Rainer F. Foelix, Biology of spiders, second edition. Utgiven 1996 (första utgåvan 1979.) på Oxford University Press. Det finns en ny tredje utgåva också.

 

När jag behöver veta något om spindlar som inte tillhör mitt eget specialistområde (framför allt något som rör fysiologi) men inte känner att jag behöver gräva så djupt att jag måste leta upp massa vetenskapliga artiklar i ett specifikt ämne - då går jag ofta till Foelix Biology of spiders! En klassiker om spindlars biologi helt enkelt.

 

 

 

 

 

Mer beskrivning än så behövs egentligen inte. Foelix är en övergripande bok med sammanfattad information om snart sagt alla aspekter av spindlars biologi - allt från neurofysiologi till ekologi. I princip utgör den en sammanfattning av den spindelforskning som gjorts och finns publicerad, och även om ett så stort ämne innebär att det hela blir ganska övergripande så är boken ändå ganska detaljerad.

 

För den allmänt spindelintresserade måste man nog lägga in brasklappen att Foelix är allmän bara i den betydelsen att den spänner över ett väldigt stort kunskapsområde och ger begränsat med information om vart och ett av dem - det är inte en popuärvetenskaplig bok, utan vetenskaplig litteratur som nog kan vara jobbig att läsa om man inte är van vid sådan. Medan man kan läsa t.ex. Crompton (se spindelbiblioteket 2) i rent underhållssyfte (även om man inte är superintresserad av spindlar) så är Foelix en bok man måste vara åtminstone hyfsat arachnologiskt intresserad för att läsa för nöjes skull. Men med det sagt behöver man absolut inte vara akademiker och forskare i naturvetenskap för att ha glädje av den! Och för den som gillar udda fakta så finns det massor.

 

För mig är den överlag en utmärkt informationskälla, och själv använder jag den mycket som uppslagsbok i de delar av spindlars biologi som jag inte är jätteinsatt i. Den är också användbar när man behöver en allmän referens i vetenskapliga sammanhang, och har även en imponerande referenslista som man kan använda som utgångspunkt om man behöver leta efter fler källor inom någon del av arachnologin där man själv inte är välbekant med litteraturen.

 

Jag har som sagt den andra utgåvan av Foelix i mitt spindelbibliotek, men det har ganska nyligen (2011) kommit ut en tredje. Reviderad med den kunskap som tillkommit till ämnet efter 1996, och med nya referenser. Jag har dock inte sett den - och i dagsläget vet jag inte om jag har så stort behov av att ha den senaste upplagan att jag kommer att köpa den, åtminstone inte inom en nära framtid (kanske om och när det blir en fjärde upplaga?). Tyvärr är det ju så att den här typen av böcker inte alltid finns ens på universitetsbiblioteken, men får jag tillfälle när jag kommer förbi ett sådant där den skulle kunna ha köpts in ska jag ta mig en titt. Den nya utgåvan har dessutom en peacock spider på omslaget, bara det!

 

 

Peacock spider. Och om ni undrar över namnet så heter den så för att den har utfällbara plymer på bakkroppen som kan spännas ut i uppvaktningssyfte, som en påfågel. Tyvärr har jag ingen bild på det, men det finns sådana på internet om ni googlar på peacock spider, alternativt på Maratus (som är det vetenskapliga namnet på släktet).

 

 

 

Dick Jones, Spiders of Britain and Northern Europe. Utgiven 1983 av Country Life Guides (England)

och som The Larousse guide to spiders i Larousse Nature Series 1983 av Smithmark pub. (New York).

