I Finland är man av någon outgrundlig anledning väldigt förtjust i lövblås, ett redskap jag inte minns att jag nånsin sett särskilt mycket av före mitt doktorandprojekt där jag använde en i mitt fältarbete. Men om jag bortser från detta (jag använde en lövblås som "dammsugare" för småkryp, dvs den sög istället för att blåsa) så har jag aldrig i hela mitt liv sett (och hört) så mycket lövblåsar som under den korta tid jag bott i Finland! Jag har ofta sett (och hört) dem i parker och på gårdar ända sen jag flyttade hit, men den här tiden på året, när löven precis fallit av träden, är förstås högsäsong för dem. Överallt syns (och hörs!) män i arbetskläder med lövblåsare, och i dag har hela campus på Novia röjts från löv medelst till viss del krattor men (framför allt) lövblåsar.

Vad är det med finnar och lövblåsar? Varför tycker finnar det är nödvändigt att röja gården från löv och andra vissna växtdelar medelst lövblås även mitt i sommaren, dvs när det är så lite att det ärligt talat hade gått fortare att plocka upp det för hand om man nu inte tål ens enstaka löv på gräsmattan? I de flesta fall verkar de mest bara blåsa omkring skräpet dessutom. Och här på gården används den ofta för att röja de asfalterade infarterna till gårdarna från löv - varför? De är inte så stora, och efter vad det ser ut hade det gått fortare och varit ,ycekt effektivare att använda en kvast. Parkarbetarna på Novias campus var ordentliga och blåste ihop löven i stora högar för att sedan samla upp dem, men ärligt talat hade det nog gått fortare att kratta...ren lathet? Men som sagt, lövblåsen verkar vara standardredskapet för att samla ihop löst skräp i Finland på såväl gräsmattor som asfalterade ytor.

Har inte sett lövblås användas för att samla ihop skräp på torget än, men skulle inte bli ett dugg förvånad. 

Enligt min åsikt är lövblåsen mycket bättre lämpad som småkrypsdammsugare än för sitt avsedda användningsområde...nedan Anna i arbete. När jag höll på med det här hände det att folk på stranden tittade förvånat (undra på det), och vid ett tillfälle passerade en man i båt ön vi jobbade på och vände sen och kom tillbaka för att fråga vad vi gjorde. Här i Finland hade nog ingen lyft ett ögonbryn.