Och det är så jag rekommenderar att man använder den - det finns ett antal utgivna engelska nycklar till spindelfamiljer och de fungerar förstås också, men jag tycker bäst om den här. Och tycker att den är att föredra framför den familjenyckel som finns i t.ex. Roberts (inget ont om Roberts nycklar, men jag tycker nog att den här är mer lättanvänd) trots den fördel det skulle innebära att bara behöva använda en enda bok.
Det har skett vissa förändringar i spindelnyckeln i den nya utgåvan av Svenska småkryp (som används på faunistikkursen jag undervisar på), men jag tycker nog att båda fungerar bra även om det finns några småsaker jag retar mig på. Måste dock erkänna att jag själv inte direkt använder den här nyckeln (annat än i undervisning) eftersom jag generellt inte använder bestämningsnycklar till familjer - jag kan dem, så jag går oftast direkt på själva artbestämningen. Det är också eftersom jag använder den så lite som jag aldrig har införskaffat den nya utgåvan av boken, men jag funderar allvarligt på att göra det eftersom den gamla inte är inbunden vilket den nya är, och min börjar bli ganska sliten. Men oavsett upplaga har Svenska småkryp absolut en plats i spindelbiblioteket, och har förstås den ytterligare fördelen att även omfatta andra spindeldjur än spindlar - närmare bestämt klokrypare och lockespindlar. Kvalster nämns även de, men det saknas bestämningsnycklar för dem vilket är förståeligt. Det är en väldigt stor grupp som är ganska besvärlig att bestämma. Förutom för spindlar, lockespindlar och klokrypare finns bra bestämningsnycklar till familj även för grupperna havsborstmaskar, daggmaskar, iglar, storkräftor, långhalsar/havstulpaner, mångfotingar, blötdjur (snäckor, musslor, sniglar, bläckfiskar) och tagghudingar (sjöstjärnor, ormstjärnor, sjögurkor, sjöborrar).
Spindelbiblioteket 8 - Fabre
Ni kanske märkt att det varit ett långt uppehåll i spindellitteraturserien nu? Eller inte. Men oavsett om ni noterat detta eller inte så har det varit så, och dröjsmålet beror framför allt på att avsnittet om Fabre mystiskt försvann innan jag hann publicera det - två gånger! Tydligen gillar inte blogg.se Fabre. Och då kom jag liksom av mig lite. Och sen blev jag moster och det var ju mycket intressantare, så Fabre föll i glömska ett tag. Men nu försöker jag igen - tredje gången gillt!
Alltså,
Jean-Henri Fabre, The life of the Spider. Engelsk översättning utgiven 1912, originalet på franska (1887) var en del i serien "Souvenirs Entomologique" (1879-1907).
Fabre var en fransk lärare, entomolog och vad som idag hade beskrivits som en populärvetenskaplig författare i 1800-talets Frankrike. Han var till stor del självlärd eftersom han kom från en fattig familj, men hade ett stort intresse för naturvetenskap i allmänhet. Fabre var framför allt en utmärkt och noggrann observatör, och hans böcker ger detaljerade beskrivningar av hans observationer och små försök. I synnerhet var han en framstående entomolog, och hans namn och böcker är välkända även för dagens entomologer. Life of the Spider har under getts ut om och om igen, och kommer efter att ha passerat två sekelskiften fortfarande i nya upplagor - den säljs t.ex. för närvarande på nätbokhandeln Bokus i en utgåva från 2007 (bra jobbat för en bok om småkryp av en typ som de flesta inte är särskilt förtjusta i...). Jag har inte själv Life of the Spider i pappersform, men den har också digitaliserats och finns lätt tillgänglig gratis på nätet för den som vill läsa den (länken nedan är bara en av många). Detta gör den också till den första digitala boken i denna spindellitteraturserie (men bibliofil som jag är kommer jag säkerligen att skaffa mig den i pappersform också förr eller senare).
The Life of the Spider är underhållande läsning med detaljerade beskrivningar av beteenden och olika spindlars göranden och låtanden. Det är inte vetenskaplig litteratur, utan är mer att betrakta som populärvetenskap av det underhållande slaget (ganska lik Cromptons bok, som tidigare beskrivits här på bloggen) och man bör också komma ihåg när man läser den att den är skriven för över ett sekel sedan. Det gör den till den näst äldsta boken i spindelbiblioteket, och innebär att den är skriven under en tid när ekologisk vetenskap (som inte en skallades så då) i många avseenden inte hunnit dit den har idag. Fabre var också överlag skeptisk till andra forskares teorier (däribland Darwins evolutionsteori).
