Efter att ha bloggat om sådant som finskor och bilar måste jag ju på något sätt återupprätta både mig själv och bloggen och se till att återgå till tingens ordning (i just det här fallet ordningen Blattodea). Så här kommer därför svaret på kackerlacksgåtan, samt några bilder på dylika kryp! Frågan var alltså hur många hjärtan det fanns på bilden i inlägget från alla hjärtans dag.


                                 Blaberus giganteus

Totalt var det 50 kackerlackor i den där lådan, dvs 50 hjärtan. Men eftersom jag själv bara kan se 48 kackerlackor på bilden trots att jag VET att jag stoppade i 50 (de resterande två är antagligen underst i någon av de tätare samlingarna av djur) så hade jag även godkänt 48 som svar. Per kom alltså närmast med sitt förslag på 43. 

Som ren kuriosa kan nämnas att kackerlackor har ett långsmalt hjärta med inte mindre än 13 kammare! Ibland sägs det till och med att de har 13 hjärtan, vilket är något av en definitionsfråga - ska en lång sträng uppdelad på 13 distinkt avskilda kammare betraktas som ett enda långsträckt hjärta, eller 13 separata små hjärtan? Jag väljer nog att se det som ett, men på frågan ovan hade jag nog kunnat tänka mig att även godkänna svaret 50 * 13 = 65 (eller 48 * 13) om nu någon hade kommit med ett sådant förslag. 

Om det nu är så att man ska se det som att de har 13 hjärtan så kan man ju undra om det betyder otur att ha 13 hjärtan? Nej, i alla fall inte om man ska döma efter hur framgångsrika kackerlackorna är som djurgrupp. Det är en av de allra äldsta insektsordningarna, de har hängt med i sådär 300 miljoner år, sett i stort sett likadana ut sen dess och är en väldigt stor ordning med runt 4 000 olika arter världen över. Evolutionärt sett väldigt framgångsrika, alltså.

Kackerlackorna är djur som folk faktiskt ofta tycker är värre att jag har hemma än spindlarna! Vilket bara visar på att de är en ganska missförstådd grupp. Av de ca 4 000 arter som finns klarar sig enbart några tiotal inomhus (mycket färre än så här uppe i norr), och ännu färre är att betrakta som skadedjur (de flesta är nedbrytare och därmed att betrakta som nyttodjur).

De kackerlackor som jag har hemma är tropiska arter som inte klarar sig i det fria varken inomhus eller utomhus på våra breddgrader. Inomhus är det för torrt, utomhus för kallt. I Sverige (och Finland) finns bara två vilda kackerlacksarter om vi inte räknar införda skadedjurskackerlackor som enbart lever inomhus, varav den ena är väldigt sällsynt. Den andra är skogskackerlackan som däremot är vanlig långt upp i norra Sverige. De svenska arterna blir bara uppemot en cm långa, de större tropiska arterna kan däremot bli så stora som en dm. De flesta är tecknade i jordfärger som grönt, brunt, grått och beige, men det finns även en del tropiska arter som är väldigt färggranna.

Kackerlackor känns igen på den ovala tillplattade kroppsformen (ofta med en ryggsköld som täcker hela huvudet när man tittar ovanifrån), långa smala antenner och kraftiga taggar på benen (lätta att se även på små arter). Generellt har kackerlackor vingar - genomskinliga flygvingar som hos de flesta insekter, med läderartade, taklagda täckvingar över. Hos en del arter saknar dock honorna vingar, t.ex. mina foderkackerlackor nummer ett här hemma, Blaptica dubia (rätt praktiskt eftersom det gör det väldigt lätt att se skillnad på könen). Kackerlackor har ofullständig förvandling, dvs det förekommer inget larvstadium följt av förpuppning och sedan ett vuxenstadium, utan de går istället igenom flera nymfstadier som efterhand blir mer och mer lika vuxenstadiet.

Blaptica dubia - hanne med vingar, vinglös hona och ett par välkamouflerade nymfer.





Kackerlackor är väldigt oförargliga och ofarliga djur, däremot kan större arter vara lite sticksiga att hålla i tack vare de där taggiga benen...


                                   Kackerlacksben.