 

 

För den som är det minsta spindelintresserad är förstås en bestämningsbok till spindlarna som finns där man bor ett absolut måste i spindelbiblioteket. Och för den som är riktigt intresserad räcker det inte med en heller, man vill gärna ha flera som kompletterar varandra (och jobbar man med det är det snarast ett måste). Tyvärr är det dock så att det är väldigt dåligt med svenska bestämningsböcker till spindlar - i mitten av förra seklet publicerades flera band bestämningslitteratur till svenska spindlar av Tullgren, men de böckerna är vid det här laget väldigt inaktuella. I mitten av 2000-talet kom två band artbestämningslitteratur ut av Almqvist, men däremellan var den spindelintresserade helt hänvisad till utländsk bestämningslitteratur och vad gäller böcker som går att använda för bestämning i fält är det fortfarande utländsk, framför allt brittisk, litteratur som gäller. 

 

Min första ordentliga bestämningsbok och en som jag använder väldigt mycket är Jones Spiders, jag har båda utgåvorna ovan och den första av dem var den första riktiga spindelbestämningsbok jag införskaffade. Den kommer från ett antikvariat och är numera väldigt sliten. Än håller den ihop (tack vare packtejp och silvertejp), men det är verkligen nätt och jämt. Jones är egentligen inte i sig tillräcklig om man är intresserad av att artbestämma spindlar, av flera skäl, men den är trevlig att ha i fält och den är ett väldigt bra komplement till annan litteratur.

 

 

 

 

Jones innehåller fotografier och artbeskrivningar av ett ganska stort antal nordeuropeiska spindelarter och är i mitt tycke ungefär så bra en fotobestämningsbok till nordeuropeiska spindlar överhuvudtaget kan vara. Här ska dock påpekas att artbestämning bara genom att jämföra det allmänna utseendet hos en spindel med bilder ofta inte är ett säkert sätt att artbestämma spindlar! Inom många grupper finns arter som är snarlika till utseendet, och ofta finns åtminstone ett par stycken som är så lika att de bara kan särskiljas genom att studera genitalier. Och för att göra det krävs ett VÄLDIGT skarpt foto som visar precis rätt karaktärer, eller en insamlad, död spindel och en stereolupp (man kan faktiskt studera genitalier på levande spindlar i fält också, men det är betydligt krångligare). Om man ska använda Jones för bestämning bör man därför vara väldigt medveten om dess brister och i vilka avseenden den inte räcker till. Det gör det hela lite komplicerat - Jones är en uppenbart bra bok att börja med för den som inte är van att titta på spindlar och inte är van vid att göra regelrätta artbestämningar med hjälp av bestämningsnycklar och att studera enskilda, ofta mikroskopiska, karaktärer i förstoring. Och om man nöjer sig med att ta reda på familj och släkte och inte är för petig med exakt art så räcker Jones ganska långt som bestämningsbok, och har de ytterligare fördelarna att man inte behöver samla in och ha ihjäl några djur, och man behöver inte ha tillgång till en stereolupp. Det viktiga är dock att man inser att man ofta inte kommer så långt som till art med någon större säkerhet, och det kräver därmed egentligen betydligt mer än bara nybörjarkunskap för att avgöra hur säker en artbestämning är eller om man alls kan göra en bestämning ända till art med enbart Jones som källa. Men ett tips om man försöker göra det är att använda Jones för att få ett hum om vad det kan vara och sedan leta på internet efter fler bilder på den/de tänkbara arterna och andra närbesläktade arter, för jämförelse. För många arter är ganska variabla och variationen kan vara större inom än mellan arter, så vet man inte exakt vilka karaktärer man ska titta på är det lätt att tycka att en spindel faktiskt inte stämmer tillräckligt bra med fotot fast det är samma art, eller tycka att den stämmer tillräckligt bra fast det egentligen är en närbesläktad art... 

 

Som alltid när det gäller en bok med bara ett urval av arter måste man också vara medveten om att det faktiskt finns fler att välja på än vad som finns i boken, så man får inte bli förvånad om man hittar något i verkligheten som inte stämmer med någon av bilderna. Man ska heller inte förutsätta att den art man hittat automatiskt är den som finns på bild, eftersom det finns ett antal fall där boken bara avbildar en av flera mer eller mindre snarlika arter (inte så lönt att ha bilder på varje art om de ser likadana ut...). Eftersom det är en brittisk bok ligger fokus också främst på arter som finns i Storbritannien, något man också ska vara medveten om. Arter som finns i Skandinavien men inte i Storbritannien kan därmed saknas, medan det finns arter med i boken som inte alls finns här (dubbelkolla mot en svensk checklista, se nedan). Man måste i det avseendet också ta information som rör vanlighet och utbredning med en nypa salt - det som är ovanligt här behöver inte vara ovanligt i andra delar av Nordeuropa, och tvärtom. 