Spindelbiblioteket 7 - Barth
Som ni som följer den här bloggen mer eller mindre regelbundet kanske märkt är något av mycket som fascinerar mig med spindlar hur de upplever världen och tolkar sin omgivning. Mycket för att det är så otroligt svårt (för att inte säga omöjligt) att föreställa sig eftersom de är så olika oss i så många avseenden. Jag var en gång på en disputation där opponenten ägnade mycket tid åt en diskussion om födosök hos blåmesar, och hur svårt det var för forskaren att tolka blåmesars beteende med tanke på skillnaderna mellan deras och vårt eget synsinne. Och då pratar vi alltså om ett djur som i likhet med oss själva förlitar sig på synsinnet i mycket stor utsträckning, som har god syn och är dagaktivt. De stora skillnaderna mellan hur vi ser och hur blåmesar ser är framför allt att de även uppfattar ultraviolett ljus, polariserat ljus och magnetiska fält, samt har ett bredare synfält. Dessa skillnader gör det svårt för oss att sätta oss in i hur blåmesar uppfattar en situation jämfört med hur vi uppfattar den, och då är skillnaderna ändå väldigt små jämfört med ett djur som i stor utsträckning förlitar sig på andra sinnen än synen. För de flesta (om inte alla) spindlar är känseln för vibrationer det viktigaste sinnet, och hur ett sådant djur upplever och tolkar sin omvärld är nog för oss ganska omöjligt att föreställa sig.
Undantag finns, t.ex. hoppspindlar, som liksom blåmesar har ett synsinne som är strået vassare än vårt eget (de ser förutom de flesta av de färger vi ser även ultraviolett ljus, polariserat ljus och magnetiska fält). Och vem kan motstå en visuell uppvaktning som den här?
Peacock spider (Maratus): http://www.guardian.co.uk/science/grrlscientist/2013/jan/15/1
Barths bok handlar om hur spindlars sinnen fungerar. Det är en mycket trevlig bok, men kanske inte helt lättläst om man inte är insatt i den vetenskapliga terminologin i ämnet - för trots ambitionen att koppla sinnesfunktioner till beteende så är infallsvinkeln lite mer sinnesbiologisk och neurofysiologisk än beteendeekologisk. Men vill man ha information om hur spindlars sinnen fungerar utan att gräva genom alla publikationer (vetenskapliga artiklar) i ämnet så är Barth en alldeles utmärkt bok!
Spindelbiblioteket 6 - Roberts
Michael J. Roberts, Spiders of Great Britain and Ireland - compact edition. Utgiven på Harley Books 1993 i två band. Originalet är dock från 1987, och i tre band.
Michael J. Roberts, Collins Field Guide: Spiders of Britain & Northern Europe. Utgiven på Harper Collins förlag 1995.
Som ni ser handlar det här avsnittet av spindelbiblioteket inte om en utan två böcker (den ena dessutom i flera band). De är av samma författare och överlappar mycket innehållsmässigt, därför avhandlar jag dem tillsammans.
Om Foelix (se spindelbiblioteket 4) är något av spindelbibeln vad gäller allmän biologi, så är Roberts böcker det vad gäller artbestämningslitteratur. Åtminstone i Nordeuropa.
Roberts var länge den författare man absolut måste ha i bokhyllan (eller rättare sagt på labbet) om man skulle syssla med artbestämning av svenska spindlar. Och jag tycker nog att man fortfarande bör ha den om man verkligen är intresserad av att artbestämma spindlar, även om det numera faktiskt finns en svensk bestämningsbok (Almqvist,som naturligtvis också kommer att tas upp här på bloggen). Roberts var dock under lång tid den enda nyare spindelbestämningslitteratur som fanns som var användbar här i Sverige, för den enda svenska litteratur som fanns före mitten av 2000-talet (när Almqvists böcker publicerades) var Tullgrens Svensk spindelfauna (mer om denna också senare) som är utgiven 1945 och därmed måste anses ha passerat bäst-före-datum. Tullgren var länge ett bra komplement till Roberts eftersom den är svensk, men det har skett så mycket namnändringar, tillkomst av arter, med mera sedan 40-talet att den inte bör användas som enda bestämningsbok. Roberts är nyare, och i mitt tycke också ganska lättanvändbar för att vara en bok av den typ det är.
