I går hade Sjövärnskårens Musikkår konsert, och det gick riktigt bra. Lite sisådär för min egen del visserligen pga aftesår i munnen, men bra för orkesterns del. Trumpet/kornettsektionen var väldigt gles, men vi fick förstärkning av Tomas från Solna Brass som gjorde ett så brassbandsaktigt litet kornettsolo (mjukt, varmt, mycket vibrato) att orkestern, vana som de flesta är vid ett betydligt militärare spelsätt (jag tror jag har uppfunnit ett nytt ord...men om något kan vara militärt måste det ju kunna vara militärare) blev helt chockad (positivt, dock). Jag var dock nöjd även för egen del trots att min egen insats som sagt kunde varit bättre. Ingen anmärkte på vare sig slipsknut, hår eller andra uniformsdetaljer, jag satte de höga tonerna trots nämnda aftesår, och Ulla och Arne kom och lyssnade vilket var trevligt. I övrigt var publiken väl gles vilket var tråkigt, den här konserten förtjänade bättre. Men det är svårt att dra folk till en liten musikafton med en musikkår som enda attraktion här i Stockholm, och eftersom marknadsföringen denna gång enbart bestod av flyers och utlysning på hemsidan är det förståeligt att det inte kom så många.

Jag har ingen bild från konserten så ni får njuta av Kerstin i en trumpet i stället.