 

Sist och slutligen är en av bokens brister att den i år fyller 30 år. Den har aldrig reviderats, och det har förstås hänt en del i spindelvetenskapen på 30 år. Det har skett en del systematiska förändringar där arter har bytt namn och släkten, så om man använder den här som enda bestämningsbok är det vettigt att dubbelkolla namnen mot en checklista även av den anledningen (t.ex. den nya namnlistan för svenska spindlar som Artdatabanken sammanställt, se tidigare inlägg om denna här på bloggen). Arter har också ökat eller minskat på olika håll, så man bör ta vanlighets- och utbredningsinformation med en nypa salt även av den anledningen. Även vad gäller sådan information är det bra att dubbelkolla mot Artdatabankens checklista, som visar vilka arter som man vet finns i Sverige just nu.

 

Nu är det kanske väldigt mycket som verkar negativt med Jones, men med detta sagt är Jones som sagt en väldigt trevlig och användbar bok så länge man är medveten om dess begränsningar. Den är jättebra att ha för att ge en första fingervisning om vad man har hittat, och om man har tillräcklig koll för att kunna bedöma när Jones räcker för en säker artbestämning och när den inte gör det så är det en mycket bra fältbestämningsbok. Jones är också ett utmärkt komplement till sådan bestämningslitteratur som används för regelrätt artbestämning efter genitalier (sådan litteratur saknar ofta foton och saknar ibland helt bilder på allmänt utseende hos spindeln - det kommer recensioner av sådana böcker också här framöver). När jag gör artbestämningar börjar jag ofta bestämningen i Jones och kan då snäva in urvalet arter till ett enda släkte eller ett fåtal arter, sedan när jag inte har så mycket att välja på går jag över till en annan bestämningsbok för att avgöra exakt art. 

 

Jones är som sagt en gammal bok och den ges tyvärr inte ut längre - en önskedröm vore ju en reviderad och uppdaterad och gärna mer omfattande nyutgåva, men efter 30 år är det knappast troligt. Boken gavs ut 1983 på två olika förlag som båda gett ut den som en del i i en serie fältguider, Country Life Guides och Larousse. Den förra finns numera bara att få tag på begagnad, den senare kan man fortfarande köpa nya exemplar av på t.ex. Amazon. Det spelar förstås ingen roll vilken man använder - boken är exakt densamma och i samma format. Jag har en av varje, för Jones är en bok jag gärna vill ha tillgång till både hemma och på jobbet.

 

 

Jag hade egentligen tänkt att presentera en bok i kategorin bestämningslitteratur som andra bok i den här recensionsserien eller vad man nu ska kalla det, men så blev jag idag i samband med en bokdiskussion i en facebookgrupp påmind om ett par pärlor i spindelbiblioteket som jag inte läst på länge nu och därför inte ens tänkt på att jag har i hyllan. Men det var ju nu en av tankarna med spindelbiblioteksserien, att jag skulle få lite överblick över spindelbibliotekets innehåll så det må vara hänt att jag ändrar mig. Man skulle ju kunna tänka sig att jag kanske borde ha någon sorts systematisk plan för i vilken ordning jag presenterar böcker, t.ex. enligt ämneskategorier eller typ av bok (bestämningslitteratur, övrig vetenskaplig litteratur, populärvetenskaplig litteratur...) men jag tycker att det är roligare att blanda så det var istället det som var tanken. Men jag hade som sagt tänkt att bok nummer två skulle bli bestämningslitteratur den också, om än av ett seriösare slag än "Min första naturbok", tills jag blev påmind om Crompton och Fabre - två författare som spindelbiblioteket skulle vara mycket tråkigare utan. Därför blir bok nummer två en av Crompton, och så får det bli bestämningslitteratur nästa gång.

