Michael J. Roberts, Collins Field Guide: Spiders of Britain & Northern Europe. Utgiven på Harper Collins förlag 1995.

 

Som ni ser handlar det här avsnittet av spindelbiblioteket inte om en utan två böcker (den ena dessutom i flera band). De är av samma författare och överlappar mycket innehållsmässigt, därför avhandlar jag dem tillsammans.

 

 

 

 

 

Om Foelix (se spindelbiblioteket 4) är något av spindelbibeln vad gäller allmän biologi, så är Roberts böcker det vad gäller artbestämningslitteratur. Åtminstone i Nordeuropa.

 

Roberts var länge den författare man absolut måste ha i bokhyllan (eller rättare sagt på labbet) om man skulle syssla med artbestämning av svenska spindlar. Och jag tycker nog att man fortfarande bör ha den om man verkligen är intresserad av att artbestämma spindlar, även om det numera faktiskt finns en svensk bestämningsbok (Almqvist,som naturligtvis också kommer att tas upp här på bloggen). Roberts var dock under lång tid den enda nyare spindelbestämningslitteratur som fanns som var användbar här i Sverige, för den enda svenska litteratur som fanns före mitten av 2000-talet (när Almqvists böcker publicerades) var Tullgrens Svensk spindelfauna (mer om denna också senare) som är utgiven 1945 och därmed måste anses ha passerat bäst-före-datum. Tullgren var länge ett bra komplement till Roberts eftersom den är svensk, men det har skett så mycket namnändringar, tillkomst av arter, med mera sedan 40-talet att den inte bör användas som enda bestämningsbok. Roberts är nyare, och i mitt tycke också ganska lättanvändbar för att vara en bok av den typ det är.

 

Roberts finns i dels en originalutgåva i tre band för Storbritannien och Irland, dels i en förkortad och till viss del utvidgad fältversion (Collins field guide) som täcker hela Nordeuropa. På senare tid har det kommit ett nytryck av den nyutgåva av originalutgåvan som gjordes 1995, med de två första delarna sammanslagna så att den totalt är på två volymer istället för tre. Det är den versionen jag har, samt fältversionen.

 

Nyutgåvan av Spiders of Great Britain and Ireland kallas "compact edition" men detta ska inte missuppfattas, dvs man ska inte tolka kompakt som att den är i litet och behändigt format. Det är den inte, annat än möjligen om man jämför med originalutgåvan i tre band. För man har alltså inte dragit ner på innehållet när man gjorde den kompakta versionen (tvärtom har det lagts till ett appendix med rättningar som gjorts sedan originalutgåvan) utan bara slagit samman de två första delarna till en enda bok, dragit ner på storleken något lite (tror jag i alla fall, mer om det nedan) och gett ut den i icke inbundet format. Det hela är absolut inte ett verk lämpat för fältbruk -faktum är att första delen av Roberts "compact edition" är den största och tyngsta spindleboken i mitt personliga spindelbibliotek, och del två kommer som god tvåa. Fältversionen är däremot dimensionerad för fältbruk. Båd böckerna innehåller bestämningsnycklar till familjer och släkten, tuschteckningar av karaktärer som används för att skilja arter åt (framför allt genitalier), och färgplanscher med färgteckningar av olika arter. I originalutgåvan finns alla då kända brittiska arter, i fältversionen finns ett urval arter (om än ett stort urval), den är något utvidgad för att täcka hela Nordeuropa men saknar också hela familjen Linyphiidae, täckvävarspindlar (som är vår största spindelfamilj med ett stort antal väldigt små arter som i de flesta fall inte går att särskilja i fält och det är ju för detta boken är avsedd). Böckerna har också lite text i början med en del allmän spindelinformation, och framför allt en del bra och nyttiga tips och trix för insamling och artbestämning i fält.

 

De nackdelar som finns med Roberts är att den (liksom Jones som den är ungefär jämngammal med) börjar bli till åren, så alla namn är inte aktuella. Artbestämningar enligt Roberts bör därför gärna (liksom vad gäller Jones, för att inte tala om Tullgren) dubbelkollas mot en nyare checklista. Och liksom för Jones behöver man kolla sina bestämningar mot en svensk checklista om man bestämmer svenska spindlar även för att Roberts är en brittisk bok, som visserligen ska täcka hela Nordeuropa men ändå har ganska mycket fokus på Storbritannien - det finns därmed arter i boken som inte finns i Sverige, och det finns arter i Sverige som saknas i boken.  