Roberts finns i dels en originalutgåva i tre band för Storbritannien och Irland, dels i en förkortad och till viss del utvidgad fältversion (Collins field guide) som täcker hela Nordeuropa. På senare tid har det kommit ett nytryck av den nyutgåva av originalutgåvan som gjordes 1995, med de två första delarna sammanslagna så att den totalt är på två volymer istället för tre. Det är den versionen jag har, samt fältversionen.
Nyutgåvan av Spiders of Great Britain and Ireland kallas "compact edition" men detta ska inte missuppfattas, dvs man ska inte tolka kompakt som att den är i litet och behändigt format. Det är den inte, annat än möjligen om man jämför med originalutgåvan i tre band. För man har alltså inte dragit ner på innehållet när man gjorde den kompakta versionen (tvärtom har det lagts till ett appendix med rättningar som gjorts sedan originalutgåvan) utan bara slagit samman de två första delarna till en enda bok, dragit ner på storleken något lite (tror jag i alla fall, mer om det nedan) och gett ut den i icke inbundet format. Det hela är absolut inte ett verk lämpat för fältbruk -faktum är att första delen av Roberts "compact edition" är den största och tyngsta spindleboken i mitt personliga spindelbibliotek, och del två kommer som god tvåa. Fältversionen är däremot dimensionerad för fältbruk. Båd böckerna innehåller bestämningsnycklar till familjer och släkten, tuschteckningar av karaktärer som används för att skilja arter åt (framför allt genitalier), och färgplanscher med färgteckningar av olika arter. I originalutgåvan finns alla då kända brittiska arter, i fältversionen finns ett urval arter (om än ett stort urval), den är något utvidgad för att täcka hela Nordeuropa men saknar också hela familjen Linyphiidae, täckvävarspindlar (som är vår största spindelfamilj med ett stort antal väldigt små arter som i de flesta fall inte går att särskilja i fält och det är ju för detta boken är avsedd). Böckerna har också lite text i början med en del allmän spindelinformation, och framför allt en del bra och nyttiga tips och trix för insamling och artbestämning i fält.
De nackdelar som finns med Roberts är att den (liksom Jones som den är ungefär jämngammal med) börjar bli till åren, så alla namn är inte aktuella. Artbestämningar enligt Roberts bör därför gärna (liksom vad gäller Jones, för att inte tala om Tullgren) dubbelkollas mot en nyare checklista. Och liksom för Jones behöver man kolla sina bestämningar mot en svensk checklista om man bestämmer svenska spindlar även för att Roberts är en brittisk bok, som visserligen ska täcka hela Nordeuropa men ändå har ganska mycket fokus på Storbritannien - det finns därmed arter i boken som inte finns i Sverige, och det finns arter i Sverige som saknas i boken.
Personligen tycker jag att bestämningsnycklarna till familjer och släkten i vissa fall är lite väl svåranvända och tidskrävande i Roberts. Därför bildbestämmer jag gärna spindlar så långt som till familj (ofta behöver jag inte ens jämföra med bilder för det, för de flesta svenska familjer känner jag igen) och helst också släkte och sedan kan jag gå direkt på själva bestämningen till art i boken. Och att jag inte gillar bestämningsnycklarna beror nog egentligen inte så mycket på eventuella brister hos dem som på att jag helt enkelt att jag tycker att vi har såpass få spindelfamiljer att det oftast går snabbare att avgöra familj bara på allmänt utseende, åtminstone om man har lite koll (men man ska gärna nyckla lite i början för att lära sig vilka karaktärer man tittar på om man är nybörjare). Om man ska använda en bestämningsnyckel till familjer tycker jag (men det är kanske något av en smaksak) att bestämningsnyckeln i Svenska småkryp av Gärdenfors m.fl. (som också kommer att dyka upp här på bloggen) är enklare att använda än Roberts. Men i den boken kommer man inte längre än till familj, så sen måste man ändå byta bok för att bestämma släkte och art. Figurerna för artbestämning i Roberts tycker jag generellt är bra, och i vissa fall att föredra framför de i den nyare Almqvist. Men det är också lite av en smaksak, och Almqvist har den stora fördelarna att den är nyare, svensk (om än skriven på engelska) och innehåller alla kända svenska arter. Men de kompletterar varandra bra, de två!