 

Alltså, Crompton. Crompton var en av mina första egna inköpta böcker om spindlar, jag hade läst den tidigare (lånat på biblioteket) men hittade den en dag i ett antikvariat och slog förstås genast till. Jag har den svenska översättningen, men det hade varit roligt att läsa det engelska originalet också - kanske skaffar jag det en dag, för den här boken finns begagnad via internetbokhandlare som t.ex. amazon för några tior (och det är den väl värd). Denna bok från början av 50-talet är en lättsam populärvetenskaplig bok om spindlars biologi av ett slag som inte ofta skrivs idag, en typ av bok som till sin karaktär nästan är att betrakta som skönlitteratur snarare än facklitteratur trots ett ganska stort faktainnehåll ("fjärran från vetenskaplig torrhet men ändå präglad av vetenskaplig vederhäftighet" heter det på omslaget). Lättsamma populärvetenskapliga böcker nuförtiden måste antingen ha stora mängder vackra färgfoton och ganska lite och väldigt övergripande text, eller så måste de behandla större, bredare och djupare ämnen (som t.ex. evolutionsteori), vara skrivna av en forskare/auktoritet i ämnet, och gärna vara väldigt intelligenta och tänkvärda. Till den senare kategorin hör böcker av författare som Stephen Jay Gould (t.ex. "The panda´s thumb") eller Richard Dawkins (t.ex. "The selfish gene") om vi pratar böcker inom det ekologiska ämnesområdet. Och inget fel med det, men fram till och med mitten av förra århundradet sådär och lite till var det fortfarande intressant även med längre populärvetenskapliga texter om t.ex. en enskild djurgrupps livshistoria och biologi, och det var inte att räkna med att boken innehöll något slags bildmaterial alls (Crompton har faktiskt en del svartvita teckningar dock). Under senare delen av 1900-talet blev vackra fotoböcker med mindre mängder text vanligare och vanligare, de populärvetenskapliga längre texterna försvann nästan helt i samband med internets insteg i stugorna och i dag finns troligen ingen marknad för dem om de inte är något mycket speciellt - informationen finns ju på internet. Men pre-internet var det på biblioteket och i bokhandeln man sökte information, och den här typen av böcker var ett bra sätt för den allmänt naturintresserade att skaffa sig övergripande kunskap utan att behöva gräva ner sig i svårtillgänglig och alltför snäv vetenskaplig litteratur. På det sättet är en bok som denna också lite intressant som en kvarleva från en (efter vad det tycks) svunnen tid när folk läste böcker innehållande mer eller mindre konkret naturvetenskaplig information för nöjes skull istället för att surfa på nätet. En bok som den här av Crompton har lika stort underhållningsvärde som vilken roman som helst, och så lär man sig intressanta saker på köpet nästan utan att ens märka det.

 

Rent konkret ger Cromptons bok The Spider en övergripande bild av spindlars ekologi, med avsnitt om olika delar av deras livshistoria och beteenden med exempel från ett antal utvalda spindelfamiljer och arter av olika typ - de flesta av dem vanliga engelska spindlar som korsspindlar och husspindlar (som också är vanliga i Sverige). Boken innehåller en stor mängd anekdoter och beskrivningar av beteenden från Cromptons egna observationer, och är också väldigt underhållande läsning inte minst för den brittiskt torra skämtsamma tonen. En sak som utmärker sig väldigt mycket i detta är dock en förlegad kvinnosyn, som uttrycks på sätt som få författare vågat använda idag...Och det känns inte lönt att bli upprörd över det - det var så länge sedan boken skrevs att åtminstone jag tycker att det nog är bäst att bara skratta åt eländet. Man kan hitta mängder av underhållande citat av typen: "som en typisk kvinna sköt hon skulden på sin make, rusade på honom och grep honom om strupen"...Man får väl om man är av det kvinnliga könet helt enkelt låta bli att känna sig träffad. 

