Jag hade egentligen tänkt att presentera en bok i kategorin bestämningslitteratur som andra bok i den här recensionsserien eller vad man nu ska kalla det, men så blev jag idag i samband med en bokdiskussion i en facebookgrupp påmind om ett par pärlor i spindelbiblioteket som jag inte läst på länge nu och därför inte ens tänkt på att jag har i hyllan. Men det var ju nu en av tankarna med spindelbiblioteksserien, att jag skulle få lite överblick över spindelbibliotekets innehåll så det må vara hänt att jag ändrar mig. Man skulle ju kunna tänka sig att jag kanske borde ha någon sorts systematisk plan för i vilken ordning jag presenterar böcker, t.ex. enligt ämneskategorier eller typ av bok (bestämningslitteratur, övrig vetenskaplig litteratur, populärvetenskaplig litteratur...) men jag tycker att det är roligare att blanda så det var istället det som var tanken. Men jag hade som sagt tänkt att bok nummer två skulle bli bestämningslitteratur den också, om än av ett seriösare slag än "Min första naturbok", tills jag blev påmind om Crompton och Fabre - två författare som spindelbiblioteket skulle vara mycket tråkigare utan. Därför blir bok nummer två en av Crompton, och så får det bli bestämningslitteratur nästa gång.

 

Alltså, Crompton. Crompton var en av mina första egna inköpta böcker om spindlar, jag hade läst den tidigare (lånat på biblioteket) men hittade den en dag i ett antikvariat och slog förstås genast till. Jag har den svenska översättningen, men det hade varit roligt att läsa det engelska originalet också - kanske skaffar jag det en dag, för den här boken finns begagnad via internetbokhandlare som t.ex. amazon för några tior (och det är den väl värd). Denna bok från början av 50-talet är en lättsam populärvetenskaplig bok om spindlars biologi av ett slag som inte ofta skrivs idag, en typ av bok som till sin karaktär nästan är att betrakta som skönlitteratur snarare än facklitteratur trots ett ganska stort faktainnehåll ("fjärran från vetenskaplig torrhet men ändå präglad av vetenskaplig vederhäftighet" heter det på omslaget). Lättsamma populärvetenskapliga böcker nuförtiden måste antingen ha stora mängder vackra färgfoton och ganska lite och väldigt övergripande text, eller så måste de behandla större, bredare och djupare ämnen (som t.ex. evolutionsteori), vara skrivna av en forskare/auktoritet i ämnet, och gärna vara väldigt intelligenta och tänkvärda. Till den senare kategorin hör böcker av författare som Stephen Jay Gould (t.ex. "The panda´s thumb") eller Richard Dawkins (t.ex. "The selfish gene") om vi pratar böcker inom det ekologiska ämnesområdet. Och inget fel med det, men fram till och med mitten av förra århundradet sådär och lite till var det fortfarande intressant även med längre populärvetenskapliga texter om t.ex. en enskild djurgrupps livshistoria och biologi, och det var inte att räkna med att boken innehöll något slags bildmaterial alls (Crompton har faktiskt en del svartvita teckningar dock). Under senare delen av 1900-talet blev vackra fotoböcker med mindre mängder text vanligare och vanligare, de populärvetenskapliga längre texterna försvann nästan helt i samband med internets insteg i stugorna och i dag finns troligen ingen marknad för dem om de inte är något mycket speciellt - informationen finns ju på internet. Men pre-internet var det på biblioteket och i bokhandeln man sökte information, och den här typen av böcker var ett bra sätt för den allmänt naturintresserade att skaffa sig övergripande kunskap utan att behöva gräva ner sig i svårtillgänglig och alltför snäv vetenskaplig litteratur. På det sättet är en bok som denna också lite intressant som en kvarleva från en (efter vad det tycks) svunnen tid när folk läste böcker innehållande mer eller mindre konkret naturvetenskaplig information för nöjes skull istället för att surfa på nätet. En bok som den här av Crompton har lika stort underhållningsvärde som vilken roman som helst, och så lär man sig intressanta saker på köpet nästan utan att ens märka det.

 

Rent konkret ger Cromptons bok The Spider en övergripande bild av spindlars ekologi, med avsnitt om olika delar av deras livshistoria och beteenden med exempel från ett antal utvalda spindelfamiljer och arter av olika typ - de flesta av dem vanliga engelska spindlar som korsspindlar och husspindlar (som också är vanliga i Sverige). Boken innehåller en stor mängd anekdoter och beskrivningar av beteenden från Cromptons egna observationer, och är också väldigt underhållande läsning inte minst för den brittiskt torra skämtsamma tonen. En sak som utmärker sig väldigt mycket i detta är dock en förlegad kvinnosyn, som uttrycks på sätt som få författare vågat använda idag...Och det känns inte lönt att bli upprörd över det - det var så länge sedan boken skrevs att åtminstone jag tycker att det nog är bäst att bara skratta åt eländet. Man kan hitta mängder av underhållande citat av typen: "som en typisk kvinna sköt hon skulden på sin make, rusade på honom och grep honom om strupen"...Man får väl om man är av det kvinnliga könet helt enkelt låta bli att känna sig träffad. 

 

Min upplaga av Crompton är en väldigt gammal och sliten sak, en 60 år gammal pocketbok läst flera gånger både av mig och troligen av den tidigare ägaren (inköpt på antikvariat). Så det är kanske inte en särskilt stor prydnad i bokhyllan (men det är ju inte därför man köper böcker heller) - men bortsett från att den är gulnad och sliten gillar jag skarpt bokryggens utformning! Främst är det för mig naturligtvis väldigt tilltalande med en spindel på bokryggen. Men en ytterligare intressant detalj i formgivningen är att spindeln har en spindeltråd längs hela mitten av bokryggen, vilket innebär att det där vecket som alltid blir i ryggen på flitigt lästa pocketböcker, och som tenderar att hamna i mitten på böcker som inte är tjockare än så här, ganska effektivt döljs (åtminstone tills vecket blivit så djupt att trycket skavts bort, vilket det som synes börjat göra längst ner).