 

Personligen tycker jag att bestämningsnycklarna till familjer och släkten i vissa fall är lite väl svåranvända och tidskrävande i Roberts. Därför bildbestämmer jag gärna spindlar så långt som till familj (ofta behöver jag inte ens jämföra med bilder för det, för de flesta svenska familjer känner jag igen) och helst också släkte och sedan kan jag gå direkt på själva bestämningen till art i boken. Och att jag inte gillar bestämningsnycklarna beror nog egentligen inte så mycket på eventuella brister hos dem som på att jag helt enkelt att jag tycker att vi har såpass få spindelfamiljer att det oftast går snabbare att avgöra familj bara på allmänt utseende, åtminstone om man har lite koll (men man ska gärna nyckla lite i början för att lära sig vilka karaktärer man tittar på om man är nybörjare). Om man ska använda en bestämningsnyckel till familjer tycker jag (men det är kanske något av en smaksak) att bestämningsnyckeln i Svenska småkryp av Gärdenfors m.fl. (som också kommer att dyka upp här på bloggen) är enklare att använda än Roberts. Men i den boken kommer man inte längre än till familj, så sen måste man ändå byta bok för att bestämma släkte och art. Figurerna för artbestämning i Roberts tycker jag generellt är bra, och i vissa fall att föredra framför de i den nyare Almqvist. Men det är också lite av en smaksak, och Almqvist har den stora fördelarna att den är nyare, svensk (om än skriven på engelska) och innehåller alla kända svenska arter. Men de kompletterar varandra bra, de två!

 

Roberts färgplanscher (av Roberts) är också värda ett omnämnande! De är fantastiskt vackra och i enormt stort format (Roberts ansåg att naturlig storlek inte räckte, man behövde kunna jämföra karaktärer så som man ser dem i en förstoring i lupp eller mikroskop. Så han ritade spindlarna...enormt stora (i fältversionen har de dock förminskats jättemycket och är i mer normalt format), med en liten liten teckning bredvid som ska föreställa vara i naturlig storlek att jämföra med. Oftast får en spindel fylla en hel sida (och boken är i ganska stort format), ibland kan två få plats och i vissa fall så många som fyra. Men de är fortfarande rejält stora även då. Jag tror dock att man dragit ner storleken på färgplanscherna något i den "kompakta utgåvan" för de små svartvita teckningarna känns lite mindre än naturlig storlek, något man bör vara medveten om. Roberts har i sitt förord också gett helt underbara instruktioner till hur man kan göra om man hellre vill se spindelbilderna i naturlig storlek: "In some cases, one can get an idea of near life-size appearance by holding the illustration upside-down at arms length and viewing it through a *10 lens held midway between it and the eye." En annan intressant detalj är den rödaktiga anstrykning i färgen som många spindlar har - något som kan förklaras med att Roberts använt spritlagda exemplar som modeller, och spindlar antar just en rödbrun färgton av att ligga i etanol (och Roberts har valt att fullt medvetet avbilda dem så som de ser ut när de ligger i sprit, eftersom det är så man ser dem när man själv sitter och artbestämmer). Jämför t.ex. bilden från boken med bilden på en levande spindel härunder.

 

För den som enbart stiftat bekantskap med fältversionen av Roberts, där färgplanscherna är mycket mycket mindre och klämts ihop många på samma sida, kan också sägas att man då tyvärr inte alls uppskattar hur vackra de här bilderna är rent konstnärligt. Jag skulle gärna vilja ha en hel del av de här på väggen istället för i bokhyllan! Jag kan ju hoppas att jag någon gång skulle hitta ett billigt exemplar av boken som jag kan riva sönder...

 

Men hur vackra färgplanscherna än är, så är det i de svartvita teckningarna av små, ibland mikroskopiska, karaktärer som är viktiga för artbestämningen som den stora nyttan med de här böckerna finns! Andra delen med färgplanscherna är mest en bonus.

  

 

För dem som läser den här bloggen någorlunda regelbundet föreställer den här planschen en gammal bekant - Larinioides cornutus. Den lilla svartvita teckningen innanför spindelns vänstra bakben ska alltså vara naturlig storlek, och även om förstås allt på bildenär mycket mindre än naturlig storlek här på bloggen, så ger den åtminstone en uppfattning om i vilket jätteformat Roberts ritat sina spindlar. Särskilt om ni har en uppfattning om hur stor en L. cornutus faktiskt är i verkligheten så att ni vet hur stor den svartvita teckningen borde vara (något mindre än en korsspindel).

 

 

 

 

Slutligen måste det återigen påtalas att den här boken är en sådan klassiker att man väldigt säkert hittar den ena eller båda versionerna i bokhyllan hos varje nordeuropeisk arachnolog med självaktning. Det är tveksamt om man ens kan våga kalla sig arachnolog i norra Europa om man inte har Roberts i sin bokhylla... 

 

En ej spritmarinerad Larinioides cornutus.