 

Min upplaga av Crompton är en väldigt gammal och sliten sak, en 60 år gammal pocketbok läst flera gånger både av mig och troligen av den tidigare ägaren (inköpt på antikvariat). Så det är kanske inte en särskilt stor prydnad i bokhyllan (men det är ju inte därför man köper böcker heller) - men bortsett från att den är gulnad och sliten gillar jag skarpt bokryggens utformning! Främst är det för mig naturligtvis väldigt tilltalande med en spindel på bokryggen. Men en ytterligare intressant detalj i formgivningen är att spindeln har en spindeltråd längs hela mitten av bokryggen, vilket innebär att det där vecket som alltid blir i ryggen på flitigt lästa pocketböcker, och som tenderar att hamna i mitten på böcker som inte är tjockare än så här, ganska effektivt döljs (åtminstone tills vecket blivit så djupt att trycket skavts bort, vilket det som synes börjat göra längst ner). 

 

 

 

 

 

 

     

Rune Pettersson, Min första naturbok - kräftdjur, sniglar och andra småkryp. Utgiven 1978, AWE/Gebers förlag.

 

Boken "min första naturbok - kräftdjur, sniglar och andra småkryp" var kanske inte min allra första naturbok*, det vet jag inte, men det var nog dels min första bok av typen bestämningslitteratur, dels min första bok om spindlar (och länge den enda). 

 

"Min första naturbok" var en serie väldigt enkel, lättöverskådlig bestämningslitteratur för barn, och jag hade bara en del i serien - den om kräftdjur, sniglar och andra småkryp, som om det varit en bok för vuxna hade hetat något i stil med "ryggradslösa djur förutom insekter". Jag har ingen bild, men boken var en liten tunn sak i ett mintgrönt pappband med en krabba på omslaget. Den innehöll färgteckningar och väldigt korta beskrivningar av olika ryyggradslösa djurgrupper och ett litet fåtal arter inom vissa av dem, och omfattade förutom kräftdjur och sniglar även spindlar, lockespindlar, kvalster, iglar, rundmaskar, binnikemaskar, daggmaskar, mångfotingar, musslor, havsborstmaskar, mollusker, sjögurkor (och jag har säklert glömt något), men jag fick den säkert för att jag när jag var riktigt liten hade en viss vurm för snäckor och sniglar. Jag kommer ihåg att jag var mest intresserad av de djuren som levde på land (sniglar, spindlar, mångfotingar m.m.) eller åtminstone i sötvatten medan jag inte ägnade samma uppmärksamhet åt marina djur som kräftdjur, havsbortsmaskar och sjögurkor - för dem kunde jag ju inte titta på ute i trädgården och skogen hemmavid. Den här boken var flitigt använd (för vissa småkryp, t.ex. iglar, ser jag illustrationerna i den här boken för mig varje gång jag ser ett sådant djur) och den finns fortfarande i en bokhylla hemma hos föräldrarna i Blentarp - väldigt sliten med ryggen bortskavd. 

 

För övrigt hade mina morföräldrar en väldigt trevlig bok om djur och natur för barn som man kunde läsa i när man var där, vilket jag och mina systrar var ganska mycket när vi var små. Jag kommer inte ihåg vad den boken hette, men det fanns lite om spindlar i den också. Jag fick den så småningom, och har den fortfarande kvar nånstans i form av lösblad insatta i en pärm (den var ganska sönderläst...).