Roberts färgplanscher (av Roberts) är också värda ett omnämnande! De är fantastiskt vackra och i enormt stort format (Roberts ansåg att naturlig storlek inte räckte, man behövde kunna jämföra karaktärer så som man ser dem i en förstoring i lupp eller mikroskop. Så han ritade spindlarna...enormt stora (i fältversionen har de dock förminskats jättemycket och är i mer normalt format), med en liten liten teckning bredvid som ska föreställa vara i naturlig storlek att jämföra med. Oftast får en spindel fylla en hel sida (och boken är i ganska stort format), ibland kan två få plats och i vissa fall så många som fyra. Men de är fortfarande rejält stora även då. Jag tror dock att man dragit ner storleken på färgplanscherna något i den "kompakta utgåvan" för de små svartvita teckningarna känns lite mindre än naturlig storlek, något man bör vara medveten om. Roberts har i sitt förord också gett helt underbara instruktioner till hur man kan göra om man hellre vill se spindelbilderna i naturlig storlek: "In some cases, one can get an idea of near life-size appearance by holding the illustration upside-down at arms length and viewing it through a *10 lens held midway between it and the eye." En annan intressant detalj är den rödaktiga anstrykning i färgen som många spindlar har - något som kan förklaras med att Roberts använt spritlagda exemplar som modeller, och spindlar antar just en rödbrun färgton av att ligga i etanol (och Roberts har valt att fullt medvetet avbilda dem så som de ser ut när de ligger i sprit, eftersom det är så man ser dem när man själv sitter och artbestämmer). Jämför t.ex. bilden från boken med bilden på en levande spindel härunder.
För den som enbart stiftat bekantskap med fältversionen av Roberts, där färgplanscherna är mycket mycket mindre och klämts ihop många på samma sida, kan också sägas att man då tyvärr inte alls uppskattar hur vackra de här bilderna är rent konstnärligt. Jag skulle gärna vilja ha en hel del av de här på väggen istället för i bokhyllan! Jag kan ju hoppas att jag någon gång skulle hitta ett billigt exemplar av boken som jag kan riva sönder...
Men hur vackra färgplanscherna än är, så är det i de svartvita teckningarna av små, ibland mikroskopiska, karaktärer som är viktiga för artbestämningen som den stora nyttan med de här böckerna finns! Andra delen med färgplanscherna är mest en bonus.
För dem som läser den här bloggen någorlunda regelbundet föreställer den här planschen en gammal bekant - Larinioides cornutus. Den lilla svartvita teckningen innanför spindelns vänstra bakben ska alltså vara naturlig storlek, och även om förstås allt på bildenär mycket mindre än naturlig storlek här på bloggen, så ger den åtminstone en uppfattning om i vilket jätteformat Roberts ritat sina spindlar. Särskilt om ni har en uppfattning om hur stor en L. cornutus faktiskt är i verkligheten så att ni vet hur stor den svartvita teckningen borde vara (något mindre än en korsspindel).
Slutligen måste det återigen påtalas att den här boken är en sådan klassiker att man väldigt säkert hittar den ena eller båda versionerna i bokhyllan hos varje nordeuropeisk arachnolog med självaktning. Det är tveksamt om man ens kan våga kalla sig arachnolog i norra Europa om man inte har Roberts i sin bokhylla...
En ej spritmarinerad Larinioides cornutus.
Spindelbiblioteket 5 - Hillyard, Spindlarnas värld
Paul Hillyard, Spindlarnas värld. Utgiven av New Holland publishers 2008 (det engelska originalet, The Private Life of Spiders, är från 2007).
Som lite omväxling från den vetenskapliga litteraturen ger vi oss nu i kast med den enda spindelbok jag äger av typen stor och vacker fotobok i folioformat. Spindlarnas värld av Hillyard fick jag i present av mina systrar för en del år sen, och det är verkligen en fin bok med helt underbara foton.
Rent faktamässigt innehåller Hillyard, som många böcker av den här typen, ganska lite text och den text som finns är väldigt allmän och populärvetenskaplig. Och det är i sig inget fel i det - för den som inte vet så mycket om spindlar är det här en utmärkt introduktion med mycket . Men tyvärr förekommer en hel del felaktigheter, främst i terminologin men även vad gäller en del fakta. Åtminstone vad gäller terminologin tror jag dock inte alltid att det är författaren som felat utan översättaren (språket är inte alltid helt korrekt även bortsett från facktermerna), men oavsett vilket ska man åtminstone vad gäller den svenska utgåvan (och troligen den engelska också) läsa boken med viss skepsis - eller kanske ännu hellre ignorera texten och bara njuta av bilderna. För oavsett vilket är det åtminstone för mig de fantastiska bilderna som är den största behållningen av den här boken.
Ingalill demonstrerar bokens stora format (Ingalill är en av de största av mina fågelspindlar).