 

 

*Om jag måste peka ut någon bok som min första naturbok så måste det bli Bra Böckers Världsatlas, som förvisso inte tillhörde mig men som fanns i föräldrarnas bokhylla på nedersta hyllan där även ett litet barn kunde nå och plocka ut den väldigt stora och tunga boken. Bra böckers världsatlas innehöll förutom kartor (de var jag inte så intresserad av) en vackert illustrerad genomgång av jordens naturhistoria, som började med beskrivningar av solsystemet och jordklotets uppbyggnad och sedan presenterade livets uppkomst och evolution fram till och med människans evolution och biologi (det var en gammal bok, och idag hade man knappast haft med avsnittet om rasbiologi...). Den innehöll mycket ekologi, evolutionsteori och paleontologi och var en av mina absoluta favoritböcker när jag var liten, och med liten menar jag kanske 3-4 år. Bra Böckers Världsatlas får dock bara en fotnot här (om än en ganska lång sådan) eftersom den inte alls handlade om spindlar eller andra småkryp.

För en forskare är böcker och litteratur förstås en viktig och ständigt närvarande ingrediens i livet. För en "grön biolog"/ekolog omfattar detta som regel en hel del litteratur om den eller de organismgrupper man arbetar med, och för en ekolog som alls tillbringar tid i fält är mycket av det ofta bestämningslitteratur. Eftersom de flesta biologer och forskare ofta är intresserade av sitt ämne även privat utökas "jobblitteraturen" som regel också med litteratur även för andra grupper än de man faktiskt arbetar med. Många ekologer har ett tämligen omfattande biologibibliotek, där grunden ofta är kurslitteratur från den mängd universitetskurser man läst, som byggs på efterhand...

 

Och om man sen i likhet med mig dessutom är något av en bibliofil (något som inte heller är ovanligt bland forskare) så bidrar förstås även detta till bibliotekets tillväxthastighet. Mitt eget biologibibliotek omfattar förutom mängder av gammal kurslitteratur även en del "smalare" teoretisk litteratur (fast inte så mycket - de flesta sådana böcker lånar jag på biblioteket när jag behöver dem), lite statistikböcker, en del populärvetenskaplig litteratur som t.ex. fina fotoböcker (dessa har jag ofta fått i present vid ett eller annat tillfälle) och inte minst en ansenlig andel bestämningslitteratur till olika organismgrupper. Och just bra fältbestämningslitteratur är en genre jag är mycket förtjust i! Det senaste tillskottet där till biblioteket är en nyutkommen, jättefin bestämningsbok till svenska bärfisar som jag fick från den jourhavande biologen på naturhistoriska riksmuseet som tack för att jag svarar på spindelfrågor åt dem (om jag inte hade fått den är det troligt att köpt den själv i vilket fall...).

 

Och spindellitteratur utgör förstås en viktig del i biblioteket. Inte bara för att jag är intresserad av det (det är jag ju av vissa andra delar av den ekologiska vetenskapen också), utan också mycket för att de flesta böcker om spindlar oftast inte går att hitta ens på universitetsbiblioteken - man måste alltså köpa dem för att kunna läsa dem. Därför finns en del böcker härhemma som jag faktiskt inte använder så ofta att jag brytt mig om att köpa dem om det inte varit för att jag annars inte haft tillgång till dem alls. Så spindelbiblioteket har växt över åren och börjar nu vara ganska välförsett med böcker inom en rad spindliga områden. Och det är välanvänt!

 

 

 

 

Det är troligen ganska få som läser denna blogg (jaja, de som läser denna blogg är nu inte så många till att börja med, men ändå) som faktiskt är intresserade av spindellitteratur, men jag skriver ju för mitt eget höga nöjes skull så jag tänkte mig att göra en liten (eller vid närmare eftertanke kommer den inte att bli så liten...) bokrecensionsserie av just spindelbiblioteket härhemma. Mycket för att själv få lite koll på dess omfattning. Spindelbiblioteket finns för övrigt inte enbart härhemma - det är uppdelat mellan lägenheten och kontoret, vilket förstås innebär att vissa böcker ofta upplevs vara på fel ställe...

 

Så nästa inlägg blir en mjukstart om min allra allra första spindelbok, innan jag ger mig i kast med den mer vetenskapliga litteraturen!